Olivskörden pågår i Abruzzo

Olivträd ger ett skimrande ljus.
Trädgårdens enda träd är olivträd med gräsmatta under.

Nyss hemkommen från en resa till Italien ser jag fortfarande för mig det silverskimrande ljuset från en olivlund. Skördetiden har nyss startat och odlarna jobbar nu för fullt med att samla in och ta hand om oliverna.

Oliverna som pressas till olja är både gröna och svarta.
Direkt från träden, gröna och svarta oliver om vartannat.

Oliver som ska bli olja tillhör en lite mindre storleksklass än de som slutligen kommer att hamna i saltlag och konserverande olivolja för att ätas hela. Fruktköttet har en högre oljehalt än hos de köttiga ätoliverna.

Oliverna skördas både som gröna och som svarta.

Beroende på odlingens storlek tillämpar man lite olika teknik vid skörden. Den manuella metoden innebär en slags stångkratta som man ”räfsar” med i trädkronorna. Krattan fungerar ungefär som en blåbärsplockare när man drar den genom riset. De stora olivgårdarna med tusentals träd kan t ex använda en traktor med ett kraftigt vibrerande frontagreggat som kramar stammen och skakar loss oliverna.

Maskiner används vid olivskörden.
Det skakande frontagreggatet läggs om stammen och ryster loss oliverna från grenarna.

Oliverna trillar ner på stora nät som man lagt ut på marken under träden. Det går betydligt snabbare än att t ex behöva räfsa upp dem från marken. Oliverna hälls upp i stora kar och bärs sedan bort till trälådor för att köras in till pressen.

Olivoljan pressas från de små, oljerika olivfrukterna.
Oliverna samlas raskt upp i stora nät.

Det var torrt och fint på marken och de flesta olivodlingar var pedantiskt välskötta med kortklippt gräs eller harvad jord under träden.

Oliverna pressas till ren, fin olja.

Längs de mjukt ondulerade sluttningarna formade planteringarna ett rutnät där varje träd bildar en punkt. Det är oerhört vackert och lättöverskådligt när inga höga träd skymmer sikten, utan man kan följa markens linjer i hela landskapet. Jag tror faktiskt att olivträdet är mitt käraste träd. Det är nog ljuset som gör det. Eller snarare skimret från de silvriga bladen. Hade jag kunnat skulle jag plantera mig en liten olivlund här hemma. Det får kanske bli silverpilar istället.

Olivträden står på raka rader.

Squash och pumpa är lättodlade grönsaker

Även en nybörjare kan lyckas med squash! Och så länge du har plats tillräckligt kan du frossa i olika sorters pumpa med fantasifulla former och färger. För pumporna är platskrävande växter. Och näringskrävande! Men sen blir det också mängder av frukter, så sätt inte för många plantor.

Squashen producerar blommor under en lång säsong.

Squash och pumpor är mycket känsliga för frost och ska inte sås för tidigt. Ska du förkultivera plantor för att kunna plantera ut dem tidigare så måste du täcka dem med fiberduk de första veckorna. Om du direktsår i landet så ska du vänta tills jorden blivit tillräckligt varm så fröna kan gro. Det blir ungefär samtidigt med bönorna, vid minst 15 graders jordtemperatur.

Squashen blommar kontinuerligt med både hon- och hanblommor.

Sommarsquashen vill ha en lucker och näringsrik jord och gott om utrymme i sidled. Grundgödsla gärna jorden med stallgödsel och lövkompost för att få en luftig och strukturrik jord. Täckning med halm eller gräsklipp är bra eftersom växtens rötter är känsliga och man helst inte ska slita sönder dem vid ogräsrensning och luckring. Under växtsäsongen ger man ytterligare några gödselgivor, men välj då ett kaliumrikt gödsel som algomin eller vedaska. Inte hönsgödsel som innehåller mycket kväve. Då blir det mer blad än blommor och frukter.

Squash producerar mängder av frukter.
En squashplanta med alla utvecklingsstadier samtidigt. Här är det mest bara hanblommor.

Alla pumpaväxter har både hon- och hanblommor. Hanblommorna har långt skaft och en synlig ståndare med pollenmjöl. Honblomman känner du igen på ett litet början till frukt som sväller ut vid blomfästet. Blomman har också en liten rund pistill mitt inne i blomman. Har man squash i växthus kan det bli problem med den naturliga pollineringen, ifall det inte finns tillräckligt med insekter. Då kan man flytta pollen från hanblommorna till honblommans pistill eller helt enkelt stoppa in hanblomman (med avklippta kronblad) i honblommans gap för att befrukta blomman.

Squashen skördas medan frukten är liten och mjäll i köttet.

Skörda sommarsquashen så tidigt som möjligt, medan frukterna bara är ca 15-20 cm långa. Då är de som mjällast i köttet. Använd kniv för att skära av fästet så nära plantan som möjligt. Då undviker du att det kommer in insekter eller svampsjukdomar i tappen. Friterade squashblommor är en delikatess i Medelhavsländerna. Välj då hanblommor om du ska fritera, annars får du inga pumpor.

Honblommor utvecklas till frukter, men behöver pollineras av en hanblomma.
Honblomman har en uppsvälld stjälk. Hanblommorna är på denna planta avklippta.

Lättskötta zinnia frösår du nästa vår

Zinnia, Zinnia elegans, är faktiskt en av de lättare sommarblommorna att odla själv i rabatt. Det är en bra snittblomma som håller sig länge ute och den kräver verkligen inte mycket skötsel i förhållande till vad du får i färgprakt. Sen kanske färgspektrat inte passar ini alla trädgårdar, för zinnia är en ganska gräll blomma, men som accent om inte annat, kan den fungera.
Zinnian är en färgstark sommarblomma.
Det går bra att fröså zinnia för att snabba på utvecklingen, men tänk på att den har väldigt ömtåliga rötter, så den ska inte bredsås, utan sås ett och ett frö per kruka så man slipper skola plantorna. Zinnian är en typisk utplanteringsväxt för sommaren och finns till försäljning som fördrivna exemplar. Annars blir det helt klart billigast att så den direkt i rabatten. Oftast gror de inom kortare tid än en vecka.

Så zinnian glest i rabatten.
Så inte för tätt, utan se till så det finns utrymme för luften att cirkulera kring plantorna. Det är blommor som är mottagliga för mögel och röta. Vattnar gör man därför helst i marknivå och inte via spridare. T ex genom att en slang ligga ute i rabatten eller via droppbevattning. Vattnar gör man helst på morgonen för då hinner bladen torka upp innan nattdaggen faller.

Zinnia drabbas lätt av mögel, så plantera dem inte för tätt.

I övrigt behöver inte plantorna så mycket skötsel. För att få en buskigare planta toppar du den och håller samtidigt höjden nere. Man kan gärna plocka bort utblommade blommor under hela blomningen juni-september, för det förlänger blomningstiden. Och klipp gärna in zinnia i buketter, det blir bara fler blommor.

Men visst vill man gärna spara lite blommor för insekterna också. Det här är riktiga fjärils- och blomflugeälsklingar.  För att få utsäde till nästa år sparar du några blomhuvuden som du tillåter att gå i frö. Vid den här tiden borde fröerna ha mognat och klara att skörda. Ta några frökapslar och spara i rumstemperatur i ett kuvert tills det är dags för nästa års sådd.

Zinnia kombineras gärna med lite rufsiga växter för att få en stark kontrast.

Kul kombinationer med zinnia får du om du planterar ihop dem med gräs och andra rabattväxter:

Höga limefärgade eller rosa med jätteverbenan, Verbena bonariensis.
Roströda och ceriserosa med amaranter eller papegojblad.
Ihop med rödbladiga fjäderborstgräs, Pennisetum setaceum ’Rubrum’
De orange och gula varianterna tillsammans med daggsalvia, Salvia farinacea

 

 

 

 

 

 


Kronärtskockan klar för skörd

Kronärtskockan har lång utvecklingstid och måste förkultiveras.
Unga plantor av kronärtskocka får växa till sig ett tag till i kruka.

Kronärtskockorna har växt till sig rejält efter den långsamma starten i våras. Bilden ovan är från utflytt av plantor till växthuset och tagen 1 maj. Den här tistelväxten måste förkultiveras i god tid för att hinna ge färdiga skockor till hösten. Planera att så ca 8 veckor innan du sätter ut plantorna i bädden. Och det gör du när frostrisken är över. Utplanteringsdags blev det den 16 maj och då såg de fortfarande inte mycket ut för världen. Täckte med fiberduk i flera veckor.

Kronärtskockan gillar kraftigt gödslad jord men gillar inte lerjord.
Nyplanterade kronärtskockor i en välgödslad växtbädd.

Växtplatsen ska helst vara så solig som möjligt. Jorden ska vara välgödslad och mullrik. Även om det är bra med en snabb jord (= sandig) så måste man blanda i humus och kompostjord för att få en näringshållande struktur. Min jord är lerig från början och även om jag under åren lyckats lätta upp den en hel del, så är det dock lera på djupet. Jag grundgödslade med hästgödsel och gav därefter några givor med välbrunnen, gammal hästgödsel under sommaren. Så jag skulle tro att det blev rätt bra i alla fall.

Kronärtskockan är beroende av gott om vatten och näring.
Det blir rejäla plantor av kronärtskockan som kräver mycket plats och gott om näring.

Kronärtskockor vill förutom gott om näring även ha mycket vatten. Jorden ska helst hållas fuktig hela tiden. Sen när plantorna börjar växa till sig går det för det mesta fort. Och de brer ut sig mer och mer. Så reservera en rejäl bädd. Blasten blir bred och sticker ut en bra bit, så det tar av utrymmet från grannarna.

Kronärtskockan är klar för skörd när knoppfjällen börjar öppna sig och viks lite utåt.

Tillagning av kronärtskockor:
När blomknoppen utvecklats så långt som att knoppfjällen öppnar sig och börjar vända sig lite utåt är den klar för skörd. Skär av knoppen med en bit av stjälken. Förvara skockorna svalt i kyl om du inte ska äta dem direkt. Koka upp vatten i en stor kastrull och tillsätt grovt salt. Man kan lägga i en liten lök och en nypa socker i lagen. Skär eller bryt bort stocken och skölj skockorna väl. Lägg i dem i kokvattnet och låt koka ca 30 min. Större skockor lite längre och mindre lite kortare tid. När knoppfjällen släpper från skockan är de klara. Servera med smält smör, örtsmör eller vinägrett.

Skörda kronärtskockan när bladen börjar vika sig utåt.
Här har kronärtskockan släppts upp i blom. Då är den inte längre ätduglig.

Den svenska sorten ’Herrgårds’ är en perenn kronärtskocka, till skillnad från ’Green Globe’ som jag odlade i år. Men även ’Herrgårds’ har svårt att övervintra om jorden är lerig. För att vintertäcka jordärtskocka gör du så här: Klipp ner plantan efter skörd till ca 25-30 cm. Kupa upp jorden, men låt stjälken sticka upp en liten bit. Du kan bygga en liten ram runt om plantan eller ställa ut en pallkrage. När det börjar bli tjäle skyddar du kupan med halm, löv och kompostmaterial. Ovanpå själva stjälken kan du ställa en tegelpanna eller annat som skyddar mot regn som tränger ner i roten. Så fort det blir varma dagar om våren ska kupningen bort så jorden kommer åt att luftas och torka upp lite.

Nyskördade kronärtskockor kokas i saltat vatten.

Dags för Den stora Trädgårdsfesten på Sofiero

Fina sommarblomsplanteringar i Helsingborgs stad.
Helsingborgs stad visar en palett av fantastiska urnor och krukor som hämtats hem från olika torg och andra platser i stan.

Fredag, lördag och söndag håller Sofiero Slottsträdgård trädgårdsfest kl 10-18. Det blir blommor, mat, konst, expertrådgivning, tävlingsträdgårdar och förstås Sofieros egna planteringar som skön bakgrund. Helsingborgs stad har plockat ihop en imponerande samling sommarblomskrukor från olika håll i staden. Mycket storblommig begonia har det varit i år. Knalligt, ljuvt och småtokigt om vartannat. Vilken som helst annan kommun kan bli grön av avund i jämförelse med detta!

Dalarnas lustgård på Sofiero.
Christina Högard-Ihr har byggt upp en Dalarnas Lustgård. Montbretia är en årets växt på Sofiero.

I år har Stora Trädgårdsfesten satsat extra mycket på installationer och idéträdgårdar och lyckats skapa en bra mix av olika stilar och smaker. Om bara regnet håller upp så tror jag inte att någon kommer att gå härifrån besviken.

Dahlior är höstens blommor.
Sofieros dahliaavdelning går inte av för hackor.

Kunskapsrummen erbjuder gratis tips och råd inom olika områden: belysning, jord, gräs och bambu, kompostering, rhododendron, växtskydd mm. Det finns inspirationsträdgårdar i olika fasoner och storlekar.

Åldern är inget hinder om man ska hinna bli trädgårdsmästare.
Valter är bara 7 år, men redan utställare på Sofiero.

Minst och yngst torde Valter Eldh, 7 år vara. Han har själv designat sin lilla blomsterdröm och valt ut växter han tycker om. Egentligen skulle det vara lavendel i blått, men eftersom lavendeln hunnit blomma över så övertalade mamma honom att köra på stäppsalvia istället. Och det blev faktiskt väldigt likt, tyckte Valter själv.

Annette von Einem är en världsberömd dansk florist.
Danska floristen Annette von Einem har en alldeles särskild lyskraft.

Det visas många konstverk av florister på Sofiero i årets trädgårdsfest. Den danska stjärnfloristen Annette von Einem har inrett vinhuset med vackra kreationer i olika nyanser av vitt. Vilken tjej, jag säger bara – gå in och kolla hennes portfolio på voneinem.dk Det är helt otroligt!

Regnbågsfärgat med änglavingar i floristens händer.

Det finns flera publika tävlingar och floristernas klänningar är en sådan. På catwalken står de sida vid sida, de underbaraste fina kreationer. Alla blev mina favoriter. På olika sätt. Här en regnbågsdress till en vågad kille och en alldeles otroligt stilig grön sak med bolltistel som effektblomma.

Blomsterkreationer i floristernas händer.

Monbretia och Echinacea är nog årets trendväxter på Trädgårdsfesten. Den ljust gröna solhatten har det passande namnet ’Green Envy’. Läcker, ja, men vacker? Den kanske inte kommer att bli någon storsäljare, men nog är den annorlunda alltid.

Echinacea är en fin höstblomma.
Grön av avund, ’Green Envy’ heter den här solhatten.

 

Lyckas med luktärter

Luktärter är klätterväxter som behöver någon form av stöd för sina rankor.

Ingen engelsk köksträdgård utan luktärter! Och ändå startar luktärternas historia på Sicilien, där flera vildväxande luktärter kommer från. Under slutet av 1690-talet skickade fransiskanermunken Franciscus Cupani frön från en av dessa till en engelsk odlare. Där startar den engelska vurmen för luktärter.

Väldoftande luktärter hör hemma i den engelska köksträdgården.
Den vilda sicilianska luktärten ’Fransiscus Cupani’.

Ca 200 år senare kom nästa steg i historien då förädlingsarbete gav upphov till en mycket mer storblommig luktärt som fick namnet grandiflorus. Det satte fart på engelsmännen och snart uppstod mutationer av nämnda grandiflorus med ännu större blommor. En sådan mutation härleds till slottet Althorpe House, där släkten Spencer bor och där prinsessan Diana ligger begravd. De nya luktärterna hade förutom sina stora blommor även vågiga kronblad.

Stora blommor och god doft har många moderna luktärter.
’Lisbeth’ är en rosa, storblommig luktärt.

Dessvärre tappade man under förädlingsarbetet småningom bort doften i sin jakt på allt mer spektakulära blomformer. Sedermera har man fått rätt på doftgenen igen och idag kan vi så luktärter med fantastiskt vackra färger och riklig blomning som doftar som luktärter ska göra. Men ännu idag tycker jag att den vilda sicilianska ’Franciscus Cupani’ hör till de allra ljuvligaste av luktärter. Den har en stark färg i klarblått och lila och en otroligt rik doft.

Luktärter växer mot spaljeer eller trådar.

Luktärter är lätta att lyckas med. För tidig blomning förkultiverar du plantor från slutet av mars. Fröna blötlägger du ett dygn innan sådd. De nya root-training-boxarna som är som smala odlingsrör är lämpliga för just luktärter, som har djupa rotsystem och inte gillar att man stör rötterna med omplantering och dylikt. Men det fungerar lika bra med tomma toarullar som du fyller med jord.

Luktärter kan ta stöd av andra högre växter som vallmo.

När risken för frost är över planterar du ut de små plantorna i rabatt eller kruka. Men tänk på att jorden ska vara näringsrik och fin. För kontinuerlig blomning kan man så luktärter med några veckors mellanrum på friland. Och sen när de väl kommer i blom gäller det att plocka. Plocka varje dag för att stimulera plantorna att bilda nya blommor. Låter man luktärten gå i frö slutar den blomma.

Luktärter sås från frö tidigt om våren.
Luktärten ’Almost Black’ lutar sig mot en anisisop.

Varför är det så svårt att odla dill?

Dill går jättebra hos vissa, medan andra bara får förkrympta plantor som tynar bort av bladlöss och olika loppor. Ibland är det någon svampsjukdom som gått på rötterna och det är lika illa. Hur ska man då göra för att få dill till nypotatisen?

Dill kan vara svårodlad pga svampsjukdomar eller bladlöss.

Ett sätt att lyckas med dill är att så den i krukor eller i kallväxthus så fort jorden är tinad, i februari-mars. Tipset är i alla fall att använda ny jord varje år för att slippa jordburna sjukdomar. Grunda krukan med planteringsjord och så glest med frö. Täck sedan med såjord och ställ krukan svalt. Dillen kommer upp när temperaturen är den rätta. På det viset kan du ha skördeklar dill redan i maj.

På friland kan man så glest med frö, lite här och lite där över hela landet, och hoppas på att en del kommer upp. Har du problem med sjukdomar och skadegörare på dillen är det är betydligt svårare för dem att angripa plantor som står utspridda än plantor som står i prydliga rader. Det är bra att upprepa proceduren några gånger under försäsongen, för att på så sätt ha färsk dill under en längre period.

Dill kan gärna odlas i kruka med ny jord varje gång.

Jorden ska hållas fuktig under groningen. Det tar vanligen ett par veckor för fröna att gro. Det kan också vara ett bra tips att täcka jorden med fiberduk. Fast den metoden passar ju bara för kruka och dill sådd i rader.

Trädgårdsinspiration från England

Perenner i samstämda färger med avvägda blomningstider kräver mycket planering.

Från ingenstans dök den upp, den Engelska Trädgården på Svabesholm på Österlen. Två trädgårdsskapare med drömmar om det vackra engelska blomsterarvet som bestämde sig för att ta steget och förverkliga en egen skånsk Garden, uppbyggd 2014. Anette och Maria är två tidigare ekonomer som bytte bana i livet. De hittade perfekta samarbetspartners i Svabesholms Kungsgård med café och gårdshotell. Platsen är en sedan tidigare uppväxt ”rammiljö” med häckar, träd och höga buskar. Du hittar till Svinaberga by om du styr mot Stenshuvud Nationalpark.

Perennbäddarna och rosenträdgården är de stora dragplåstren i den engelska trädgården.

Trädgården är uppbyggd kring några olika trädgårdsrum: the Cottage garden som ligger strax intill ingången med the Shop & Nursery. Genom en smal pergola når man fram till huvudstråket the Double borders med sina färgstämda perennaplanteringar som går i rosa-lila respektive orange-gult. Rejäla bäddar talar vi om här, inget en normal trädgårdsägare förmår peta ihop inte. Växtvalet är sansat, men färgtonerna desto bättre avvägda.

Vitt och rosa är en bra färgkombination.

Vi börjar från de rosalila kombinationsplanteringarna. Här träffas nu under högsommartid bland annat fackelblomster, en ljusrosa kransveronika, kärleksört, drakmynta, flox och rosenflockel.

Rosa ochrödlila perenner passar bra ihop.

Den rosalila rödmalvan Malva sylvestris ’Zebrina’ trivs ihop med rosa kransveronika Veronicastrum virginicum. Malvan är en kortlivad perenn som kan dyka upp i rabatten för att sedan nästa år vara försvunnen. Jag hade den ett par år, men sedan var den puts väck. Kransveronikan gillar jag mer och mer. Den blommar länge och rikligt under sensommaren. Båda de här växterna trivs i välmyllad jord med tämligen god fuktighet och det är väl därför jag har svårt att få dem att trivas hos mig.

Grekvädd och kärleksört trivs i väldränerad jord.

Vänder vi blicken lite kommer nästa parti växter med den luftiga grekvädden Knautia macedonica med sina vinröda knappar jämte samma kransveronika och kärleksörten Hylotelephium ’Matrona’ som har samma mörkröda ton i sina stjälkar. Grekvädden är en fin vävarväxt som minglar in bland andra växter med sina höga stjälkar. Bägge dessa trivs i väldränerad, något torr jord och bara måttligt med näring.

Solbrudar vill ha lätt fuktig jord och god tillgång på näring.

Vandrar vi nerför gången mot lusthuset övergår färgerna till den gul-orange paletten. Här bränner det till och blir lite mer dramatiskt än i den förra färgskalan. De brunröda solbrudarna Helenium autumnale har dekorativa bruna knappar som insekterna bökar runt i på jakt efter nektar. Här möter de mörklila stäppsalvian ’Caradonna’ och en citrongul ros.

Austinrosen Emma Hamilton har en utsökt vacker färg med mörka skott och knoppar.

Den blekorange Austinrosen ’Lady Emma Hamilton’ har jag träffat på många gånger i sommar. Och den är imponerande. Till skillnad från många Austinrosor med droppande, tunga blommor på lite veka stjälkar har vi här en ros som står rak på styva grenar. De unga årsskotten och knopparna är rödbruna och det är hur raffinerat som helst till de blekt aprikosröda blommorna. Den doftar gott och lite citrusfruktigt. Blomningen håller på hela sensommaren från slutet av juni. Jättefin, måste jag säga.

Köksträdgård med upphöjda bäddar och en botten av träflis.

En liten promenad uppför stigen hamnar vi i the Kitchen garden. Än så länge lite outvecklad. Man har lagt det första krutet på perennavdelningen och det är helt förståeligt. Småningom kommer den här köksdelen att utvecklas mer. Här finns upphöjda odlingsbäddar med rejäla plank som avgränsare. Här blir jag riktigt avundsjuk som kämpar på med mina klena brädor. Träflis som lättskött marktäckning och ett kastanjestaket som ramar in ytan mot grannarna.

Luftärter hör den engelska trädgården till.

Och vad vore en engelsk trädgård utan luktärter? Klart de kommer in i bilden här i köksdelen. Väldoftande rankor i rosa, blått och nästan svart. Det är härliga blommor som jag inte heller kan tacka nej till. Tyvärr har mina egna luktärter grott väldigt dåligt i år, så jag fick så om dem. Kanske blir det blomning fram mot hösten. Om det nu blir lite sol! Men rosa ’Lisbeth’ var i alla fall en läcker pudding här i Svabesholm.

De flesta luktärter har en underbar doft, men det finns också de som inte doftar alls.

 

Sommarbeskärning av äpple för fruktens skull

Tätt med årsskott på ett vinterbeskuret träd.
Före beskärning.

Efter vårvinterns beskärning utvecklar fruktträden oftast en tät återväxt av nya vattenskott. Låter man det bara vara formar trädet i princip en ännu värre form än det hade innan beskärningen. Därför är det så viktigt att återkomma till trädet under sommaren och korrigera skottillväxten. För den nybildade fruktens och framtida frukters skull.

Sommarbeskärningens syfte är att begränsa skottillväxten och ge frukten utvecklingsmöjligheter.
Och efter beskärning.

Äppleträdet påverkas mycket av den grundstam det en gång ympades på. Det som nu är trädets rot. Grundstammar har olika växtkraft, blir olika höga träd, helt enkelt. Och denna växtkraft överförs till ympsorten, även om det även hos ympsorter finns både svagväxande och kraftigare sorter. I skottbildningen avslöjas detta. För att hålla ett kraftigväxande träd i rätt form är sommarbeskärningen i juli ett måste.

Pincering betyder inkortning av årsskott.
Pincering av årsskott över fjärde bladet.

Det är samma princip som råder här, jämfört med vinterbeskärning – gallring och förkortning av skott. Man kan välja metod 1: en lättare pincering av skotten efter midsommar-början av juli, och då enbart nypa toppen av dem med fingrarna eller med en vass kniv. Toppen betyder att man sparar 4-5 blad per skott. Oftast kommer det nya skott efter några veckor från någon av de översta knopparna och då knipsar man av dem också över tre blad. Den andra omgången pincering ska vara avslutad i augusti, eftersom ev nyutvecklade skott måste hinna avmogna innan vintern.

Gallring av årsskott för att ge frukten mer ljus.
Gallrade årsskott släpper in ljus och luft i kronan.

Metod 2, som jag själv brukar använda mig av innebär en sporrbeskärning och avlägsning av illa placerade nya vattenskott. Juli-augusti är bästa tid för detta. Vänta inte för länge, för trädets och fruktens skull.

Gallring av årsskott ger bättre frukt och jämnare tillväxt.
Gallring av frukt och skott pågår.

Årsskotten använder du helt enkelt till att stimulera fram ny sporrtillväxt. Sporren är det feta kortskott som ger blomknoppar. Jag skär av årsskotten vid 2-3 knoppars höjd från basen räknat. Dåligt placerade skott som sitter för tätt eller ligger strax intill en större snittyta rycker eller klipper jag bort helt. De nya sporrarna måste ha lite luft emellan så det finns plats för frukten att utvecklas. Därför väljer man redan här var sporrarna ska utvecklas på grenarna. Till vintern fortsätter du att korta in den nytillväxt som uppkommit från din nytillverkade sporre.

Fruktgallring ger större och smakligare frukter.
Här blir det ingen stor och smaklig frukt utan bara knotiga och hårda små äpplen. Gallra hårt!

Det andra syftet med sommarbeskärning förutom sporrutveckling är att ge ljus, luft och utrymme för äpplena på grenen. Det betyder att man även gallrar frukten.

Kartgallring ger större och sötare äpplen.
Här tar jag bort åtminstone det översta, minsta äpplet, men vill jag få riktigt stor frukt sparar jag bara ett.

På samma sporre ska man inte spara mer än 1-2 äpplen. Sitter de för tätt blir de små och riskerar svampsjukdomar och röta. Det kan kännas hårt att ta bort hälften av äpplena på en gren, men de som blir kvar kommer att bli desto större och sötare. Du tar givetvis bort de minsta och klenaste äpplena och sparar de stora karten. Redan nu har trädet självt prioriterat vissa kart och eftersatt andra i tillväxten. Kanske håller de minsta på att aborteras (tillbakabildas och tappas).

Solljus behövs för att frukten ska mogna och bli söt och god.
Gallring av skott och frukter är nu klar. Varje äpple får solljus.

När du är klar och gått igenom hela trädet med skott- och kartgallring har du fått ett luftigt träd med infallande ljus på alla äpplen och en kommande sporrtillväxt som ger dig än mer frukt om något år. Äppleodling är långsiktig verksamhet, men mycket belönande! Man lär av trädet och ser vilka beskärningar som varit lyckade, för det visar trädet genom sin fortsatta tillväxt. Efter några år har du lärt dig hur just detta trädet växer, hur mycket vattenskott det sätter och kan behandla det därefter. Olika sorter växer olika, det är det som är så fascinerande. Inte minst ser man detta på sk familjeträd med flera fruktsorter ympade på samma träd. Men det får bli en annan historia.

Sommarbeskärning ger luft och ljus till kronan.
Här var det klart!

Rhododendronprakt hos Gert och Lennart

Halvskugga och fuktig jord är bra för rhododendron.
I en halvskuggad glänta växer azaleorna halvvilt.

Lite osannolikt placerat i den sandiga tallskogen ligger de två grannarnas rhododendronsamlingar. Den ena aktiv medlem i Sydsvenska Rhododendronsällskapet och den andra nyfiken trädgårdsentusiast med välfyllda torvbäddar i hela färgpaletten. Att få rhododendron och azalea att trivas i skogsmiljö är inte helt otippat, men att omvandla torr sandjord till ett surjordsparadis kräver mer arbete. Och ständigt kämpande mot hungriga rådjur som hoppar över alla staket för att ta sig in i samlingarna.

Rhododendron vill ha sur jord och luftig, torvrik jord.
Gert är stolt ägare till många fina rhododendron.

För att få fina rhododendron som trivs och växer till sig krävs en kemiskt sur jord som är porös och fuktig, samt skydd mot kalla vindar. Murar, staket och skyddande överståndare silar vind och ljus och ger ett jämnare klimat. I torra perioder måste man stödvattna om inte naturliga vattendrag eller dammar ger ett ständigt vattentillskott. Annars börjar man med att preparera jorden.

Azaleor är lövfällande rhododendron som klarar soliga lägen.
Krypande azaleor trivs i det exponerade läget i Gerts japanrabatt.

Avgränsa gärna planteringsbädden med en kant av torvblock. Torvblocken grävs ner en bit i marken och sedan fyller du på med torvmull bakom. Plantgropen skall vara ungefär dubbelt så stor som rotklumpen. Plantera i grov och fuktig spagnumtorv som har ett pH på max 5. Växten sätts inte djupare än den stod i sin kruka eller klump i bädden hos plantskolan. Syret till rötterna är mycket viktigt, så därför ska du inte trampa till jorden för hårt. Fyll istället på med mer torv när jorden sätter sig. Gå inte på rotzonen utan plantera in en marktäckare eller täck med bark eller löv.

Rhododendron finns i nästan vilka färger som helst.

Gödsling av rhododendron är inget man behöver göra varje år. De trivs med enklare förhållanden och kan lätt överdriva skott- och bladtillväxten på bekostnad av knoppbildning om man ger för mycket näring. Det finns speciell rhododendrongödsel med anpassat kväveförhållande (innehåller surt ammoniumkväve), men inte heller den ska man överdriva. Gödsla senast före första juni. Rötterna är mycket saltkänsliga och kan reagera på kranvatten som innehåller höga halter av klorider. Något du ska tänka på om du tvingas ta bevattningsvatten från det kommunala dricksvattennätet.

Azaleor och pioner trivs tillsammans.
I övre högra hörnet har azaleorna fått sällskap av en buskpion (trädpion) med stora, karminröda blommor.

Storbladiga rhododendron kräver lä och skugga eftersom deras blad har förhållandevis stora klyvöppningar. Det leder till kraftig avdunstning i blåsigt och soligt läge. Man kan se fina rhododendronbuskar som växer mitt ute i en golfbana, men det kräver ständig tillgång till vatten så att växten inte torkar ut. Inrullade blad är ett tidigt symtom på torkskada. Småbladiga varianter tål mer sol och kan till och med vantrivas i ett ständigt skuggläge.

En rhododendronträdgård är ganska lättskött när man väl fått den på plats.
En vy över Lennarts trädgård med sittplatser.

I Lennarts trädgård råder det en behaglig halvskugga från alla omgivande träd och planterade magnolior, japanska lönnar, häxalar, korneller och andra vackert blommande buskar och träd. Man kryssar sig fram på smala stigar och hukar under lågväxande grenar. Det är omöjligt att föreställa sig vilket paradis som tar plats bakom det enkla staketet ut mot vägen. Jag ger mig inte in i några sortbeskrivningar, men kan bara råda dig som är specialintresserad av just rhododendron att kontakta Rhododendronsällskapet för att träffa likasinnade som sitter inne med otroliga kunskaper.

Knoppiga azaleor trivs gärna i lite soligare läge i trädgården.

Jag nöjer mig än så länge med att beundra blomprakten hos de lite enklare sorterna. Speciellt azaleorna med sina sirliga blommor är mina favoriter. Ska nog fylla på med någon mer sort framöver, men jag har ju den sega lerjorden med högt pH att kämpa med. Fast gör man rejäla bäddar och fyller på varje år med ny torvmull/rhododendronjord så ska det gå att odla rhododendron även i lerjord.

Azaleor och rhododendron trivs i en sur och porös jord med god fukt.