Åkte på utflykt till Ingvar Strandhs Blomsterskola i Oxie, utanför Malmö igår. Det var en underbart solig dag, men ack så kall i blåsten, men lyckligtvis var större delen av julutställningen förlagd inomhus. Amaryllis var definitivt blomman för året! Både rosamelerade och riktigt mörkröda, bordeauxfärgade. De flesta var snittade och hängde upp och ner. Denna vinters dekorationstrend vågar jag säga. Den andra trenden kan ha varit användningen av äpplen och limefrukter som ”vas” för små buketter, både hängande och sådana som låg på bordet. Och sen friskt grön mossa som utnyttjades i de flesta arrangemang. Oh, så inspirerad jag blev av allt detta vackra!
Orkidéer, framför allt vita, fanns det gott om i dukning och dekoration. De är mycket eleganta, men kanske har en viss devalvering av orkidén skett under de senaste 5-10 åren då de blivit tillgängliga i mängd för en billig peng, till och med i matbutiken. Så den exklusiva prägeln har mattats av. Men det är ju långvariga blommor som håller länge både som snitt och i kruka.
Amaryllisen är en av våra finaste julblommor, men att den blommar till jul är egentligen ett spratt. För amaryllis är en försommarblomma om den själv får välja. Vill du få amaryllis i blom till jul ska du helst ha köpt löken och planterat den redan. Eller om du inte hann med fungerar det lika bra att köpa en färdigdriven och -planterad lök som börjar visa lite grönt. Stora amaryllislökar behöver 6-8 veckor på sig att börja blomma, mindre lökar lite kortare tid.
Foto: Allt om Trädgård
Amaryllislökens storlek sätter priset. Och storleken sätter även antalet stänglar. Så köp den dyraste du hittar om du vill ha en riktigt präktig blomning som varar länge. Kvällen innan plantering kan du vattna upp rötterna genom att ställa dem i ett glas vatten. Obs, inte löken! Välj en kruka som bara är några cm större än löken. Bottna krukan med grus eller leca och lägg i lite planteringsjord. Amaryllislöken ska sticka upp med åtminstone en tredjedel ovanför jorden, annars riskerar den att ruttna. Vattna sedan upp jorden, så att den blir fuktig, men inte dyblöt.
Foto: odla.nu
Ställ gärna krukan i ett ljust fönster. Värme underifrån driver på lökens utveckling. Vill man stoppa eller stilla stänglarnas tillväxt fungerar det att ställa krukan svalt ett tag. Vattna bara ytterst sparsamt och helst på fatet. Det sägs att ju mer vatten, desto längre och rangligare blomstänglar får man. Då kan de behöva bindas upp mot en blompinne. Vänd gärna krukan regelbundet i fönstret så att stängeln växer rakt, annars böjer sig knoppen mot ljuset. När amaryllisen gått i blom får du en längre blomning om du ställer växten svalt över natten.
När blomningen är över klipper du av stänglarna och börjar gödselvattna löken med blad. Ställ ut krukan över sommaren på ett varmt, men skyddat ställe och vattna regelbundet. I september börjar du svälta löken och flytta den till en svalare plats. Nu ska den gå in i vila och samla krafter för en kommande blomningsperioden under vintern. Väck sedan löken 6-8 veckor innan förväntad blomning och ställ den ljust och varmt igen. Så har du förhoppningsvis en fin blomning på gång igen. Sällan så kraftig som den första blomningen, men ofta väldigt elegant.
Tidlösan, Colchium, är i sin bästa blomning just nu. Det är en lite märklig växt kan man tycka, ska den verkligen blomma nu när hösten gör sitt antågande? Skulle den inte passa bättre på våren? Fast det finns också vårblommande tidlösor. Men de höstblommande har en klar fördel i att konkurransen om pollinerande insekter är så mycket mindre. Däremot utvecklar tidlösan blad om våren och samlar in kraft till knölen, för att sedan gå i vila under sommaren. Smeknamnet ”nakna jungfrun” hänger ihop med den bladlösa underbart vackra blomman.
Tidlösan härstammar från kalkrika ängar, torrare woodland och steniga bergssluttningar i södra och östra Europa och i ett band tvärs över Mellanöstern ända till västra delen av Kina. Hela plantan är mycket giftig.
Det finns en stor mängd Allium-arter att välja mellan och alla är släkt med våra ätliga gul lök, rödlök, vitlök, gräslök, purjolök med flera. Fast prydnadslök i trädgården är ett ganska nytt påhitt, inte mer än drygt 100 år gammalt. Lökväxterna behandlas som perenner, dvs de får vara kvar i jorden hela året och återkommer år efter år om förhållandena är de rätta.
Lökväxter planteras i september månad i en lätt och torr jord på en plats med full sol. Eftersom de flesta kommer från bergstrakter föredrar de näringsfattig och gärna kalkrik jordmån. Huvudsaken är att de inte står i en tung lerjord som hålls blöt över vintern, för då ruttnar löken. Sätt dem gärna i stora grupper med ett rejält avstånd mellan varje lök. Trivs de bra kommer de att bilda sidolökar som också blommar efter ett tag. Då kan det bli trångt i beståndet och dags för gallring. Gödsling med benmjöl är bra, både vid plantering och efter blomningen.
Allium aflatulense, kirgislök, med härkomst från Centralasien, är en av de resligaste prydnadslökarna. Det är kanske också den vanligaste. Blomman är rödviolett och blommar från slutet av maj. De dekorativa fröställningarna kan stå kvar efter blomning. Men bladen gulnar snabbt och är ganska skräpiga att se på. Därför planterar du helst bollökar av detta slag ihop med frodiga perenner som kan dölja det vissnande bladverket. Lämpliga grannar är t ex hostor, nävor eller lavendel.
Foto: Admiraal handelskwekerij
En annan mycket vacker lök är den mörkt rosa berglöken, Allium oreophilum. Den hör hemma på steniga bergsslutt-ningar i Centralasien på över 3000 meter över havet. Den används med fördel i soliga stenpartier där jorden är väldränerad. Blomman är bara 15-20 cm hög och den lilla löken i storlek som en tumnagel. Berglöken blommar i juni-juli och kan om den trivs sprida sig väldigt med både frö och sidolökar.
För dig som har problem med skogens vilda djur som äter upp det mesta i din trädgård så kan jag särskilt rekommendera olika Allium-arter. Hela växten smakar starkt och skarpt och de får därför stå ifred för både harar, rådjur och hjortar.
Känner du lite extra för just lök- och knölväxter, även kallat geofyter, så är det här absolut en bok att satsa på. Den är skriven av Eric Wahlsteen tillsammans med min gamla lärare på Alnarp, dessvärre numera avlidne Kenneth Lorentzon. Noggranna beskrivningar av arternas utseende, släkte och ståndort varvas med ingående fakta om hur man bäst etablerar en växt och hur den förökas. Det finns också kartor som beskriver härkomsten för de olika släktena. Här finns även ett otal fotografier från växternas ursprungsmiljöer, och det gillar jag skarpt. All fakta du behöver finns här.
Finns det något jag kan önska är att man hade tagit hjälp av en skicklig originalare som hade fått bilder och texter på rätt plats i layouten. Det är lite hemmabygge över det hela. Boken är tryckt 2013 och kan vara svår att få tag på, så det lönar sig att kolla på andrahandsmarknaden.
Snödroppar kan vara lite knepiga att få att lyckas från lök som man sätter på hösten. Orsaken är att de små lökarna snabbt torkar ut när de kommer in i den varma plantbutiken. Den bästa tiden att föröka snödroppen och den besläktade snöklockan (båda tillhör familjen amaryllisväxter) är nu på våren efter blomningen när de fortfarande har de gröna bladen kvar. In the green, säger engelsmännen.
Fråga vackert någon granne eller god vän som har mycket snödroppar i sin trädgård om du kan få ett par tuvor. Gräv ganska djupt, för lökarna sitter längre ner än man tror. Dela sen varje rugge i många små tuvor med ett par lökar i varje. Plantera dem direkt i en halvfuktig jord i halvskugga. Mullrik lerjord är snödroppens förstaval, men den passar i de flesta fuktighetshållande jordar. Och nästa år kan du glädjas åt en ännu större snödroppsblomning.
Snödroppen, Galanthus nivalis, förökar sig naturligt genom sidolökar, men också via frön som bland andra myror bär omkring på. Se bild på snödroppens frökapsel här nedan. Det finns flera vackra sorter av den vanliga snödroppen , bl a den fylldblommiga Galanthus nivalis ’Flore Pleno’ som jag visade på bild i ett äldre blogginlägg.
Snödroppens lättgroende frö sprids av bl a myror som bär runt på dem.
Beroende på plats så kan du få se vintergäckens gula bollar genom snön redan i februari. Längs solvärmda husväggar och i tidigt uppvärmda rabatter trycker den sig upp och bryr sig inte ett dugg om kalla nätter och sena snöoväder. Vintergäcken härstammar från Mellaneuropa och sprider sig lätt med både sidoknölar och frön. Det är en knölväxt som klarar de flesta jordar, men trivs bäst i mullrik jord med god kalkhalt. Den vill inte stå med rötterna i vatten, utan jorden ska vara väldränerad.
Knölarna är mycket torkkänsliga och ska blötas innan de planteras. Välj en plats där du inte rotar så mycket med hacka och spade, utan där knölar och finrötter får vara ifred och gärna skuggas av andra växter under sommaren. Gräsmattan är ingen bra idé, för vintergäcken klarar inte konkurrensen med gräset. I sällskap med snödroppar är ett bra tips, för de har liknande önskemål om växtplats.
Vintergäck, Eranthis hyemalis, tillhör familjen ranunkelväxter och har en typisk ranunkelformad blomma. Blomman är alltid gul, men det finns både fyllda och doftande varianter. Den har den här starka gula färgen som jag inte gillar, förutom allra tidigast på våren, då inga andra fäger lägger sig i. Då kan den gå an. Därför har jag också planterat mängder av gula påskliljor i skogsbrynet. Och vintergäcken har tagit sig in på egen hand. Men trots att de inte är så många än, så är jag väldigt glad för de små gula bollarna i snön.
Jag har ett trädgårdsprojekt här hemma som jag ska ta itu med till våren. Det är i ytterkanten av trädgården ut mot lunden och bäcken som jag undan för undan byggt ut en skuggplantering. Inte egentligen köpt så många växter, utan de har bara hamnat hos mig. Ofta när jag jobbar hos någon kund kanske vi byter ut gamla planteringar som folk tröttnat på och växterna ska slängas. Det där har jag ju lite svårt för, så de får ofta ett fortsatt liv hemma hos mig. Och så har den här rabatten ökats på efter hand.
Platsen är skyddad mot starka vindar eftersom den omges av skog på två sidor. Här är ursprungligen styv lerjord med god fuktighet. Jorden är stadigt förbättrad med kompost, höstlöv och torv för att passa de växter som hamnat där. Det är nog ganska kväverikt för de brännässlor som växer i skogsbrynet tar sig riktigt bra. Så dem får man hela tiden hålla undan. De får gärna finnas där för insekternas och nässelsoppans skull, men de ska inte synas in i trädgården. Eftersom rabatten ligger i en slänt är det god fuktighet för det mesta. Jag brukar bara vattna nyplanterade plantor och vid långvarig torka. Sedan klarar det sig själv.
Grunden i planteringen består av några buskar doftolvon, Viburnum x burkwoodii, en orangeblommande azalea, en liten Magnolia stellata, en benved som från början var inköpt hos kund som en Euonymus planipes, körsbärsbenved, men numera är det nog mest bara E. europaeus. Den har antagligen frusit ner eller blivit uppäten av vilt och så har grundstammen tagit över. Här finns också en Phyllostachys aureosulcata, sicksackbambu som står här sin första vinter. Vi får se hur den klarar sig. Än är den grön.
Först på våren kommer alla gula påskliljor i blom. De trivs alldeles förträffligt här. Och lite längre fram på försommaren stora ruggar med gammaldags pingstlilja. Bland perennerna i markskiktet syns olika brokbladiga funkior, iris, både orange och vita dagliljor, ormöga, Digitalis, silverax, Brunnera och strutbräken med friskt grön färg. Bakom alltihopa har vi fläder, tujor och någon gran. Längre bak ask, hägg och bok.
Julrosen lyser tidigt i rabatten om vintern är gynnsam.
Jag ser fram emot att komplettera och bredda rabatten så det blir en mer inbjudande början på trädgården när man kommer in från vägen. Skulle gärna vilja ha en japansk dvärglönn Acer palmatum ’Osakazuki’ för den underbara ceriseröda höstfärgens skull. Cornus kousa, koreansk blomsterkornell är en annan drömväxt. Kanske en doftande guldazalea? Eftersom det är ett parti som ligger lite i skuggan är det intressant med vitbrokiga och vitblommande växter. Julrosor skulle vara toppen ute i kanten, vitblommande löjtnantshjärta och stjärnflocka likaså. Höstanemoner av olika slag med ljusa blommor för att behålla blomning över säsongen. Och gärna några silverax, Actaea simplex till. De är mina absoluta doftfavoriter här på jorden, tillsammans med robinia och schersmin.
Så jag har lite att jobba på. Men avvaktar man bara rätt tidpunkt för grävningens skull, så går det ganska lätt. Men gräva i styv lera när den är för våt är en riktig mardröm. Det blir ingenting, bara kladd på spaden och under stövlarna. Så man får ha tålamod att vänta in optimal markfukt. Och sen hjälpa till att lufta upp jorden med mer luckert material så klart. Ska bli kul att sätta igång!
Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m lavendel.
Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.
Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.
En växtfavorit sedan unga år är krolliljan, Lilium martagon. En gång försökte jag så den, men inget hände. Sen har jag inte kommit så mycket längre. Det är alltid någon vacker växt man vill ha och allt har man ju inte råd med på en gång. Men efter att i somras på Åland ha sprungit på förvildade, underbart vackra krolliljor och smält som en smörklick på heta bastustenar, har jag åter bestämt mig för att det är dags. Så till våren blir det jakt på krollknölar. Jag kan inte vänta i 4 år på frön som kanske inte har lust att gro!
Krolliljan är en av de mest tacksamma och lättodlade liljeväxter man kan tänka sig. Den är egentligen en lundväxt, men trivs också i torrare jord bara den inte är snustorr. Trivs bra i sol till halvskugga i mullhaltig jord som är neutral till svagt basisk. Borde passa bra i mitt lundparti med andra ord. Skulle gärna ha både den stiliga, vita formen ’Album’ som den vanliga rosafärgade krolliljan. Den vita lyser upp mot den mörkgröna bakgrunden av skog i kanten av min trädgård.
De ljust limefärgade lökarna planterar du på våren, så fort du får fatt i dem. Lökar med lösa fjäll torkar lätt och ska helst inte vänta för länge på plantering. Sätt dem ganska djupt, ca 15 cm och med 20 cm mellanrum. När de väl trivs och fått fäste förökar de sig gärna med frö och då är det bra att de inte står för tätt från början.
