Citrusträd är populära medelhavsväxter

Citronträd blommar ofta med många blommor samtidigt.
Citrusträd i handeln som är drivna inför försäljning kan blomma väldigt rikligt.

Citrusträden blommar nu och de sprider sin sötsyrliga, mycket distinkta doft. Ännu får de stå inomhus eller i uterum, för det är alltjämt risk för skarpa frostnätter ute. Men snart kan man börja vänja dem vid utomhuslivet. Ta det varligt i början, så du inte bränner din planta som övervintrat i fönstret. Ljusmängden är avsevärt större utomhus och det tar några veckor att ställa om från vinterförvar till sommarlov ute.

Citrusträd blommar samtidigt som frukterna mognar.
Citroner i olika mognadsskede på trädet samtidigt som det blommar.

Eftersom vi inte har några pollinerande insekter så här års så behöver du hjälpa till för att få frukter på dina citrusträd. Ta en liten pensel för vattenfärger och för den försiktigt över blommornas ståndare så att du fångar upp det fina frömjölet. Flytta sen penseln till nästa blomma och gör likadant där. Beroende på hur många blommor som slagit ut samtidigt så flyttar du runt frömjöl från blommorna till varandra för att få till en lyckad befruktning. Jag har inte koll på när blommorna är som mest fertila, men brukar pollinera dem med pensel på detta vis flera gånger om dagen i ett par dagar. Därefter vissnar blommorna och har man då tur så börjar det ganska så snart svälla upp en liten grön knopp i blomfästet där fruktanlaget sitter.

Citrusträd blommar samtidigt som du kan skörda frukt.

Citrusträd är näringskrävande växter. De vill ha rikligt med kväve och även järn. Gärna en svagt sur jord och kalkfritt vatten. Det bästa sättet att få rätt proportioner på gödseln är att ge speciell citrusnäring i vattnet. Man gödslar året om, eftersom de ständigt har frukter i mogningsskede. Att få fram en ätbar citron tar minst ett år, så det är en långsam process. Och det är ingen idé att du plockar frukterna i förtid, för citrusfrukter mognar endast så länge de sitter kvar på plantan. Tänk också på att inte övervattna ditt citrusträd. Jorden ska hinna torka ut lite mellan vattningarna. Det får inte heller bli vatten stående på fatet, då har du gett för mycket. Kruktassar är bra till citruskrukor, då rinner överskottsvattnet alltid bort och du riskerar inte att rötterna drunknar.

Ett citronträd ska stå inomhus på vintern, men flyttas ut i solen om sommaren.

Designtips – att rama in och leda blicken

Skaparna av landskapsparker på 1700-talet använde sig av denna designprincip om och om igen i samma park. Knepet är enkelt, men det är inte alla som ser det. Att rama in en vy för att framhäva motivet gör man vid inramning av ett konstverk. Man använder en pompös ram eller anspråkslös ram + passepartout för att leda in blicken i konstverket. Har du en trädgård framför dig och inte en tavla, kan du göra precis detsamma.

Genom att arrangera föremål och växter på ett strategiskt sätt leds blicken rätt in mot bänken i bildens och trädgårdens bakgrund.
Genom att arrangera föremål och växter på ett strategiskt sätt leds blicken rätt in mot bänken i bildens och trädgårdens bakgrund. Foto: Rebecca Sweet

Fundera ut vilken eller vilka vyer du vill rama in. Titta ut genom fönstret eller dörren. Vart går blicken? Här är din axel som du kan utnyttja för att skapa en mer spännande trädgård. Du behöver inte ha ett grönområde av parkformat, det duger lika bra med en mindre trädgård. När du bygger upp scenen med infångare på sidorna så kommer känslan att bli en mycket större trädgård än vad du egentligen har. Fokuseringen länger nämligen avståndet från punkten där du står och punkten dit blicken ska hamna. Bilden ovan är ett extremt bra exempel på detta. Först är det öppningen i muren, de rejäla krukorna med sparris. Sedan perspektivet som skapas av de grönmålade tornspaljéerna, de båda mursidorna med spaljérade fruktträd, den plattlagda gången och sist portalen av pergolan som ramar in bänken.

Konstverk och statyer är tacksamma fokuspunkter i trädgården.

Statyer, vattenspel, andra konstverk eller en speciell växt är tacksamma fokuspunkter i en trädgård. En möbelgrupp kan också vara en fokuspunkt. Behöver du röja bort buskar och träd för att få en rak axel eller behöver du snarare fylla på med inramande växtlighet i sidorna? I de stora landskapsparkerna planterades trädklungor, s k clumps för att rama in utsikten och skapa skuggor. I den mindre trädgården räcker det med buskgrupper och kanske ett mindre träd som leder blicken rätt.

fokusering med hjälp av hårda material som sten och trä.

Tänk också på vilka punkter i trädgården som du vill kamouflera. Det vanligaste är kanske en värmepump, soptunna eller ett elskåp. Försök göra en trevligare fokuspunkt en bit ifrån och led bort blicken från det tråkiga som du vill dölja. Vintergröna växter är av naturliga skäl bra att använda i sidorna eftersom de behåller sin struktur hela året. Lövfällande buskar och träd fungerar även bra ihop med någon lägre vintergrön växt. Perenner är mindre lyckade eftersom de vissnar ner varje höst.

Korrekt buskbeskärning ser man alldeles för sällan

Det är lite konstigt egentligen att många buskar och träd nästan blir förstörda av okunnigt folk som ändå tycker att de har rätt att våldföra sig på växterna. Jag tycker det är väldigt ledsamt, för många gånger så förkortas livstiden betydligt hos de här plantorna. Orsaken till att man ger sig på och beskär buskar och träd är ofta att de är för stora för den plats där de växer. Det är inte för att man anser att grenverket behöver föryngras. Friväxande buskar blir med åren tunga och oformliga och de gamla grenarna mottagliga för sjukdomsangrepp. Därför bör de föryngras med jämna mellanrum.

Vaktmästarbeskärning av enstaka buskar kan gå, men hela buskage ser förfärligt ut.
Massplantering av måbär som beskurits så att varje enskild buske formats som en glödlampa. Ger  omfattande ogräsproblem som kostar pengar.

Föryngringsbeskärning kan i bästa fall göras radikalt genom att skära ner alla grenar till 10-20 cm över marken. För lättföryngrade arter som aronia, syren, korneller, weigela, spirea, vresros, liguster och paradisbuske är det här en bra metod som dessutom sparar tid. Har man stora buskage av samma art i offentliga planteringar brukar jag rekommendera att man skär ner en rad åt gången och sedan fortsätter med nästa rad följande år, så blir det inte någon kalhyggeseffekt, utan man har ett visst skydd kvar och får uppleva en blomning. Passar inte det kan man istället välja att ta bort var annan eller var tredje buske och på ett par års sikt föryngra hela buskaget. Total nedskärning ska alltid kompletteras med gödsling och jordförbättring med kompostjord eller annan näring eftersom buskarna förlorar mycket energi vid denna åtgärd.

Korneller kan beskäras radikalt .
Korneller som hade behövt en total nedskärning 10 cm ovan mark för att komma igen med friska grenar.

Det bästa beskärningssättet är beroende på vilken art vi talar om. Vissa buskar har svårt att föryngra sig om man skär i äldre ved. Till dem hör bl a magnolia, rönnsumak, ginst, trollhassel och gullregn. Utseendet blir helt förstört av de framväxande vattenskotten, så här ska man hellre låta bli att gå på med sekatören. I värsta fall blir man tvungen att gräva upp hela växten och sätta en ny, mer passande art. Det finns också buskar som är svårföryngrade och där man bäst delar upp beskärningen på flera år och istället satsar på en grengallring istället för en total nedskärning.

Forsythia gallras ur med jämna mellanrum.
Häckklippta forsythia med massor av gamla grenar som hade behövt gallras ur ända ner till marken.

Buskar som du ska gallra ur genom en flerårig process är t ex pärlbuske, rhododendron, rosenkvitten, cotoneaster, try och bukettaplar. Jag brukar också föredra att gallra ur forsythia, schersmin och syren eftersom man då kan njuta av blomningen redan inkommande sommar trots gallring. Nedskärning av buskar som blommar på flerårsskott medför ju utebliven blomning just det året. Och det är ju lite synd.

Behåll buskagen hela så slipper du också ogräs.
Ligusterplantor som formats som glödlampor gör ingen glad.

Den sk vaktmästarbeskärningen är väl ändå den typ av beskärning som man ser allra mest av ute i grönområdena, trots att denna återkommande toppningsmetod inte förekommer i några böcker. Återkommande toppning är något man praktiserar på häckar, men på andra buskar borde det vara förbjudet. Det blir inget annat än risbuskar efter en sådan klippning. Ofta får man in svampsjukdomar i buskagen eftersom växterna blir försvagade av den ständiga inkortningen. Formen blir förskräcklig och på köpet blir det en massa ogräs som ska rensas. Och någon blomning lär man inte uppleva, eftersom de blommande skotten tas bort varje år. Så snälla, gör inte så, det skär i mitt hjärta varje gång jag får se det.

 

Dags att planera för fruktträdsbeskärning

De flesta fruktträd vi har i våra trädgårdar är framtagna i ett format som ger regelbundna, ofta mindre kronträd. Ett kronträd är inköpt och planterat som två- eller treårigt och har en rak, låg, genomgående stam och sparsamt med grenar som går vågrätt ut från denna. Det bästa är om grenarna redan från början är utvalda med en placering som växer ut spiralformigt från olika höjd på stammen.

Ett ungt äppleträd måste formas efter det utrymme man har.

Det är den optimala grenplaceringen för kronträd som man ser på det idag. För 30-50 år sedan formades träden ofta med ett flertal grenar som från låg höjd gick ut åt olika håll, formande en tratt. Bildserien här visar den typen av beskärning. Vad man ska komma ihåg är att lägsta grenvarvet ofta blir mycket lågt och det hindrar gräsklippning och annan skötsel under grenarna. När jag kom ut till den här trädgården med uppdrag att “rensa lite bland grenarna” i Aroma-trädet kunde jag lätt se spåren av den föregående beskärningen för ca 3 år sedan. Grenarna var avklippta rätt av på hög höjd utan någon större eftertanke. Trattformen var smal och de enskilda grenarna hade mycket lite utrymme och stor ljuskonkurrens.

Gallring av grenar hos äppleträd görs gärna nu på vårvintern.
Trädet har vuxit sig för tätt och behöver gallras.

Dessutom hade här bildats en stark mittgren, antagligen av ett vattenskott, och den gick rätt upp i himlen utan så många sidogrenar. Men grundformen var god och det behövdes inte så mycket finlir för att åter få styr på trädet. Med hjälp av såg tog jag ur gren efter gren tills varje kvarvarande gren hade sitt eget utrymme och plats för ljus till kommande frukter.

Efter att den grova mittstammen tagits bort fick trädet en helt ny form.
Trädet på den första bilden efter beskärning.

Den kraftiga mittgrenen åkte också bort. Så fort den försvann förvandlades hela formen. Jag gick inte så hårt åt de mindre grenarna och sparade så mycket fruktsporrar och knoppanlag som möjligt för att slippa mängder av vattenskott. Men det blev enorma mängder med ris i alla fall. Som det ofta blir, trots att jag är rätt försiktig. Eller försiktig är kanske fel ord – jag väljer noga mina grenar, men tar bort hela, kraftiga grenar och fipplar inte så mycket med det finare grenverket. På så sätt blir det ofta mycket frukt redan nästa säsong och mängden vattenskott håller sig på en rimlig nivå. Jag eftersträvar alltså en balans i trädet och ett träd som också är vackert att se på. Vill du lära dig mer om beskärning så kontakta mig gärna. Jag ger också kurser till grupper och enskilda inom fruktträdsbeskärning.

Efter beskärning ska det vara en luftig balans mellan grenverket i trädet.
Samma vinkel som på bild 2, efter beskärning.

Designknep – harmoni och kontrast

Första steget i en växtkomposition jag gör är att tänka över förhållandena på platsen i trädgården eller parken. För att en plantering ska ha en chans att lyckas och växterna trivas med det livsrum jag ger dem ska de få en miljö som ligger så nära deras egen optimala ståndort som möjligt. Kontrollera ljusmängden, fuktighet, jordmån, utrymme och vindförhållanden, för att nämna de viktigaste. Välj sedan växter utifrån detta. Många växter är inte så himla kinkiga, men det finns de som vill ha det precis som det står i boken. Och för att få riktigt frodiga och fina rabatter som sköter sig själva i mesta mån, gäller det att välja växter som trivs och fyller ut.

Kontraster i form är effektivt för intresset i en komposition.
Färgharmoni genom spirea och alunrot, men observera gräset som kontrasterar i form.

Skillnaden på att göra en utställningsträdgård och en fungerande växtmiljö är stor. Inne på en mässa kan man se växter som drivits i blom för detta tillfälle, fuktälskande och torrmarksväxter placerade tillsammans bara för att det blir en häftig komposition och färgerna gör sig så fint tillsammans. Men i verkligheten skulle de aldrig trivas sida vid sida eller kanske ens blomma samtidigt. Så det är mycket fejk på utställningar. Men det kan vara kul att “finna fem fel” också samtidigt som man njuter av det vackra som ens designerkollegor har skapat.

Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.
Kontrasterande blomformer och färger ger liv åt rabatten.

Den skickliga trädgårdsplaneraren bygger upp en attraktiv helhet utifrån kombinationer av vackra växter. Det behövs inte så mycket rekvisita i form av lösa föremål, utan man kan bygga in materialmöten på ett naturligt sätt så de smälter in i miljön. Det kan handla om plattor, träbyggen, möbler eller murar. Ensamma växter gör ingen trädgård, så det är klart att man måste väva in annat i miljön också. I lagom mängd. Less is more gäller för det mesta. För mycket variation blir rörigt, men för lite kan kännas mesigt.

Färgen kan harmoniera och formen kontrastera, då uppnås en god balans i kompositionen.
Fackelliljans ljusgula spira och solbrudens horisontella blomkorg med tydlig knapp kontrasterar i form, men visar fin harmoni i färg.

Börja gärna med färgen. När du sätter ihop närliggande färger skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt från varandra i färgcirkeln får du istället en färgkontrast. Detsamma gäller för former, men det är inte lika påträngande och en nybörjare kan inte alltid urskilja formen. Tänk gärna harmoni i färg, men kontrastera vilt när det gäller form, är ett gott råd. Då får du spänning och liv utan att det blir oroligt för ögat. Ställ vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, mjukt mot hårt och storbladigt mot småbladigt. Dessa är exempel på vanliga formkontraster.

Komposition med kontrast i både färg och form.
Kontrast i både färg och form blir spännande. Men kombinera då inte lika mycket av båda, utan kanske 70-30.

Låter det svårt? Blomspiran och plymen hos anisisopen, salvian och astilben är vertikala, medan t ex den breda blomman hos en rudbeckia är horisontell. Du kan också kombinera två arter med likartat utseende och bryta av med en tredje. Silvermartorn och röd rudbeckia har likartade knappar och passar fint ihop med t ex finnslide som har en fluffig plym.

Frosttålighet och proveniens

Temperaturer kring eller under fryspunkten kan ta död på känsliga träd och buskar som planteras på gränsen till sin härdighet. Barksprickor, förfrusna knoppar och skott eller rodnande barr hos barrträd kan orsakas av frost. Tidig vår kan temperaturskillnaderna mellan nattfrost och solvärme bli stora. Beroende på en växts proveniens tål den uppkomna temperaturskillnader olika bra. Proveniens betyder härkomst. För träd används det oftast för det geografiska område (alt kustklimat eller inlandsklimat) som träden ursprungligen kommer ifrån.

Korstörne har en härdighet som zon 2 i Sverige.
Korstörnet är ett arkitektoniskt träd som ger en lätt skugga. Det härstammar från det inre av Nordamerika och är härdigt till zon 2.

Träd som växer naturligt inom ett område anpassar sin tillväxtrytm till klimatet. När temperaturen stiger på våren börjar träden växa. Det är viktigt att denna tillväxt inte börjar för tidigt. Då kan skotten skadas av sen vårfrost. Provenienser från nordliga breddgrader startar oftast sin tillväxt tidigare, vid en lägre temperatur. På hösten styrs invintringen av nattlängden. När nätterna blir tillräckligt långa får plantorna signal att börja sätta knopp och påbörja invintringen. Träd från nordliga breddgrader sätter knopp vid en kort nattlängd medan träd från sydliga breddgrader fortsätter att växa tills nätterna har blivit ännu längre.

Tulpanträdet är ganska frostkänsligt, men utvecklas med tiden till ett stort träd.
Det kommer att dröja många år innan mitt tulpanträd börjar blomma om skotten alltid fryser om vintern.

Vid nordförflyttning av provenienser startar växterna tillväxten senare på våren och växer längre på hösten jämfört med ortens proveniens. Den senare starten på våren betyder minskad risk för skador av försommarfrost, men den senare invintringen ökar i stället risken för skador av höstfroster eller en ofullständig invintring. Dessa växter utnyttjar däremot vegetationsperioden bättre, de växer under en längre tid, och har därför oftast en högre tillväxtkapacitet.

Sydförflyttning av provenienser innebär att växterna slutar växa tidigare än ortens egen proveniens, men samtidigt är de mer härdiga mot höstfroster och vinterskador. Däremot löper de en större risk att drabbas av vårfrostskador. I Sverige förekommer inte sydförflyttning i någon större grad, däremot är det vanligt att man köper plantmaterial från mellaneuropa, som kan ha svårt att klara vintrarna. Har själv ett tulpanträd, som visserligen är skånskodlat, men min trädgård ligger på gränsen mellan zon 2 och 3 och det kan bli för mycket för tulpanträdet som har frusit hårt tillbaka under många vintrar.

Lä och skyddat läge är viktigt för magnolior.
Magnolian är ett buskträd med låg härdighet som gärna ska planteras invid en lähäck.

Vad man kan göra för att förbättra ståndorten för att klara känsligt växtmaterial är framför allt att stoppa vinden som kyler och torkar ut. Finns det ett vattendrag i den lägsta punkten kan du stoppa upp den tyngre kalla luften som glider nedåt och i sin tur pressar upp varmluften. Bryt denna luftrörelse genom ett tätt buskage så driver inte varmluften bort. Plantera inte känsliga arter i lågpunkter i trädgården. Den kalla luften sjunker nedåt och bara ett par meter högre upp blir klimatet många gånger avsevärt bättre. En häck, ett staket eller annan barriär hjälper stort till att förbättra mikroklimatet på platsen.

Dahlior ger höstrabatten färg

Enkla dahlior som inte blir så höga är lätta att blanda in i rabatten.

Det finns daliasorter med mörksvart eller grönt bladverk.
Dahliorna är pålitliga höstblommare som står sig ända tills frosten kommer. Men sen är det bråttom att gräva upp och ta in rötterna för frostfri vinterförvaring. Och när våren kommer planerar man ut alla hårda, fasta rotknölar i rabatter och krukor igen. Krångligare än så är det inte. Dahliorna har en makalös växtkraft.

Dahliorna blommar ända till frosten kommer om hösten.

Soligt läge vill de ha. Lite hjälp på traven med en god trädgårdsjord och vattning och regelbunden gödsling är allt du behöver fixa med. Ev binda upp väldigt högresta sorter för de är inte så vindtåliga. Men det handlar också om hur du komponerar rabatten – om det finns stödjande vävarväxter inblandat, eller om dahliorna står för sig.

Blomformerna varierar från enkla-dubbla, fyllda, runda, bollstickiga och platta.

Man kan föröka dahlior på många sätt: från frö, rotbit eller stickling. De flesta av oss köper nya rotknölar varje vår för att plantera ut, men jag vet dahlior som gått i arv från mormor till mor till barn. Och de blommar än. Så det är en långlivad växt trots att den inte är vinterhärdig i vårt klimat. Frösådda plantor blir inte säkert av samma färg som blomman man tog den från, så här finns ett intressant förädlingsprojekt om man är tålmodig och superintresserad.

Lila dahlia gör sig fint intill limefärgade bladväxter.

Vill du istället ha kopior av en älskad sort måste du föröka den genom sticklingar eller rotbitar. Det är smart att dela dahliorna redan på hösten vid uppgrävning, eftersom de tar mycket mindre plats vid förvaringen. Man kan skära loss knölarna en och en. De ser ut som avlånga mandelpotatisar med ett litet skaft. Se bara till så det finns minst ett öga i kronan på varje rotdel där tillväxten startar nästa vår. Se bilden nedan.

Dahliaknölarna delas med fördel redan på hösten.

Och nu väntar jag på chilin och auberginen

Att auberginen är släkt med potatis, tomat, chili och paprika ser man på blomman.
Att auberginen är nära släkt med potatisen kan du snart se på blomman.

Chiliplantan har mycket gemensamt med auberginen. Båda är värmeälskande och vill växa skyddat. Ett växthus eller vindskyddat, soligt hörn måste du ordna. Båda växterna formar en liten buske som kräver mycket vatten och näring för att utvecklas optimalt. Blir de höga och får tunga frukter måste du kanske binda upp dem.

Chilifrukterna ska bli röda på denna sort. Så skörden får vänta ett tag.

Bägge sorterna frösådde jag inomhus i mars månad. Efter att det började bli frostfritt ute flyttade jag dem till det lilla hemmagjorda tomathuset. Men där blev det alltför mörkt i takt med att tomatplantorna växte till sig. Så de har nu fått ett eget hus av gamla fönster i en ram.

Fuktighetshållande och mullrik jord är viktigt. De här har fått en blandning av planteringsjord, kogödselkompost och kompostjord. Sedan gödslar jag med hönsgödsel och röd Algomin ca en gång i veckan. Passa på med vattningen så de inte torkar ut och skaffa vattningshjälp om du åker bort flera dagar. Odlar du i kruka torkar jorden lätt under heta dagar.

Auberginen kräver mycket värme, vatten och näring för att utvecklas på ett bra sätt.

Mina aubergineplantor visar ännu så länge inga tecken på frukt. Men de blommar jättefint, så jag hoppas de blir pollinerade. Auberginen är bäst att skörda strax innan den är fullt utvecklad och mogen. Chilin jag har i år ska bli röd, men jag tänkte prova att skörda någon frukt som grön för att se vad den smakar.

Chilin trivs bäst i ett varmt klimat i växthus.

Bägge sorterna kan angripas av vita flygare och bladlöss. Svampsjukdomar kan komma in om du har alltför fuktigt i växthuset. Håll en god luftcirkulation, både för pollinatörernas och plantsundhetens skull. Det är bättre att gödsla med mineralrika gödselmedel än att ge för mycket kväve. Vedaska, benmjöl och röd Algomin är alltså bra. Om du hittar skadedjur så mosa dem med fingrarna och spruta med såplösning. Spruta ofta tills skadedjuren ger med sig. Är plantorna svårt angripna hjälper inget annat än att slänga dem. Men kollar du växterna ofta ska det inte behöva bli så illa.

Gallra äppleträden för större frukt

Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.
Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.

Just i år verkar fruktövervikt inte vara något jättestort problem, för mängden är klart mindre än t ex ifjol. Men det finns ändå en poäng med att gallra både kart och årsskott. Vissa sorter som Victoriaplommon och äpplet Ingrid Marie har en tendens till att sätta större fruktmängd än grenarna orkar bära upp. Det finns också sorter som har varannat-års-bördighet. Då kan man jämna ut fruktsättningen genom kartgallring och hjälpa dem att hushålla med krafterna.

Tätt sittande äpplen bör gallras för att få större och smakligare frukter.
Alltför tätt sittande frukter ger sämre smak och mindre äpplestorlek. Dags att gallra!

Ofta faller det en del misslyckade fruktbörjan redan i juni. Blir det sen en kraftig torka som i år släpper träden ytterligare kart längre fram. Nu är det dags att göra en manuell gallring bland i första hand sjuka och missbildade frukter. Ta sedan bort ytterligare kart där de ligger och trycker på varann. Trots att det känns hårt så blir det både friskare och större frukter när de har luft omkring sig.

Täta vattenskott gallras ur för att spara på trädets krafter.
En skog av vattenskott kan bli följden efter en hård vinterbeskärning.

Har du inte hunnit gallra bland årsskotten, eller vattenskotten än, så är det hög tid nu innan de förvedar sig. Solljuset kommer bättre fram till frukten och det blir bättre luftdrag mellan grenarna, vilket ger mindre risk för sjukdomar. Dessutom får du en betydligt lättare vårvinterbeskärning nästa år. Och du sparar på trädets krafter då det slipper underhålla en stor bladmassa hela sommaren.

Det är inte så svårt. Böj försiktigt skottet med tummen mot pekfingret, där det sitter fast i grenen. Gör du det vid rätt tid släpper skottet lätt. Slit inte så hårt att ev frukt släpper. Då är det bättre att plocka fram sekatören. Ungefär en tredjedel av alla vattenskott brukar jag ta bort. Sedan kan du göra en pincering, eller inkortning av ytterligare ca en tredjedel av årsskotten. Ner till 4-5 knoppar är lagom. Här läggs grunden för sporrutveckling i skotten. Tänk på att inte sommarbeskära senare än augusti månad, då sent utvecklade skott inte hinner avmogna före vintern och riskerar att frysa bort.

Det tidiga Astrakan har gott om frukt i år.

Vresrosor är de mest supertåliga trädgårdsväxter du kan hitta

Av någon anledning räknas de inte till “de fina” rosorna. Jag antar att det hänger ihop med att de är alltför vanliga och alldeles för lättskötta och tåliga för att erbjuda den hängivna trädgårdsentusiasten några utmaningar. Men vresrosorna, Rosa rugosa, har faktiskt utnyttjats länge av rosförädlare på grund av sina många, goda egenskaper. De friska rosorna är mycket tåliga och härdiga samt har en kontinuerlig blomning. Ju sämre förhållanden, desto bättre chans att just en rugosaros passar in där.

Hansarosen har en underbart stark doft och oavbruten blomning från sommar till november.
Hansarosen har en blåaktig purpurröd färg och underbar doft.

De flesta vresrosorna hör till de allra mest lättodlade buskarna över huvud taget. De växer bra på sandig och torr mark och klarar sig på vindutsatta och skuggiga ställen utan knot. Var ser man ofta vresrosor i det vilda? Jo på sanddyner längs stränder i Danmark och kustbandet i södra Östersjön. Tuffa förhållanden utan någon som helst omvårdnad.

Den härliga rugosa-rosen 'Jens Munk' blommar hela sommaren.

Hybrider med rugosa-ursprung som jag gillar, förutom ‘Hansa’, är t ex den ljuvt rosa ‘Jens Munk’ som du ser på bilden här ovan. Du kan känna igen den på att kronbladen är lite urnupna och ur detta hack går det en vit sträng in mot blommans mitt. ‘Jens Munk’ är en frisk rossort som tål skugga och växer upp till zon 6. Den blir ca 1,5 meter hög och ungefär lika bred.

Vresrosen binder sandfält med sina täta rötter.

De typiska rugosa-rosorna växer på egna rötter och förökar sig genom att sprida sig i sidled. Nya skott sticker upp titt som tätt och det kan vara svårt att begränsa vresrosens utbredning. Bäst lämpar de sig därför som slänttäckning där de både binder ihop ytjorden och håller ogräs borta. Beskärning är ingen rocket science, utan det räcker att gallra ut äldre skott årligen eller att skära ner dem totalt med 3-5 års mellanrum. Enklast gör man det med röjsåg. Jag föredrar den här metoden för de gräsliga taggarnas skull. Taggborsten är förfärlig, trots att buskarna sällan har några kraftigare taggar.

Den vanliga vresrosen finns också i en vit form.