Tidig viva, vacker eller förfärlig?

Bollvivan hör till gruppen älska eller hata-växter. Den är liksom lite väl konstgjord för mångas smak. Den stora blombollen så perfekt och rund och färgerna ofta ganska grälla. Men till bollvivans flera fördelar hör den tidiga blomningen och det gillar en trädgårdsdesigner när man ska fördela blomningen över en lång säsong. Nu i år blommar den i slutet av april, men den kan vara ett par veckor tidigare en bättre vår.

Den voiletta bollvivan passar fint ihop med ormbunksväxter på lite surare jord.

Bollvivan, Primula denticulata, kommer ursprungligen från Himalaya där den växer på fuktiga bergssluttningar. Det är en utmärkt woodlandväxt som trivs i halvskugga och djup, näringsrik och fuktig jord som kan vara åt det surare hållet. Den ser ut som en broccoliknopp när den tittar upp ur jorden tidigt på våren. Snabbt växer knoppen till sig och når en höjd på ca 25-30 cm. Bladen är vitmjöliga på undersidan och kommer fram strax efter blomman. Olikt många andra primulor så vissnar inte de långa bladen ner efter blomningen, utan håller sig gröna hela säsongen.

Vit bollviva med ett gult öga lyser upp under mörka buskage innan löven spruckit ut.

Vackert att driva kvistar av forsythia i blom

Forsythian tillhör de tidigast blommande buskarna i trädgården.

Vi är säkert många förutom mig som är lessna på vintern nu och längtar efter vår. Ett litet tag till dröjer det innan de första forsythiorna går i blom ute. Men du kan skapa vårkänsla genom att ta in några grenar och ställa dem i en vas. Njut av de gula blommorna som snart spricker ut och lyser upp ett helt rum.

Fördriv kvistar av forsythia för riktig vårkänsla!

Forsythian är ett släkte anspråkslösa och lättodlade buskar som har en nästan chockartad färgprakt tidigt om våren. En del sorter är gulare än andra och vissa är lite glesare i blomningen. Jag föredrar dem med enkla blommor i citrongult. Forsythia x intermedia ’Freja’ E är en hybridforsythia som härstammar från en buske i Lunds Botan. Den blir ca 2 meter hög och lika bred. Vill du ha en lite mindre buske med riktigt tidig blomning kanske Forsythia mandschurica E är något för dig. Den växer strikt upprätt och har korta sidogrenar som blommar redan i mars. Just denna sort går upp till zon 5 till skillnad från flera hybridforsythior som är lite mer vinterkänsliga.

Ståndortskraven hos forsythia är något fuktig och näringsrik jord som gärna får vara väldränerad. Har du kalkrik jordmån kan du gärna tillsätta torv kring plantan för att den ska må riktigt bra. Den står gärna i soliga och varma lägen, men själv föredrar jag skogsbrynet där de får växa lite halvvilt och överraskande. Tänk på att gallra ur buskarna regelbundet så de behåller sin blomrikedom och vitalitet. Genom att ta bort några av de äldsta grenarna varje år finns det plats för nya skott att utvecklas. Och då menar jag att du beskär ända ner till marken. Jag gillar inte vaktmästarbeskurna eller häckklippta forsythiabollar! De är groteska.

Hårt tuktad blir forsythian onaturlig.

Hårt häckklippta forsythior blir nästan lite för bra.

Kloros vanligt på kalkrika jordar

Gulaktiga blad med grönt vid bladnerverna tyder på kloros.Jag hade ett uppdrag en gång på en golfbana att komplettera deras planteringar. Och när vi gick runt på banan stannade vi till vid en större plantering med rhododendron. Banchefen är lite bekymrad och undrar vad som är fel med deras rhododendronbuskar när de är så gula. Kloros, på grund av för högt pH, sannolikt av fel jord var min diagnos. Det går oftast att avhjälpa ganska snabbt med rätt åtgärd.

En annan gång skötte jag en trädgård som hade nyplanterats med en stor mängd stjärnmagnolia, Magnolia stellata. Dessa hade nu efter några månader börjat anta en ljust grön, mot gul bladton. För att inte satsningen skulle gå åt pipan krävdes en snabb åtgärd.

Gulaktiga blad uppkommer lätt på surjordsväxter som står i jord med för högt pH.

Vad gör man då åt kloros? Näringsämnet järn styr bildningen av klorofyll. Är det brist på järn i växten minskar klorofyllbildningen. Man ser det speciellt på de unga bladen i skottspetsarna. Järnbrist är den vanligaste orsaken till kloros. Men det är trots det sällan brist på järn i jorden. Istället är järnet så hårt bundet i marken att växterna inte kommer åt det. Det kan orsakas av t ex kraftig kalkning som höjt pH-värdet över det normala. Klorotiska, gulaktiga blad, syns speciellt ofta på växter som trivs i en jord med lägre pH. Det har alltså också med kalkhalten att göra.

Skuggröna föredrar en lätt sur jord och skuggig växtplats. Den blir lätt gulfärgad i för högt pH.Surjordsväxter som rhododendron, citrusväxter, magnolia och även vissa perenner kan ibland visa symtom på järnbrist genom kloros. Sällan behöver man rusa till plantskolan för att köpa järnpreparat, istället kan en säck okalkad torv vara räddningen. Eller en giva rhododendrongödsel. Det var vad jag gjorde med stjärnmagnoliorna jag nämnde ovan. Och efter ett par-tre veckor såg de redan normalgröna ut. Tänk också på att vissa gödselmedel, som Algomin, innehåller mycket kalk. Dessa kan förändra pH så mycket i en snabb jord (=sandhaltig jord) att känsliga växter får symtom. Plantera alltid växter med samma pH-krav nära varandra i samma rabatt. Då är det lättare att ge dem specialvård ifall du inte har den optimala jordmånen för dessa växter. Och tänk på att surjordsväxter behöver ständig påfyllning av torvmull för att må bra.

Kinkig blå växt på mångas önskelista

Blå bergsvallmo måste tar väl omhand för att den ska överleva i rabatten.

Det finns en mycket speciell växt som många suktar efter. Inte lätt att lyckas med. Har en extremt avvikande färg. Måste skyddas mot vinterväta. Får inte tillåtas gå i frö som ung. Vattnas ordentligt hela sommaren. Svaret på gåtan är Meconopsis betonicifolia, blå bergsvallmo. Det måste vara sällsyntheten som gör populariteten, för att kalla den vacker? Nåja, ovanligt snygg, skulle man kanske kunna säga. Men det är något i den osannolika kombinationen av höga, håriga stänglar, bulliga sprängfyllda knoppar och vallmons typiska sidenfrasande kronblad som ger den ett utseende som gör att man hajar till.

Bergsvallmon självsår sig där den trivs och där kan väl en ljusblå äng uppstå.
Hjärtstillestånd är väl vad de flesta trädgårdsälskare skulle få av att ströva på en äng med blå bergsvallmo.

Bergsvallmon härstammar från hög höjd i Tibet och Västra Kina. Den växer i lätt skuggade fuktiga bergssluttningar. Utmaningen i trädgårdssammanhang är kombinationen av riklig sommarfukt och väldränerad vintertorka. Kylan är inget problem. Jorden ska vara humusrik och lucker, men det är inte tvunget med ett särskilt lågt pH, fast man ofta påträffar den i surjordspartiet. Men där sammanfaller ofta de övriga kriterierna för bergsvallmons trivsel.

De 5 cm stora blommorna svävar likt fjärilar i luften.

Det är också en växt som inte ska flyttas när den väl rotat sig på en plats. Helst ska du ha karaktär nog att klippa av blomställningen det första året för att ge roten en chans att växa till sig. Om du inte har hjärta till detta så ta bort blomresten innan det blir en frökapsel. Bergsvallmon kan förökas via frö och fortlever i naturen på detta sätt, för varje planta blir i sig inte värst långlivad. Lämpliga grannar är olika primulor och ormbunkar. Växten blir 60-80 cm hög, men eftersom den är så gles så gör det inget om den ställs i framkant av rabatten. Man vill ändå komma nära för att undersöka de konstrika blommorna med sina tydliga ståndare.

Den stora blomman hos bergvallmo sitter på en hög, hårig stängel.

Hur sköter man en azalea?

Har fått frågan vid några föredrag och kortkurser av engagerade hobbyträdgårdsägare som tycker azaleorna är lite kinkiga. Men ordnar man bara till en bra jord och lite skyddad växtplats så brukar det faktiskt ordna sig. Azalea är nära släkting med rhododendron, men den tappar bladen på hösten som vilken som helst lövfällande buske.

Azalean blommar i samband med lövsprickningen.

Rötterna är ofta väl sammanhängande i rotklumpen och växer mest ut åt sidorna. Därför är det bra att gräva en bred planteringsgrop när du ska plantera azalea och rhododendron. Gräv bort jorden och fyll en skottkärra och kör iväg till något annat ställe som du behöver fylla ut i trädgården. En ny jordblandning till azaleagropen gör du så här: 50% grov spagnumtorv som ska vara okalkad och ogödslad. 30% förmultnade granbarr eller barkmull. Resterande 20% ska vara en blandning av väl multnad kompost, fin skärv och sten, tunna kvistar av t ex granris, sand och välbrunnen stallgödsel.

Torven är näringsfattig och grov, men mycket vattenhålande och luftig.

Har du möjlighet att testa pH, dvs surhetsgraden, med mätstickor eller elektrisk pH-mätare så kan du justera in den i rätt intervall. Azaleor trivs i en jord med lågt pH, ca 4.5-5.0 är bra. Behöver pH sänkas så kan du använda t ex järnsulfat som används för att bekämpa mossa i gräsmattor. Rhododendrongödsel innehåller också järnsulfat. Sprid gödsel två gånger under våren, första gången vid snösmältningen och den andra gången strax efter blomningen. Torven i jordblandningen är också sur och hjälper till att på längre sikt hålla pH nere.

Vitmossan är mycket vattenhållande och näringsfattig till sin natur.
Så här ser den levande sphagnumtorven ut innan den blir torvmull. Vitmossa kallar vi det ofta i dagligt tal.

Om pH går så högt som upp emot 6.0 får buskarna klorotiska blad, gulfläckiga eller ljust gulgröna och tillväxten blir svag. Bladen blir ofta lite hängiga och plantan ser allmänt vissen ut. Så det är viktigt att hålla surhetsgraden nere för att plantorna ska trivas.

En rosablommande azalea som står på skyddad växtplats med god tillgång på vatten.

Sen är vattningen förstås viktig, framför allt under heta sommardagar. Jordblandningen som jag beskrivit ovan kanske har hunnit torka upp ordentligt och då måste man vattna med stora mängder tills all torv och barrmassa vattenmättats. För att inte dina azaleor ska vakna för tidigt om våren, brännas av solen och torka ut av blåsten är en placering under högre, skyddande träd en god idé. Ekar, tallar och tujor är bra grannar då de håller en sur miljö. Du ska dock se upp med några grannar som är direkt olämpliga: valnöten avger ett gift från både rötter och blad som inte är bra för rhododendronsläktingar. Lönnens stora blad förmultnar dåligt och bildar istället tjocka blaffor av täta lövskikt. Och björken tar alldeles för mycket vatten så de fuktkrävande azaleorna utarmas. Annars blir det ofta bra med barrträd i anslutning till de färggranna azaleorna. De bildar en lugn bakgrund och skapar ett bra mikroklimat som buskarna trivs i. Det här är mina bästa azaleatips, och som du kanske gissar så är det ofta den första punkten man stupat på om azalean inte trivs. Då brukar jag säga att tänk på miljön i Sofiero slottspark och hur enormt fina rhododendron och azalea som växer där. Det är den miljön som vi ska försöka återskapa.

Härliga nya hortensior!

Ett brett produktutvecklingsarbete har pågått de senaste åren för att ta fram nya hortensior som passar det svenska klimatet. Jag har alltid varit svag för brittiska hortensior, men många av de fina sorter man ser framför allt längs västkusten på brittiska öarna är beroende av det milda och fuktiga klimatet där. Hortensior har vanligen behov av en surare jord som är fuktighetshållande men genomsläpplig. Att regelbundet blanda in torvmull och förmultnande löv i toppskiktet är ett bra sätt att upprätthålla mullhalten och hålla pH nere.

Vinröd höstblomma hos den nya syrenhortensian.
Hortensior har stora blommor som oftast blommar under sensommaren och står sig långt in på hösten. De stora blommorna är ofta sterila, men fungerar som lockbete för pollinerande insekter att hitta fram till de mer oansenliga fertila blommorna.

Syrenhortensian Wims Red växlar färg genom blomningsperioden från vitt till vinrött.
En vacker, mörkrosa nyhet som kommit till försäljning nu i höst är syrenhortensian Hydrangea paniculata ’Wim’s Red’ som du ser på bilderna ovan. Det är en tidigblommande hortensia som startar redan i juli och sedan skiftar i färg under hela blomningstiden. Från början är den cremevit och färgen djupnar via rosa till vinrött i slutet av säsongen. Speciellt för ’Wim’s Red’ är den ljuva doften av söt honung. Normalt är ju hortensior mer eller mindre doftlösa. Växten blir 1,5-2 meter hög och planteras i soligt-halvskuggigt läge. Den anges vara härdig i zon 1-3.

Vidjehortensian Bella Anna blommar hela sommaren precis som familjenamnet Endless Summer antyder.

En annan rosa nyhet är vidjehortensian Hydrangea arborescens ’Bella Anna’. Den tillhör den långblommande gruppen Endless Summer som kommit starkt på senare tid.
Bollformade blommor hos vidjehortensian Bella Anna.

Vidjehortensiorna har bollformade blommor och  Bella Anna sägs vara både stark i stänglarna och rikblommig. På engelska kallas vidjehortensiorna ofta ”mopheads”. Ibland blir det ju lite för stora blomhuvuden som inte grenarna orkar bära upp. Speciellt inte vid regnigt väder. Bella Anna har ett rundat växtsätt och blommar på årsskotten från tidig sommar till hösten. Den blir ca 90 cm hög och skall vara härdig till zon 4.

Härliga, inspirerande rhododendronträdgårdar

Besökte förra helgen två jättefina rhododendronträdgårdar i Löddeköpinge. Gert och hans kompis Lennart har verkligen satsat på sina fina Japan-inspirerade trädgårdar. Välbyggda torvpartier med fluffig torv i mängder garanterar att växterna får en luftig och fukthållande miljö med lågt pH. Det blir oftast inte särskilt mycket ogräs heller eftersom ogräsen inte gillar den sura jorden. Men visst är det mycket jobb med att noppa fröställningar, vattna, kratta grus, frisera häckar osv. Men allt är otroligt välskött och färggrannt nu i slutet av maj. Här kommer ett urval bilder från Gerts härliga trädgård. Trädgårdsmästaren själv här ovan.

Vy över det nyplanterade stenpartiet mot praktfulla rhoddodendron i bakgrunden.
Vy över det nyplanterade stenpartiet mot praktfulla rhoddodendron i bakgrunden.
Vacker rhododendron med starkt rosa knoppar som blir vita blommor som utslagna.
Vacker rhododendron med starkt rosa knoppar som blir vita blommor som utslagna.
Japandelen med krattat grus, tuktade växter och dekorationselement.