Skogsträdgård i oktober

Har upptäckt att jag har ett klart underskott av höstblommande växter i min trädgård. Visst, det är en skogsträdgård, eller naturträdgård som jag brukar säga när jag ursäktar att det är lite si och så med skötsel och ogräsrensning. Och då kan man komma undan med mindre blomsterprakt, för nu är det mustiga dofter av löv, fallfrukt, fuktig jord och alla slags svampar som ska få komma fram. Men visst hade det varit kul med lite färgstarka höstblommare bland det gula och rostbruna.

Eftersom trädgården gränsar till, eller är inkluderad i bokskogen, så är det mycket naturliga växter som ingår här. Pestskråpet (ovan) är trevlig i blomningen, men de parasollstora bladen blir lite för mycket när de växer upp. Däremot nu när de börjar packa ihop och delmultna så gillar jag dem extra mycket.

Rosor av olika slag, även den vilda nyponrosen Rosa canina får plats. Fåglarna låter nyponen mogna, men snart kommer det att bli full fest i snåret när de proppar sig fulla med vitaminer.

De gamla fläderbuskarnas grova bark erbjuder bra fäste för mossan. Fläder vill jag ha både för blommornas och bärens skull. Bären, som är fyllda av bläckblå saft, är också fin fågelmat. Mörklila fågelbajsar skvallrar om bärfrossan.

Mossan ligger som en tupé på den här fina stenen. Härligt grön och frodig blir den ett litet blickfång i gläntan. Harsyran växer på en annan sten. Friskt grön och syrlig i smaken. Den sprider sig i den fuktiga skogsmarken med sina krypande jordstammar och etablerar sig snabbt lite upphöjt från omgivningen.

Och de här ljuvliga små svamphattarna på sina gängliga parasollben! De är osannolikt vackra och nästan lite genomskinliga där de sticker upp ur mossan. Boklöven ligger så vackert arrangerade runt om svampbenen.

Kissen gillar att vara ute och göra trädgårdsarbete. Fotografering inkluderat. Så då kommer hon smygande och placerar sig på en bra utkikspunkt för att ha koll var jag grejar och rör mig. Vem vet om det skrämmer upp någon sork eller skogsmus.

En hejdlöst blommande stilträdgård är svår att peta in här på denna tomt. Men trivsamt är det ändå i all sin enkelhet!

Violquiz

Jag är sannerligen ingen botaniker och tycker det är rentav tråkigt att hålla på och nyckla växter. Men ibland blir man så illa tvungen, när det är ett besvärligt släkte med många likartade arter att skilja åt.

Många, många och ljuvligt blå. Men vilken art är det?

Nu kände jag mig tvungen att ta reda på vad det är för en viol som växer som en blå matta i skogskanten av min trädgård. Det känns inte proffsigt att bara referera till den med uttrycket ”en blå viol nånting”. Släkter violer upptar 5,5 sidor i Mossbergs flora. Vissa är lätta att utesluta på färgen. Men de andra fyra sidorna då? Ljusblå allihopa.

Har fotograferat det ljuva beståndet sedan april månad, och än blommar det lite sparsamt. Kan konstatera att blommorna doftar dessvärre inte. Då faller luktviol bort. Petade försiktigt upp två plantor för att kunna syna dem noggrannare. De sitter ganska löst förankrade i mossmattan som man skulle kunna karaktärisera som växande i kalkhaltig ganska torr mullrik jord.

Bladen är spetsigt hjärtlika med tandade bladskivor och sitter på långa skaft. Ett karaktärsdrag som är viktigt att bestämma är stiplerna, som är bladlika bildningar som sitter vid bladskaftets bas. Stiplerna är väl synliga hos många växter, t ex ärtsläktet. Där är de runda som manschetter i bladfästet. Stiplerna hos denna viol är långa och fransade. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Fransade och långa stipler ger en ledtråd i detektivarbetet att artbestämma violen.

Långa, fransiga stipler förekommer enligt floran hos både bergviol, ängsviol, lundviol och skogsviol. Ingen hjälp där alltså.

Till slut kan jag konstatera att det finns inga eller väldigt korta bakåtriktade foderblad bakom blomman. Således borde det vara en lundviol. Fast hybrider är vanliga inom släktet, så helt bombsäker kan jag inte vara. Kanske finns det någon läsare som kan ge mig ett slutgiltigt svar?

Ska försöka memorera namnet så jag inte blandar ihop dem igen. Hur som helst så är mina violer underbart vackra och lyser upp i mossmattan. Bestämningsnyckeln jag använde hittar du i Den virtuella floran på linnaeus.nrm.se/flora

”Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.”

Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)