Potager på Djupadal

Verbenan har svävande, lila blomkorgar.

Har äntligen skaffat mig den charmigaste av trädgårdsböcker – en bok skriven av Marie och Gustav Mandelmann. Detta är boken som beskriver deras egen bana som lantbrukare och trädgårdsföretagare, nämligen ”Självhushållning på Djupadal”. I den går de igenom hela årshjulet från skörd till sådd och lamning till slakt.

Väddens höga blomkorgar svävar ovanför kålbladen.

Det är nämligen inte bara trädgårdens mödor som skildras, utan lika mycket djurlivet på gården. Fåren, linderödsgrisarna, hönsen, ankorna, korna och de nyttiga insekterna i odlingen. Ystning, saftning, likörmakeri och potatisgroddning – allt har sin tid. Jag slås bara av tanken ”Hur orkar de hålla på?”

Kålbladen är randiga och lökbollarna höga.

Har du aldrig hälsat på hos Mandelmanns i skånska Rörum, så tycker jag du ska planera in en tur dit i sommar. Deras potager är oemotståndlig!

Kålväxter och blommor samsas i landet.

Vad är egentligen skillnaden mellan en potager och en köksträdgård? Ja det är väl lite samma sak. Ordet potager kommer från den franska Jardin potager, och det är en dekorativ köksträdgård med blommor ibland allt det ätbara.

Bakom kålbladen skymtar vallmon.

Kålväxter blandar sig med väddens uppstickande blomhuvuden. Luftlökens pipor och blombollar svävar ovanför kålbladen. Och i gångarna ligger ull från gårdens får. Ullen håller jorden fuktig och skyddar gångarna från att packas när man går på dem fram och tillbaka. Ullen sägs också skydda mot mördarsniglarna som lurar i backen. Och de flesta besökarna vågar inte gå ut på ullen, då den känns på något sätt förbjuden att beträda.

Fårull ligger som marktäckare i gångarna.

Bokens sista kapitel handlar om jorden vi lånar. Ett försvarstal till självhushållning. Inte bara för idealister, även om man måste vara näst intill besatt av sin livsstil för att få allt att funka. Och tänk om barnen tröttnar på allt slitet och kräver att få hamburgare till middag!

Längtans blå blommor

Bergklinten blommar snabbt över men har en klar blå färg.

Under romantiken var blomman som hemlighetsfullt öppnar vägen till dolda skatter blå. Den blå blomman är också en symbol för oändlighetslängtan och evigheten. Det stämmer ganska väl ihop med hur färgen blå uppfattas i en trädgård. Blått är en kortvågig färg som skapar djup och gör att trädgården känns större om du placerar de blå blommorna längst bort. Ögat luras och man är inte riktigt säker på hur långt avståndet är. Blått är svårt att positionsbestämma.

Aklejan har traditionsenligt blå blommor.

Blå färg söker ljus, men inte skarpt solljus. I full sol blir blå blommor lite grådaskiga och bleka. Faktum är att många blåblommiga växter trivs i halvskugga. Dessvärre finns det ganska få rent blåblommande växter. Det beror delvis på att blå blommor inte upptäcks så bra av insekter.

Bergvallmo har en lysande ljusblå färg.

Bergvallmo (ovan) är väl en av de största längtans blå blommor jag känner till. Många suktar efter den, men få kan få den att trivas. Det är en växt för torvpartiet eller surjordsrabatten, vilket du vill. Växtplatsen ska vara vindskyddad med hög luftfuktighet och jorden näringsrik och lätt fuktig. Men vintertid tål den ingen väta, så därför måste många arter vintertäckas. Trots det dör oftast plantan efter ett-två år. Har man tur har den hunnit sätta frö och kan då återkomma på samma plats.

Veronikor härstammar från bergstrakter eller ängsmarker.

Då är veronikorna betydligt lättare. Ståndorts- och skötselkraven hänger ihop med de växtplatser de hör hemma från. Det finns både alpina arter från måttligt näringsrika marker i full sol till arter som trivs i den vilda trädgården i mer prärieliknande förhållanden. Överhuvudtaget ganska tacksamma trädgårdsväxter som skulle kunna användas betydligt mer i rabatter.

Rådjuren äter upp mina växter!

Rådjur äter tydligen gärna vaktelbär.
En kruka vaktelbär efter rådjurens avätning.

Har gott om vilt i skogen och även springande tvärs över gräsmattan ibland, men tycker mig ha mindre viltskador i trädgården numera. Förr rök både tulpaner och benved snabbt och lätt, så fort de kom i knopp. Är det vaktkissens förtjänst?

Katt som jagar rådjur i trädgården, not.
Fåglar och möss jagar hon gärna, men människor och större vilt – knappast.

Ha ha, skulle inte tro det nej! Det är en ganska värdelös katt på att gå ut när det är kallt. Ligga vid spisen och dela frukoststol med matte – ja tack.

Så då fick dörrblommorna bli rådjursmat!

Vaktelbäret är släkt med lingon.
Tuvvaktelbär, Gaultheria procumbens, är en vacker höstväxt.

Vaktelbären kommer nog inte igen denna vinter i alla fall. Tänker dock försöka övervintra plantorna som de är och plantera ut dem i den sura rabatten i vår. Tuvvaktelbären är på alla sätt större än lingon, men annars mycket snarlika i växtsättet. Bladen är tunnare, mycket tunt vaxöverdragna, och betydligt större än lingon. Blommorna är ljust ljusrosa och mycket lika lingonblomman. Bären är stora, ceriseröda till klarröda, och sitter kvar på plantan länge.

Tuvvaktelbäret växter isur jord med torvinnehåll.
Planterade flera krukor och korgar med vackra tuvvaktelbär i höstas.

 

Vaktelbär är släkt med ljungväxterna och härstammar från nordöstra Nordamerikas ljunghedar. Lågt pH och god fuktighet är en förutsättning för att växten ska trivas. Då sprider den sig med rhizomer i det översta jordlagret.

Bären är ätliga även för människor och av blad och kvistar kan man enligt uppgift göra ett fint örtte. Men p g a bladens stora innehåll av oljor behöver de fermenteras minst tre dagar innan man kan brygga te av dem. Om det inte slutar så här vill säga.

Förut en vacker korg med tre stora vaktelbärsplantor.
Förut en vacker korg med tre stora vaktelbärsplantor.

 

 

Härliga buskrosen ’Moonlight’ tar plats

Trier är en modern moschataros med guldgula knoppar.
’Trier’ är en mycket rikblommande moschataros med bågböjda grenar och små skålfyllda blommor som doftar mysk.

Rosorna i Moschata-gruppen hör till de allra mest blomrika och väldoftande av alla rosor. Många håller sig till buskformatet, men några, som ’Paul’s Himalayan Musk’ och ’Ghislaine de Féligonde’ blir klättrande. ’Trier’ är den ursprungliga sorten till våra moderna moschatarosor och den togs fram i början av 1900-talet av den tyska rosförädlaren Lambert, hemma från staden Trier. Den blir upp mot 2 meter hög och kan spaljeras mot vägg för att forma en lägre klätterros. Den har en otroligt rik blomning från slutet av juni till hösten. Efter blomningen bildas orangeröda nypon.

Rosen Moonlight är en rikblommig buskros för större planteringar.
Rosen ’Moonlight’ har ärvt de rödaktiga skotten och taggarna från ’Trier’.

’Moonlight’ är en avkomma till ’Trier’ med den andra föräldern terosen ’Sulphurea’. Den är framtagen av den engelska prästen Joseph Pemberton 1913. Elegansen kommer från terosorna och rikblommigheten från ’Trier’. Det är i mina ögon en perfekt högre, marktäckande ros som helst ska planteras i stora sjok med ett c/c på ca 1 meter. Busken blir ungefär 1,5 meter hög och har ett tätt växtsätt med svagt bågböjda grenar. Den är rejält taggig. Därför kan det vara lättast att beskära den hårt och kraftigt till en halvmeters höjd när den börjar bli risig.

Moschatarosor är rikblommiga och tacksamma rosor.
Härliga’Moonlight’ i ett vitt blomsterhav.

Moschatarosorna blommar både på korta sidoskott från årsgamla skott och på årsskott längre fram på säsongen. Putsar man bort gamla blomställningar bildas det dessutom rikligt med nya knoppar ur bladvecken. Många moschatarosor fryser ofta ner under vintern och de ska därför planteras lite djupare än vanligt för att få bättre frostskydd. Skydda grenverket med säckväv eller granris och kupa upp jord kring rotzonen. Vid plantering bör du välja en varm växtplats med god rosjord i soligt läge. Eftersom de blommar så rikligt och länge behöver de också mycket gödsel och regelbunden putsning. För att blomma hela hösten behöver du också vattna under torra somrar. Men den extra skötseln är de väl värda, tycker jag.

Moschatarosor skyddas mot vinterfrost med djup plantering och vintertäckning.

 

 

Blå näva som lyser i rabatten

Geranuim-Rozanne-sida
Nävor är fina marktäckare som blommar rikligt.

Den starkväxande och långblommande nävan Rozanne har på kort tid verkligen blivit en storfavorit i våra trädgårdar. Nävor över lag hör till de mest lättodlade perennerna och de passar oavsett om du har trädgård, kolonilott, terrass med krukor eller balkong. Nävan är en perfekt nybörjarväxt som växer så det sprakar om det och fyller snabbt ut i rabatten. Plantera framför rosor, under buskar och träd eller i kruka.

Geranium-Rozanne-mängd
Nävan Rozenne uppstod som spontan korsning mellan två olika nävor.

Geranium ROZANNE ’Gerwat’ kom till hemma i trädgården hos Rozanne och Donald Waterer. De upptäckte en dag en självsådd, kraftig näva med stora, blå blommor. År 2000 visades Rozanne första gången på Chelsea Flower Show och 2013 röstades den fram som Århundradets växt i samma forum. I år lär det säljas bortåt 100 000 stycken svenskodlade nävor Rozanne. Att nå upp till sådana volymer betyder att den blivit lika populär bland trädgårdsägare som i offentliga miljöer.

Geranium-Rozanne-blomma
Nävan Rozanne har en lång blomningstid.

De stora blålila blommorna har vit mitt och rödlila nerver som går ut från mitten. Blomningen startar i mitten av juni och pågår hela sommaren fram till september. På våren kan det se lite klent ut och man undrar om och hur den har övervintrat, men när bladen utvecklas och börjar försörja växten med frisk näring så dröjer det inte länge innan Rozanne har tagit utrymmet i besittning. Den brer ut sig både på längden och bredden och blir ca 40-60 cm hög. Finns det plats lägger sig stänglarna ner och då blir den inte så hög, men är det konkurrens om utrymme kan den bli högre. Den föredrar en väldränerad växtplats och passar därför bra som marktäckande växt i slänter. Sol till halvskugga är bästa placering.

Geranium-Rozanne-baksida
Nävor passar i de flesta rabatter.

 

Så får du klematis att trivas

En klematis som klänger sig upp i träd passar den naturliga trädgården.

På sina naturliga växtplatser växer klematis vanligen i kraftig och kalkhaltig jord. De trivs egentligen var som helst i trädgården, bara det inte är för torrt. Det är därför husväggar är de sämsta växtplatserna för en klematis. Intill träd och buskar kan också innebära konkurrens om vatten och näring, men den silande halvskuggan ger ändå plantan ett visst skydd från solens uttorkande strålar, så det är trots allt en bättre placering. Men undvik träd med kompakta rotsystem som t ex björk eller invasiva buskarter som syren.

Storblommiga klematis är mer näringskrävande.
Klematis ’Westerplatte’ är en storblommig sort med melerade blommor i lila och karminrött.

Halvskugga till skugga ger en lång blomningsperiod och gör att blommorna behåller sin färg längre. En plantering av svagväxande klematissorter upp mot stenmurar eller som marktäckare är värd att pröva. ’Kajsa’ är en ny tidigblommande sort som remonterar senare under säsongen om man skär tillbaka den efter första blomningen. Den är lämplig för plantering i kruka eller ampel, men passar även för marktäckning.

Småblommiga klematis kan beskäras försiktigt om våren.

Den optimala jorden för en klematis är en blandning av lerjord, torvmull och grovt grus. Du kan gärna blanda i välbrunnen lövkompost också för att ge en dränerande och lagom näringsrik effekt. Gräv en planteringsgrop som är ca 40×40 cm. Det är viktigt att den är djupare än krukans höjd, för klematis tillhör det fåtal växter som trivs med en djup plantering. Ca 10 cm under markytan kan toppen på krukjorden hamna. Vattna rejält både vid plantering och hela den första säsongen för att få en god rotbildning. För att få ett kraftigt rotsystem kan man pincera, klippa, de nya skotten så att de grenar sig. Gör det gärna flera gånger det första året. Det blir inte så många blommor, men plantan kommer att blomma desto bättre nästa år.

Klockformiga blommor är typsikt för Atrageneklematis.

Beskärning av klematis är ett eget kapitel. Man kan göra det komplicerat eller så kan man göra det enkelt. Experterna delar in klematis i tre beskärningsgrupper. Jag brukar säga att är det en vårblommande sort så behöver du inte göra mycket mer än putsa bort det torra på fjolårsveden under tidig vår. De nya skotten kommer relativt tidigt och då ser du vad som är dött. Det är oftast småblommiga sorter som är tidigblommande.

Färgen på klematisblommorna kan blekna i solen så plantera den gärna halvskuggigt.
Rikblommande ’Caroline’ placeras helst i halvskugga för att behålla den ljusrosa färgen.

Klematis som blommar efter midsommar och in i juli räknas som sena sorter. Det är oftast de storblommiga sorterna som räknas hit. De beskärs lite hårdare under vårvintern/våren eftersom de oftast vissnar helt över vintern. Blommorna kommer sedan på årsskotten som bildas från roten. Ge växten ett stabilt och bra stöd att klänga sig uppför, annars finns det risk för att den blåser sönder. Spaljéer och obelisker av järn eller grenar är bara en typ av klätterstöd. Du kan leda upp växten för vajrar mot en pergola eller låta den hänga ner över vågräta trådar tätt spända mellan stolpar. Annars tillhör rostiga armeringsnät de enklaste klätterstöden man kan tänka sig. Förankra dem väl bara, så de inte välter av vikten.

Gulbommiga klematis finns bara Love Child.
Lilla ’Love Child’ är en kraftigväxande klematis med något så ovanligt som ljusgula blommor.

Rosenbräckan klättrar på stenarna

Rosenbräckan är en marktäckande växt som trivs i stenpartier.

Stenmurar är det perfekta underlaget för växter som trivs i karga förhållanden. Rosenbräckan och olika fetknoppar behöver minimalt med jord och växer ofta rätt på stenarna som det ser ut. Men oftast har en planta fått fäste i en liten snutt jord, löv eller annan humus som kilat in sig mellan stenarna. Sedan växer plantan mattlikt vidare åt sidorna, men behåller fästet i skrevan.

Rosenbräcka finns i olika färger och klättrar på murar.

Det finns massor av olika bräckor, Saxifraga, och till släktet hör även mandelblom och fjällbrud för att nämna några mer högväxande arter. I Saxifraga arendsii-gruppen ingår ett antal låga namnsorter, som inte blir mer än 10-15 cm höga. Blommorna är relativt stora om man ser till den totala plantans höjd, ca 1 cm stora. De sitter längst ut i toppen på smala stjälkar och blommar som bäst nu i maj månad.

Stenpartiväxter trivs i mager jord.

Det är lätt att föröka rosenbräckor om man vill sprida på dem. Ta bara en tuss bladverk med lite rot och sätt ner den i lätt fuktad jord. Tryck till så inte tussen blåser bort och vattna den under ett par veckors tid. Snart har det bildats nya rötter och den lilla plantan fortsätter att expandera åt sidorna. Har du tur kan du få en hel kasse plantor av någon granne eller god vän som rensat upp i sitt stenparti. Eftersom tillväxten är så stark måste man ibland begränsa rosenbräckans framfart och se till så den inte växer in i och över andra mindre konkurrenskraftiga arter.

Saxifragan har stora blommor på smala blomskaft.

Ramslök är lundens egen vitlök

Ramslöken är en god krydda från naturens skafferi.

Ramslök är en vild lökväxt som trivs i fuktiga, halvskuggiga woodlandmiljöer. Den gillar speciellt en kalkrik jord, men vill du föra in den i trädgården så kan du bättra på förhållandena med en lucker och humusrik skogsjord som du kalkar upp med benmjöl, äggskal eller musselskal. Samma typ av ståndort och förutsättningar som julrosen gillar, så de två kan gärna växa i samma rabatt. Eller rabatt ska jag kanske inte säga, utan mer naturlik plantering. Om ramslöken skulle trivas bra hos dig så kommer den att sprida sig kopiöst. Men då är det bara att äta upp den!

Ramslöken har en vacker och skir blomma.

Ramslökens blad och stjälkar har en mjuk vitlökssmak. Smaken är som intensivast när bladen är nya och ljusgröna i april och den avtar efter blomning. Ramslöksblomningen infaller i mitten-slutet av maj och det är en underbar syn. Hela luften doftar vitlök. Men glädjen av denna marktäckare är kortvarig, för snart vissnar bladen ner och växten är till synes borta. Fast då ligger löken i jorden och förbereder sig för en ny vår.

Man kan använda ramslöken som krydda i mat.

Du kan använda ramslöksbladen i pesto eller kryddsmör och som krydda istället för vitlök i t ex tomatsås. Eller så hackar du dem fint och blandar i en kall sås med creme fraiche. Man kan också smaksätta soppor med ramslök. Det är ingen risk att bladen skulle ta slut även om man kryddar maten med ramslök varje dag – när bladen är som smakrikast så går det inte åt så många. På bilden ovan har jag plockat ramslöksblad i ett ganska sent stadium. Man ser det på att bladen är matt gröna och lite tjockare. Att frysa ramslökshack går an, men smaken är inte densamma som hos färska blad.

Ramslöken kan förökas från frö, men är lite knepig att få att gro.

Ramslöksfrö finns till salu, men det är inte helt lätt att få dem att gro. Ramslöken behöver en kylperiod för att gå ur sin frövila och det är inte så lätt att bryta den på konstgjord väg. Det bästa är att få tag i några plantor in the green och plantera dem i fukthållande, god skogsjord. Ta plantorna i god tid på säsongen, innan de hunnit gå i vila. Skövla inte i naturen, utan ta bara så många plantor du behöver för att gå igång. De kommer snabbt att sprida på sig om du valt rätt växtplats!

 

Klockrankan klättrar eller slingrar

Klockrankan har stora klockformade blommor i vitt eller lila.

Mer kraftigväxande sommarblomma får man leta efter, men klockrankan är en sent blommande historia, så det måste man räkna med. Men när väl blommorna börjar bildas i juli ungefär, håller den på så nästan tills frosten kommer. Klockrankans vetenskapliga namn är Cobaea scandens och den förekommer i en helt vit och en lila variant. De lila förändrar blomfärg under blomningens lopp och växlar nyans mellan ljust gulvitt som nyutslagna vidare till lila och sedan mot slutet en blåare violett färg. Växtens engelskspråkiga namn är Cathedral Bells eller Cup and Saucer Vine. Lite kul, tycker jag.

Klockrankan finns även i vitt.
Cobaea scandens ’Alba’ heter den helvita sorten av klockranka.

Klockrankan trivs i sol till lätt skugga, men den vill gärna ha en vindskyddad plats. Jorden ska helst vara väldränerad och hållas lätt fuktig hela tiden. Plantan får lätt torkskador på bladen om den står för torrt. Man behöver inte gödsla så kraftigt, för det sätter bara fart på tillväxten och hämmar knoppbildningen. Det går bra att förkultivera sina egna plantor av klockranka. Utvecklingstiden är lång fram till blomning och fröna bör sås senast i slutet av mars för att den ska hinna blomma innan hösten.

Klockrankan har vita knoppar som småningom blir mer lila i färgen.

Klockrankan blir ca 3 meter hög i sina klängande grenar och den behöver klätterstöd för att ta sig upp. Linor fungerar bra, eller en pyramid av något slag. Men tänk på att bladmassan är riklig och växten blir ganska tung med tiden, så det får vara lite kraftigare stöd eller linor. Man kan också låta klockrankan slingra sig fram längs marken om man har plats för det. Det blir ganska charmigt.

Klockrankan trivs i soligt läge och en lätt fuktig jord.
Klockrankan tar sig fram längs marken också och täcker en stor yta per planta.

En liten marktäckare för skuggiga, fuktiga lägen

 

Hasselörten har runda och glansiga blad.

Hasselörten är en av våra vackraste marktäckande växter, men man går lätt förbi den eftersom den är så lågvuxen och anonym. Den trivs på de mest skuggiga ställen under buskar och träd, men också under storbladiga perenner som ormbunkar och parasollblad. Den tar god tid på sig vid etableringen, men när den väl kommer igång och börjar självså sig sprider den sig villigt.

Hasselörten är en låg, marktäckande perenn.

Bladen är njurformat runda och glansiga. De oansenliga blommorna ser man sällan, men de kan ses i maj månad då de sitter under bladen på korta blomskaft. Hela växten blir inte mer än 10-15 cm hög, så det är precis bara marken den täcker. Bladen räknas som vintergröna, men de kan skadas av barfrost och blir då bruna och torkskadade. Ge växten ett skyddande lövtäcke om den står öppet för torkande vindar. Jorden ska vara fukthållande och humusrik, så det är egentligen en riktig skogsjord den gillar bäst, den fina hasselörten.

Hasselörtens glansiga blad återkastar ljus i skuggan.

Hasselört har använts inom örtmedicinen som kräk- och laxermedel. Namnet anses komma från att den gärna växer ihop med hasselbuskar, men den kan gärna planteras ihop med bambu och olika skuggföredragande prydnadsgräs.