Kampen mot ogräset fortsätter

Våtarven är en växt som älskas av hönsen.
Hönsen älskar våtarven och den kallas även chick weed på engelska.

Vem har inte suckat över ogräsens utbredning en fuktig sommar som denna. Det har varit ypperliga tillväxtbetingelser med ganska varmt väder och jämn fuktighet. Olika jordar har olika specifika ogräs och det kan man ofta ha till hjälp när man ska klassificera en jordart och platsens fuktförhållanden. Mycket man lär sig med att rensa ogräs med andra ord.

Välväxta exemplar av den giftiga växten korsört.
Ståtliga exemplar av korsört som trivdes fint i den näringsrika och sandiga jorden.

Råkade ut för mitt livs häftigaste korsörtsbestånd för ett tag sedan. 1400 m2 med blommande korsört i knähöjd. Sandig och genomsläpplig, näringsrik jord trivs den i. Nu fanns inget annat att göra än att snabbt rycka bort alla plantor innan de hann sätta frö. Korsörten är ett ettårigt, giftigt ogräs som enbart sprider sig med frö, så att begränsa frösättningen är väsentligt för bekämpningen. Man får inte lämna kvar blommorna på marken för de kan utvecklas till frö även om plantorna är avklippta. I ett tidigare utvecklingsstadium kan man däremot tänka sig att slå av ogräset med trimmer. Roten utvecklar inga nya plantor. Korsörten är för övrigt nära släkt med den för hästfolk välkända växten stånds, som är mycket giftig för hästar.

Inget bra läge när korsörten kommit i frö för då sprider den sig effektivt.
Inget lysande läge när korsörten kommit så här långt i sin fröutveckling.

Rensandet tog tid, men till slut fick vi bort korsörten. Men det fanns tyvärr ett lägre skikt också och det var våtarv. Våtarven är lite besvärligare att bli av med för den gror både från frö och gröna delar. En våtarvsplanta kan lätt täcka en stor yta om den får bre ut sig. Våtarven, som också är ett ettårigt ogräs, sätter nya rötter anefter som den växer ut med sina stjälkar. Därför är det jätteviktigt att få bort alla delar av plantan när man rensar. Annars blir problemet bara ännu större. Och det kan gå väldigt fort! Rensar man en tyngre jord när den är för fuktig blir det lätt kvar många delar som sätter fart igen.

Så snyggt det blev när allt ogräs är bortrensat och jorden beredd och insådd med gräsfrö.
Efter grässådd och vältning.

Ogräsängen jag beskrev omvandlades småningom till en gräsmatta efter två rensningar. Får nu hålla koll på groende ogräs så att det sådda gräset har en chans att hävda sig och snabbt växa till sig.

Det vackra, röda ogräset vallmo

Kornvallmon är en enanstående vacker endagsblomma och dessutom ett svårt ogräs.
Ibland råkar man köra förbi ett fält eller en dikesren som är brännande het av blommande vallmo. Det är nog tillika med blåklint det vackraste ogräset som jag skulle ha svårt för att ta bort om jag var bonde. Men det är helt klart att när de växer invävt i sädesfälten så försämrar de spannmålens kvalitet.

Papperstunn kornvallmo glöder i dikeskanten.

Det finns i huvudsak två arter som är väldigt snarlika varandra. Kornvallmon har styva, utåtstående hår längs stjälken och en nästan rund frökapsel. Rågvallmons stjälk är mjukhårig med uppåtriktad borst och en avlång frökapsel. Båda blommar bara en dag, och det är inte lönt att ta in dem i buketter, för kronbladen trillar nästan omgående. På bilderna här intill har jag fotat kornvallmo.

Kornvallmo gillar kalkrik jord. Lera eller sand spelar mindre roll.

Korn- och rågvallmo är ettåriga fröogräs som oftast gror redan på hösten. De sprider sig enbart med frön, så om du klipper av blommorna kan du stoppa spridningen. Tänk på att växtsaften är giftig, så om du är känslig bör du ta på handskar när du rensar bort vallmon. Detta gift kan även döda boskap om de får i sig stora mängder av växten.

Resliga riddarsporrar räddar rabatten

Ën riddarsporre med nästan anemonlika blommor.
Ën riddarsporre med nästan anemonlika, stora blommor.

Riddarsporrarna, Delphinium, tillhör de högväxta perennerna som ger ett lyft åt en annars lite ensidigt platt rabatt. Bra att veta om du ska göra en lite resligare rabattplanering. De blir gott och väl 1½ meter, ibland närmare 2 meter höga. Tyvärr är skaften lite veka, så de behöver bindas upp eller stödjas mot stabilare grannar. Riddarsporrarna är lätta att föröka själv från frö. Jag har tre olika färgställningar, turkosblå, MFF-blå och vit, och alla har jag snott som frö någonstans ifrån.

Knallblå riddarsporre med mörkt öga.

Tidigt på våren börjar riddarsporren skjuta ut sina skott och de fyller tacksamt ut där tulpaner och narcisser lämnar tomrum efter sig. När de senare vissnar och blir tråkigt bruna kommer riddarsporren som en räddande hand och täcker in förfallet i grönska.

Riddarsporrar tycker om näringsrik och väldränerad jord. Ge dem gärna en rejäl dos kompostjord varje vår. Eftersom de är ganska rangliga ska de inte stå i värsta blåshålet, utan skyddat för stark vind. Bind upp dem redan från början för att undvika att de bryts av på mitten. Blommorna blir stora och när det regnar kan de bli så tunga att de viker sig.

Vackert knoppig riddarsporre som kommer att bli vit.

Det finns många typer av perenna riddarsporrar och därtill ettåriga. Jag vet inte hur man skiljer dem alla åt, men jag gläds åt den rikliga blomprakten i oftast lysande blå färger.

Mormorsblomman akleja trivs i gruset

Rosa och blå aklejor kantar gången under päronträdet.
Självsådda aklejor i blått och rosa under päronträdet.

I grusgången kring mitt hus växer aklejor helt ohejdat. De ska egentligen föredra fuktig jord, men verkar trivas lika bra med singel som livsutrymme. Aklejans blomningstid är den vackraste perioden på hela trädgårdsåret, tycker jag. Så då kan man inte resa bort, utan ska bara njuta hemmavid. Så mycket njutning har det inte varit den senaste veckan, om man ska vara riktigt ärlig. Mössa och vantar de värsta dagarna för att hålla värmen. Men växterna bryr sig inte, de bara blommar på som vanligt. Och förhoppningsvis lite längre, om vi nu ska ha någon tröst i kylan.

En lite mindre aklejablomma i mörkt rosa. Aklejor finns det av många olika slag, ca 70-80 arter på norra halvklotet. Mina lär tillhöra arten Aquilegia vulgaris, eller vanlig akleja. Den blommar nu i månadskiftet maj-juni på ca 70 cm höga spiror. Jag har mest av de riktigt puderrosa, lite blå och sedan några röda. Det är perenna växter som återkommer år från år, men de självsår sig frikostigt och förnyar sig på så vis kontinuerligt.

Vackert blå akleja lockar till sig mycket humlor.

Brukar märka ut plantorna med vacker färg (binder garn kring stjälken) för att låta dem gå i frö. Övriga klipper jag bort blomställningarna med häcksax när de vissnat. För det blir så mycket frö i alla fall. Miljoner. Minst. Och jag hoppas alltid att jag ska få lite fler av de mörkare färgerna genom att spara just de fröerna. Men säker kan man aldrig vara, för de är inte färgäkta. Men blandningen är också vacker, eller hur?

Blå aklejor genomlysta av en mjuk kvällssol.

Så violer kan du göra nu!

Violer är vårens blomma och de tidigaste börjar snart finnas i handeln. Men du kan fortfarande så plantor till försommarplantering. Viol är inte bara viol, utan det finns ett otal undergrupper i släktet. Viola cornuta, hornviol eller bukettviol på svenska, är en av de mest använda grupperna. De är blandat härdiga, men ofta frösår de sig själva och dyker upp i fantastiska färgkombinationer om våren. Jag får alltid massor av fröplantor i grusgången även om jag rensar hårt bland ”ogräset” på hösten.

Hornviolerna har lite mindre blommor än penséerna, och blommar villigt om flera gånger per säsong om du klipper bort det avblommade.

Vill du så eget finns det frö att köpa hos alla de vanliga fröleverantörerna, men lite mer ovanliga färger hos bl a Jelitto och Lindbloms Frö. Fröna är pyttiga och inte så lätta att få grepp om. Bredså i tråg eller större sålådor i vanlig såjord. Så violfrö av V.cornuta uppe på jordytan och täck inte med jord. Täck såbädden med plast eller ställ i ett litet miniväxthus i rumstemperatur. Jorden ska vara lätt fuktig. När plantorna grott ställer du krukan svalt och ljust. Efter hand som de börjar bli hanterliga skolar du om dem till en planta per liten kruka i vanlig gödslad jord. Ett svalt växthus är bästa plats för förvaring tills det är frostfritt ute och läge för plantering. De små plantorna behöver mycket ljus för att bli kompakta och knubbiga.