Vackra fröställningar triggar fantasin

Snart vissnar våra örtartade växter ner och städas bort ur rabatterna. Många av dem har dekorativa fröställningar som gärna kan få stå kvar och samla rimfrost över vintern. En del av dem innehåller tusentals små frön som sprätter iväg när du petar på frökapseln, andra skyddar kanske en stor nöt.

Upprätt fröställning hos fingerborgsblomma med små knyten fullmatade med frö.Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea, tillhör den förra gruppen. Den har små knyten som påminner om påvens huvudbonad mitran. Eller änden på fingret av en sydd handske. Digitus är latin för finger, så där hade vi den liknelsen. Fingerborgsblommorna har inga problem att föröka sig själva, så har man väl fått in en planta brukar den se till så det blir fler nästa år. Men den blommar först andra året, så du behöver plantor av olika ålder för att få blomsterprakt. Och tänk på att alla delar av växten är giftiga. Den aktiva substansen är glykosider som återfinns i olika hjärtmediciner.

 

Ballongblommans frukthöljen är uppblåsta foder med svartfläckig yta.

Ballongblomman, Nicandra physalodes, är en lite mer ovanlig växt. Även den har fantasifulla frögömmor. Nicandran används ibland som ettårig utplanteringsväxt, men man ska komma ihåg att även den är giftig. Den innehåller giftet solanin och därmed skvallrar den om ett nära släktskap med potatisen. Nicandra blommar under sensommaren med ljusblå-lila, klockliknande blommor och utvecklar därefter de blåsformade, vingkantade fodren kring frukten. Hela växten är lite bläckfläckad och kan ge önskad volym och bakgrund till mer rangliga sommarblommor i krukor och urnor.

Jungfrun i det gröna har spännande frukter som kan torkas.

Love-in-a-Mist heter följande blå blomma på engelska. Det är jungfrun i det gröna, Nigella damascena. Nigellan har ett sirligt växtsätt och tunna fänkålsliknande blad men överraskar när det blir dags för fruktsättning med sina stora, uppsvällda fröställningar som liknar rymdskepp eller något annat spännande. Frökapslarna går bra att torka.  Namnet Nigella damascena kommer sig av de svarta fröna (nigella=svartkummin) och damascena = från Damaskus. Jungfrun i det gröna har använts som slemlösande naturläkemedel.

Fruktmögel, gul monilia, ger mumieäpplen

Fruktmögel syns som hopskrumpna äpplen med gulvita mögelklumpar.

Fruktmögel är en ganska vanlig sjukdom på äpple som angriper frukterna i mognadstiden. Äpplet får först bruna rötfläckar med ljusgula mögelvårtor som bildar ringar runt fruktkroppen. Så småningom torkar äpplena in och då kvarstår det torra bruna fruktmumier som hänger kvar i trädet över vintern.

Fruktmögel bildar ringar av gulvita mögelfläckar på äpplen och plommon.

De här angripna äpplena och mumierna måste plockas bort och förstöras. Plocka även noga upp nedfallna mumier. Släng dem i soporna, inte i komposten, för sjukdomen sprider sig genom att mögelsvampen vandrar vidare till friska växtdelar.

Fruktmögel på äpple och plommon orsakas av svampen Monilia fructigena.

Hagelskador är en vanlig inkörsport för gul monilia på äpple. Jag misstänker att även getingarna i augusti kan ha öppnat upp för en del skador. Även plommon drabbas lätt av monilia och kan där vara svårbekämpat. Det bästa är att se till så inte frukterna sitter för tätt på grenen, utan att det finns luft mellan varje frukt. Kartgallring alltså. Sjukdomen vandrar nämligen från angripna till friska frukter och sprids sedan säkerligen med getingarna till nästa träd och nästa.

Svampen Monilia fructigena har angripit ett plommon.

Samma svamp, Monilia fructigena, orsakar svarta, glansiga äpplen vid vinterlagring. De smittar snabbt ner sina grannar i lådan. Var därför noga med att kolla äpplena under lagringsperioden så att du inte står med en låda full med förstörda, svarta äpplen när du ska till att göra en god dessert av dem.

Darwinhybriderna är långlivade tulpaner

Darwinhybriderna utmärker sig redan som lökar – de är storvuxna och feta. Den stora löken ger en lång och kraftig stjälk som bär upp den höga blomman. Det är vanligt med höjder på 60-80 cm för tulpaner i Darwinhybrid-gruppen.

Tulpanen Apeldoorn är den mest kända Darwinhybridtulpanen.

‘Apeldoorn’ är den mest kända sorten och en riktig tulpanklassiker. Den har en mycket sofistikerad blomma med orangeröda kalkblad som har en gul strimma på både in- och utsidan. Denna har sedermera gett upphov till bl a ‘Apeldoorn Elite’ som är en härlig tulpan som skiftar i färg mellan gul bottenfärg och ett fjäderlikt mönster av rött på kalkbladen. Riktigt snygg, tycker jag som inte gillar de klargula tulpanerna så värst.

Darwinhybriden Apeldoorn Elite har stora blommor med gula kanter på ett fjäderlikt rött kalkblad.

Det är fortfarande läge att plantera tulpanlökar. Så länge som marken inte är frusen kan man peta ner dem i jorden. Fast det blir bäst resultat ju längre tid de haft på sig att rota sig innan tjälen går i jorden. Minst den dubbla höjden är ett lagom planteringsdjup för tulpan och de flesta andra blomsterlökar. Och den spetsiga änden upp var det, ja. Vill man få en längre blomningsperiod sätts en del av lökarna ännu djupare, för då tar det längre tid för dem att komma upp på våren. Darwinhybriderna behöver inte grävas upp efter blomningen, så som man ofta gör med andra tulpaner. Du kan däremot gärna gödsla dem med benmjöl eller gräsklipp, så orkar löken komma igen nästa år.

Klipp häcken inför vintern

Höga och breda häckar är jobbiga att klippa så håll efter dem ordentligt!
En engelsk idegranshäck som blivit lite väl bred och svårskött. Idegranen går att klippa in ordentligt om man vill slanka till den.

En häck hör till trädgårdens viktigaste byggstenar, för den skyddar dig både mot vind och nyfikna blickar. Med häckar delar du också in en större trädgård i mindre och intimare rum. En låg klippt häck blir en snygg avgränsning till grönsaksodlingen eller uteplatsen. Du kan också plantera stamträd inne i häcken och på så vis få både en lägre och en högre avgränsning.

Att blanda växtslag i häcken gör den mer spännande.
En häftig, än så länge oklippt häck av silverpäron och bok i Appeltern i Holland.

En friväxande, inte klippt häck kräver mycket plats, men är mer lättskött. Du beskär den på samma sätt som andra buskar i trädgården. Den klippta häcken kräver mer omsorg och ofta klippning två gånger per sommar om den ska vara riktigt perfekt. Första klippningen utförs i midsommartid och den andra i september och ända in i oktober.

När du planterar en ny klippt häck har du en hel del arter att välja mellan. Beroende på jordmån, växtzon och önskad höjd/täthet finns det olika förstahandsval. Hagtorn, måbär, häckberberis, oxel, gran och tuja passar bra i norra delen av landet. Bor du i lägre zoner kanske naverlönn, avenbok, bok, liguster, och idegran är roligare. Alla har lite olika egenskaper och krav på växtplats. Om jag fick välja fritt skulle jag satsa på idegran som är häckarnas rolls royce. Den ger mycket tätt skydd, den är lätt att föryngra och dessutom vintergrön. Idegranen tar sig bra också i skugga. Bland lövhäckarna gillar jag speciellt avenbok som också kan klippas in till en mycket smal häck.

En häck som växer med flera grenar från basen måste byggas upp successivt.
Arter som liguster, hagtorn, berberis, måbär och idegran byggs upp bit för bit och beskärs årligen.

Kom ihåg att när du planterar bok, avenbok, gran och tuja så får du inte klippa av toppen innan häcken har nått den höjd du vill ha på den färdiga häcken. Dessa arter har genomgående stam och bryter du toppdominansen kommer häcken att ha svårt att växa till sig på höjden. De andra buskarna ska byggas upp noga och beskäras årligen från små plantor. Se bild ovan. Annars blir de inte nog täta från basen utan du får en svajig häck som blir glesare och glesare ju äldre den blir.

En välansad häck lutar inåt för att även grenarna i basen ska få ljus.

Ännu ett knep att tänka på är att luta sidorna inåt när du klipper. Häcken ska vara bredast i basen för att få solljus på alla grenar. Är sidorna raka skuggas de nedre partierna och häcken blir ofta kal nertill. Det ger också mer problem med ogräs förstås.

Snart dags att plocka upp dahliorna

Enkelblommande låg dahlia som blommat rikligt hela sommaren.Dahlia, montbretia och gladiolus är exempel på knölväxter som normalt inte klarar vintern i vårt klimat. De måste grävas upp och övervintras på ett frostfritt ställe.

Dahliaknölarna grävs upp när den första frosten tagit blasten.

Hur gör man då? Senast när den första köldknäppen slagit till och blasten vissnat ner gräver du upp knölarna och skakar loss den mesta jorden. Skär av stjälkarna och märk eventuellt varje rotknippe med en namnetikett om du har många olika sorter och vill hålla dem åtskiljt. Rötterna kan sedan förvaras i champinjonlådor eller pappaskar i torr torv, hopknycklat tidningspapper eller grov sågspån. Håll ett öga på knölarna ifall de börjar mögla eller ruttna. I så fall slänger du genast den roten för att förhindra att det sprids vidare till andra växter.

När våren kommer vaknar knölarna till liv och då planterar du ut dem i krukor som kan bäras in till natten vid risk för nattfrost. De unga skotten är ömtåliga och tål ingen kyla alls, utan de måste långsamt vänjas vid uteklimatet.

Härligt brandröda montbretian 'Lucifer' är en frostkänslig växt.

Börja planera för övervintring av oliv- och citrusträd

Afrikas blå lilja tål ingen frost, utan måste tas in när nätterna blir svalare.

Ännu är det varma nätter i Skåne, men snart är det dags att ta in medelhavsväxterna som står ute. Vissa tål någon köldknäpp, andra måste skyddas mot första frosten. Afrikas blå lilja, Agapanthus, trodde jag var på ruinens brant i våras efter en sen frostnatt. Bladverket frös och hängde trist och såg ungefär ut lika aptitliga ut som hostans blad när de fått frost. Men som tur var hade inte rotsystemet tagit skada, utan det kom fram nya blad småningom. Och nu står båda plantorna fortfarande i underbar blom. Ett förmaningens ord inför vinterförvaringen – var sparsam med vattnet för detta är en växt som lätt vattnas ihjäl under vintern. Den ska stå torrt och inte ha mer än ett par deciliter vatten per vinter.

Olivträdet med blommor och småningom frukter.Köpte ett olivträd på rejäl stam i somras. Det har inte hunnit växa till sig så mycket, men smälter fint in vid trappan med mina andra medelhavsväxter. Oliven är lite köldtålig och behöver nästan en svalare period för att komma i blom. Jag tänkte låta det smaka på lite kyligare grader, men sedan bära upp på vinden där det blir 5-8 grader om vintern. Lite bladfall får man normalt räkna med, men det kommer nya till våren. Fortsätt vattna med lite längre intervaller, varmare utrymme = mer vatten, svalare = mindre vatten mer sällan. Olivträdet tackar för extraljus i form av kallvita lysrör eller lågenergilampor. Så det tänkte jag fixa i år. Ansluten till en timer kan den lysa 12-15 timmar per dygn.  Till våren klipper du sedan in de längsta och rangligaste grenarna i samband med att du flyttar ut plantan.

Frukter i olika ålder på samma citronträd.

Citrusträd övervintras också svalt och ljust. De ska nog inte frysa alls, utan tas in före frosten slår till. Citrusträd är blom- och fruktbärande året om så de behöver ett näringstillskott även om vintern. Det ska vara speciell citrusnäring som innehåller extra järn. Den ger du en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som på sommaren. Citronträd ses ibland med gulaktiga blad. Det kallas kloros och beror just på järnbrist.

Har förresten skördat några citroner från mitt träd nu i höst. Frukter som tagit över ett år på sig att mogna. Men det var värt väntan för aromen är helt enastående! Släng er i väggen vanliga citroner i affären. Det minsta man kan kräva numera är ekologiska sådana, för nu har jag blivit kräsen!

Krukplanterade vårlökar

För några dagar sedan skrev jag inlägget om lökplantering och jag hoppas du nu bestämt dig för att köpa lökar och knölar till vårens blomning. Utöver de knölar och lökar som jag satte i rabatterna reserverade jag också en påse tulpanlökar för att plantera i en lerkruka.

Här ska det planteras tulpanlökar i en vid lerkruka.

Jag bottnade med singel för dräneringens skull. Krukan är givetvis försedd med hål i botten. Ovanpå stenskärvorna ett lager välgödslad blandad jord. Lite kompost, lite kogödsel och sen vanlig planteringsjord.

Blomsterlökar gillar benmjöl som gödsel.

Benmjöl gillar lökväxterna så på med det också. Och tulpaner i kruka kan bli lite ensliga om de står för glest, så här ligger de nu rätt tätt på varandra. Lade till lite mer singel kring lökarna som ett dräneringstest. Och på med mer jord. Packa till och vattna. Lerkrukor kan löpa risk att frysa sönder vid sträng kyla om de är fyllda med blöt jord, så jag får ställa undan den på frostfritt ställe sedan när det blir kallt på riktigt. Men än så länge står den ute och förhoppningsvis rotar sig lökarna snart.

Singel och grovt grus underlättar dräneringen kring tulpanlöken.

Lökarna vattnas efter plantering för att snabbt rota sig.
Ser fram emot en underbar blomning i orange-lila-svart om ett drygt halvår. Tills dess har jag väl glömt bort hela krukan.

Kan inte motstå dessa löv

Höstlöv som ska grävas ner i odlingsbäddarna är mumma för en lerig jord. Greenspire Trädgårdskonsult lever som hon lär och jordförbättrar sin jord regelbundet.Så nu har jag räfsat hela förmiddagen och lagt upp limpor på mina upphöjda odlingsbäddar. Jag klagade ju innan på att jorden åter verkade så lerig och kompakt, så nu blev det bot och bättring. Lyckades också vända ner det mesta så att löven får jordkontakt. Spanade in flitiga jordarbetare som maskar och tusenfotingar som genast verkade hurra för det extra vinterarbete som jag nu lämnade över till dem. Resten av löven hamnade i komposten som redan har hunnit sjunka ihop en bra bit sedan jag fyllde på med skörderester för några veckor sedan. Nu ska kissen och jag sätta oss i solen och fika en stund. Härligt så här på alla helgons dag!

Höstens färger

Allén vid infarten till Hjularöds slott är nu höstklädd. Den omgivande bokskogen skimrar i bronsrött. De fallande löven ger mig deja-vu av någon av Ang Lees underbart vackra filmer där naturen och landskapet alltid spelar en stor roll. Det är vackert, men sorgligt. Året är snart slut.

Trädgården går i vinterdvala

Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.

Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!

I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.

Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ‘Centennial’. Den ska få rätt så ‘lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.

Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.