Rosa gallica, den äldsta kända rosen

Letar du efter den ultimata buskrosen tycker jag absolut du ska överväga att plantera en grupp Rosa gallica ‘Versicolor’ (tidigare R. mundi). Den är en mutation av den magentafärgade R. gallica och har spräckliga eller randiga kronblad i rosa och vitt. Gallica-rosor odlades sannolikt redan ca 2000 år f.Kr i Babylonien och de har behållit sin popularitet till våra dagar. Säkert mycket pga att de är lättodlade och fodrar ett minimum av skötsel. De växer även på magra jordar och är lätta att föröka. De fordrar endast lite näring och kräver ingen uppbindning, bevattning eller vintertäckning. Satsa på en gallica alltså.

Den oemotståndliga polkagrisrosen

Gruppen består av ett stort antal hybrider och mutationer av den ursprungliga apotekarrosen, som den heter på svenska. Det finns allt från enkla ljusrosa skönheter till helt fyllda purpurröda gallicarosor. Gemensamt för de allra flesta är en stark och angenäm rosdoft. Och det är en viktig parameter att ta hänsyn till när man som trädgårdsdesigner väljer rosor. Klart att de ska dofta!

Min solklara favorit i denna grupp är den randiga ‘Versicolor’, som ibland kallas polkagrisros. Den blir ca 1,2 meter hög och lika bred. Blommar rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Liksom de flesta buskrosor kan den bli lite kal nertill med åldern och därför samplanterar jag den gärna med en halvhög perenn, t ex lavendel, nepeta eller en näva. Tre arter med likartade krav på växtplatsen som rosen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *