Japansk dvärglönn Osakazuki som brinner i rött

Starkt röda höstfärger hittar du i de japanska lönnarna.

Efter den tidiga frostknnäpp som vi hade innan har många skånska träd uppvisat en alldeles extra fin höstfärg i år. Men frågan är om inte den japanska dvärglönnen ‘Osakazuki’ på Alnarp tar förstapriset. Under sommaren är det ingen som lägger märke till den något extra. I mitten av oktober började den gå över i orange-mörkrött och nu är den alldeles scharlakansröd och sticker ut som en brinnande rubin ur buskbeståndet.

Den japanska dvärglönnen Osakazuki börjar skifta i orange och rött.

Japanska lönnar kräver lite extra omsorg i val av växtplats. För det första vill de ha en ganska fuktig jord. Jorden kan gärna vara lerbaserad, men den måste då förbättras med mycket humus och kompost. Det får absolut inte vara stillastående vatten i planteringsgropen, utan ska dränera av vid mycket regn. Så både grus, kompost och grov torv är bra tillsatser. Därefter kan man gärna förbättra jorden årligen med påsad kogödsel. Växtplatsen ska vara skyddad från kalla vindar och stark sol. Vindskyddet är viktigt både på våren så att inte de nya bladen fryser bort av sen frost, men också för att de vackra höstfärgade bladen ska sitta kvar så länge som möjligt.

Brinnande röda höstfärger har japanska dvärglönnar.Lönnen ‘Osakazuki’ är härdig upp till zon 3 och den kan bli uppåt 4 m hög som fullväxt. Som de flesta japanska lönnar är den rätt så svagväxande och därmed även dyr i inköp. Men vilket smycke när den väl trivs på sin plats!

Alternativa gödselmedel

Nu är vi så långt inne i sommaren att du ska tänka på vad du gödslar och med vad. Sommarblommorna behöver extra näringstillskott, eftersom det mesta i planteringsjorden börjar vara förbrukat. Så ge dem en dos växtnäring varje vecka för att öka tillväxten och knoppsättningen. Flytande växtnäring är enkelt att dosera och har snabb effekt. Flytande näringsblandningar som är ekologiska är dock svåra att få tag i för hobbyodlaren. Hönsgödsel är toppen för näringens skull, men även om man låter det dra i vatten och blandar ut det före vattning så är lukten jobbig. Det är inget man vattnar vid uteplatsen direkt.

Tillverka eget nässelvatten genom att fylla en spann med nässlor.
Här ska det bli nässelvatten!

Inte heller nässelvatten, som annars har ett jättebra näringsinnehåll. Nässlor innehåller det mesta som växterna behöver och utgör en utmärkt näring. Det är läge att skörda dem nu innan de hinner gå i frö och sprida sig vidare. Riv upp eller klipp av och tryck ner i en spann med lock. Häll på vatten ända upp och lägg på locket. Efter 4-5 dagar är gödseln klar att användas. Men det stinker som tusan, så spill inte på kläderna! Sila bort bladskaft och ruttnade blad och lägg dem på komposten. Den illaluktande geléaktiga vätskan späds ut ca 10 ggr. Ger växterna en riktig kick!

Den färdiga nässelbrygden nästan bubblar och luktar vedervärdigt.
Tjockflytande nässelvatten späds med vatten ca 1 liter på 10 liter vatten.

Gräsklipp är ett annat bra kvävegödsel som man kan ge till grönsakerna. Lägg ut några cm tjockt mellan raderna och låt det förmultna. Är även ogräshämmande, så länge som du inte för in en massa ogräsfrö genom gräsklippet. Ett år fick jag en invasion av bellis i grönsakslandet. Konstigt, tänkte jag, men det kom sig av att jag klippt gräset precis när bellisen fröade av sig. Så kan det gå.

Fleråriga växter mår inte bra av för mycket kväve nu i juli längre. Det leder till stark tillväxt i skott som inte hinner avmogna för vintern. Kvävegödslingen säger man ska stoppa vid midsommar, därefter är det sk höstgödsel som gäller. Den innehåller mer kalium och fosfor än vanlig vårgödsel som är stark på kväve. Vedaska och kompostjord är alltid bra att lägga ut på växterna. De har ingen stark gödslingseffekt men ger jorden en bra struktur som jordförbättringsmedel. Komposterad tång är också bra för sitt höga mineralinnehåll och strukturbildande verkan.

Honungsfacelian är en bra mellanårsväxt om du odlar i flerårig växtföljd.
Rikblommande honungsfacelia

Gröngödsling med kvävefixerande växter som mellangröda är ett utmärkt sätt att mata jorden med näring inför nästa säsong. Honungsfacelia och blodklöver är vackra växter som drar till sig massor av fjärilar. När de blommat över slås stänglarna av och hela grönmassan brukas ner i jorden. Effekterna är flera – rötterna binder kväve under tillväxtperioden, luckrar en styv jord och slutligen blir stänglar och blad jordför-bättring när de grävs ner.

Det finns många sätt att gödsla ekologiskt och alla sätt har för- och nackdelar. Man får prova sig fram till vad som passar bäst för det man odlar.

Tips och råd för kompostering i trädgården

En trädgårdskompost är inte alls krånglig att starta eller sköta. Faktum är att jordens nyttiga, små varelser tvestjärtarna, gråsuggorna, daggmaskarna, hoppstjärtarna och en massa osynliga nedbrytarbakterier fixar det medan du sysslar med annat.

Jag har delat med mig av mina bästa komposttips till Katarina på Odla.nu. Läs artikeln här: http://www.odla.nu/artiklar/ute/jord-och-godning/kom-igang-att-kompostera

Nyss omrörd grönkompost med material från trädgården.

Kloros syns som gulfärgade blad på rhododendron

Klorotiska, gulfärgade blad syns ofta på rhododendron som ett resultat av högt pH i jorden.
Ibland träffar man på växter med väldigt blaskiga, nästan gulfärgade blad. Ofta rör det sig om rhododendron eller andra surjordsälskande växter. Problematiken är den att när markens pH stiger upp mot det neutrala 6-6,5 så blir mikronäringsämnet järn allt hårdare bundet i markvätskan. Järnet styr bildningen av klorofyll som ger bladen deras gröna färg. Lite järn ger lite klorofyll och då blir bladen istället gula.

Gulfärgade, klorotiska blad på ros är ganska ovanligt.Klorosen kan ofta ses mellan bladnerverna, men ibland blir hela bladen gulfärgade. Vad ska man göra åt detta då? Lägg på ett rikligt lager gödslad, okalkad torv kring plantorna. En grov torv är bra, då den tar lång tid på sig att förmultna. Vid behov kan du dessutom gödsla ett par gånger under försommaren med ett gödselmedel lämpat för surjordsväxter. Det ska inte innehålla för mycket kväve eller kalcium, men gärna gott om järn, mangan och magnesium. Flytande gödsel är bra, då det får en snabb effekt på växterna.

Gula blad kan också bero på dåligt dränerad, vattensjuk mark och handlar då om en syrebrist i rötterna. Det bästa botemedlet i så fall är att gräva upp växterna och dränera planteringsgropen med grovt grus i botten. Man kan plantera växten på en liten kulle för att undvika att rötterna blir stående i vatten. Detta gäller särskilt lönnar som ofta får frostskador på dåligt dränerad mark.

Specialjord – behövs det verkligen?

En lucker och näringshållande jord vill de flesta växter ha.
Mullrik, luftig odlingsjord. Foto: Rölunda

Jordtillverkarna lanserar än den ena och än den andra specialjorden för våra inne- och uteväxter. Till slut kan man tro att man måste köpa separata påsar för alla sina växter, allt från jordgubbar till Mårbackapelargoner till apelsinträd till kryddörter. I de flesta fall är det marginella skillnader i näringsinnehåll och struktur. Man klarar sig ofta väl med en välbalanserad kompostbaserad jord. Men då måste man ju ha tillgång till en kompost förstås.

Specialjord för surjordsväxter med mycket torv finns hos många jordtillverkare, här från Rölunda.
Rhododendronjorden innehåller mycket strukturbildande torv, men ingen kalk. Foto: Rölunda

Grovt generaliserat kan man säga att växter som trivs i lågt pH som rhododendron och azalea, magnolia, amerikanska blåbär, ljung, astilbe, gardenia, hortensior m fl vill ha en lucker jord som innehåller mycket torv. Torven kan gärna vara gödslad, men inte kalkad. Kolla detta på påsen. Det finns också speciell sur rhododendronjord i handeln med avvägd gödsling som passar för dessa växter.

Citrusväxterna är också surjordsväxter, men de har dessutom krav på extra mycket järn. Blyblomma och ödesträd är andra rumsväxter som gillar järn. För dessa kan man kosta på sig den lite tyngre (lerblandade) citrusjorden som säljs av bl a Hasselfors. Upptäcker du järnbrist i form av klorotiska, gulbleka blad så vattna med citrusnäring i några veckor så försvinner symtomen och växterna blir friskt gröna igen.

Lerhaltig och näringsrik jord vill rosorna ha för att trivas.
En speciell rosblandning kan köpas på påse. Foto: Hasselfors

Rosor är en annan grupp växter som kan få lite specialbehandling. De gillar en tung, lerblandad jord som ska innehålla mycket näring och mullämnen. Sällan sådant man har på plats, utan där får man förbättra sin befintliga lerjord. Vill du köpa färdig så finns det rosjord på påse. Experimenterar du gärna med att blanda jord själv så är en väl brunnen barkmull är toppen för strukturens skull. Blanda i fingrus 2-8 mm eller 0-8 om den inte innehåller för stor andel finämnen. Mycket fint mineralmjöl kloggar lätt till lerjordens porer ytterligare och den blir hård som betong. Välbrunnen häst- eller kogödsel ger massor av näring och en bra struktur med fina mullämnen. Aska är bra för näringens skull. Lövkompost tillsätts givetvis, och så gör du en ordentlig grop där du blandar i allt detta. Funkar för de flesta näringskrävande växter.

En egen komposthög är guld värd när du odlar.
En grönkompost som innehåller växtrester och ev matrester ger den bästa tänkbara jordförbättring.

Tycker du att du behöver satsa på KRAV-märkt odlingsjord för dina grönsaker och kryddörter, det väljer du själv. Har du egen kompost och gödslar med naturgödsel så räcker det bra i de flesta fall. Men jorden måste ständigt (läs årligen) tillföras nya mullämnen för att inte utarmas. Speciellt gäller detta för extrema ler- och sandjordar med en ensidig struktur. Barkmull och kompost är verkligen det allra bästa jag kan komma på för normala behov. Så du klarar dig utan en massa specialpåsar i förrådet.

Ståndortens betydelse för växtens trivsel och överlevnad

Pärlbusken är en favoritväxt för Greenspire Trädgårdskonsult med sin vackra blomning i maj månad.
Pärlbusken trivs på näringsrik, fuktig, ej för kalkrik jord i soligt läge.

Trädgårdsproffsen pratar ofta om ståndort och menar med det de idealiska förhållanden som en växt kan kräva. Sedan är det upp till dig att på basen av den ståndort som råder på platsen välja växter som stämmer så väl som möjligt ihop med dessa förhållanden. Till ståndortsfaktorer räknas bl a ljusförhållanden, klimatzon, markfukt, jordart, näringstillgång, utrymme och konkurrens från andra växter eller djur. Har du en trädgård ute på en lerig åker med stekande sol, kalla vintervindar och kalkrik jord så har du ganska mycket jobb framför dig om du vill plantera rhododendron. Inte bara att pH ska sänkas, buskarna behöver också en kraftig tillförsel av mullämnen och skydd mot sol och vind i form av häckar och högre träd. Det betyder i praktiken att anläggningsarbetet och den årliga skötselinsatsen blir rätt så krävande. Bättre är då att ta platsen som utgångsläge för vilka växter du ska välja och få en betydligt mer lättskött trädgård. Det är väl själva essensen med trädgårdsplanering. Du kommer inte att få in alla dina favoriter i varje trädgård. Bättre är att kompromissa och hitta nya älsklingar som tar sig fint och sköter sig mestadels själva.

Härdigheten är en viktig faktor att tänka på när du ska plantera nya växter. Om en art ligger på gränsen för sin härdighet kan det vara ett lotteri om den överlever eller ej. Du kan påverka zonen genom att plantera mot en varm södervägg, i upphöjda bäddar eller skyddat av häckar eller staket. Försök att ge växterna de bästa förutsättningar även jordmässigt, så kan de klara sig trots att de ligger på nordgränsen för sin härdighet. I tätort är klimatet dessutom avsevärt varmare än ute på landsbygden och det kan man också dra nytta av vid trädgårdsdesign.

Vacker azalea som blommar i slutet av maj månad.
Azalean vill ha en jämnt fuktig jord med hög mullhalt och lågt pH, halvskuggigt läge.

Att hitta växter som passar in vad gäller sol-skugga och fuktkrav underlättar skötselarbetet betydligt. Om du inte själv har förmågan – anlita en trädgårdsdesigner som dessutom är expert på trädgårdsinspiration. Är växterna anpassade för ett soligt och torrt läge slipper du springa med vattenkannan för jämnan för att hålla liv i de stackars plantorna. Det finns alltid något som passar även i de mest utsatta lägena och växterna får ett klart försprång jämfört med de som hamnat snett hos grannen.

Kan inte motstå dessa löv

Höstlöv som ska grävas ner i odlingsbäddarna är mumma för en lerig jord. Greenspire Trädgårdskonsult lever som hon lär och jordförbättrar sin jord regelbundet.Så nu har jag räfsat hela förmiddagen och lagt upp limpor på mina upphöjda odlingsbäddar. Jag klagade ju innan på att jorden åter verkade så lerig och kompakt, så nu blev det bot och bättring. Lyckades också vända ner det mesta så att löven får jordkontakt. Spanade in flitiga jordarbetare som maskar och tusenfotingar som genast verkade hurra för det extra vinterarbete som jag nu lämnade över till dem. Resten av löven hamnade i komposten som redan har hunnit sjunka ihop en bra bit sedan jag fyllde på med skörderester för några veckor sedan. Nu ska kissen och jag sätta oss i solen och fika en stund. Härligt så här på alla helgons dag!

Trädgården går i vinterdvala

Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.

Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!

I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.

Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ‘Centennial’. Den ska få rätt så ‘lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.

Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.

Jag tjatar jämt om jordförbättring

Härlig, grynig mulljord

Sannerligen har det blivit ett av mina modeord. Men jordförbättring är ett medel för att nå den attraktiva goda jorden som vi alla vill ha. Två jordarter som måste förbättras för att bli odlingsvärda är lerjorden och sandjorden. Men även mjäla och finmo mår bra av att få en stabilare kornstruktur så att jorden inte slammar igen så lätt vid regn eller kraftig bevattning.

Den bara sandjorden torkar lätt ut

Om du har en utpräglad sandjord har du en varm basjord. Dessvärre är den väldigt genomsläpplig och håller inte kvar näring eller fukt. För att få en bra sandjord tillför du mängder av organiskt material som kompost, torv och stallgödsel. Marktäckning är bra för att bevara fukten i marken samtidigt som du tillför näring och humus. Du kan täcka med t ex färskt gräsklipp, torkat hö eller halm. Det fungerar ju bra i en grönsaksodling, men hur snyggt är det i rabatten? Om växterna står glest kan du alltid toppa med ett lager barkmull som håller den mörka “jord”färgen.

Daggmaskarna trivs i den feta jorden

En lerjord är egentligen raka motsatsen till sand och den behöver luftas upp. Tillför även här organiskt material som ovan. Dessutom kan du lägga ut grus och mylla ner det. Grus förbättrar strukturen ihop med det luftiga organiska materialet. Bara sand kommer att kompaktera jorden ytterligare så den riskerar att bli hård som betong. Kör helst inte med jordfräs på en lerjord eftersom det lätt förstör grynstrukturen. Men marktäckning är prima, eftersom det ger daggmaskarna arbete. Daggmaskar = luckring och luftning, så daggmaskarna ska du vara rädd om. Läs även mitt inlägg om kompostering från den 27/11.

Skapa din egen idealgjord genom kompostering

Trots att den tidiga vintern nu har nästan hela Skandinavien i sitt grepp kan vi ändå börja planera för nästa säsongs odlingslycka. En kompost och jordförbättring innebär långsiktig planering. Grunden till all trädgårdsodling är en bra jord. Där finns inga genvägar. Den goda jorden är en mix av luft, vatten och näring som i rätta proportioner ger växterna en gynnsam livsmiljö. Idealjorden går inte att köpa färdig, utan den tar flera år av arbete att nå. Den perfekta jorden består av en blandning av mull, lera och sand. Man börjar med det man har och jordförbättrar kontinuerligt med mullämnen för att nå en lucker struktur. Mullen är nyckeln till succén.Det här tjatar nog varje trädgårdskonsult om.

Utgångsmaterialet till mull är växt- och djurrester som med hjälp av mikroorganismer bryts ner till humus. Ogräsrens, skörderester, vissna blommor, gräsklipp, löv, halm, stallgödsel, benmjöl och torv är ingredienser. En blandning av dessa beståndsdelar ger den bästa komposteringen. Kvistar och ris bör först malas sönder innan de tillförs komposten eftersom de tar alltför lång tid att brytas ner och gör kompostvändningen jobbig.

Beroende på hur mycket material du har att kompostera per år väljer du storlek på komposten. En vanlig villaträdgård klarar sig med två fack av 3-4 pallkragar staplade på varandra. För större anläggningar byggs facken t ex av stödmurar, eller om man har gott om plats, öppna limpor på marken. Fyll endast på material i ett fack åt gången. På våren vänder du materialet som nu är till hälften nedbrutet och lägger över det i fack 2. Då börjar du igen fylla på med nytt material i fack 1. Beroende på näringsinnehåll och fukttillgång blir fjolårets material helt klart senast till hösten år 2 och kan då läggas ut i landen och rabatterna.