Mormorsblomman akleja trivs i gruset

Rosa och blå aklejor kantar gången under päronträdet.
Självsådda aklejor i blått och rosa under päronträdet.

I grusgången kring mitt hus växer aklejor helt ohejdat. De ska egentligen föredra fuktig jord, men verkar trivas lika bra med singel som livsutrymme. Aklejans blomningstid är den vackraste perioden på hela trädgårdsåret, tycker jag. Så då kan man inte resa bort, utan ska bara njuta hemmavid. Så mycket njutning har det inte varit den senaste veckan, om man ska vara riktigt ärlig. Mössa och vantar de värsta dagarna för att hålla värmen. Men växterna bryr sig inte, de bara blommar på som vanligt. Och förhoppningsvis lite längre, om vi nu ska ha någon tröst i kylan.

En lite mindre aklejablomma i mörkt rosa. Aklejor finns det av många olika slag, ca 70-80 arter på norra halvklotet. Mina lär tillhöra arten Aquilegia vulgaris, eller vanlig akleja. Den blommar nu i månadskiftet maj-juni på ca 70 cm höga spiror. Jag har mest av de riktigt puderrosa, lite blå och sedan några röda. Det är perenna växter som återkommer år från år, men de självsår sig frikostigt och förnyar sig på så vis kontinuerligt.

Vackert blå akleja lockar till sig mycket humlor.

Brukar märka ut plantorna med vacker färg (binder garn kring stjälken) för att låta dem gå i frö. Övriga klipper jag bort blomställningarna med häcksax när de vissnat. För det blir så mycket frö i alla fall. Miljoner. Minst. Och jag hoppas alltid att jag ska få lite fler av de mörkare färgerna genom att spara just de fröerna. Men säker kan man aldrig vara, för de är inte färgäkta. Men blandningen är också vacker, eller hur?

Blå aklejor genomlysta av en mjuk kvällssol.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *