Det blir en tidig vår i år. Alla naturens tecken pekar på det. Inte bara att hästhagarna mirakulöst nog torkade upp redan i mitten av mars, nu är lantbrukarna på gång och sår ute på fälten. Och fåglarna är riktigt ivriga att sätta igång och fixa med nya bon. Och de allra tidigaste växterna kommer i blom. Längs vägen genom Hjularödsskogen finns det några fina partier med vit pestskråp, även kallad vitskråp, Petasites albus. Ännu tidigare än vanligt, då den brukar blomma längre fram i april. Skråpen är nära släkt med tussilagon/hästhoven och det kan man se inte minst på de fjälliga jordstammarna och de magnifika bladen som kommer efter blomningen. Rosafärgad pestskråp är den vanliga formen. Det här är inga trädgårdsväxter precis, för så vackra är de inte, men en spännande blomma i det vilda. Användes förr som medicinalväxt som kramplösande medel och ansågs även bota pest.
Skråpen är tvåbyggare och har alltså han- och honblommor på olika plantor. Men de flesta man ser blomma är hanplantor. Växten sprider sig istället genom rotutbredning. Den vita formen är sällsynt, säger Mossbergs flora, och den förekommer då främst i Skåne och i Danmark. Vid Rövarekulan i Löberöd finns den också att se förutom här på Hjularöd. Jag är fascinerad av de spetslika blommorna på sina kraftiga skott, som växer upp i mängd på fuktig och näringsrik mark under skuggande lövskog. Men det heltäckande bladverket kan jag klara mig utan. Bladen är stora och höga och tar mycket plats. ”Rabarberblad” säger många och hugger ner dem i dikeskanten för att det ska se prydligt ut. Men de skyddar mot annat ogräs, för det finns inget som klarar den massiva skugga som skapas under ett bestånd pestskråp.
