Efter en period med högre luftfuktighet har det smugit sig in rosrost på många rosor. Det syns tydligt genom de orangefärgade sporklumparna på bladens ovan- och framför allt undersidor. Rosrost orsakas av en svamp (Phragmidium mucronatum) och är en mycket svårbekämpad skadegörare. Endel rossorter är särskilt mottagliga för rost, men det finns också mer eller mindre resistenta rosor att ta till om man tidigare haft problem med rosrost. Spinosissima-gruppen blir sällan angripen av rost.
Rosten övervintrar i angripna, nedfallna blad och skott. Sporerna kan sedan spridas med vinden. Det är viktigt att plocka bort angripna blad och skott och bränna upp eller gräva ner dem. Lägg dem inte i komposten. I förebyggande syfte kan man vara sparsam med kvävegödsel och hellre ge mer kaliumrik gödning. Och sedan hålla koll på buskarna och plocka bort gulprickiga blad.
Ett annat gissel för rosodlare så här års är svartfläcksjukan. Det är ingen egentlig ohyra, utan orsakas också av en svamp (Marssonina
rosae) som gynnas av fuktig väderlek och tätt bladverk. Rosens blad får svarta fläckar med oregelbundna kanter. Småningom gulnar bladen och ramlar av. Även här gäller det att klippa bort och samla ihop angripna blad och skott och gräva ner eller bränna upp dem. Speciellt viktigt är det att få bort sjukdomsangripna växtdelar inför vintern. Man kan också täcka marken under rosenbusken med ett några cm tjockt lager ny jord som leder till att kvarbliven smitta förmultnar. Det finns särskilt mottagliga rossorter för svartfläcksjuka, som min favorit Louise Odier, men också sådana som är resistenta.
