Marktäckare – Sida 4 – Greenspire Trädgårdskonsult

Spetsmössan är en utmärkt mattbildande perenn för skugga

Vackra marktäckande växter för skuggiga och fuktiga lägen är inte så lätta att hitta. — Tiarella är en långsamväxande marktäckare som trivs tillsammans med t ex lungört, Pulmonaria.

Släktet Tiarella, spetsmössor är väl ingen storsäljare i gardencentret precis. Men det är en tacksam växt för varje trädgårdsdesigner som behöver undervegetation i en speciellt krävande ståndort som fuktiga, skuggigare lägen och woodland. Här har vi en marktäckare som trivs sida vid sida med ormbunkar, hostor, alunrot, fänrikshjärta och utvalda nävor. Den blir inte mer än 25-30 cm hög och blommar oftast i maj-juni med skira och fluffiga blomställningar. Fuktig, humusrik jord och absolut ingen brännande sol vill den ha. Det är receptet för denna tämligen lättodlade perenn. Om du inte plågas av sniglar förstås. För sniglarna går gärna på spetsmössan.

Spräckliga och flerfärgade blad förekommer hos flera arter av spetsmössa. — De fläckiga bladen på sorten ’Heronswood Mist’ är onekligen speciella, men jag tänker mest på mjöldagg.

Tiarella härstammar från Nordamerika och Östra Asien där den växer i skogsmiljö och på flodbankar. I Sverige odlas mest former av T. cordifolia och T. wherryi. Det har blivit en betydligt populärare växt i USA, där man ständigt tar fram nya namnsorter. Lite samma boom som alunroten orsakat här hos oss. Härliga namn har de också, eller vad sägs om ’Crow Feather’, ’Heronswood Mist’, ’Pink Skyrocket’ eller ’Sea Foam’. Just det sista namnet är faktiskt något som stämmer rätt bra överens med den bild man får av ett blommande parti Tiarella. Det ser ut som fluffigt skum på en strand.

Bladen hos spetsmössa kan vara mer eller mindre flikiga. — Ekbladsflikiga blad med mörka mittnerver har sorten ’Iron Butterfly’.

Nävan Rozanne blev århundradets växt på Chelsea

Varje år koras ”Årets växt” under Chelsea Flower Show, i London. Och det är som bekant ingen dussinutställning, utan världens mest prestigefyllda och trendiga trädgårdsutställning. Att synas här är en dröm för många trädgårdsdesigners, att vinna guldmedalj eller Best in Show, är få förunnat. Att få titeln Årets växt är en klar väg till framgång, och för denna självsådda korsning har framgången varit omedelbar.

Historien bakom nävan ’Rozanne’ börjar i en privat trädgård i Somerset, England. Pensionärsparet Rozanne och Donald Waterer hade upptäckt en självsådd näva med större blommor och kraftigare blad än deras andra nävor. Man har kommit fram till att den uppkom efter korsning av två nävor som härstammar från Himalaya, nämligen Geranium himalayense och Geranium wallichianum ’Buxton’s Variety’. Sticklingar från denna planta kom i händerna på plantskolisten Adrian Bloom som äger den framgångsrika perennplantskolan Blooms of Bressingham. Han förökade upp fler exemplar och testade dem i olika miljöer, bl a i USA. Adrian Bloom visade ’Rozanne’ första gången på Chelsea år 2000. Därefter har den kammat hem åtskilliga priser både i USA och i England.

Vilka egenskaper har då denna lilla blomma som gör den så åtråvärd? En av de främsta är givetvis den otroligt rikliga blomningen. I juni börjar de stora himmelsblå, uppåtriktade blommorna så ut. Och sen håller den på till slutet av september. Blommorna har ett vitt öga och mörka ränder som strålar ut från mitten. Bladen som är mörkgröna, breda och täta bildar snabbt marktäckande mattor som stoppar ogräset. Det är en ypperlig, lättskött växt för slänttäckning i soliga-halvskuggiga lägen. Den trivs på både torrare och fuktigare mark, så länge som jorden är väldränerad. ’Rozanne’ blir ca 40 cm hög och minst lika bred. Den är dessvärre inte helt lättförökad, men äldre plantor kan man försöka dela på, annars får man köpa fler, helt enkelt!

Vackra vaktelbär vaktar många dörrar i december

Surjordsväxten tuvvaktelbär är senhöstens mesta prydnadsväxt sedan den lila prydnadskålen gått och blivit omodern. Den härstammar från skogsområden i Nordamerika där den sprider sig ungefär så som lingonriset gör hos oss. Och de är ju ganska lika varandra. Fast vaktelbäret är kraftigare och får större bär. Den är inte heller lika härdig, utan ska helst täckas med löv över vintern. Plantera i rhododendronjord i det genomsläppliga torvpartiet och gödsla bara sparsamt. Men glöm inte att vattna om jorden blir torr. Eftersom rotsystemet är ganska grunt finns det annars risk för att plantorna torkar.

Vaktelbäret, Gaultheria procumbens, blir ca 15 cm hög och blommar under sensommaren med vita, klockliknande blommor som faktiskt påminner en del om lingon de också. Men det är nog ändå bären på senhösten som vi ser som plantans största prydnadsvärde och orsaken till att den blivit en eftertraktad växt för höstfägring i kruka. Bären sitter kvar länge, men efter en stark frost brukar hela plantan vissna. Men du hinner oftast njuta av de granna bären under många veckor, så det är väl värt att plantera det kära vaktelbäret.

Stjärnflockan är en anonym skönhet

Jag tänker på filmer från den engelska landsbygden, som ’Stolthet och fördom’ med dramat mellan Elizabeth och Mr Darcy. Med ett klädmode och arkitektur från början av 1800-talet. Vad leder mig till Jane Austens romaner? Jo den väna, pastelliga stjärnflockan som man lätt missar när man skummar igenom en rabatt. Men som är otroligt vacker och komplex när man tittar närmare på den runda blomman.

Stjärnflockor finns i olika rosa och röda nyanser. — Den mörkröda ’Ruby Wedding’ är en riktig goding!

Sjärnflocka, Astrantia major, hör till de bättre perennerna i halvskuggigt och fuktigare läge. Den passar också utmärkt i ett woodland eller i en skuggrabatt. Du hittar den som vit, ljust puderrosa eller mörkt bordeauxröd. Det finns många fina namnsorter som blommar från slutet av juni-augusti. Utanför blomningstid är den en trevlig marktäckare med sina näveliknande blad.

Vi behöver humlor och bin i växtproduktionen så ta väl hand om dem!

Brunörten drar till sig mängder av humlor. — Humlesurr i min gräsmatta just nu kring den blommande brunörten.

Bättre pollinering ökar produktionen av både åkerväxter som raps och klöver, men också frukt och bär som äpple, körsbär, plommon, vinbär och blåbär. Humlorna är den viktigaste gruppen naturliga pollinatörer och de samarbetar många gånger med odlade bisamhällen. Men både humlor och bin minskar i antal av olika orsaker och det är en oroande trend. Att öka den biologiska mångfalden är vår allas uppgift. Ett enkelt sätt att bidra är att strunta i den pedantiska gräsmatteskötseln och få in lite vilda örter. Man kan klippa gräset runt om öarna av vildblommor om det blir för gräsigt!

Honungsfacelian är en bra nektarväxt och utmärkt som gröngödsling. — Ett hav av honungsfacelia.

Det är möjligt att öka antalet humlor om man får till en rikligare och mer kontinuerlig blomning i odlingslandskapet. Även i våra trädgårdar ska vi jobba för detta. En av de viktigaste matställena på våren är ”skräpträdet” sälg. Sälgen är en tvåbyggare och har alltså han- och honplantor på olika buskar. De är hanplantorna som är de mest värdefulla ur nektarsynpunkt. Ta alltså inte bort sälgar som står i bryn och skogskanter, utan ta hand om dem som en viktig resurs. Jag lärde mig dessutom på en kurs i förra veckan att sälgen dessutom är en viktig födoväxt för viltet. Sparar man mycket sälg, rönn och asp i skogsbruket slipper man så mycket betesskador på planterade skogsträd. Inte tänka kortsiktig ekonomi och enfald alltså, utan se naturvärdena som totala biotoper. Mycket tänkvärt!

Honungsfacelia är en mångsidig välgörare och jordförbättrare i åker och trädgård. Den binder kväve i rötterna och gödslar på sätt på lång sikt. Du kan använda den som gröngödslingsväxt och så in den i trädgårdslandet efter skörd av t ex tidig potatis och sallat. Då skyddar den mot invasion av ogräs samtidigt. Till hösten gräver du ner det hela i jorden, med stjälkar och allt. Eller du kan också så honungsfacelia som en dragarväxt för humlor och bin. Det såg jag härom dagen ett exempel på längs ett stort stycke med klöverfröodling. Man hade lagt en sträng med honungsfacelia i kanten för att locka in insekterna att pollinera klövern.

Odlar du klöver som vallväxt, till hö eller betesgräs, kan du dessutom gärna så in både vit- och rödklöver. Det förlänger blomningstiden och ökar humleförekomsten avsevärt. Det finns också andra baljväxter som är till nytta för både djur och insekter. Käringtand är smakligt för hästar och kor och passar dessutom bra på lerhaltiga marker som översvämmas på våren och blir torra om sommaren. Den ger humlorna mat under en lång period. Specialfröblandningar för vall och viltåkrar säljs bl a hos Olssons frö.

Jag har skrivit om humlor förr, så gärna tillbaka till artikeln om trädgårdsmästarens bästa arbetare.

Nävorna är näpna erövrare i rabatten

Nu är det snart nävornas årstid. Jättefina växter som jag inte kan minnas hade någon framträdande roll i trädgårdsvärlden för 20 år sedan. Men nu är det annorlunda. Man har insett värdet i dessa lättförökade och vältäckande växter som fyller ut i rabatterna och blockerar för ogräs. Det finns knappast lättare nybörjarväxter heller för den delen. Trädgårdsplanerarens favoritväxt kan man nästan säga.

Armerisk näva, Geranium psilostemon, blir hög och frodig. — Den armeniska nävan kan bli upp mot en meter hög och har intensiv färg.

Det bästa av allt, tycker jag, är att du hittar en näva för alla lägen. Det finns sorter för sol och torrt, nävor för skugga och lite fuktigt och nävor som trivs i mellanlägena. Samt massor av färger från vitt, blått, ljuslila, rosa till karminrött och purpursvart. En förträfflig växt, helt enkelt.

Geranium cinereum, silkesnävorna, är lågväxande och inte så aggressiva till växtsättet. Blommorna är stora i jämförelse med de djupt tandade, små bladen. De härstammar från bergstrakter i centrala och sydöstra Europa. De ska ha väldränerad jord och skyddas från vinterväta.

Brunnävor, Geranium phaeum, finns även i vitt, namnet till trots. De är tidigblommande i juni. Den purpusbruna sorten ’Samobor’ är en tacksam trädgårdsväxt som med sina vackert mönstrade blad passar fint in bland andra perenner i rabatten. Geranium phaeum trivs i sol-halvskugga och klarar också en del torka.

Brunnävans blad är vackert mönstrade i chokladbrunt och grönt. — Bladen hos brunnävan ’Samobor’ har ett dekorativt mönster i brunt och grönt.

Vill du lära dig mer om nävor så rekommenderar jag Ulla Hårdes bok ”Nävor”. Den presenterar ett stort antal släkten och arter på ett trevligt sätt och har dessutom med ett avsnitt om skötsel och förökning av nävor.

Rätt planteringsavstånd ger växten bättre utveckling

Många gånger ser man växter som kommer att bli flera meter höga och breda planteras tätt tillsammans, för de är ju så pluttiga när man köper dem i plantskolan. Det är svårt att förstå att den lilla forsythian med 3-4 grenar och en höjd på ca 40 cm ska bli en jättebuske på 2-3 meter i höjd och 2-3 meter i bredd. Vill du ha ett slutet buskage av forsythia rekommenderas ett plantavstånd på ca 1 meter. Sätter man ut en rad så här glest kan man gärna komplettera med en marktäckande perenn de första åren eller täcka marken med barkflis eller dylikt. För att hålla ogräset borta helt enkelt, för innan grenarna börjar hänga över och skugga marken kommer det in en hel massa ogräs.

Nävor är bra marktäckare under buskar och träd och sprider sig gärna själva.

Ju tätare plantering, desto mer får man vara beredd på att beskära gamla grenar för att föryngra och bereda plats för nya skott när plantan blir äldre. På så vis får du välskötta buskar som ser hyggliga ut även vintertid när det enda man ser är kala grenar. Beskärningen gynnar oftast blomningen, så blommorna blir lite större och vackrare på en beskuren buske. Blir planteringen alltför kompakt i alla fall kanske du måste ta bort någon växt helt och hållet för att den inte längre får plats.

Amerikanskt hönsbär är en bra marktäckare, men växer långsamt i början. — Amerikanskt hönsbär är en bra marktäckare, men växer långsamt innan den etablerat sig helt, så täck gärna jorden med bark.

Detsamma gäller även för perenna växter, fast där kan det ofta vara en fördel att sätta dem lite aningen för tätt från början. Då sluter sig bladverket fort och skuggar undan ogräset. Undantaget är växter som sprider sig väldigt fort på egen hand via frön eller revor. På perenner finns det ofta goda c/c-angivelser på växtetiketten. Det är ett mått på avståndet mellan centrum på en planta till nästa. Ofta kan man säga att avståndet är ungefär detsamma som växtens höjd, undantaget de storvuxna perennerna som ofta blir smalare nertill. Så en stormhatt som blir en meter hög planteras ändå med ett c/c på ca 35 cm.

Genom att placera ut krukorna på den förberedda jorden ser du att täckningen blir jämn. — Foto: perenner.se

Placera ut plantorna på den förberedda jorden innan du gräver ner dem. Då ser du att du får en jämn täckning och fördelning av växter över hela rabatten. Det är särskilt bra om man blandar många olika sorts växter med olika c/c-avstånd. När växterna väl är utlagda på sina platser går sedan själva planteringen fort.

Allåkerbäret – en intressant marktäckare

Var på studiebesök hos Splendor Plant i Jonstorp med ett gäng kursdeltagare i en Greenspire-kurs Växtkunskap. Vi skulle framför allt titta på deras perenner. Där hittade jag denna goding, allåkerbäret Rubus x stellarcticus ’Linda’ som ser ut som en alldeles utmärkt marktäckande perenn. Allåkerbär är en korsning mellan åkerbär (Rubus arcticus) och alaskahallon (Rubus stellacticus) och togs fram för ca 50 år sedan vid Öjebyns trädgårdsförsöksstation i Norrbotten. Det är en surjordsväxt som ska planteras i rhododendronjord.

Allåkerbäret blommar nu med starkt rosa blommor och får bär i juli-augusti som blir mycket goda och syrliga. De plockas när de blivit glansiga och mjuka. Man måste bara komma ihåg att plantorna är självsterila, liksom det amerikanska blåbäret, så du måste köpa minst två olika sorter för att det ska bli bär. I södra Sverige blir bärskörden mycket blygsam, men i norra delen av landet är det en utmärkt bärväxt.

Växten blir ca 20-30 cm hög. Den är härdig i hela Sverige och trivs bäst i fukthållande jord med lågt pH i halvskugga. Allåkerbäret sprider sig med underjordiska stammar. Så till den milda grad att det lätt blir ett ogräs. Rötterna skjuter nya skott varje vår och plantan vissnar sedan ner på hösten, som vilken som helst annan perenn. Skulle vara kul att testa den på någon plats!

Sommar i Mandelmanns trädgård

Gjorde en härlig utflykt till Mandelmanns trädgård i augusti och tänkte nu bjuda på några härliga bilder därifrån. Bara så vi inte glömmer bort att det faktiskt var en härlig sommar emellanåt.

Mandelmanns är ett ekologiskt lantbruk som ligger i Rörum, vid Vik på Österlen. Paret Mandelmann odlar grönsaker och blommor och föder upp lamm och höns. Trädgården har en gårdsbutik för de egna produkterna och är det ingen där när du kommer på besök råder självbetjäning, som sig brukar på Österlen. Du plockar vad du vill ha och betalar i en burk. Några dagar i veckan håller caféet öppet med servering både ute i det fria och i det stora växthuset.

Grönsaker finns av alla de slag, men jag fastnade givetvis för blommorna. I år hade man satsat på en stor vit rabatt i mitten av trädgården. Vita narcisstobak, lejongap, malvor, digitalis, piplök mfl blandades med lite lila och ljusgula inslag. Och på marken en verklig överraskning – fårull som täckning i gångarna. Det var härligt mjukt att gå på, även om det kändes lite fel att traska på med skor på. Ullen reflekterar ljuset, behåller fukten i marken och skyddar mot ogräs och tydligen även sniglar.

För små och stora barn ordnas guidade vandringar bland grisar, får och höns, grodor och salamandrar, gurkor och tomater. Blommornas olika former och dofter utforskas. Jag har själv inte varit med på en sådan barnvandring, men det kanske får bli av nästa sommar. För givetvis måste jag åka dit igen.

Vill man sova över finns det några rum att hyra för en natt eller per vecka. I priset ingår ekologisk frukost och en underbar utsikt över kusten.

Vad lyser starkast i höst?

Ja svartaronian Aronia melanocarpa ’Glorie’ E ligger bra till. Detta är en ny, förbättrad aronia som är både lägre och kompaktare i växtsättet än den välkända ’Hugin’ som kan bli lite väl högväxt i goda förhållanden. Solig växtplats är viktigt för att få en fin blomning och den riktigt flammande höstfärgen. Men jorden kan vara både lättare och tyngre, det har den inte så stora anspråk på. Undvik dock den mest vattensjuka marken.

’Glorie’ E har sin stora användning som marktäckande buske. Den korta skottillväxten ger buskiga kuddar med höjden 60-80 cm och bredden 40-50 cm. Den blir ett bra alternativ till växter som rosa dvärgpraktspirean ’Little Princess’ eller björkspirean ’Tor’. Blommar i maj med stora, vita blommor som ger ätliga, svarta bär om hösten. Dock inte lika stora och saftiga bär som hos Aronia melanocarpa ’Viking’. Bladen är mörkgröna och glansiga. Och får sen den lackröda höstfärgen som en extra bonus.

Aronian ’Glorie’ E härstammar från frökällor i det danska arboretet Hörsholm och har förökats och provodlats på flera håll i Sverige under ca 15 års tid. Nu har den börjat komma ut på marknaden och testats i bl a trafikmiljöer med gott resultat. Härdigheten bedöms till zon 5-6 och det är ju inte så tokigt. Jag gillar arter och sorter med brett prydnadsvärde och ska försöka rita in den i planteringar med rätt förutsättningar.

Vad står E-et för? Du hittar en beskrivning av E-plantsystemet i en tidigare artikel på bloggen.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: