Vårkänslor när solen tittar fram

Pärlhyacinten är en tacksam vårblomma som återkommer vår efter vår från sin lilla lök.

Det har varit en tuff månad bakåt. För dem som undrar var jag hållit hus så har jag däckats av en otroligt segdragen förkylning/influensa som sög musten och all inspiration ur till och med en så ihärdig bloggare som mig. Efter medicinering känns det bättre igen och nu undrar jag när vintern är på väg.

Snödropparna är de första vårblommorna som tränger sig upp genom frusen mark.

Det har regnat och regnat, ända sedan lille julafton. Ingen i Skåne kan ha några problem med lågt vatten i brunnen i alla fall. Gräsmattorna är mjuka av både vatten och mossa. Vattennivån i bäcken runt min trädgård är lika hög som vid värsta snösmältningen på våren. Det ska bli intressant om de väderspådomarna slår in som säger att denna vinter kommer att bli lång och sen. Jämför då det med de bilder jag lägger upp här som jag tog i början av mars ifjol. Rekordtidig vår, javisst, men det ser nästan lite skrämmande frodigt ut bara 2 månader fram från nu.

Blåstjärnorna växer i gräsmatta och under buskar och träd.

Visst blir livet lättare när de små rackarna tittar upp och man får tassa lite lagom försiktigt för att inte trampa på någon krokusknopp eller snödroppstuva! Den tiden på året behöver inte allt vara så förtvivlat färgoptimerat och formkomponerat, utan det blir vackert ändå. Bara som det är.

Krokus finns i många färger och storlekar. De trivs gärna under högre träd i gräsmatta.

Längtan efter vårblommor och färg

Påskliljorna återkommer år från år på växtplatsen utan skötsel.

Har haft en lång period av stillastående blogg efter att min dator kraschade och jag trodde att jag hade förlorat hela min bildskatt och alla viktiga dokument. Men det gick att läsa in det mesta från den externa hårddisk där jag gjort back-up. Fast där ligger nu allt huller om buller på den hårddisken.  Ett prima tillfälle att gå igenom alla bilder igen. Hitta det gamla bildbehandlingsprogrammet osv. Det lär dessvärre ta tid. Särskilt som det finns andra viktiga filer att återskapa också, liksom redovisningsprogrammet som faktiskt var puts väck. Så jag lägger upp alla kvitton, alla fakturor en gång till. Det är inte det roligaste. Och då kan man behöva lite uppmuntran i denna mörka tid. Så då dreglar jag över mina vårbilder.

Narcisserna är tacksamma lökväxter att förvilda. Narcisserna är de mest tacksamma lökväxter du kan tänka dig. Plantera lökarna i god tid på hösten, ca i september, för att de ska hinna rota sig i god tid innan marken fryser. Det finns så många härliga sorter och många av dem är ytterst långlivade. The International Daffodil Register and Classified List delar in narcisserna i tolv olika grupper. Trumpetkroniga gruppen innehåller vanliga storblommiga sorter som gula ‘Golden Harvest’, den helvita ‘Mount Hood’ och fina ‘Professor Einstein’ som är vit med starkt orange bikrona.

Sätt lökarna från snittnarcisser tidig höst så hinner de rota sig innan hösten.
Här är gula ‘Golden Harvest’ och vita ‘Mount Hood’ som härstammar från snittnarcisser.

Dessa är tacksamma sorter att förvilda och de finns vanligen i mängder där de planterats in. Jag brukar få tag i lök från snittnarcisser som får torka upp i sina lökkorgar över sommaren. Sen till hösten rensar jag löken och planterar ut dem lite hipp som happ i skogsbrynet.

Narcisser är återkommande växter år från år.

Inte för sent att plantera tulpanlökar

Svarta tulpaner är extra läckra mot det friskt gröna bladverket.

Sjunkande temperaturer på hösten väcker upp tulpanlökarna och sätter igång rottillväxten. Än kan vi knappt tala om låga temperaturer, i Skåne i alla fall, men snart börjar det bli sista rycket för tulpanplantering. Det handlar om att lökarna behöver lite tid på sig att rota sig innan kylan kommer. Och därefter vill de ha en sval period på 8-10 veckor för att ge blommor. Fram till mitten av november går det alldeles utmärkt att sätta ut tulpanlök i rabatterna.

Tulpanlökar går utmärkt att plantera in i november.

Vid denna tiden går det ofta att hitta vårlökar till specialpris i trädgårdsbutikerna. Kolla bara så lökarna håller god kvalitet och är hårda och feta. De får inte vara mjuka, torra eller mögliga. Det tunna, bruna skalet ska sitta kvar, för det skyddar löken från uttorkning.

Tulpaner i blandade färger kan bli en effektfull rabatt.

Man brukar inte fundera så mycket på ståndort när man sätter tulpaner, men egentligen är det precis vad man skulle satsa på för att få långvarig glädje av sina lökar. Tulpanerna mår bäst av att bakas  under sommaren. De vill ha det så varmt och torrt som möjligt från att de vissnat och fram i augusti. Lämplig växtplats kan vara ett väldränerat stenparti eller en upphöjd bädd där överskottsvatten tillåts rinna bort. Där kan löken vila och samla kraft tills det är dags för den att åter sätta igång och växa och förbereda en blomning nästa säsong.

Tulpanlökarna ska vara hårda och trinda och fria från mögelfläckar.

Så imorgon tänker jag titta in i några gardencenter och växtbutiker för att se om det finns några fina tulpanlökar till extrapris. Hjortarna och rådjuren har lämnat mina tulpaner ifred de senaste åren, så jag kan alltid hoppas att de flyttat ut för gott!

Underbara syrenernas tid!

Koltrasten sjunger i syrenerna.
En helt misslyckad bild av koltrast eftersom kamerans autofokus drog över till syrenerna i bakgrunden.

Syrenerna står i full blom i Skåne och sommaren ska vara här. Brr, fast idag kan det bli risk för sol och temperaturer över +15 grader! Om vi ska tro meteorologernas förutsägelser. Men vi har trots allt fått njuta länge och väl av den allra ljuvaste tiden när skogen går i ljust grönt och äppleträd, när vårperenner och blåregn bjuder på det bästa de kan visa upp. Jag gick en lång fotorunda för några dagar sedan när det var uppehåll mellan skurarna och samlade in härliga vårblomster som du ska få njuta av här på bloggen längre fram.

Det finns både ympasde och rotäkta syrener.
Rotäkta parksyrenen ‘Saugeana’ skiftar i färg när knopparna slår ut.

Syrenerna är ju bara för härliga för att man ska välja bort dem! Och eftersom de finns i många olika former så kan man få plats med dem i alla trädgårdar, till och med på balkong. Den allra minsta är dvärgsyrenen Syringa meyeri ‘Palibin‘ som bara blir runt metern hög. Tyvärr har den inte doften, men som ympad på stam är den väldigt platsbesparande för miniträdgården eftersom man då kan plantera något annat vid dess fötter och ändå få en känsla av litet träd framför sig.

En annan fördel med syrener är att de inte är så knussliga med växtplats och jord. Det allra bästa alternativet är en näringsrik, lätt fuktig och något kalkhaltig jord, men en ordinär lerjord funkar också. Grattis till alla lerjordsägare, säger jag som trädgårdsdesigner när folk suckar över sitt öde! Du kan ha både syrener och rosor! Å andra sidan kan man se syrener växa i kanten mot grustag och ute på hedmarken. Så det är inte så noga, med andra ord. Men sol till halvskugga bör du erbjuda, annars blir blomningen alltför sparsam.

Syrener i vitt är försommarens favoritväxt.
Vit bondsyren mot ljusgrönt bladverk är det fräschaste som finns en försommardag.

Den vanliga bondsyrenen är väl den som de flesta tänker på när man nämner syren. De blir rejäla buskar på upp emot 5 meter och passar både som fristånde häck, där plats finns, eller som solitärbuske. Tänk på att den förökar sig genom rotskott, så den blir bredare med tiden. Dessa rotskott kan man hugga av och gräva upp för att på så sätt begränsa eller sprida busken till ännu fler ställen. Men har man inte lust med det så är en rotäkta, ympad eller förädlad syren bättre. Vill du ha en vit bondsyren som inte slår rotskott ska du välja den fröförökade sorten Veberöd E, som härstammar från Björkhaga Plantskola.

Dubbelblommande syrener blommar något senare än andra syrener.
Mörklila ‘Charles Joly’ har dubbla blommor som blir något ljusare när de slår ut.

Bland de ympade sorterna så måste nog den mörkt purpurfärgade ‘Andenken an Ludwig Späth‘ och dubbelblommiga ‘Charles Joly’ nämnas. De kontrasterar fint mot ljusare sorter och brukar vara något senare i blom än den vanliga vita bondsyrenen. På så vis kan man också förlänga syrentiden och få dubbelt så lång njutning. Jag önskar dig en njutbar syrentid!

 

Underbara lilla stjärnmagnolia!

Stjärnmagnolian har många smala kronblad och en benvit färg.

Jag planterade en liten stjärnmagnolia, Magnolia stellata, på hösten 2012. Höstplantering är sällan bra vad gäller magnolior, eftersom de är ganska långsamväxande i starten och behöver en lång säsong på sig för att etablera rotsystem. Och sen kom den förfärliga vintern 2012-13 som aldrig tog slut. Det blev inga blommor alls ifjol, fast busken hade några enstaka knoppar. Men de orkade aldrig slå ut.

Stjärnmagnolian vill ha en svagt sur och humusrik jord.

Lite sen, men desto mer efterlängtad är den ljuva blomning som pågår fortfarande. Platsen är ganska skuggig, så det tar lite längre tid. Men å andra sidan är denna placering undan stark vårsol ett skydd mot att blommorna spricker ut alltför tidigt och skadas av frosten. De söta små blommorna doftar som snittblomman fresia. Så söta de är!

Stjärnmagnolian är en liten rund buske som vill stå skyddat.

Magnolia stellata blir en låg buske, nästan bredare än vad den är hög. Höjd ca 1-2 meter är vanligt. Det är viktigt med en organisk jordsammansättning för magnolior med mycket torv och grovt humusmaterial som man kan hämta från skogen. Jordtäcket ska vara lätt och luftigt och hålla något lägre pH än normalt. Lerjord är alltså inget bra. Då får man gräva ur en rejäl grop och i gropen plantera på en kulle med genomsläppligt och humusrikt material för att busken ska trivas. Lite knixigt med andra ord, men det kan det vara värt om man vill njuta av sin lilla älskling!

Tidig rosenröd färgprakt

Rosenripsen är den tidigast rödblommande busken om våren.

Här tycker jag vi har en utmärkt barnbuske! Vårpigg och blommande ända ner till marken, humlesamlande buske som vågar ta plats. Man blir lite glad när man ser dem nu i april-maj, de rosenröda blommorna som ger mig en känsla av läppglans och Hubba-bubba. De är väldigt mycket nu, nästan lite påträngande granna i sin blomningsfas, rosenripsen med sina hängande klasar. Men eftersom det fortsatt är brist på rött i rabatterna så gör det inget. Det finns plats för dem att svälla ut och visa upp sig.

Rosenripsen är en tacksam nektarväxt under tidig vår.

Rosenripsen är en halvhög buske upp till ca 2 meter som blir både tät och bred. Du kan plantera den som fristående solitär buske eller införliva den i ett buskage med andra mer senblommande arter. I en friväxande häck gör den sig fint ihop med oxbär, småblommiga schersminer eller aronia. Efter blomningen blir den helt grön och anonym, det är därför jag gärna blandar upp den med andra arter som har en senare blomning eller vacker höstfärg. För denna har bara sin tidiga blomning som skönhetsvärde. Färgmässigt blir det en riktig chock när man ser den sida vid sida med den knallgula forsythian, så där går nog gränsen.

Rosenrips blir upp till två meter hög och nästan lika bred.

Ribes sanguineum finns med några blomsäkra namnsorter, t ex ‘King Edward VII‘ och ‘Koja‘. Båda är mycket rikblommiga, den senare något mörkare i färgen. Rosenripsen är anspråkslös att odla, men den vill ha ett soligt läge för att utveckla bästa färgprakt. Jorden ska helst vara lätt och sandblandad och den kan gärna planteras på en liten kulle för att inte riskera att rötterna blir stående i vatten. Går upp till zon 3.

Rosenröda läppar och tuggummi är vad jag tänker på när jag ser rosenripsen blomma.

Vårens vackraste marktäckare blommar i himmelsblått

Ormögat är en blåblommande, marktäckande växt under buskar och träd.

Ormöga är en förtjusande liten växt som härstammar från Alperna och bergstrakter i sydöstra Europa, men verkar trivas bra i många halvskuggiga-skuggiga lägen  under träd och buskar. Jorden får gärna vara mullrik och lätt fuktig. Det är en lätt växt att odla och föröka, den sprider sig själv med frö och krypande rotstammar. Vill du flytta runt plantor är det bara att gräva upp och dela en planta.

Ormögat sprider sig villigt och täcker snabbt stora ytor.

De förgätmigej-liknande blommorna sitter i knippen och ger ett vårfräscht intryck. Det finns även en vit sort, Omphalodes verna ‘Alba‘, men den har ett svagare växtsätt och något senare blomning än den rena arten. Det är jättefina perenner att samplantera med tulpaner och narcisser i woodland eller rabatt.

Under häckar och buskar trivs ormögat där den får både skugga och fukt.

Vårens första blommande träd

Körsbärsplommon är ett litet, rundkronigt träd med den tidigaste blomningen av alla träd.

Många frågar om detta träd just nu. Vad kan det vara för något som blommar så tidigt? Doftar gott gör det också. Ett körsbär? Det är såklart en bra gissning. Inte bara för att släktet Prunus är ett av våra större till antalet, så chansen att något blommande träd tillhör släktet körsbär är rätt så stor. Körsbärsplommon heter det, kanske för att frukten ser ut att ligga någonstans mitt emellan.

Blommorna sitter tätt på körsbärsplommonet.

Prunus cerasifera blommar mycket tidigt, samtidigt med påskliljorna kan man säga. Grenarna är helt översållade av små, vita blommor med en speciell, sötaktig doft. Efter blomningen kommer de små, mörkgröna bladen som skapar en rätt mörk skugga under trädet, eftersom de sitter så tätt. Grenverket är också ganska tätt.

Dessutom är det här en art som skjuter rotskott så har man en får man ofta fler. Gräv bort rotskotten med en gång, för de är mycket starkväxande och svåra att utrota om de en gång fått fäste. Men väljer man att hålla trädet mer som en landskapsväxt hellre än ett vackert träd för finträdgården så kan man ha stor glädje av det. Det är värdefullt för fåglarna som får skydd och mat bland grenarna. Fåglarna äter även av den gulröda frukten, som i och för sig är rätt söt och god, men skalet är väldigt tjockt och lite bittert, så jag tycker inte de är speciellt goda.

Körsbärsplommon har ett brett växtsätt med överhängande grenar och rik blomning.

Ska du skilja den här arten från andra tätt växande, ganska tidigblommande släktingar så kan du titta på bladformen som är spetsigt äggrund. Bladen är tätt tandade i kanten och på undersidan lätt håriga bara på bladnerverna. Grenarna är mycket taggiga, men till skillnad från t ex krikon blir den här busken snabbare trädformig. Krikonet stannar på buskhöjd. De unga skotten är mörkt olivgröna.

Blodplommon har mörkt röda blad och en rosa blomning.

Det finns en rosablommande variant, ovan, som heter blodplommon, Prunus cerasifera ‘Nigra’. Den blommar något senare och har mörkt röda blad. Intrycket blir lätt väldigt dystert och mörkt om man sätter flera träd tillsammans, så det måste man tänka på vid planeringen. Blodplommon sätter sällan frukt och lämpar sig därför bättre i hårdgjorda miljöer. Ett trevligt litet träd som passar bra i stadsmiljö pga sin tork- och värmetålighet.

 

Den håriga backsippan är torrabattens tidigaste blomster

Vita backsippor påminner om stekt ägg med sina vita kronblad och gula mitt.

Släktet backsippor består av ett 30-tal arter som härstammar från norra halvklotet, både på den amerikanska och eurasiatiska sidan. De växer vilt på torra hedar och ängar. De första svenska beläggen härrör sig från 1600-talet då Olof Rudbäck d ä har antecknat att backsippan är vildväxande i hela landet och kallas vid namn som koskälla, gökeklocka och oxöron, namn som går tillbaka på växtens utseende.

Backsippan har vackra, stora klockor som blommar tidigt om våren.

Det här är en hårig perenna växt med en kraftig pålrot och djupt flikiga, fjäderaktiga blad. Tänk på rotens djup om du försöker gräva upp och flytta backsippor, så du inte skadar den. Den vildväxande backsippan är förresten fridlyst, så den får man inte ta. Blomman är också hårig och har beroende på art olika färg, allt från vit, gul, ljuslila, röd till violett. Den har en stor ståndarsamling i granngul färg. Efter blomningen utvecklas den vackra fröställningen som liknar en klematis lurviga “fröboll”.

Den vita backsippan ser nästan ut som sen snö.

Backsippor trivs i sandiga, steniga marker med god dränering. Den föredrar att stå i full sol i sällskap med olika vivor och ormöga som blommar samtidigt. Har du snigelproblem bör du passa upp eftersom sniglarna glatt tar för sig av de unga bladen. Den vanligast förekommande arten i handeln är Pulsatilla vulgaris, backsippa. Den blir inte mer än 20 cm hög och lika bred, så vill man ha ett större bestånd får man skaffa en del plantor till att börja med. Här visar jag bilder på den vita ‘Alba’ och den röda ‘Röde Klokke’, båda lätta att få tag i.

En julrosäng – så nära himlen man kan komma!

Julrosor i mängder letar sig upp genom fältskiktet av marktäckande perenner.

I Malmö Kungspark blommar just nu något alldeles underbart. Kungsparkens woodland är inne i julrosornas blomningsperiod. Det är en naturlik plantering som gjordes om hösten 2008. Tanken var att göra en inbjudande busk- och perennaplantering som skulle vara attraktiv hela året runt och där blomningarna skulle avlösa varandra. Designen gjordes av Magnus Svensson och Svenska Landskap i Malmö.

Vita julrosor lyser upp i de mer skuggiga partierna.

Man tog fram en ny metod för plantering där växter med olika karaktärer blandades i kvadratmeter stora fält som sedan upprepades. Träd och buskar samspelar med ett rikt örtskikt av matt- och klumpbildande perenner. Dessutom har man blandat in massor av olika lökväxter som narcisser och pärlhyacinter. Mängden är ca 80 lökar per kvadratmeter.

Svartblommande julrosor är mycket läckra i den vårblommande lökängen.

Jorden är en speciell historia. Julrosorna är ju kalkälskande växter, det måste man komma ihåg när det gäller woodland som ofta brukar dra åt det surare hållet. Här har man lagt på en närproducerad grönkompostjord som väckt liv i den tidigare så trötta och näringsfattiga jorden. Kompostjorden är framställd av Malmöbornas komposterade trädgårdsavfall och har gett jorden en fin struktur och ett stort tillskott av maskar.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Senare under säsongen kommer blomningen att avlösas av bl a myskmadra som täckskikt med vita löjtnantshjärtan och storrams uppblandat med vita narcisser ‘Recurvus’. Det tål att hålla utkik efter säsongsväxlingar, för här kan man lära sig om vad som trivs ihop och hur man ska plantera dem för att få de bästa färgkombinationerna!