Olivskörden pågår i Abruzzo

Olivträd ger ett skimrande ljus.
Trädgårdens enda träd är olivträd med gräsmatta under.

Nyss hemkommen från en resa till Italien ser jag fortfarande för mig det silverskimrande ljuset från en olivlund. Skördetiden har nyss startat och odlarna jobbar nu för fullt med att samla in och ta hand om oliverna.

Oliverna som pressas till olja är både gröna och svarta.
Direkt från träden, gröna och svarta oliver om vartannat.

Oliver som ska bli olja tillhör en lite mindre storleksklass än de som slutligen kommer att hamna i saltlag och konserverande olivolja för att ätas hela. Fruktköttet har en högre oljehalt än hos de köttiga ätoliverna.

Oliverna skördas både som gröna och som svarta.

Beroende på odlingens storlek tillämpar man lite olika teknik vid skörden. Den manuella metoden innebär en slags stångkratta som man ”räfsar” med i trädkronorna. Krattan fungerar ungefär som en blåbärsplockare när man drar den genom riset. De stora olivgårdarna med tusentals träd kan t ex använda en traktor med ett kraftigt vibrerande frontagreggat som kramar stammen och skakar loss oliverna.

Maskiner används vid olivskörden.
Det skakande frontagreggatet läggs om stammen och ryster loss oliverna från grenarna.

Oliverna trillar ner på stora nät som man lagt ut på marken under träden. Det går betydligt snabbare än att t ex behöva räfsa upp dem från marken. Oliverna hälls upp i stora kar och bärs sedan bort till trälådor för att köras in till pressen.

Olivoljan pressas från de små, oljerika olivfrukterna.
Oliverna samlas raskt upp i stora nät.

Det var torrt och fint på marken och de flesta olivodlingar var pedantiskt välskötta med kortklippt gräs eller harvad jord under träden.

Oliverna pressas till ren, fin olja.

Längs de mjukt ondulerade sluttningarna formade planteringarna ett rutnät där varje träd bildar en punkt. Det är oerhört vackert och lättöverskådligt när inga höga träd skymmer sikten, utan man kan följa markens linjer i hela landskapet. Jag tror faktiskt att olivträdet är mitt käraste träd. Det är nog ljuset som gör det. Eller snarare skimret från de silvriga bladen. Hade jag kunnat skulle jag plantera mig en liten olivlund här hemma. Det får kanske bli silverpilar istället.

Olivträden står på raka rader.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.