Show director John Taylor har att stå i när den stora årliga trädgårdsfesten Malmö Garden Show går in i utförandefasen under tre dagar i slutet av maj. Planeringen tar nästan ett år i anspråk och den sista veckan går det i ett. Utställare ska in med allt byggmaterial, utställare skall hålla sams, utställare ska få den service de behöver av arrangörerna och till slut ska utställare hållas glada och motiverade. Vi som åskådare kan bara ana stressen och pressen innan avspärrningarna öppnas och folket väller in. Men det blir alltid bra, i år kanske bättre än någonsin.
Jag går på mässan för att få se vackra och fantasifulla trädgårdsskapelser. Idéträdgårdarna är i totalt olika stilar. Något för var och en, som det brukar heta. Man kan tycka om dem alla, även om man kanske inte skulle vilja ha dem själv. De flesta är superhårt stajlade, även om det ser högst hopplockat ut. Men detaljerna är noga övervägda och växternas färger väl samstämda med övrig rekvisita.
Best in Show och Publikens val blev i år den återvunna trädgården som var uppbyggd kring ett gammalt trädgårdsskjul. Design och uppbyggnad av Hvilan Utbildnings YrkesVUX-klass med Annika Rehwin i spetsen. Gamla redskap, kängor, cykel och växter som var så noga uppgrävda och varsamt transporterade till utställningen att en och annan besökare trodde de hade växt på platsen sedan ifjol.
Robert Simonis och Trädgårdshandel i Limhamn har sin prydliga stil med strama linjer och sparsmakad färgskala. I år en perspektivstudie med gröna tapeter och buxbomshäckar och ett litet vattenbad längst in.
I Konstnärens trädgård visade David Wyndham Lewis både målningar och en traditionell engelsk trädgård komplett med röda marktegel och rosa rosor. Lyckligtvis kom det in en liten färgchock med svenskt gult och blått i ena hörnet.
På marknadssidan kunde man köpa det mesta med anknytning till trädgård. Givetvis massor av växter, både stora och små, ätliga och rena prydnadsväxter, safter sylter bröd och kakor, redskap, gödsel, spiror och ljuslyktor. Det mesta höll hög klass och var vackert exponerat i stiliga höga tält.
Snart är den över för den här gången i de sydligaste delarna av landet och man undrar hur det gick så fort. Äppleblomningen är en romantisk tidpunkt som jag väntar lika mycket på som på själva fruktmognaden. I år har våren varit en långdragen historia och det kalla vädret kanske får konsekvenser för pollineringen. Det vet vi inte ännu, men det visar sig inom några veckor ifall blombottnarna börjar svälla eller inte.
Flygande insekter behövs för att göra befruktningen fullständig. Är vädret kallt med hårda vindar och nypande hagelskurar så sitter insekterna och kurar under något tak. De varmt soliga och vindstilla dagarna behöver vara några stycken. Är det alltför kallt medan blommorna är utslagna kan de förstöras utan att det syns på själva blomman. Knoppar klarar kyla bättre och kan slå ut nästa dag och bli pollinerade om vädret blir bättre.
Det är också viktigt att komma ihåg att det behöver vara två olika äpplesorter som passar ihop för att fruktsättningen ska bli så bra som möjligt. Det finns särskilda pollineringsscheman som berättar vilka sorter som trivs ihop och befruktar varandra. Bor du ensligt bör du se till att ha åtminstone en partner till varje sort. I tätbebyggda villaområden brukar det finnas så många träd inom en biflygradie (ca 500 meter) så det ordnar sig ändå. Grannarna hjälps åt genom att ha många olika sorter av äpple och på det sättet kan du välja dina egna favoritsorter utan att behöva lägga in speciella pollineringssorter i din trädgård. Cox Orange, James Grieve och Transparente Blanche är tre kända pollinerare. På sk familjeträd är samstämmigheten inräknad så att befruktningen ska bli så bra som möjligt med ingående sorter.
Stenmurar är det perfekta underlaget för växter som trivs i karga förhållanden. Rosenbräckan och olika fetknoppar behöver minimalt med jord och växer ofta rätt på stenarna som det ser ut. Men oftast har en planta fått fäste i en liten snutt jord, löv eller annan humus som kilat in sig mellan stenarna. Sedan växer plantan mattlikt vidare åt sidorna, men behåller fästet i skrevan.
Det finns massor av olika bräckor, Saxifraga, och till släktet hör även mandelblom och fjällbrud för att nämna några mer högväxande arter. I Saxifraga arendsii-gruppen ingår ett antal låga namnsorter, som inte blir mer än 10-15 cm höga. Blommorna är relativt stora om man ser till den totala plantans höjd, ca 1 cm stora. De sitter längst ut i toppen på smala stjälkar och blommar som bäst nu i maj månad.
Det är lätt att föröka rosenbräckor om man vill sprida på dem. Ta bara en tuss bladverk med lite rot och sätt ner den i lätt fuktad jord. Tryck till så inte tussen blåser bort och vattna den under ett par veckors tid. Snart har det bildats nya rötter och den lilla plantan fortsätter att expandera åt sidorna. Har du tur kan du få en hel kasse plantor av någon granne eller god vän som rensat upp i sitt stenparti. Eftersom tillväxten är så stark måste man ibland begränsa rosenbräckans framfart och se till så den inte växer in i och över andra mindre konkurrenskraftiga arter.
Den sommarblommande perennrabatten upphottad med småblommiga penséer.
Just nu är det fullt ös i garden center och trädgårdsbutiker om helgerna. Det säljs jordförbättring, blommande växter och kryddörter i mängder. Det är alltför frestande för att man ska kunna låta bli när man går rundor längs gångarna och i växthusen. Jag har oftast en klar bild framför mig vad jag ska leta efter, men ibland blir det ett och annat impulsköp också. Men den senaste investeringen var noga planerad. Det blev äppleträdet Agnes som jag föll för så fort jag läste beskrivningen av det i ett nyhetsbrev. Jag har skrivit om de Nya äpplesorterna i ett inlägg från i vintras.
Och här har vi babyn Agnes! Efterlängtad!
Äpplet fick en plats i raden intill mina andra fruktträd. Agnes är en småvuxen sort, så jag vågade mig på en placering ganska nära gången och ca 4 meter från nästa träd. Gropen grävde jag rejäl åt alla håll, både på djupet och bredden. Vattnade i gropen innan jag satte ner den genomdränkta rotklumpen. Fyllde på med jordförbättring för den befintliga lerjorden med kogödselkompost, egen lövkompost och lite planteringsjord. Såg till så toppen av krukjorden var i nivå med den nya jorden. Trampade till ordentligt, men räknar med att rotklumpen kommer att sätta sig och sjunka ihop i alla fall, så då får jag fylla på med lite mer jord. Nu återstår det att binda upp trädet mot ett stöd och att klippa till en bit hönsnät kring stammen. Sen väntar jag på äpplena!
Jag köpte också lite billiga lökar som hade drivits till snitt, men inte gått åt. Sådana kan man hitta i mängder i någon undanskymd hörna i plantbutiken. Har både narcisser av två slag, en småblommig vit och den doftande pingstliljan Narcissus poeticus ’Actaea’ (ovan). Hittade flera krukor av vita pärlhyacinter också. De är bara för härliga! Så detta tryckte jag ner där det fanns plats i rabatterna. Narcisserna är tåliga och kommer upp år från år. Jag tycker de gula påskliljorna ’Carlton’ och den lilla ’Tête a Tête’ är de allra bästa. De förökar sig glatt och brer ut sig mer och mer för vart år.
Vad händer mer i min trädgård just nu? Växthuset är i gång sedan ett tag. Tomaterna fick komma ut i större krukor (papperskorgar från Ikea) och har än så länge stödvärme från ett element om nätterna. Men jag hoppas de kommer att tjocka på sig lite bättre nu. De stod för tätt innan och blev lite rangliga. Det funkar bra att odla tomat i kruka, men man får räkna med att man förlorar i höjd med att plantera så högt ovan mark. Är det ett litet växthus kan plantering i bäddar vara bättre. Men kalkylera då med våreffekten, dvs att bäddarna tar längre tid att värma upp än jorden i krukor. Tomater kräver mycket gödsel och vatten. Min jord är fet kompostjord med mycket kräm i, så då slipper jag hålla på och gödselvattna under större delen av säsongen. Bättre att kosta på sig en dyrare jord för att spara tid senare, tänker jag.
Kronärtskockor till vänster med gråaktiga blad, rosenskära med dilliga blad till höger och nederst chili.
Småplantorna är också på tillväxt i växthuset. Satte nyss ut den förkultiverade salladslöken i landet. De ser inte mycket ut för världen ännu – tunna trådar som purjolök ungefär. Men här har jag ett antal kronärtskockor, chilipeppar och vita rosenskära Cosmos. Dessutom några krukor med dill, som precis börjar komma upp, och plocksallat för den tidigaste skörden. Odla sina egna grönsaker är kul! Vilket underverk det är varje gång ett pyttelitet tomatfrö gror och sen ger kilovis av fina tomater!
Redan nu kan man börja se till odlingsbänkarna för att komma igång tidigt med grönsakerna när jorden blir varm. Det första du gör är att gå över bäddarna och rensa bort övervintrat ogräs. Det kan vara någon maskros här och där eller en liten tusensköna, våtarv eller kirskål. De börjar komma igång så fort soltimmarna ökar och ju tidigare man tar dem, desto lättare är det.
Kronärtskockan är en platskrävande grönsak som vill ha en välgödslad jord.
Efter rensningen fyller du på med stallgödsel, ca en halv spann per kvadratmeter. Det bästa är välbrunnen ko- eller hästgödsel från djur som stått på halm- eller torvbädd. Eller köp komposterad kogödsel. Innehåller stallgödseln mycket spån behöver den komposteras ett år till. Mylla ner gödseln i de översta 15 cm jordlagret. Detta är toppen jordförbättring då den luftar upp jordens struktur och tillför mycket mullämnen. Detsamma gör kompostjorden från din nyvända kompost. Ha alltid två högar som byter plats med varandra på våren. I botten kommer den feta, fina myllan fram. Kan behöva sållas om den innehåller mycket grova växtdelar. Mylla ner kompostmyllan i ytjorden. Den innehåller inte så mycket näring som stallgödsel eller gräsklipp gör, men gör gott för strukturen.
Hönsgödsel kan man mylla ner i ytskiktet redan på våren om man inte får tag i annan stallgödsel. Den har inga jordförbättrande egenskaper, men innehåller mycket kväve som de flesta växter behöver mycket av. Ta inte i för mycket – hönsgödsel är starkt. Två dl per kvadratmeter räcker. Vill du bättra på jordens näringsinnehåll senare under säsongen kan du ge en giva till i mitten på sommaren. Det gäller speciellt om du sår en ny omgång av t ex sallat eller spenat. Näringskrävande växter som kronärtskocka, mangold, purjolök och olika kålväxter behöver också mycket kväve.
Spenat är en snabbväxande grönsak som vill ha en näringsrik jord.
Innan sådd kollar du av att jordtemperaturen är tillräckligt hög. För många grönsaker är 5-8 grader tillräckligt. Sår man känsliga växter som bönor för tidigt ruttnar de bara bort. Men många växter som spenat, ruccolasallad, palsternacka, dill och persilja kan sås redan nu. Så fort jorden blir varm börjar fröna gro. Så där kan man få utlopp för sina kliande odlingsfingrar redan tidigt om våren.
Mizunakål äter man som sallad. Kan sås tidigt, gror fort och skördas i etapper.
Färskt gräsklipp är annars ett prima jordförbättrande och gödslande medel som man kan ge växterna så fort de kommit upp en bit (ca 5-10 cm). Gräsklipp innehåller mycket kväve och dessutom fungerar det både ogräshämmande och fuktbevarande när det ligger uppe på jordytan. Småningom bryts det ner och då luckrar du bara ner det i det översta jordlagret och lägger på ett nytt skikt. Men ta inte tillvara gräsklipp för marktäckning just när maskrosorna eller bellisarna blommar, för då får du snart upp en hel armé av små ogräsplantor i din mustiga odlingsjord.
Längre fram på säsongen kan man använda benmjöl, algomin, nässelvatten eller eget guldvatten för gödsling av odlingarna. Guldvatten är urin som man blandar i proportionerna 1 del urin + 9 delar vatten. Vattnas ut på fuktad jord.
Nyss omskolade tomatplantor får växa till sig inomhus ett tag till.
Tomatplantor är ganska snabbväxta och dessutom lätta att odla fram själv. Det du behöver är egentligen bara växtbelysning. Ska du odla tomater i växthus kan du börja så redan i februari. Då är plantorna klara för utplantering två månader senare. Vilket kan betyda lite stödvärme nattetid i växthuset till en början. I år sådde jag tre frön vardera av sju olika sorter. Ska egentligen inte ha så många plantor, men jag tänkte att alla kanske inte blir så bra, så då kan jag välja ut de två bästa av varje sort. Men som vanligt är groningen 100%-ig och samtliga plantor ser ut att utvecklas på ett bra sätt. Så det blir till att ge bort en del.
De små tomatplantorna placeras djupt i krukan och sen fyller du på med jord högt upp på stjälken.
Jag sår i små gräddfilsburkar, tre frö per bytta. Använder såjord som är finfördelad och ogödslad. Placerar krukorna över varmt element för att underlätta groningen. När de första karaktärsbladen utvecklats skolar jag om plantorna till en vanlig Vefi-kruka, en per kruka, i gödslad planteringsjord. Tomaterna sätter nya rötter från stjälken så därför ska man gärna sätta den lilla plantan djupare i jorden än vad den stod iden första krukan. På detta sätt kan man också korrigera en planta som ränt lite för mycket i höjden så den blir rakare och stadigare. Vattna lagom, inte så att plantan ständigt är blöt, men så att jorden får torka upp lite vid krukkanten. Nu kan du ställa plantorna i ett svalare rum så inte tillväxten blir för kraftig. Samtidigt är det viktigt med extra belysning så de håller sig knubbiga.
Tomaterna, här 5 veckor, behöver mycket ljus och där räcker inte ett vanligt fönster.
Tomater har stort behov av näring och vatten. De vill ha en mullrik jord som är både luftig och som kan behålla fukten. Jag satsar på en välgödslad jord från början och blandar planteringsjord med kogödselkompost i stora krukor. Då slipper jag gödsla under hela försäsongen. Har köpt Ikeas papperskorgar i plast ca 12 liter stora för 19 kr där jag borrat hål i botten. Krukodling passar mig och mitt växthus, men man kan också odla direkt i säck. Att odla tomater i öppen bädd är mindre bra, för då får man byta ut all jord varje år för att inte dra på sig jordbundna sjukdomar som tomaterna lätt drabbas av.
Varma dagar kan plantorna tillbringa ute i växthuset. Här är suveränt med ljus!
När nattemperaturen stabiliserat sig kring +10 grader kan man sätta ut plantorna. Eller i växthus med tillskottsvärme redan tidigare. Ett vindskyddat och varmt läge är viktigt för tomaterna. Därför är ett växthus ypperligt, men en varm, solbelyst vägg går också bra om det inte blåser för mycket. Plantorna blir ju gärna ganska långa och måste stödjas för att inte brytas.
Drosophila suzukii är en nära släkting till den vanliga bananflugan och ett nytt allvarligt skadedjur för frukt- och bärodlare i Europa. D. suzukii, som inte ännu har något svenskt namn, har sitt ursprung i sydöstra Asien, Ryssland och Indien, men den har under 2014 påträffats i Lund vid åtminstone två tillfällen. Vi hobbyodlare kan säkert klara oss och våra rätt så blygsamma skördar, men vi kan tyvärr också bidra till att insekten får ökad spridning.
De röda ögonen och två mörka fläckarna är kännetecken på en Drosophila suzukii. Foto: Sanja Manduric, Jordbruksverket
D. suzukii påminner utseendemässigt väldigt mycket om den närbesläktade bananflugan. Den har röda ögon och gulbrun kropp med bruna band på sidorna. Det som skiljer de två arterna åt utseendemässigt är framför allt de svarta fläckarna på hanarnas vingar. De fullbildade flugorna är 2-4 mm långa. Detta är en mycket fruktsam skadegörare. En hona klarar av att lägga upp emot 400 ägg under sin livstid. En frukt kan besökas av flera honor och ett enda körsbär kan innehålla 60 till 70 larver. Äggen kläcks ibland redan efter ett par timmar och i goda förhållanden fullbordar larverna sin utveckling på 3-13 dagar. Så det går verkligen undan! Larverna förpuppas inuti frukten men kan sedan falla ned till marken. Man tror att flugan i svenska förhållanden mäktar med 1-2 generationer per år, vilket är fullt tillräckligt för att flugan ska kunna etablera sig och medföra stora problem.
Flugan angriper tunnskaliga frukter och bär, som exempelvis jordgubbar, hallon, björnbär, blåbär och körsbär, men även fläder och havtorn samt prydnadsväxter som mahonia, rönn, snöbär och olika tryarter. Vindruvor kan angripas och i mindre omfattning även plommon samt skadade äpplen och päron. Medan den vanliga bananflugan lever i övermogen eller rutten frukt angriper D. suzukii redan under bärens och frukternas mognadsfas med stora skördeförluster som följd.
Skadorna uppstår när honorna river sönder det tunna fruktskalet och lägger sina ägg därunder. Ingångshålet är litet och många gånger upptäcks inte skadan förrän i samband med skörd och i värsta fall inte förrän efter att frukterna eller bären levererats och skall ätas. Inuti finns sedan många små fluglarver eller puppor, som är upp till 4 mm långa. Brr! Skadorna kan ytterligare förvärras genom att flugorna för med sig svampsporer eller bakterier in i växten.
Forskarna har gjort ekologiska simuleringar som visar att våra nordliga, fuktiga områden egentligen är lämpligare ekosystem för D. suzukii jämfört med Medelhavets torrare miljöer. Flugan tolererar nämligen stora variationer i temperatur men den tål inte uttorkning. Den övervintrar som fullbildad, befruktad hona och klarar några minusgrader. I bergsområden med kalla vintrar i norra Japan, där man har lång erfarenhet av D. suzukii, har man funnit att det alltid finns varmare överlevnadsplatser nära människans boställen. Ett fåtal överlevande fruktflugor förökar sig snabbt och hinner orsaka skada senare under odlingssäsongen. Samma erfarenheter har man också i Schweiz och i norra Italien.
Genom transporter sprids många nya skadegörare. Större krukade plantor av växtslag som bildar frukt redan i plantskolorna, exempelvis blåbär, kan också sprida flugan. Det går inte att kontrollera frukter och bär visuellt och garantera att de är fria från D. suzukii. Man måste istället satsa på att fånga levande flugor i fällor, täcka odlingar med finmaskigt nät och noggrant städa bort nedfallen frukt. Flugan sprider sig naturligt genom sin goda flygförmåga och kan ta sig flera kilometer bort eller ännu längre än så om den har hjälp av vinden. Problemet kompliceras av att D. suzukii också sprider sig till vilda bär i naturen, hemträdgårdar och andra trädgårdsmiljöer.
Färdig fälla för bekämpning av Drosophila suzuki. Foto: Biobest
Du kan själv tillverka enkla fällor av PET-flaskor eller burkar. Borra små hål, 2-3 mm, runt om på flaskans eller burkens övre del och häll i lockbetet. Det består av 4 delar äppelcidervinäger och 1 del vin i 5 delar vatten + några droppar diskmedel. Fällorna hänger du upp bland flugans värdväxter. Hittar du några misstänkta insekter ska du ta kontakt med Jordbruksverkets Växtskyddscentral i Alnarp.
Julrosor är generellt lätta växter att odla. Men man ska inte flytta runt på dem i onödan. Om du har planterat dem på lämplig plats med lucker och väldränerad trädgårdsjord i halvskuggigt läge, så brukar de klara sig bra. Tänk woodland för att få till en bra ståndort. Julrosorna gillar fet jord, så gödsla gärna med kompostjord eller ett organiskt gödsel som brunnen stallgödsel eller Chrysan. En giva på våren är tillräckligt. Se till så jorden är kalkhaltig, absolut inte sur. Att smula ner äggskal är mitt eget bästa tips för att få en kalkrik jord.
Julrosor är torktåliga när de väl är etablerade. Jordstammarna växer bäst på hösten så efter en vårplantering får man hålla ett extra öga på julrosorna under sommaren så de inte torkar ut. Men det är viktigt att jorden inte är ständigt fuktig, för det gillar inte de tjocka rötterna. Riktigt torra somrar är det lämpligt att vattna även etablerade julrosor för att de ska bilda rikligt med blommor nästa år.
Julrosor kan angripas av olika svampsjukdomar. Svartfläcksjuka är vanligt och ger mörka fläckar på blad, bladskaft och blommor. Är det ett kraftigt angrepp tidigt om året kan det sätta ned plantans växtkraft mycket. Man kan därför vattna med svampmedel i preventivt syfte. Plocka och klipp bort angripna blad och blomstänglar. Se till att plantorna har gott om näring och vatten. Du kan också klippa bort en del friska blad för att få bättre luftväxling. Alla svampar gynnas nämligen av en fuktig miljö. Så att hålla rent och torrt omkring plantan kan hjälpa till att hålla svampproblemen borta.
Vinterbeskärning av äppleträd är ett spännande jobb, för inte två träd ser likadana ut! Jag träffar många olika former av äppleträd varje år och det kan ibland vara en liten utmaning att se genom det täta grenverket och bilda sig en snabb uppfattning om hur lång tid det kommer att ta att beskära det. Vissa träd är extremt höga och andra otroligt täta. Oftast är det minst 5 år sedan någon gjorde en beskärningsinsats senast. Det vill säga de efterföljande vattenskotten har vuxit till sig rejält och frukten är så gott som obefintlig.
Samma träd som på första bilden, efter beskärning.
Har man äppleträd i en villaträdgård så fyller träden fler syften än bara fruktproduktion. Oftast är det inte så många andra fullvuxna träd i trädgården och då fyller det en skuggande funktion samtidigt som det ska vara vackert att se på. Kronträd är den allra vanligaste formen hemma hos folk. Vad man normalt behöver göra då för att forma om trädet är först och främst en grov grengallring. Välj ut vilka grenar som bygger upp stommen och låt dem vara orörda tills vidare. Rikta in dig på de felväxta och skymmande grenarna som skjuter upp rakt i luften, ofta i mitten av trädet. Detta är ofta gamla vattenskott. Tänk gallring i första hand, aldrig stympning.
Ett gammalt äppleträd, förmodligen Ingrid Marie, med en god grenstruktur, men alldeles för tät och hög krona.
Se framför dig de horisontella linjerna som du ska spara. Grenarna ska gå ut från mitten åt sidorna, inte från en sida genom mitten till den andra sidan. Det blir sällan bra om man kapar grenar rätt av. Minska istället kronans höjd och omfång genom att skära i förgreningspunkter och eftersträva horisontella och nedåtgående grenriktningar. Gå runt trädet och titta från olika vinklar på trädet. Det är lätt att bli närsynt om man står uppe i trädet på en hög stege. Man måste ner på marken emellanåt för att ta ut kursen.
Detta Aromaträd har en i grunden bra grenuppbyggnad, men det står lite skuggigt och vattenskotten har vuxit rätt upp i luften.
Att föryngra ett gammalt fruktträd är ett flerårigt projekt. Man kan inte göra allt på ett år. En tät skog av vattenskott blir istället följden av en för hård beskärning. Försök skapa en åldersbalans genom att spara grenar av olika ålder i trädet. De äldre grenarna har mångårig fruktved och de unga skotten skapar på sikt nya fruktbärande grenar. Tänk också på att olika äpplesorter växer på olika sätt. Alla gamla sorter går inte att hålla låga i plockvänlig höjd. De är ofta ympade på starkväxande grundstammar och då har de en inneboende kraft som är svår att tämja. Försök också alltid spara grenar med fruktsporrar och blomknoppar för att det ska bli frukt även inkommande höst.
Här har jag varit ovanligt hårdhänt. Men stommen är kvar och det finns grenar av olika ålder.
Har letat spännande nyheter i fröfirmornas sortiment. Man vill ju alltid prova något nytt i tillägg till de gamla favoriterna som måste finnas med från år till år. Blommor är ju roligt att så och speciellt då sådana som man kan ta in i buketter. Nigella papillosa ’Delft Blue’ är en mycket speciell nigella vars strimmiga blommor man nästan ska beundra i förstoringsglas. Superläcker! Sorten är döpt efter det holländska, blåvita delftporslinet.
Nigella ’Delft Blue’ Foto: Thompson & Morgan
Nigellan är en bra insektsväxt och passar dessutom bra i buketter. Det går även att torka nigella, men det har jag aldrig provat själv. Trivs i soligt läge och blir ca 70 cm hög. Detta är en ettårig växt som sås direkt på friland. Fröet bör täckas med ett jordlager som motsvarar dubbla fröets tjocklek.
Penséer är vårens räddare då de är de första utplanteringsväxterna som jag brukar sätta i jorden redan i halva mars. Det är tidigt, men det är Skåne. Man behöver inte ha mycket till krukor ens, det räcker med någon halvt skamfilad bytta i porslin eller metall. Ju lättare, desto bättre, för man brukar få bära in dem några nätter när det blir frostknäppar. Minipenséerna är mina favoriter, då de är lite mer sansade i form och storlek och sällan bjuder på några skrikiga färgkombinationer.
Minipensén ’Sorbet Phantom’ Foto: Impecta
Sorten ’Sorbet Phantom’ bildar täta, kompakta plantor översållade av ljuvliga, små blommor i mörkt purpurviolett. Blommorna har blåsvarta vingar och ögonteckning i vitt, gult och purpur. Se även den ytterst dekorativa kanten i vitt kring de ljusare blombladen. Violer förkultiveras inomhus i såjord feb-mars för blomning till sommaren. Ska man ha plantor så tidigt som i mars är det bekvämast att köpa dem färdiga, så slipper man hålla igång ett växthus frostfritt under vintern. Täck sådden med klar plast försedd med lufthål. Efter groning placeras den svalt och ljust.
Petunior kan man älska eller hata. De blir gärna lite too much. Foto: Sävarplant
Petunia grandiflora ’Espresso Frappe Rose’ är en spännande petunia med kompakt och lågt växtsätt. Blommorna ligger bara precis ovanför bladverket och plantan ska inte sträcka sig som petunia ibland gör.
Petuniafrön är små och brukar vara ljusgroende, d v s de ska egentligen inte täckas. Ett odlartips är att täcka fröna med vermiculite för att behålla fukten på ytan. Dra sedan gärna över en tunn plastfolie den allra första tiden till de har grott. Sås i mars-april.
En spännande rysk martorn ’White Glitter’ som jag blir mycket sugen på. Foto: Impecta
Rysk martorn är en tistelliknande perenn med silvriga blad. Vanligast är de olika ljusblålila sorterna. Nu har det kommit en mycket lovande martorn med silverskimrande, vita blommor och taggiga stödblad. Eryngium planum ’White Glitter’ har ett välgrenat växtsätt och mycket lång hållbarhet som snittblomma. Martornen är en härdig perenn som blommar fint redan första året. Den är mycket läcker som bakgrunds- eller centrumväxt i prärielika, soliga rabatter tillsammans med andra torktåliga växter som lavendel, pärleternell och röllika. Ska du odla den från frö bör den förkultiveras inomhus i såjord. Täck med ett tunt jordlager och placera sådden i 22-24 grader, efter groning ljust och svalare. Småplantorna kan planteras ut i rabatt efter avhärdning när frostrisken är över.
