Ramslök är lundens egen vitlök

Ramslöken är en god krydda från naturens skafferi.

Ramslök är en vild lökväxt som trivs i fuktiga, halvskuggiga woodlandmiljöer. Den gillar speciellt en kalkrik jord, men vill du föra in den i trädgården så kan du bättra på förhållandena med en lucker och humusrik skogsjord som du kalkar upp med benmjöl, äggskal eller musselskal. Samma typ av ståndort och förutsättningar som julrosen gillar, så de två kan gärna växa i samma rabatt. Eller rabatt ska jag kanske inte säga, utan mer naturlik plantering. Om ramslöken skulle trivas bra hos dig så kommer den att sprida sig kopiöst. Men då är det bara att äta upp den!

Ramslöken har en vacker och skir blomma.

Ramslökens blad och stjälkar har en mjuk vitlökssmak. Smaken är som intensivast när bladen är nya och ljusgröna i april och den avtar efter blomning. Ramslöksblomningen infaller i mitten-slutet av maj och det är en underbar syn. Hela luften doftar vitlök. Men glädjen av denna marktäckare är kortvarig, för snart vissnar bladen ner och växten är till synes borta. Fast då ligger löken i jorden och förbereder sig för en ny vår.

Man kan använda ramslöken som krydda i mat.

Du kan använda ramslöksbladen i pesto eller kryddsmör och som krydda istället för vitlök i t ex tomatsås. Eller så hackar du dem fint och blandar i en kall sås med creme fraiche. Man kan också smaksätta soppor med ramslök. Det är ingen risk att bladen skulle ta slut även om man kryddar maten med ramslök varje dag – när bladen är som smakrikast så går det inte åt så många. På bilden ovan har jag plockat ramslöksblad i ett ganska sent stadium. Man ser det på att bladen är matt gröna och lite tjockare. Att frysa ramslökshack går an, men smaken är inte densamma som hos färska blad.

Ramslöken kan förökas från frö, men är lite knepig att få att gro.

Ramslöksfrö finns till salu, men det är inte helt lätt att få dem att gro. Ramslöken behöver en kylperiod för att gå ur sin frövila och det är inte så lätt att bryta den på konstgjord väg. Det bästa är att få tag i några plantor in the green och plantera dem i fukthållande, god skogsjord. Ta plantorna i god tid på säsongen, innan de hunnit gå i vila. Skövla inte i naturen, utan ta bara så många plantor du behöver för att gå igång. De kommer snabbt att sprida på sig om du valt rätt växtplats!

 

Att beskära gamla äppleträd

Äldre äppleträd har ofta kraftiga grenar som växer alldeles för tätt.
Troligen ett Belle de Boskoop, före beskärning.

Vinterbeskärning av äppleträd är ett spännande jobb, för inte två träd ser likadana ut! Jag träffar många olika former av äppleträd varje år och det kan ibland vara en liten utmaning att se genom det täta grenverket och bilda sig en snabb uppfattning om hur lång tid det kommer att ta att beskära det. Vissa träd är extremt höga och andra otroligt täta. Oftast är det minst 5 år sedan någon gjorde en beskärningsinsats senast. Det vill säga de efterföljande vattenskotten har vuxit till sig rejält och frukten är så gott som obefintlig.

Grengallring är en viktigt beskärning hos äppleträd.
Samma träd som på första bilden, efter beskärning.

Har man äppleträd i en villaträdgård så fyller träden fler syften än bara fruktproduktion. Oftast är det inte så många andra fullvuxna träd i trädgården och då fyller det en skuggande funktion samtidigt som det ska vara vackert att se på. Kronträd är den allra vanligaste formen hemma hos folk. Vad man normalt behöver göra då för att forma om trädet är först och främst en grov grengallring. Välj ut vilka grenar som bygger upp stommen och låt dem vara orörda tills vidare. Rikta in dig på de felväxta och skymmande grenarna som skjuter upp rakt i luften, ofta i mitten av trädet. Detta är ofta gamla vattenskott. Tänk gallring i första hand, aldrig stympning.

Täta och höga kronor skapar skugga och konkurrens om luft, ljus och näring.
Ett gammalt äppleträd, förmodligen Ingrid Marie, med en god grenstruktur, men alldeles för tät och hög krona.

Se framför dig de horisontella linjerna som du ska spara. Grenarna ska gå ut från mitten åt sidorna, inte från en sida genom mitten till den andra sidan. Det blir sällan bra om man kapar grenar rätt av. Minska istället kronans höjd och omfång genom att skära i förgreningspunkter och eftersträva horisontella och nedåtgående grenriktningar. Gå runt trädet och titta från olika vinklar på trädet. Det är lätt att bli närsynt om man står uppe i trädet på en hög stege. Man måste ner på marken emellanåt för att ta ut kursen.

Tät skog av vattenskott blir följden efter en för kraftig beskärning.
Detta Aromaträd har en i grunden bra grenuppbyggnad, men det står lite skuggigt och vattenskotten har vuxit rätt upp i luften.

Att föryngra ett gammalt fruktträd är ett flerårigt projekt. Man kan inte göra allt på ett år. En tät skog av vattenskott blir istället följden av en för hård beskärning. Försök skapa en åldersbalans genom att spara grenar av olika ålder i trädet. De äldre grenarna har mångårig fruktved och de unga skotten skapar på sikt nya fruktbärande grenar. Tänk också på att olika äpplesorter växer på olika sätt. Alla gamla sorter går inte att hålla låga i plockvänlig höjd. De är ofta ympade på starkväxande grundstammar och då har de en inneboende kraft som är svår att tämja. Försök också alltid spara grenar med fruktsporrar och blomknoppar för att det ska bli frukt även inkommande höst.

Öppna kronan för att få in mer ljus.
Här har jag varit ovanligt hårdhänt. Men stommen är kvar och det finns grenar av olika ålder.

Att sköta citrusträd i kruka

Citrusplantor ska förvaras svalt inne om vintern.

Snart börjar det finnas blommande citrusträd i handeln igen. Citrusträd i kruka kan vara många olika arter, men vanliga citroner och små kumquats är kanske vanligast. Gemensamt för alla citrusträd är att de vill ha en sval, men ljus vinterförvaring och jämn vattning och gödsling hela året. Jag får mängder av frågor om citrusträd och andra medelhavsväxter och börjar snart tro jag är någon slags citrusexpert. Har en kommande citrusartikel på gång i en trädgårdstidning i vår, men mer om det när den kommer ut! Ska istället passa på att ge dig som precis har köpt eller funderar på att skaffa ett citrusträd lite praktiska råd om vattning och gödsel.

Citronens blommor doftar underbart gott och friskt.

Bevattningen är något av en nyckel till krukodlade citrusträd. Eftersom de här växterna producerar frukt över hela året så kräver de en jämn fuktighet oberoende av om det är sval vinterperiod eller solig och varm sommar. Låt ytjorden torka upp något mellan vattningarna, men se till så rötterna längre ner i krukan inte torkar ut. Får bladen torkskador brukar de ha svårt att återhämta sig. Blombildningen brukar starta när man bryter vintervilan. Jag förvarar mina citrusträd på vinden över vintern, för där blir det sällan kallare än +5 grader och det är idealiskt för dem. Ger extra ljus under den mörkaste vinterperioden och även därefter för att se till så de orkar jobba med sin fotosyntes och sparka igång knoppbildningen.

Citrusväxterna startar sin blomning tidig vår.

Genom att vattna med svag näringslösning året om ger man citrusväxterna bästa förutsättningar för tillväxt och blomning. Frukterna hänger ju kvar minst ett år innan de är mogna, så det åtgår en del näring till den processen. Det finns speciell citrusnäring att köpa som innehåller minst dubbelt så mycket kväve som fosfor och kalium. Citrusnäringen ska också innehålla järn, zink och koppar, som är viktiga spårämnen för dessa växter. Citrusväxter gillar en något sur jord (lågt pH) och kan få svårt att ta upp järn om pH:t blir för högt. Där spelar även kvävet roll, då sk ammoniumkväve är försurande på jorden. Detta tillgodoses av citrusnäringen. Följ doseringen på flaskan och överdriv inte gödslingen. Bästa resultat får du med en jämn, men inte för hög näringsdos. Ha gärna en egen vattenkanna för citrusväxterna för då kan du ha färdigblandad gödsel redo hela tiden.

Citronplantan kräver mycket ljus och näring hela året.

Hur ofta ska man vattna citrusplantor? En gång i veckan kan du ha som måttstock att vattna ditt citrusträd vintertid. På sommaren kräver träden mer vatten då de står utomhus i solen. Har du en fuktmätare kan du gärna använda den för att få ett exakt mått på fukthalten i jorden. Tryck ner givaren till ca 3/4 av krukans djup för att avläsa fuktvärdet. Om olyckan är framme och ditt träd torkar ut alltför mycket kommer det att tappa en massa blad nästa gång du vattnar. Ser plantan alltför skabbig ut kan du beskära in grenarna något, men släng inte trädet, utan ge det en chans att bilda nya blad.

Lycka till med ditt citrusträd!

Svampsjukdomar brer ut sig i våra växter

En sjukdomsangripen allé som inte har många år kvar.

Efter en lång, varm och fuktig höst har det varit sällsynt goda tillfällen för svampobservation i park- och skogsträd. Har en relativt nyplanterad allé nära mig som jag observerat i 10 års tid. Hästkastanjerna planterades för ca 15 år sedan, men vad man inte visst då var att just hästkastanj skulle bli ett hårt drabbat trädslag av olika sjukdomar och skadegörare.

Syrenbakterios slår hårt mot hästkastanjer och ger först blödande svarta fläckar.
Syrenbakterios drabbar även hästkastanjer med allvarliga följder.

Träden i den äldre delen av allén hade haft problem med bladbränna och kastanjemal. Läs mer om det här. Vilket även spillde av sig på de nyare kastanjerna. Eventuellt försvagade av det kom nästa slag: syrenbakterios. Det är en bakteriesjukdom som på hästkastanjen syns som svarta fläckar på barken som småningom spricker upp och blöder. Hösten och vintern har varit mycket gynnsam för sjukdomen och den sprider sig nu vidare till fler exemplar.

Långa längsgående sprickor i barken följer.

Kort därefter börjar barken spricka upp, längs med stammen och upp i grenklykorna. Sjukdomen upptäcktes först i Nederländerna och Belgien och senare har den spritt sig till större delar av Europa. Man misstänker att stress orsakad av andra skadegörare gynnar bakterieangreppet. Sjukdomen leder vanligen till att träden dör helt eller delvis. För det är fler gäster som vill flytta in i den försvagade vävnaden.

Ostronskivling är en matsvamp som lever på döende ved.
Ostronskivlingen har spritt sig kolossalt väl i de sjuka hästkastanjerna.

Ostronskivlingen är en delikat matsvamp som även växer i dessa träd. Den räknas inte till de mest aggressiva skadegörarna, då den föredrar varma temperaturer kring +25 grader för optimal spridning. Men det intressanta med den är att den kan utnyttja nematoder som näring. Ostronskivlingen utsöndrar ett toxin (gift) som förlamar nematoden, varefter svampen växer in genom munöppningen och bryter ner den. Sofistikerat! Gott om ostronskivling i olika mognadsstadier finns det nu i dessa träd.

Olika typer av svampar har etablerat sig i den försvagade veden.

Liksom olika slags mindre svampar som jag inte vet namnen på. Vackra som virkade spetsar växer de tätt, tätt spiralformigt runt stammarna.

Vinterskivling är en ätlig svamp som lever på döende ved.
Vinterskivlingen sträcker sina vackra fruktkroppar ut ur sprickan i ljuset.

Och den dekorativa vinterskivlingen har en sammetssvart lång fot och vaxartad, glänsande hatt i gulorange. En annan ätlig svamp som odlas i stora mängder i Asien och kallas för Golden Mushroom. Man kan linda in den i bacon och steka den och den lär ha en mycket tilltalande konsistens. Med tiden leder den till vitröta i träden, precis som ostronskivlingen, men tillväxten på rötan är ganska långsam. Men ett efter ett faller nu träden, eller deras toppas bryts av i stormarna, så snart lär nog Trafikverket få ta sig en funderare på vilket trädslag de ska ersätta sin allé med.

Röta försvagar veden så att stammen bryts av.

Växtbelysning för vinterbruk

Medelhavsväxter behöver extra ljus under vintern.
Växtbelysning som passar bra för övervintring av medelhavsväxter. Foto: Nelson Garden

Ljus behöver våra växter under sin tillväxtperiod, men även under den tid de befinner sig i vila, om än i mindre omfattning. Perenna växter och gräs utomhus vissnar ner om hösten och övervintrar med näringsförråden intakta inne i rötterna.Eftersom de inte assimilerar under denna tid, behöver de heller inget ljus. Men alla andra växter med barr eller gröna blad utför en begränsad fotosyntes under vintern. Det gäller också de växter vi förkultiverar eller medelhavsväxter vi övervintrar inomhus.

Högtrycksnatruimlampor används mycket i växthus.
Högtrycksnatriumlampa som fungerar bra i växthus blandat med dagsljus. Foto: Bio Green

Att förvara sina citrusplantor och olivträd uppe på kallvinden som jag gör fungerar oftast bra. Eftersom huset är gammalt och otätt så stiger det upp en hel del värme till vinden och det blir därför sällan minustemperaturer där. Problemet är bara att ljuset inte riktigt räcker till. Framför två fönster i vardera ände av huset står allting uppradat till max på trappstegshyllor. De små längst fram och de höga baktill. Afrikas blå lilja, citron, pelargoner, olivträd och så lite experimentväxter som jag inte vet om de kommer att kunna klara sig. Mycket av det milda vinterljuset går dessutom förlorat genom dubbla glasrutor. Så ljuset behöver definitivt bättras påför att de ska hålla formen fram till nästa vår.

En lågenergilampa i kontaktlysrör fungerar bra som växtbelysning.
Kompaktlysrör lågenergi med E27-fattning för vanliga armaturer.

 

Det finns olika typer av ljus (våglängder) och olika lamptyper. Olika våglängd påverkar växterna på olika sätt. Vitt ljus är det bästa för växterna eftersom det innehåller alla våglängder. Det kvittar om det är varmvitt eller kallvitt sken. Kompaktlysrör med skruvinfattning fungerar bra och är den lamptyp som ger mest effekt för växterna per krona räknat. Vanliga långa lysrör är också bra, fast kanske inte så charmiga att hänga upp inomhus i bostaden.

 

Fotosyntesen reagerar bäst på rött och blått ljus och dessa våglängder kan man hitta i LED-armaturer. En fördel med att odla i blått och rött ljus är att växterna blir mer kompakta. Detta är mest intressant vid förkultivering av småplantor. Däremot en vanlig glödlampa avger långvågigt rött ljus som inte växterna kan utnyttja. Istället sträcker de sig långa och rangliga oberoende av hur hög effekt man öser på med. Så välj något annat för växternas skull. Och placera gärna någon form av reflektor kring lampan eller intill växterna så att ljuset studsar tillbaka där det behövs som mest. Övervintrar du medelhavsväxter så behöver de inte så hög effekt i W räknat, men helst över längre period, ca 16 timmar per dygn.

 

Att förvandla sin jord

Sparrisodlingar ligger på sandiga marker.
Sparrisen gillar en varm och sandig jord.

Många klagar på jorden och att det inte växer. Eller så blir morötterna krumma och potatisen skorvig. Jord är inte bara jord, utan det finns många slags jordar. Alla jordar behöver inte vara dåliga, men många kan bli bättre. Det är i alla fall inte lönt att gräva bort allt och ersätta med ny, utan ta det i etapper och tänk långsiktigt. Hösten är en bra tid att börja jobba med sin jord. Nu är växtsäsongen slut och det är inte så mycket annat att göra i trädgården.

Jorden behöver vara både porös och vattenhållande.
A är en finkornig sandjord med små porer, medan B är en luftig aggregatjord av lertyp som innehåller mängder av små vattenporer inuti aggregaten och stora luftporer mellan aggregaten.

Oberoende av om du har en seg lera eller en kornig sandjord så tycker jag du ska ägna den lite omsorg. Själva grundjordarten kan du inte förändra, men genom att jordförbättra kan du öka förutsättningarna för att få en fin skörd nästa år. Den sandiga jorden har sina fördelar (snabbt varm om våren, lätt att gräva i, väldränerad), men den är också begränsad i sitt närings- och vatteninnehåll. Vilket leder till att den måste passas ofta för att växterna inte ska torka ut. Sandjord är extra bra för odling av morötter och potatis. Vill du satsa på kål och purjolök så passar de bättre i en fet lerjord.

En fet och lerhaltig jord håller mycket näring.

Hur gör man för att förvandla någon av ytterligheterna till en prima odlingsjord? Det mesta handlar om att öka mullhalten. En mullrik jord håller näring, den är väldränerad och fluffig med mycket luft. Mullämnen eller humus finns det gott om i nedbrutna växtdelar som kompost, löv, torvmull och stallgödsel. Mullen innehåller näringsämnen som frigörs i lagom doser i takt med att växterna förbrukar näring. Mullämnena är maskarnas mat. För att få in mycket mask i sin jord kan man täcka med löv eller halm nu till hösten. Vintertäckning hindrar också näringsämnen att urlakas från jorden. Man behöver inte ens gräva ner det i jorden, utan till våren har det mesta redan brutits ner och då räfsar du bara bort det torra på ytan och lägger det ett varv i komposten.

Genom att täcka odlingarna med löv över vintern ökar du mullhalten till nästa säsong.

Odla kronärtskocka, en ätlig tistel

Stolt och högdraget tronar de i höjden på grönsakslandet. De kan bli två meter höga och har ett dekorativt bladverk som tar upp en stor yta. Kronärtskockorna är riktiga köksträdgårdens primadonnor. Trots att de egentligen är tistlar är de stolta som få. Det är blombotten man äter och de skördas när blommorna är i knoppstadiet. Skockorna mognar från slutet av juli tills frosten kommer.

Kronärtskockan är en tistelväxt som växer kraftigt och brett på en säsong.

Kronärtskockan, Cynara scolymus, är en flerårig växt som hör hemma i medelhavsområdet. Den har en enorm växtkraft, men för att hinna utvecklas och blomma redan första året bör man välja en ettårig sort och förkultivera plantor sedan januari-februari. Dags att börja leta frön nu alltså om du ska odla kronärtskocka nästa år. Välj t ex sorten ‘Imperial Star’ som är en ny, modern sort med matiga skockor. Den är relativt snabbväxande och blir bara ca 1 meter hög. ‘Green Globe’ är en gammal sort som får riktigt stora och tunga, lite plattrunda skockor.

Kronärtskockan förkultiveras och planteras ut med någon snabb mellanväxt.

Kronärtskockan vill ha en näringsrik, mullrik och väldränerad jord i trädgårdslandet. Redan under hösten kan du förbereda växtplatsen och blanda ut jorden med kompost och välbrunnen stallgödsel. Välj helst ett soligt läge och beräkna gott om utrymme per planta. Två plantor per kvadratmeter är maximal täthet, men helst ska den stå ännu glesare. Kronärtskockan sås inomhus i slutet av januari-februari för senare utplantering. Använd 8-10 cm stora krukor och så två frön i varje kruka. Då kan du ta bort den svagare plantan om båda gror. Vattna igenom ordentligt. Ställ sedan krukorna i rumstemperatur i fönsterbräda med växtbelysning. När plantorna har fått riktiga blad gallras konkurrenten bort och växterna planteras om i en större kruka i kompostrik jord. De kan nu stå något svalare än rumstemperatur om du kan erbjuda det. Ett uppvärmt växthus är toppen.

På kronärtskockan är det blombotten i knoppen man äter.

I slutet av maj är det dags att börja avhärda plantorna, dvs ställa ut dem varje dag så att de vänjer sig vid klimatet inför utplanteringen. Låt dem stå ute längre och längre varje dag. Plantera sedan ut dem när risken för frost är över. En praktisk lösning är att man använder utrymmet mellan de små kronärtskockorna till att odla någon snabbväxande grönsak som inte stör kronärtskockorna, till exempel rädisor. Täck gärna marken med gräsklipp eller kompost för att behålla fuktigheten i jorden. Vattna vid behov. Fram till skörden gynnas kronärtskockan av extra gödning. Du vet att det är dags att skörda när de köttiga fjälliknande blad som sitter på utsidan börjar separera sig från varandra.

Kronärtskockor kan också odlas som fleråriga i landets södra delar, men bör skyddas mot kyla genom kupning.

I sydligaste Sverige kan kronärtskocksplantor klara sig utomhus under vintern om man kupar dem med ett rikligt täcke av halm och löv. Täckningen gör man strax innan marken fryser. Det är bara roten som övervintrar och från den skjuter det fram nya skott på våren. Så fort vårsolen börjar värma ska kupningen bort så att den inte isolerar på fel håll och hindrar solen att värma upp jorden. ‘Herrgårds’ är en gammal skånsk sort som ger fleråriga plantor. Skockorna är inte så stora som på de ettåriga sorterna, men mycket smakliga.

Bruntonade växter för den återhållsamma

Starrgräs trivs i fuktig, men väldränerad jord.
Det bruna starrgräset Carex speciosa ‘Vulkan’

Allt brunt är inte alunrot. Det finns fler växter än så där man förädlat på den mörka färgen. Men dessa är bruna, inte “svarta” som länge varit en poppis färg i trädgårdsvärlden. Jag promenerade runt en vacker höstdag hos Splendor Plant i Jonstorp och fick en titt på både nyheter och gamla godingar. Den bruna starren ‘Vulkan’ ovan är ett dekorativt gräs som gärna umgås med växter i klara färger. Planteras i kruka med väldränerad, men fukthållande jord. Den blir ca 50 cm hög. Är tyvärr svagt härdig och passar bara i skyddade lägen.

Smällspireor finns i olika färger och storlekar.

Den bronsfärgade smällspirean ‘Amber Jubilee’ (ovan) har ett melerat bladverk som skiftar i guld och orange. De nya skotten lyser oemotståndligt i motljus. Längre fram mot hösten övergår färgen mer mot violett. ‘Amber Jubilee’ är en kompakt buske som blommar i maj med vita blommor. Den blir drygt 1,5 meter hög i ett soligt-halvskuggigt läge.

Blodfläder med mörkbrunvioletta blad gör sig fint mot lite ljusare, gultonade växter.

En blodfläder kan bli en vacker accent i en ljusare rabatt. Den flikbladiga flädern ‘Black Lace’ är ganska ny och ger ett sirligt intryck. Den har ljusrosa blommor i juni som doftar av citron. Både blad och bär är mörkröda-bruna. Alla fläderarter är anspråkslösa, men de mörkbladiga gillar speciellt att stå i soligt läge.

Svartaronian Glorie E är en låg och kompakt buske som passar under fönster i soliga lägen.

Vill du ha en annan anspråkslös bladväxt så är den lilla svartaronian ‘Glorie’E på bilden ovan ett bra val. Glorie har ett friskt, glänsande bladverk som skiftar i eldrött när det går mot höst. Det är en kompakt och lågväxande sort som passar in där höjden, t ex under fönster är begränsande. Den blir inte mer än 60-80 cm hög. Aronia har rikligt med stora, vita blomklasar som ger ätliga bär.

Brokbladigt rosenprakttry passar i massplanteringar blad grönbladiga buskar.

Weigela eller rosenprakttry är ett annat släkte med flera lågväxande buskar. Den brokbladiga ‘Minuet’ är än så länge ny i bostadsområdenas massplanteringar, men med sitt låga och kompakta växtsätt passar den väl in där. Jag gillar också de vit-rosabrokiga bladen som sticker ut bland andra gröna växtmassor. ‘Minuet’ blommar i ljust-mörkt rosa färg och bladen får en rödbrun höstfärg. Blir inte högre än 50-60 cm. Den skulle jag gärna se mer av!

Släng inte dina löv på tippen!

Hästkastanjens löv är stora och tunga när de blir blöta.

Löv finns det gott om så här års. Och det är prima råvara som vi ska ta hand om. Visst, det kan vara ett drygt arbete att räfsa ihop dem, men det blir betydligt enklare om du först maler ner dem med gräsklipparen. Fast man ska helst göra det allt eftersom under en period så det inte formas drivor av löv. Det orkar inte klipparen ta sig igenom. Så var det här på bilderna där hästkastanjen hade släppt alla sina stora löv på en gång och de hade blåst ihop till tjocka sjok. Då var jag tvungen att ta bort drivorna först. Efter malning kan du räfsa bort överskottet och låta maskarna dra ner det fina ner i gräsrötterna.

Samla upp lövet och lägg under buskar eller i komposten.

Utan den biologiska aktiviteten hos maskar, jordlöpare, bakterier och svampar skulle vi inte ha en fungerande jord att plantera och odla i. Därför måste vi ge den lite tillbaka ibland. Mikroorganismerna kan bara leva om de har tillgång på luft. Daggmaskarna jobbar hårt med att ta hand om vissna blad och löv samtidigt som de gräver gångar och rör om i matjordslagret så att det skapas små luftfickor. Alltså måste vi ta hand om daggmaskarna så att de trivs och förökar sig.

Ta vara på höstlöven och kör inte bort dem till tippen.

En levande jord doftar lite sött och mjukt. Så härligt som vårens kompostmylla doftar när man gräver och lägger om sin fjolårskompost! Den skapas av nedbrytande bakterier och svampar som bryter ner det organiska materialet som består av döda löv och gräs, men också grönsaksrester, blomstjälkar och döda små djur. Först blir det humus och så småningom frigörs näring till växterna från denna humus. Därför blir det en super effekt om du kan lägga in löven bland buskarna i rabatten. Tycker du det ser skräpigt ut eller vill du skynda på nedbrytningsprocessen så är det bara att gräva ner dem lite ytligt i det översta jordlagret så har de försvunnit när våren kommer.

Myrten stortrivs utomhus

Myrten formar lätt ett litet träd.

Det har varit en vidunderlig säsong för mitt myrtenträd som såg ut så här i början av året. Då var jag tvungen att klippa in det då det hade brett ut sig alldeles sagolikt mycket. Fick åter den runda formen. Därefter kom en period när det rasslade blad från den var gång man gick förbi. Jag tänkte nog att den skulle gå hädan.

Myrten är en växt som trivs i fuktig och sval luft, så denna höst har varit toppen att stå ute.

Men våren kom och den fick ny, större kruka och så ställde jag växten utomhus längs husväggen så fort frostrisken var förbi. Den fick både gott om vatten och näring hela sommaren och stod i ett skyddat västerläge. Sakta men säkert började nya blad växa ut lägst in i plantan där allt det torra hade rasslat tidigare. På sensommaren kom det alldeles fullt av små, runda knoppar runt om. Som sedan slog ut. Fast det tog lång tid. I rosa blommor.

Myrten har små ljusrosa blommor över hela busken.

Nu är nästa omgång knoppar på väg att börja blomma. Den är helt vild min myrten! Skulle så gärna att den fick en trevligare vinterupplevelse i år, så jag ska låta den stå ute så länge det bara går och sen ska den få norrfönstret på vinden, där det är svalt och fint. Hoppas ljuset räcker till. För en sådan överlevare måste man ta hand om!