I våras plockade jag nässlor till årets första nässelsoppa redan i mitten av mars. Det kändes tidigt. Idag tittade jag djupt i grästuvorna och såg att nässlorna låg i startblocken och redan hade satt sina första, om än mycket små blad. Hälsoråvaran nässlor är en skämsväxt för många trädgårdsägare. De är svåra att bekämpa, eftersom rötterna väver igenom hela jordvolymen och nästlar in sig bland prydnadsväxterna. Men du kan gärna behålla en eller ett par ruggar för att skörda unga, fräscha skott av. Det går att plocka många omgångar och sedan blir de prima larvmat som flertalet fjärilsarter älskar. Eller fixa ditt eget näringsrika gödselvatten genom att blötlägga stjälkar och blad. Se nässlan som en tillgång!
Vitsipporna var lika tidiga. Har du inte turen att ha en egen vitsippslund på tomten går det bra att plantera in vitsippor i trädgården. Härlig att fylla ut med mellan sena perenner och i woodlandet. Den blommar just då när solen börjar värma på riktigt och du traskar ut med kaffemuggen för att ta in den första klorofylleuforin. De vildväxande sipporna förökar sig kraftigt under fuktiga somrar och vill du få in denna vårens budbärare i lite undanskymda hörn och svagväxande gräsmatta, så ska du vattna rikligt.
Blåsipporna smyger igång under bladverket, så man får glänta lite på bladen för att upptäcka de håriga knopparna. Blåsippan har, till skillnad från vitsippan, vintergröna blad, och vackra blad dessutom. Men de behöver stå lite för sig själva för att inte bli helt utkonkurrerade av andra kraftigare perenna växter. Jag har planterat in blåsippor (köpta i plantskola så klart!, blåsippan är fridlyst) både under en japansk lönn och vid foten av en stor gran. Båda platserna ger lagom med värmande vårsol och de blir härliga blickfång vid blomning.
I den glesa gräsmattan på lätt sluttande och ganska torr mark växer ett rikt parti blå violer. Kul att se att det hade nästlat sig in en vit sådan också. Violer gillar normalt kalkrik och lätt fuktig jord, så jag tackar ödmjukast åt att de funnit sig tillrätta här.
På fuktig växtplats med gott om kalk trivs även julrosorna. De föredrar halvskuggiga miljöer, men klarar även en senare skuggig växtplats. Så här tidigt om våren (mars månad) lyser solen igenom det nakna grenverket i woodlandet. Det är bara barrväxterna och de städsegröna basväxterna som stoppar solens intrång. Julrosorna förökar sig glatt på egen hand, så var inte alltför flitig med hackan, så du riskerar att gräva upp de små liven. Det blir oftast rena överraskningar i färg och teckning, eftersom anlagen i föräldraplantorna inte är stabila. Men det gör ju inget, för vem kan motstå en självsådd julros?