Trädgårdsskötsel – Sida 9 – Greenspire Trädgårdskonsult

Brunörten livar upp och ger bina nektar

Det är en vanlig missuppfattning bland folk jag möter att jag skulle ha en tipp topp trädgård där allt är under kontroll. Men ack nej, brukar jag svara, en trädgårdsmästare hinner aldrig med sin egen trädgård för hon lägger all tid och ork hos sina kunder. Skulle jag klassificera vilken stil min trädgård tillhör så blir det definitivt naturinspirerad. Jovisst, här finns rosor och pioner, men det mesta är ganska halvdant och ganska enkelt. Hinner man inte med ska man inte ta sig vatten över huvudet från första början, utan utgå från de naturliga förutsättningarna och bättra på lite här och där. Så jag nöjer mig med det och tycker det är ganska fint.

Gräsmattan t ex ser ut så här på sina ställen. Lite gräs, en hel del mossa och sedan örter efter säsong. Vitsippor och gulsippor om våren, ängsbräsma tidig försommar, prästkragar och johannesört kring midsommar och nu brunört. Gulmåra kommer lite senare. Jag klipper helt enkelt selektivt och lämnar fläckar oklippta under en period. Har provat att låta hela gräsytan vara äng och bara klippa gångstigar. Men här är så mycket sork och mullvad att det blev en enda röra av gångar och jordhögar i det höga gräset. Så det fick vara med det försöket.

Brunörten är en liten favorit med sin klara lila färg. Det är en kransblommig ört som är nära släkt med t ex kattmynta, oregano och backtimjan. Den har vackra, bruna knoppar, men som utslagen är blomman blålila. Den trivs på frisk mark, men sprider gärna på sig ut i grusgångarna också. Brunörten har en lång blomningstid och kommer gärna igen om du klipper av den efter första blomningen.

Torka kan leda till kartfall

Kartfall hos körsbär kan bero på t ex kyla eller torka. — Kartfall på ett körsbärsträd som såg så fint ut en vecka tidigare.

Det är många som bekymrar sig för att körsbär och bigarråer släpper kart mitt på sommaren innan de riktigt börjat få färg. Orsakerna kan vara flera, men ofta hänger det ihop med en period av långvarig torka. Knappt en droppe regn under hela maj var nog lite för bra. Jag hann glädja mig åt en superlyckad blomning och pollinering på körsbäret ’Heidi’, men dessvärre tog sig inte all kart. Trots att jag försökt mota Olle genom att vattna träden några gånger under försommaren. Nu ligger en stor del av dem på backen.

Genom att vattna träden vid torka förebygger du kartfall. — Vattning på allra enklaste sätt direkt från slang. Låt rinna minst en timme per träd åt gången.

Andra orsaker till kartfall förutom torka och kyla kan vara ofullständig pollinering, och då ser man det rätt så snart efter att frukterna börjat bildas. Snabbt förändrade näringsförhållanden i jorden (pga kraftig gödsling) eller näringsbrist kan också orsaka att trädet släpper frukten.

Plommonträdet tillbakabildar frukt som inte pollinerats ordentligt. — Plommonet har inte pollinerats ordentligt och en del frukter skrumpnar bort.

Kalium är ett näringsämne som är viktigt för fruktbildningen. Kalium finns bl a i träaska eller sk höstgödsel, PK-gödsel. Nu börjar det vara hög tid för gödsling till körsbär och plommon om du inte hunnit med det ännu i år. Konstgödsel med bara lite kväve och större andel kalium och fosfor är vad du kan ge dina stenfruktsträd. Börja tidigt nästa vår så du hinner med ett par, tre givor innan midsommar. Står träden i gräsmattan är det bäst att spetta hål i marken där du fyller i med gödsel. Annars lär det mesta komma gräsmattan till godo. Du skulle kanske också fundera på att ta bort gräset på den närmaste halvmetern intill trädstammen och lägga ut mulch istället. Det kan vara lövkompost, gräsklipp eller annat luftigt material. Bark är inte så bra för den drar istället näring bort från marken när den förmultnar. Mulchen håller jorden fuktig och bidrar med en långsam gödseleffekt.

Måste rosorna gödslas?

Rosor är vedartade växter som binder stora mängder näringsämnen i sin ved. Eftersom rosorna ofta planteras i ensartade, välstädade rabatter utan andra växter som marktäckning eller spaljeras mot torra husväggar uppstår ofta näringsbrist. Det finns helt enkelt inget naturligt tillskott av förmultnande växtdelar. Har du en lätt, sandig jord är det ännu viktigare att tillföra ny näring under första halvan av sommaren. Dessutom får du tänka på att remonterande rosor kräver mycket näring för att orka utveckla flera omgångar knoppar under säsongen. Så svaret är ja, de allra flesta moderna rossorter kräver extra näring för att orka blomma.

Rosornas viktigaste näringsämnen är de tre stora: NPK, dvs kväve, fosfor och kalium. Kvävet behövs för all tillväxt, men i lagom mängd. Överdoserar du blir det mest frodig bladmassa och inte så mycket blomknoppar. Kväve hittar du i kompostjord, benmjöl, blodmjöl och hönsgödsel. Kvävegödslingen är extra viktig om våren, men inte senare än midsommar. Får rosen kvävet senare än så har den svårt att avsluta skottillväxten i tid för avmogning och grenarna fryser då lätt in på vintern.

För kraftig gödsling leder till sämre motsåndskraft mot många sjukdomar. — En klängros vid klostret i Ystad som tyvärr har angrepp av svartfläcksjuka.

Fosfor är ett näringsämne som behövs för rottillväxt och blombildning under hela växtsäsongen. Det finns naturligt i stallgödsel och benmjöl. Kalium är ett näringsämne som växten använder sig av framför allt på hösten när grenarna förvedas och förbereder sig för vintervila. Kalium förbättrar också motståndskraften mot torka och sjukdomar. Du hittar kalium bland annat i träaska och stallgödsel.

Av ovanstående kan du lätt dra slutsatsen att stallgödsel, särskilt ko-, svin- och hästgödsel, samt benmjöl är prima rosnäring. De frigör näringsämnena över lång tid utan att orsaka någon chockartad tillväxt. Du kan gärna täcka upp med lite utspädd hönsgödsel och algomin som innehåller värdefulla mineraler och kalk. Kompostjord som innehåller rester av löv och gräsklipp är prima jordförbättringsmedel för alla rosor. Det kan användas under hela växtsäsongen och med sin porösa struktur är kompostjord extra bra på senhösten som vintertäckningsmedel.

Jag är ingen större förespråkare för konstgödselmedel eller oorganiska gödselmedel som de också heter. Det är väldigt lätt att överdosera eftersom näringen är mycket kompakt sammansatt i de små kornen. Konstgödsel är bättre lämpad för yrkesodling där man har full koll på jordens näringssammansättning och kan utnyttja de olika gödselmedlens effekter fullt ut. För rosornas del är det bättre med ingen konstgödsel alls än att de får för mycket. Så ta det nätt med konstgödseln!

Första biologiskt nedbrytbara trimmertråden

Bio-trim heter en helt ny biologiskt nedbrytbar trimmertråd som utvecklats i Frankrike och kommer att säljas av Oregon. Det kemiska innehållet är förutom nylon, även speciella mineraliska tillsatser. Trimmertråden, som ser ut som en helt vanlig, ljust gul trimmertråd bryts ner helt naturligt. Den oxo-biologiska nedbrytningen sker, enligt tillverkaren, i tre steg. För det första av solens UV-ljus under en tre-års period. Därefter fortsätter fragmenteringen på marken genom värme. Till sist tar markens mikroorganismer vid. Hela processen, som tar närmare tio år, fungerar endast i kontakt med jord, så när du har tråden i sin förpackning eller hoprullad kring trimmerns trådhuvud förblir den intakt. Även trådens förpackning är biologiskt nedbrytbar. Den består bland annat av mjölksyror och trädamm.

Tråden finns i tjocklekar från 1,6 till 3 mm. En rulle på 12 meter 2,7 mm tjock tråd kostar ca 50 kr inkl moms. Spännande, men jag undrar om storförbrukarna kommer att hitta den.

Vad är nu ståndort för något?

Ja, det är vad jag jobbar med varje dag i mitt trädgårdsarbete. Som trädgårdsdesigner eller trädgårdsplanerare gäller det att hålla koll på ståndorten så att växterna passar på platsen och tar sig. I min värld kommer form och färg alltid på andra plats. Som trädgårdsmästare och -skötare observerar jag växter, planteringar och samspelet mellan ståndorten och de etablerade plantorna. Genom att hela tiden stämma av och registrera vad som funkar lär jag mig hur jag ska designa för bästa resultat.

Växter som trivs på samma växtplats delar samma ståndort. — Fuktälskande växter som trivs på halvskuggigt ställe.

Ståndort kan kallas att gilla läget på ren nysvenska. Det handlar för det första om en analys av aktuell växtplats. Fuktförhållanden i marken, ljus-skugga, pH, vind och jordmån är de viktigaste att beakta. För det andra är det en växts krav (eller önskemål) om bästa växtplats utgående från dess ursprungsmiljö där den växer vild. Ståndorten hjälper dig också att välja goda grannar att samplantera med i rabatten, eftersom växter med samma ståndort i naturen även passar ihop i en trädgårdsplantering.

Brunnera, flox och astilbe föredrar näringsrik och fukthållande jord. — Goda grannar i en fukthållande, näringsrik jord är flox, astilbe och brunnera.

Du vet att det finns växter som gärna sprider sig till helt andra platser än där du ursprungligen planterat dem. De finner sin egen bästa ståndort med andra ord. Här har vi bara att analysera vad det var som gjorde att de flyttade hit och använda den kunskapen nästa gång vi planerar en rabatt. Du kan även lära dig massor om växterna av ett så simpelt jobb som att rensa i rabatterna. Mycket nyttig grundkunskap om växter och ståndorter hämtade jag hem när jag som trädgårdselev kröp omkring i Mariehamns stads planteringar och lukade. Man får aldrig koppla bort tänkandet – det ska alltid vara med dig i alla jobb. Undrar lite hur det funkar när man kan jobba hela dagarna med musik i öronen. Det är annorlunda idag mot när tant trädgårdskonsult var ung. Hinner man alls tänka på växterna då?

Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.

Kamelian är för finlirare

Kamelior är köldkänsliga växter som kräver en sval vinterförvaring med god luftfukt och plusgrader. Tyvärr ingen växt för torra stadslägenheter, och just det gör mig lite beklämd när jag ser mängder av billiga kamelior saluföras i plantbutikerna på våren. Kommer de att få ett gott liv, eller hamnar de i soporna efter den första blomningen? Desto mer fullträff då att se dem växa frodigt, på rätt ståndort i trädgårdar längs den regniga skotska växtkusten. Det blir nästan för bra när man ställs framför en fyra meter hög kameliabuske med tusentals knoppar och nyss öppnade fluffiga blommor. Man kan få hjärtinfarkt för mindre! Här hemma måste vi ta in våra små, krukodlade exemplar för vintern och hålla efter typiska vinterförvaringsskadedjur som spinn och bladlöss.

Kamelian ska stå i fuktig, kalkfri jord och helst vattnas med regnvatten eller avkalkat vatten. Den är en typisk surjordsväxt. Har du egen brunn och bor i ett område med kalkrikt vatten så betyder det att du kokar upp vatten, låter det stå och vattnar nästa dag när kalken sjunkit ner till botten i kannan. Släng den sista slatten. Plantera i rhododendronjord och gödsla med näring för surjordsväxter, halv dos en gång i veckan under perioden april-augusti. Under sommaren kan kamelian gärna stå ute, dock inte i solen, utan på ett skuggat ställe. Glöm inte en jämn vattning, annars trillar knopparna av. Får du allt detta att stämma kan du njuta av den underbaraste blomning i april-maj.

Helleborus från svart till vitt

Nu är det maj månad och påsk- och pingstliljor blommar som bäst, men än står sig julrosorna fint på lite skuggigare ställen. Den vanliga vita julrosen, Helleborus niger är tidigast ute och blommar ofta redan under ett lätt snötäcke, men orientalishybriderna behåller mer eller mindre färg på sina foderblad ända till maj. Jag var och hälsade på i plantskolan Ulriksdal på Kivik i fredags och passade på att fota deras fina julrosor.

Julrosor är lättskötta växter som kan växa i både solsken som skugga. Däremot måste man vara noga med fukten så de inte blir för blöta. Väldränerad och mullrik jord som gärna får vara kalkrik. Det bästa ljusläget är halvskugga. Monokulturer är sällan helt lyckade, så placera gärna ut julrosorna i ett sammanhang med andra likartade växter. Det finns många sällskapsväxter med samma ståndort att välja mellan för att få en lite mer varierad plantering. Snödroppe och snöklocka blommar vid samma tid. Likaså vitsippa och blåsippa. Revsuga, nunneört och rosenplister är andra alternativ för lite skuggigare plantering. Om du vill täcka över bladen när de vissnar kan grannar som Epimedium, sockblomma samt Hosta vara trevliga.

Julrosor är giftiga växter, och man kan få hudutslag om man petar mycket på avklippta blad och stjälkar. Växtsaften lär vara rejält besk och orsakar sveda i mun och svalg, så det är nog ingen större risk att någon tuggar på växtdelar i onödan. Men ta på dig handskar vid längre hantering av växterna om du har känslig hud.

Julrosen kan också odlas i kruka om man ser till att vattna när det blir för varmt. — Julrosen kan också odlas i kruka bara du kommer ihåg att vattna den när det blir torrt.

Julrosorna användes på medeltiden för framställning av råttgift och man ska även ha utnyttjat dem i folkmedicinen för att framkalla nysningar, diarré och kräkningar samt störningar i hjärtrytmen. Så alldeles ofarliga är de nog inte.

Växter som självsår sig passar i den halvvilda trädgården

Inte har man hjärta att rensa bort de självsådda violerna i grusgången.

Det finns perenna växter och tvååringar (bienner) som sköter spridningen på egen hand och bjuder på trevliga överraskningar när de dyker upp lite här och där i trädgården. Inga växter för en vän-av-ordning precis. Man kunde kalla dem ogräs om man var lagd åt det hållet. Men om du inte har tid och ork att pyssla så där värst mycket i trädgården så är de din räddning då de ger ett frodigt och charmigt intryck. De väljer sin växtplats själva och blir därför ofta särskilt välutvecklade och kraftiga. Vilka växter ska man då satsa på om man vill komma lätt undan?

Akleja har jag själv alldeles för mycket av i gruset runt huset. Så till den milda grad att jag måste skyffla plats för gången. För trampa på plantorna vill man ju inte heller. Aklejorna kan korsa sig och dyka upp i nya färger, liksom även penséerna. Och det verkar inte vara så noga med jorden heller eftersom de verkar trivas lika bra i gruset som mellan plattorna. Stockrosen är en annan överlevare som utvecklas över två år och blommar andra året. Den behöver inte mycket plats där den tränger sig in vid husväggen.

Lavendel och daggkåpa är två andra perenner som man lätt får för många av om de trivs. Den pålitliga marktäckaren brunnäva en tredje. Och har du någon gång haft jättevallmo i rabatten så är den svår att bli av med. Jättevallmon växer som en galning under försommaren, blommar snabbt och intensivt och förfaller sedan snabbt. Så det gäller att ha pålitliga marktäckare som tar över efter blomsterchocken. Annars blir det ett tomt hål i rabatten där vallmona stod.

Min absoluta favorit bland mormorsväxterna (vid sidan om pionerna förstås) är fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Det är också en tvååring som självsår sig med pyttesmå frön som sprids som elden. De små fröplantorna kan man lätt rensa bort, men det blir alltid någon kvar tätt intill en annan planta, så den blir kvar om du någon gång fått in den i trädgården.

Hjälp – vår gräsmatta är bara mossa!

Höstlöv är bra långtidsverkande gödsel för gräsmattan. — Höstlöv är bra humustillskott och långtidsverkande gödsel för gräsmattan.

Som trädgårdskonsult får jag ofta frågor om mossmattor av bekymrade trädgårdsägare. En äldre gräsmatta kan rätt så snabbt tas över av mossor om man upphör med tidigare intensiv skötsel. Gräsmattan kanske ha blivit gödslad och kalkad flera gånger per säsong samt vattnad vid torka. Då har gräset vant sig vid underhållet och har svårt att klara sig på egen hand. Näringsbrist och skugga är de vanligaste orsakerna till mossa i gräsmattan. Mossan klarar sig med lite näring och den konkurrerar snabbt ut de svagare grässorterna. En moderat gödsling gynnar starkväxande och vitala gräs och håller tillbaka mossa. Med moderat menar jag ett par gånger per säsong och lite under rekommenderad dos på gödselförpackningen. Tänk på att ju mer gödsel desto mer vatten krävs det och desto mer får du klippa. Så ur kretsloppssynpunkt tycker jag det är bäst att hålla tillbaka lite med gödseln.

Mossa kan också bero på att pH är lågt. Gräset trivs sämre och då ser mossan sin chans. Kalkning av gräsmattan återställer pH-balansen och gynnar gräset. Men kalkning är en långsam process och det behöver man inte göra varje år. Välj ett långsamverkande kalkmedel så håller effekten i sig många år.

Vänta med vårgödslingen tills gräset börjat växa. Det brukar bli vid +10 grader. När du ska gödsla – använd helst särskild gräsmattegödsel. Den innehåller extra kväve som gräset behöver mycket av. En spridarvagn ger rätt dosering och ett jämnt spridningsresultat. Tänk också på att låta gräsklippet ligga kvar några gånger per månad, om du annars brukar samla in klippet. Gräsklipp innehåller mycket kväve och ger dessutom mat till maskar och andra nedbrytare. Men det får inte bli tjocka tussar, utan gräsklippet ska trilla ner mellan grässtråna. Så täta klippningar alltså om klippet ska ligga kvar!

Det viktigaste gödslingstipset är detsamma för gräsmattan som för rabatter och andra odlingar: gödsla helst när det regnar. Då smälter gödselkornen snabbt och kommer växterna till godo. Annars är det lätt hänt att de bränner hål på bladen och du får gula fläckar i gräset. Om du inte väntar ut regnet får du vattna ner gödseln istället.

En längre gräsmatta med ängsblommor i partier är väl så vacker. — Min egen gräsmatta ser mer ut så här med lite olika blommor och örter.

Sen är det alltid mycket tal om mossrivning och vertikalskärning för att bli av med mossan. Men min erfarenhet är att det blir bara värre. Ska man slita bort mossan med räfsa eller rivare så ska man också dammsuga upp varenda liten mossbit. Mossan har ju den fantastiska egenskapen att varje liten del är grobar och det betyder att du snarare hjälper mossan att sprida sig över hela gräsytan än att du bekämpar den. Vertikalskärning är en bra metod för att lufta gräsmattan och stimulera till ökad skottbildning hos gräsen, men för mossan blir den ett extra lyft.

Varför tappar olivträdet bladen om våren?

Jag plockade ner mitt olivträd från den svala övervinteringen på vinden till det 19-gradiga sovrummet i början av mars för att ge det en liten tillväxtperiod innan det skulle få stå ute om dagarna i vårvädret. Men det blev inget vårväder i mars och nu står jag med ett olivträd som börjat växa till sig ordentligt och som längtar efter ljus. En sak kan man vara säker på och det är att vädret kan man inte styra. Men det här får bli sista året, nästa vår har jag åtminstone ett växthus att ställa det i under mars månad.

Olivträdet blomma i april-juni med små gulvita blommor. — Olivträdet blommar i april-juni med små gulvita, vindpollinerade blommor.

Många, liksom jag upplever att deras medelhavsväxter har svårt att klara sig igenom vintern och våren, utan ohyra, med livet i behåll. Ofta blir det ett kraftigt bladfall just i skarven mellan årstiderna. Men för dessa växter är det snarare sommaren som är den svåra årstiden när de växer i sin naturliga miljö. Dagstemperaturen går lätt över 40 grader och marktemperaturen kan sträcka sig upp emot 70 grader. Då gäller det att ha ett smart avdunstningsskydd för att hålla inne med så mycket som möjligt av vatten. Håriga, silvriga blad och små klyvöppningar är ofta deras recept för att förhindra onödig avdunstning. Ibland kan man dessutom se att de rullar ihop bladen som en extra åtgärd.

Olivträdet kan få ullöss om det förvaras alltför mörkt och varmt. — Ullössen skyddas av ett bomullsliknande ludd som syns i grenvinklar och på unga skott.

Problemet hos oss i kalla Norden är istället förvaringen vintertid. Den som har tur äger ett tempererat uterum. Under vintern är det toppen för ett olivträd med ljus förvaring i 5-10 plusgrader. Då behöver de nästan inget vatten alls. Men när solen börjar värma fram mot vårkanten och trädet sätter igång att växa glömmer vi just bort att vattna. Får olivträdet inget tillskott av vatten som täcker den ökade tillväxten och avdunstningen så faller bladen. Man kan höra det rassla och ser med fasa framför sig ett skalperat olivträdsskelett.

Olivträden behöver vatten när de startar tillväxten. — Olivträden, ett litet och ett stort har fått komma ut.

Men oftast är det ingen fara – det kommer fram nya blad under sommaren när du släppt ut växten på grönbete. Men för att undvika rasslet – passa med vattenkannan ett par gånger i veckan. Och håll koll efter skadegörare. Ullöss är vanliga på olivträd. Du ser det som vita bomullstussar som hänger i grenarna. Därinne sitter de små lössen skyddade. Klipp bort angripna grenar och tryck ner Provadopinnar i jorden. Man kan försöka duscha med såpalösning också, men det kräver uthållighet. Det gäller att inte ge upp!

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: