Gjorde kvittenmarmelad igår för första gången i mitt liv. Det blev ju gott, men inte så enormt exceptionellt som jag kanske hade tänkt mig. Plockade kvitten hos några bekanta som får en fin skörd i år. Det är ju ett riktigt frukt- och nöt-år som sagt. Äpplena, eller vad man nu ska kalla dem har fått lite frost och lossnade lätt från fästena. De var fortfarande lite duniga i skalet, men det här luddet släppte lätt när man tvättade dem.
Kvitten, Cydonia oblonga, är ett ganska ovanligt träd i södra Sverige. Man hittar dem sällan i plantskolorna och knappt ens i botaniska trädgårdar. Det är ett lövfällande träd eller bred buske som blir ca 3-4 meter hög och ungefär lika bred. Den blommar sent, i månadsskiftet maj-juni med stora, lösa, vita blommor som påminner om äppleblom, fast mycket större.
Frukterna doftar gott, ingen doft som liknar något annat egentligen. Av dem kan man göra sylt och marmelad. Men recept finns inte i några vanliga kokböcker, så jag fick googla. Och hittade ett recept som lät lagom enkelt: Skala, kärna ur och tärna 400 g kvitten. Lägg i en tjockbottnad kastrull tillsammans med saften av ½ citron, 1½ msk vatten samt 3 dl syltsocker. Låt koka upp och koka under lock ca 40 min.
Jag tyckte det blev ganska fast marmelad, så jag hade nog kunnat ta kastrullen av värmen tidigare. Däremot var jag väldigt spänd på färgen, eftersom jag hade sett lysande röda marmelader på bild. Men om det var citronens fel eller något annat vet jag inte, men den här kvittenmarmeladen blev i alla fall orange. Helt okej på nybakt bröd och brieost.
Den äkta kastanjen, Castanea sativa, producerar stora mängder ätliga frukter i år. Det är ett vackert träd med bred krona och avlånga, vasst sågade blad. Kastanjen blir upp till ca 15 meter hög i Sverige, men klarar sig bara i varma och skyddade lägen i zon 1 – ev 2. I sina hemtrakter i södra Europa, Nordafrika och Främre Orienten blir den lätt dubbelt så hög.
Äkta kastanj gillar något fuktigare, mullrik jord och platsar även i stadsmiljö om man kan hitta en gynnsam ståndort. Tänk bara på att det här blir ett stort och framför allt brett träd som kräver mycket utrymme.
I blomningstiden i juli pryds kastanjen av de långa, hängande hanblommorna som har en särpräglad doft. De få honblommorna sitter alldeles nere vid basen av blomkolvarna, och de bildar så småningom de ätliga frukterna eller nötterna, som är inneslutna i taggiga svepeskålar.
Nötterna rostas i ugn och man äter den mjuka geggan som finns innanför skalet. Man kan smaksätta dem med citronsmör och äta det som förrätt. Värm ugnen till 225 grader. Lägg ut 40 kastanjer (10 per person) på saltbädd på en ugnsplåt, alternativt skrynklad aluminiumfolie. Saltet och folien isolerar värmen från plåten så skalet inte bränns. Kryssa varje kastanj i toppen med en vass kniv, annars finns risk för att de exploderar i ugnen. Baka dem i ugn i 20-30 min tills de känns halvmjuka. Rör under tiden saften från en halv citron med 150 gram smör och lite salt. När kastanjerna är klara serveras de med en klick citronsmör på varje nöt. Äts med tesked ur skalen.
Wisteria sinensis, blåregn, är en underbar klängväxt för de lägre växtzonerna. Det är en sydländsk växt som ger kraftiga medelhavsvibbar. Tidigare har vi enbart haft sorter härdiga upp till zon 2, men ett nytt blåregn Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ ska gå ner till zon 4 eller t o m zon 5 i skyddade lägen.
Annars är blåregnet en kraftigväxande klätterväxt som kräver ett stabilt stöd i form av linor eller spaljéer för att ta sig upp. Utan stöd klänger den längs marken. Den första blomningen med ljusblå hängande klasar ser man i maj-juni. Längs söderväggen på slottet i Alnarp finns det ett antal mycket gamla plantor med armsgrova grenar. De remonterar nu med lite kortare blomklasar.
Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.
Just en sådan här het högtryckssommar är det helt rätt med lavendeldoft. Du behöver bara nudda vid busken så stiger den sötstarka doften till väders. Lavendelolja används i många parfymer, i myggmedel för både människor och hästar, men också som hudvårdande ämne i krämer eller bakteriedödande ingrediens i sårvårdsmedel. Frankrike är en stor exportör av lavendelolja, men den odlas allmänt i hela medelhavsområdet.
Det är kanske inte bara för doftens skull vi odlar lavendel i våra trädgårdar. Det är en ypperlig kantväxt till t ex rosor och passar i torrare rabatter där solen gassar på. Det är lätt att forma lavendeln till häckar och figurer, men när den blommar blir intrycket lite grann spretigt. Lavendeln sprider sig lätt där den trivs och slår rot bland stenar och i grusgångar. Den behöver verkligen inte mycket jord.
Lavendel har blivit en storsäljare för plantskolorna. Medelhavstemat håller i sig och då är lavendel ett säkert kort. ’Munstead’ är den härdigaste sorten som växer i kompakt form. Den passar bra att använda för häckar. ’Aromatico’ är en ny, sticklingsförökad sort på marknaden. Det är en snabbväxande planta som kan bli plantskolornas nya favorit. ’Hidcote Blue’ är den gamla klassikern, med lite sämre härdighet. En annan mörkblå nyhet som visades på mässan Flower Trials i maj heter ’Havanna’.
Sen har vi den skira skärmlavendeln som i Sverige odlas som ettårig. Den kan överleva en varm vinter i gynnsamt läge. Det betyder väldränerad sandjord och inbäddad i ett lövtäcke och granris. Finns både som rosa och lila och passar utmärkt i större krukor tillsammans med annat torktåligt. Och fjärilarna lär flockas till den krukan!
Du behöver inte bo i den varmaste växtzonen för att ha ett eget fikonträd. De är utmärkta att odla i kruka och ta in till vintern. Storleken kan ju inte bli densamma förstås, men du kan mycket väl få en del frukt att njuta av. Fördelen med fikon jämfört med andra medelhavsväxter är att de fäller bladen på vintern och därför kan övervintras på vilket som helst frostfritt ställe, de behöver inget ljus. Så en hörna av garaget går bra, så länge det inte är för varmt där inne. En temperatur på omkring +5-10 grader är bra.
Fikon som finns i svensk handel är framför allt Ficus carica ’Bornholmsfikon’ synonymt med ’Bornholms Diamant’ och F.c ’Desert King’. Den förstnämnda är härdig i zon 1, kingen kan gå upp till zon 2. Om du bor i gynnsamt läge och har en solig och varm vägg, eller ännu hellre en 90 graders vinkel mellan två väggar kan du plantera ut den på friland. Plantera i kalkrik och väldränerad jord. Har du ditt fikon i kruka kan du gärna blanda i stenmjöl och lecakulor. Leca är ett bra sätt att få ner vikten på jorden och öka den värmehållande kapaciteten.
Fikon i kruka kan gärna stå lite trångt och helst i lerkruka. Det här är en växt som svarar bra på rotbeskärning, då det ökar fruktsättningen. Och den har väldigt expansiva rötter, det vet de som haft fikon i växthus. Där gäller det att hålla efter rotskotten med spaden så den inte fyller all jord. Vid omplantering i kruka gallrar du bland de grövsta rötterna, efter att ha blötlagt hela rotklumpen ordentligt. Det blir en föryngring av rotsystemet som trädet mår bra av. Plantera sedan tillbaka trädet i samma kruka med ny jord.
Fikonbladen är stora och avdunstar mycket vatten varma dagar, så plantan behöver mycket vatten. Låt den inte torka ut. Vattna gärna med utspädd flytande näring vid varje vattning under sommaren. Blir bladverket alltför stort och krukan besvärlig att flytta måste du beskära grenarna. Gör det helst när trädet är i vila, för fikon är en blödare. Man kan beskära långa skott ner till 3-4 ögon. Årsskott som inte har fruktanlag kan pinceras på sommaren. Frukterna på våra nordiska adriafikon bildas utan föregående befruktning, till skillnad från dem på varmare breddgrader, som kallas smyrnafikon, som har hjälp av en liten stekel som sköter befruktningen. Fruktämnet bildas föregående säsong och ser ut som små ärtor i bladvecken.
Fruktträden har gått i blom och jag tänkte faktiskt för några dagar sedan att det var en himla tur att vi har lite värme för en gångs skull så pollinatörerna är igång. Det var då det. Nu har de isande vindarna tagit över igen och humlorna hukar sig. Framför allt körsbären brukar få problem när inga insekter vågar sig ut. Det blir dåligt med bär på sötkörsbären som blommar tidigt.
Nu har päron och silverpäron också gått igång. Om några dagar är det nog äpplenas tur. Silverpäron kallas ibland Nordens olivträd för att de till bladverket påminner om denna medelhavsväxt. Men det som skiljer dem åt är växtsättet. Silverpäron heter Pyrus salicifolia ’Pendula’ och det sista sortnamnet anger att den är hängande i formen. Om den är ympad på låg stam når den rätt snabbt ner till marken och då är det ett ganska trassligt silverfärgat nystan. Men jag har sett att det finns de som vågat klippa till silverpäronet undertill så att det nästan formar ett paraply. Eller till och med klippt in grenarna så att kronan bildar en rund boll. Inte det naturliga växtsättet, jag vet, men ibland får man lov att spexa till det. Eller göra som i Appeltern i Holland. Blandhäcken, som jag beskrivit tidigare, med bok och silverpäron är jättehäftig.
I alla fall så är blommorna jättevackra. Fräkniga med sina bruna ståndarknappar. Tyvärr är inte frukten ätbar, men det gör inget, för det är nog ändå för bladens skull som man som trädgårdsdesigner väljer just silverpäron till en trädgård. Långsamväxande är de, och det kan du utläsa av prislappen. Det är inte det billigaste prydnadsträdet. Men är förutsättningarna på platsen soligt, torrt och skyddat, då kan man bygga en hel liten medelhavsträdgård kring ett silverpäronträd.
Jag plockade ner mitt olivträd från den svala övervinteringen på vinden till det 19-gradiga sovrummet i början av mars för att ge det en liten tillväxtperiod innan det skulle få stå ute om dagarna i vårvädret. Men det blev inget vårväder i mars och nu står jag med ett olivträd som börjat växa till sig ordentligt och som längtar efter ljus. En sak kan man vara säker på och det är att vädret kan man inte styra. Men det här får bli sista året, nästa vår har jag åtminstone ett växthus att ställa det i under mars månad.
Olivträdet blommar i april-juni med små gulvita, vindpollinerade blommor.
Många, liksom jag upplever att deras medelhavsväxter har svårt att klara sig igenom vintern och våren, utan ohyra, med livet i behåll. Ofta blir det ett kraftigt bladfall just i skarven mellan årstiderna. Men för dessa växter är det snarare sommaren som är den svåra årstiden när de växer i sin naturliga miljö. Dagstemperaturen går lätt över 40 grader och marktemperaturen kan sträcka sig upp emot 70 grader. Då gäller det att ha ett smart avdunstningsskydd för att hålla inne med så mycket som möjligt av vatten. Håriga, silvriga blad och små klyvöppningar är ofta deras recept för att förhindra onödig avdunstning. Ibland kan man dessutom se att de rullar ihop bladen som en extra åtgärd.
Ullössen skyddas av ett bomullsliknande ludd som syns i grenvinklar och på unga skott.
Problemet hos oss i kalla Norden är istället förvaringen vintertid. Den som har tur äger ett tempererat uterum. Under vintern är det toppen för ett olivträd med ljus förvaring i 5-10 plusgrader. Då behöver de nästan inget vatten alls. Men när solen börjar värma fram mot vårkanten och trädet sätter igång att växa glömmer vi just bort att vattna. Får olivträdet inget tillskott av vatten som täcker den ökade tillväxten och avdunstningen så faller bladen. Man kan höra det rassla och ser med fasa framför sig ett skalperat olivträdsskelett.
Olivträden, ett litet och ett stort har fått komma ut.
Men oftast är det ingen fara – det kommer fram nya blad under sommaren när du släppt ut växten på grönbete. Men för att undvika rasslet – passa med vattenkannan ett par gånger i veckan. Och håll koll efter skadegörare. Ullöss är vanliga på olivträd. Du ser det som vita bomullstussar som hänger i grenarna. Därinne sitter de små lössen skyddade. Klipp bort angripna grenar och tryck ner Provadopinnar i jorden. Man kan försöka duscha med såpalösning också, men det kräver uthållighet. Det gäller att inte ge upp!
Lavendel är en medelhavsväxt som älskas av många trädgårdsentusiaster. Den omtalas oftast som en perenn, men egentligen är det en halvbuske eftersom den övervintrar med vedartade stammar ovan jord. Dessvärre har lavendel svagare härdighet jämfört med många andra buskar och perenner, så den klarar sig bara i skyddat läge på väldränerad jord. Du kan förbättra överlevnadschanserna genom att skydda rabatten med ett lövtäcke och granris inför vintern. Lavendeln föredrar en varm och solig sandjord och många gånger förökar den sig hejdlöst mellan stenar och i grusgångar där förutsättningarna är de rätta. Annars växer den gärna ihop med t ex rosor, som ju är en klassisk kombination.
Den vanliga lavendeln, Lavandula angustifolia, har silvergröna, smala blad som doftar starkt. Lavendeln är en utmärkt biväxt och man ser ofta mängder av humlor och bin svärma kring lavendelbuskarna under sensommarens blomning. Juli-augusti kan man räkna med som blomningstid. De blåblommiga sorterna heter ’Munsteads var.’ (passar bra till häck), ’Hidcote’ alt ’Hidcote Blue’ (härlig färg, något svag härdighet, ej till häck) och ’Dwarf Blue’. Det finns också rosafärgade ’Rosea’ samt ’Loddon Pink’ och de vitblommande ’Edelweiss’ eller ’Alba’.
Skärmlavendel, Lavandula stoechas, är en charmig utplanteringsväxt med samma aromatiska doft som den vanliga lavendeln. Den är dåligt härdig, så för det mesta får man se den som en slit och släng-blomma. Blommorna, som är rosa till lila, sitter kvar länge och utvecklas efter hand längs blomkolven. Efter blomning kan du klippa ner blomaxen och hoppas att den hinner utveckla en blomning till.
Lavendel är en tålig växt för övrigt som inte kräver mer skötsel än en beskärning på våren. Använd gärna häcksaxen och forma runda bollar. Men gå inte för långt in på gammal ved. Äldre exemplar kan ha svårt att bryta nya skott från de allra grövsta grenarna.
Naturligtvis är det värmen och växterna som präglar en medelhavterrass. Men det är också markbeläggning, pergola, odlingsbäddar, vattensorlet från en fontän och utemöblerna som inbjuder till uteliv. För det är utelivet man vill åt, eller hur. Man gläds inte hälften så mycket att sitta och titta ut genom fönstret på sin medelhavsträdgård. Utan man ska vara där ute och uppleva den. Alltså måste själva miljön göras så skyddad och ombonad som möjligt.
Skyddet är viktigt, för det skapar ditt varma klimat som vi här upp i Norden inte annars kommer åt. Oberoende egentligen var i Norden vi bor så är det för kallt större delar av året. Och ju längre söderut vi kommer mot Skåne och Danmark, desto mer blåser det. Alltså måste vi bygga ett skydd runt om, eller åtminstone på tre sidor. Bor du på en kringbyggd gård kan jag bara gratulera – då har du det viktigaste gratis redan. Mur i söder, staket i norr. Det är regionala skillnader som man inte ska förbise. En vitkalkad eller pigmenterad mur kan upplevas totalt malplacerad uppåt i landet, medan den för det mesta smälter väl in i den lokala byggnadsstilen i Skåne. Men en kombination av häck och plank fungerar också utmärkt mot vinden.
En mur byggs lättast med lecablock som sedan putsas. Tänk på kommunens bygglovsregler om du bygger en högre mur än 1,80 meter. För en- och tvåbostadshus är det lättare att få lov för murbygge, men ligger den planerade muren nära grannen måste du ha din grannes skriftliga medgivande. Detsamma gäller normalt för plank. En mur måste alltid bottnas med en packad grusbädd ner till frostfritt djup. Så hur djupt du behöver gräva beror på var du bor. Det här är en viktig aspekt som du inte ska tulla på, för det är lätt att murbyggnader skadas av tjälens rörelser på vintern. Ett djup på 70-120 cm kan låta mycket, men snöfria vintrar kan tjälen gå djupare ner än så. Genom att kombinera bärlager med frigolit och fiberduk kan man minska utfyllnadsbehovet. Kolla upp med din byggmaterialhandlare vad som krävs i din klimatzon.
Betongplattor eller -markstenar på mark är ett ekonomiskt alternativ, men ska du åt medelhavskänslan och lagra solvärme så är det tegel som gäller. Dessvärre är tegel rejält dyrt, även återvunnet tegel får man betala en bra slant för. Kalkstenshällar fungerar lika bra, men kräver sin man att lägga. Även under markbeläggningen måste man gräva sig ner i marken och fylla upp med grusmaterial som förhindrar tjälrörelser. Bärlagergruset läggs på i flera tunnare lager. Packa noga mellan de olika lagren och avsluta med ett tunt lager finare sättgrus/stenmjöl överst. Även det bör packas med vibroplatta. Därefter kan teglen eller plattorna läggas ut. Läggning av markplattor kräver en egen liten artikel, så det får jag återkomma med under bloggen.
I Sibenik, Kroatien finns St Lawrence, ett kloster med nyrenoverad trädgård från medeltiden.
Jag ska också presentera medelhavsväxterna lite närmare. Många av dem har jag skrivit om innan. Såsom citronträdet, olivträdet, silverpäronet, blåregnet med flera. Givetvis ska du även ha en vacker klätterros på din medelhavsterrass. Fikon, pelargoner, de lättskuggande träden robinia och gleditsia ska jag berätta mer om snart.
Blåregn, Wisteria sinensis, är ett makalöst spektakel när den slår ut sina långa blomklasar. Få växter kan mäta sig med den explosiva blomkraft som blåregnet visar under några veckor i maj-juni, beroende på läge. Att sitta under ett blåregn i full blom är en makalös trädgårdsupplevelse. En svag, söt doft av vanilj och en kaskad av ljust himmelsblå eller vita blomskyar.
Blåregn trivs på en varm plats, gärna mot en husvägg. Den vill ha en väldränerad, men inte för torr trädgårdsjord som gärna kan gå åt det kalkhaltiga. Du kan ta mitt tips med smulade äggskal även till detta. (Funkar annars perfekt till julrosor som också gillar kalkhaltig jord.) Se till att ha ett stabilt klätterstöd, för här har vi ett monster till att mosa spaljéer och krossa takpannor! Blåregnet slingrar sig motsols kring växtstödet och kan på 10 år täcka en hel vägg.
För att få en riklig blomning så kan man tänka lika som vid fruktträdsspaljéer. Led ut sidoskotten att forma vågräta grenvåningar. Därifrån tvingar du fram blomknoppar genom att beskära sidoskotten hårt, genom en teknik motsvarande sporrbeskärning på äpple. Klipp årsskotten i augusti varje år och spara bara 3 knoppar per gren. Under vårvintern kan man göra en ytterligare putsning av skotten om det behövs.
Blåregn finns med både blå och vita blommor. De blir 8-10 meter höga och kan få mycket kraftiga stammar. De flesta är härdiga till zon 2, men det finns även tåligare namnsorter. Har du tur kan du även hitta plantor av det mer svagväxande japanska blåregnet, Wisteria floribunda, i handeln. De blir bara 3-4 meter höga. En nyhet är blåregnen Wisteria frutescens ’Clara Mack’ med vita blommor ochden blåblommiga W.f. ’Blue Moon’. De har kortare blomstjälkar, men kan remontera upp till tre gånger per säsong. De ska enligt plantskolan även ha en god härdighet, zon 4 (-5).
