Författare: Maria i det gröna

Svampsjukdomar brer ut sig i våra växter

En sjukdomsangripen allé som inte har många år kvar.

Efter en lång, varm och fuktig höst har det varit sällsynt goda tillfällen för svampobservation i park- och skogsträd. Har en relativt nyplanterad allé nära mig som jag observerat i 10 års tid. Hästkastanjerna planterades för ca 15 år sedan, men vad man inte visst då var att just hästkastanj skulle bli ett hårt drabbat trädslag av olika sjukdomar och skadegörare.

Syrenbakterios slår hårt mot hästkastanjer och ger först blödande svarta fläckar.
Syrenbakterios drabbar även hästkastanjer med allvarliga följder.

Träden i den äldre delen av allén hade haft problem med bladbränna och kastanjemal. Läs mer om det här. Vilket även spillde av sig på de nyare kastanjerna. Eventuellt försvagade av det kom nästa slag: syrenbakterios. Det är en bakteriesjukdom som på hästkastanjen syns som svarta fläckar på barken som småningom spricker upp och blöder. Hösten och vintern har varit mycket gynnsam för sjukdomen och den sprider sig nu vidare till fler exemplar.

Långa längsgående sprickor i barken följer.

Kort därefter börjar barken spricka upp, längs med stammen och upp i grenklykorna. Sjukdomen upptäcktes först i Nederländerna och Belgien och senare har den spritt sig till större delar av Europa. Man misstänker att stress orsakad av andra skadegörare gynnar bakterieangreppet. Sjukdomen leder vanligen till att träden dör helt eller delvis. För det är fler gäster som vill flytta in i den försvagade vävnaden.

Ostronskivling är en matsvamp som lever på döende ved.
Ostronskivlingen har spritt sig kolossalt väl i de sjuka hästkastanjerna.

Ostronskivlingen är en delikat matsvamp som även växer i dessa träd. Den räknas inte till de mest aggressiva skadegörarna, då den föredrar varma temperaturer kring +25 grader för optimal spridning. Men det intressanta med den är att den kan utnyttja nematoder som näring. Ostronskivlingen utsöndrar ett toxin (gift) som förlamar nematoden, varefter svampen växer in genom munöppningen och bryter ner den. Sofistikerat! Gott om ostronskivling i olika mognadsstadier finns det nu i dessa träd.

Olika typer av svampar har etablerat sig i den försvagade veden.

Liksom olika slags mindre svampar som jag inte vet namnen på. Vackra som virkade spetsar växer de tätt, tätt spiralformigt runt stammarna.

Vinterskivling är en ätlig svamp som lever på döende ved.
Vinterskivlingen sträcker sina vackra fruktkroppar ut ur sprickan i ljuset.

Och den dekorativa vinterskivlingen har en sammetssvart lång fot och vaxartad, glänsande hatt i gulorange. En annan ätlig svamp som odlas i stora mängder i Asien och kallas för Golden Mushroom. Man kan linda in den i bacon och steka den och den lär ha en mycket tilltalande konsistens. Med tiden leder den till vitröta i träden, precis som ostronskivlingen, men tillväxten på rötan är ganska långsam. Men ett efter ett faller nu träden, eller deras toppas bryts av i stormarna, så snart lär nog Trafikverket få ta sig en funderare på vilket trädslag de ska ersätta sin allé med.

Röta försvagar veden så att stammen bryts av.

Vårkänslor när solen tittar fram

Pärlhyacinten är en tacksam vårblomma som återkommer vår efter vår från sin lilla lök.

Det har varit en tuff månad bakåt. För dem som undrar var jag hållit hus så har jag däckats av en otroligt segdragen förkylning/influensa som sög musten och all inspiration ur till och med en så ihärdig bloggare som mig. Efter medicinering känns det bättre igen och nu undrar jag när vintern är på väg.

Snödropparna är de första vårblommorna som tränger sig upp genom frusen mark.

Det har regnat och regnat, ända sedan lille julafton. Ingen i Skåne kan ha några problem med lågt vatten i brunnen i alla fall. Gräsmattorna är mjuka av både vatten och mossa. Vattennivån i bäcken runt min trädgård är lika hög som vid värsta snösmältningen på våren. Det ska bli intressant om de väderspådomarna slår in som säger att denna vinter kommer att bli lång och sen. Jämför då det med de bilder jag lägger upp här som jag tog i början av mars ifjol. Rekordtidig vår, javisst, men det ser nästan lite skrämmande frodigt ut bara 2 månader fram från nu.

Blåstjärnorna växer i gräsmatta och under buskar och träd.

Visst blir livet lättare när de små rackarna tittar upp och man får tassa lite lagom försiktigt för att inte trampa på någon krokusknopp eller snödroppstuva! Den tiden på året behöver inte allt vara så förtvivlat färgoptimerat och formkomponerat, utan det blir vackert ändå. Bara som det är.

Krokus finns i många färger och storlekar. De trivs gärna under högre träd i gräsmatta.

Fyra nya svenska äpplesorter

När klimatet förändras måste förädlingsarbetet med nya fruktsorter hänga med i utvecklingen. Vi får in nya svampar och insekter till landet, men det är inte så enkelt som att flytta över internationella äpplesorter, för de är ofta gjorda för att besprutas. Dessutom måste äppleträden vara vinterhärdiga och ha en snabb utveckling från blomma till frukt under vår korta växtperiod. Det är inte gjort i en handvändning att introducera en ny äpplesort. I praktiken tar det ca 20 år från att den första korsningen görs till att man har en saluduglig sort. Normalt kommer det en eller ett par nya äpplesorter under en tioårsperiod. I år presenterades fyra nya på ett bräde! Två av dem skulle jag vilja plantera med en gång. Tur att jag har gott om plats!

Nya äpplesorter introduceras på marknaden. Agnes är en mycket lovande sort.
Agnes- vacker som sin förälder Discovery! Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Agnes är ett sommaräpple som framför allt utmärker sig genom den goda smaken. Släkting till välkända Discovery, men mindre sjukdomsdrabbad och sägs ha en ännu friskare smak. Det måste vara något alldeles i särklass fint äpple, för jag tycker Discovery har en underbar frukt. Agnes mognar något tidigare än sin förälder.  Den formar ett ganska litet träd, ibland ganska upprättväxande och med korta grenar samt mycket sporrar. Agnes blommar tidigt och därför rekommenderas andra tidiga eller medeltidiga sorter som pollineringssorter, exempelvis Birgit Bonnier, Gyllenkroks astrakan, James Grieve, Mio och Oranie. Medelgod–god fruktsättning. Frukten är medelstor till stor, rundat–något konformat äpple. Skalet har en gul bottenfärg med rosaröd täckfärg över större delen; ett mycket vackert äpple, enligt elitplantstationen Balsgård. Fruktköttet är saftigt och vitt med rosa inslag. Skördas kring 15–30/8 och kan lagras i 3–4 veckor.
Agnes är ganska motståndskraftig mot fruktmögel (monilia), skorv och päronpest. Den har avsevärt mindre problem med fruktträdskräfta jämfört med Discovery. Rekommenderas för zon 1–3.

Äpplet Folke mognar sent och tål lång lagring.
Folke är en sen sort. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Folke spås bli den andra vinnarsorten. Den är framkorsad utgående från Aroma och ingår i samma syskonskara som sorterna Fredrik och Frida. Folke blir ett stort och grovt träd med bra fruktsättning. Folke är triploid och kan inte ge pollen till andra sorter, men kan ta emot pollen av andra medelsena till sent blommande sorter som exempelvis Filippa, Fredrik, James Grieve, Ingrid Marie, Mio och Signe Tillisch. Frukten blir mycket stor och plattrund. Den är gulgrön med varmt orangeröd täckfärg som kan bli nästan helröd om den får gott om sol. Fruktköttet är fast, vitt och krasigt. Smaken är sötsyrlig, först ganska sur men smaken blir god och aromatisk efter 1–2 månaders lagring. Den passar då både som bordsfrukt och hushållsfrukt. Plockmogen ca 1–15/10, ätmogen 1–2 månader senare. Mycket god lagringsförmåga då den håller till april–maj.

Äpplet Trulsa har en söt och god smak, men kort hållbarhet.
Trulsa spås bli en barnfavorit med sin söta smak. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Trulsa är en tidig höstsort med söta aromatiska frukter som härstammar från sorten Eva-Lotta. Den blir ett ganska litet träd med god fruktsättning. Trulsa pollineras av exempelvis Discovery, Filippa, Fredrik, Gyllenkroks astrakan, Lovisa, Mio, Oranie och Sylvia. Frukten är rundat konformig och medelstor. Den har en gul grundfärg med varmt tegelröda–orangeröda strimmor. Skalet är något segt. Fruktköttet är fast och krasigt och smaken synnerligen söt och aromatisk. Trulsa är ett tidigt äpple som skördas ca 25/8–5/9. Den ska helst ätas färsk, då den är hållbar bara ca 4 veckor i kyllager. Trulsa har visat sig ha en hygglig resistens mot fruktmögel och skorv. Den har även en resistensgen från Cox
Orange mot päronpest. Rekommenderas för zon 1–3.

Äpplet Lovisa passar den som får ont i magen av äpplesyra.
Lovisa har mörkröda äpplen med låg syrahalt. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Lovisa är framkorsad av föräldrarna Katja x Priscilla. Den formar ett ganska stort träd med långa grenar med bra grenbrytning. Frukterna hänger mycket väl fördelade i trädet och det fodras ingen gallring. Lovisa kan pollineras av andra medeltidigt blommande sorter som exempelvis Birgit Bonnier, Cox Pomona, Discovery, James Grieve, Katja, Mio och Sävstaholm. Frukten är mycket vacker. Den blir medelstor–stor, konformig och ganska lik Katja men betydligt större. Skalet har en gul grundfärg med mörkröd täckfärg. Lovisa är klar för skörd ca 10–20/9. Fruktköttet är i början ganska fast och krasigt, men mjuknar snabbt. Den håller dock i åtminstone 4–6 veckor i kyllager. Mild, söt och god smak.
Detta är en skorvresistent sort som rekommenderas för zon 1–3. Lovisa är en
’snäll’ äpplesort för magen och uppskattas även av dem som har svårt för äppelsyra!

Växtbelysning för vinterbruk

Medelhavsväxter behöver extra ljus under vintern.
Växtbelysning som passar bra för övervintring av medelhavsväxter. Foto: Nelson Garden

Ljus behöver våra växter under sin tillväxtperiod, men även under den tid de befinner sig i vila, om än i mindre omfattning. Perenna växter och gräs utomhus vissnar ner om hösten och övervintrar med näringsförråden intakta inne i rötterna.Eftersom de inte assimilerar under denna tid, behöver de heller inget ljus. Men alla andra växter med barr eller gröna blad utför en begränsad fotosyntes under vintern. Det gäller också de växter vi förkultiverar eller medelhavsväxter vi övervintrar inomhus.

Högtrycksnatruimlampor används mycket i växthus.
Högtrycksnatriumlampa som fungerar bra i växthus blandat med dagsljus. Foto: Bio Green

Att förvara sina citrusplantor och olivträd uppe på kallvinden som jag gör fungerar oftast bra. Eftersom huset är gammalt och otätt så stiger det upp en hel del värme till vinden och det blir därför sällan minustemperaturer där. Problemet är bara att ljuset inte riktigt räcker till. Framför två fönster i vardera ände av huset står allting uppradat till max på trappstegshyllor. De små längst fram och de höga baktill. Afrikas blå lilja, citron, pelargoner, olivträd och så lite experimentväxter som jag inte vet om de kommer att kunna klara sig. Mycket av det milda vinterljuset går dessutom förlorat genom dubbla glasrutor. Så ljuset behöver definitivt bättras påför att de ska hålla formen fram till nästa vår.

En lågenergilampa i kontaktlysrör fungerar bra som växtbelysning.
Kompaktlysrör lågenergi med E27-fattning för vanliga armaturer.

 

Det finns olika typer av ljus (våglängder) och olika lamptyper. Olika våglängd påverkar växterna på olika sätt. Vitt ljus är det bästa för växterna eftersom det innehåller alla våglängder. Det kvittar om det är varmvitt eller kallvitt sken. Kompaktlysrör med skruvinfattning fungerar bra och är den lamptyp som ger mest effekt för växterna per krona räknat. Vanliga långa lysrör är också bra, fast kanske inte så charmiga att hänga upp inomhus i bostaden.

 

Fotosyntesen reagerar bäst på rött och blått ljus och dessa våglängder kan man hitta i LED-armaturer. En fördel med att odla i blått och rött ljus är att växterna blir mer kompakta. Detta är mest intressant vid förkultivering av småplantor. Däremot en vanlig glödlampa avger långvågigt rött ljus som inte växterna kan utnyttja. Istället sträcker de sig långa och rangliga oberoende av hur hög effekt man öser på med. Så välj något annat för växternas skull. Och placera gärna någon form av reflektor kring lampan eller intill växterna så att ljuset studsar tillbaka där det behövs som mest. Övervintrar du medelhavsväxter så behöver de inte så hög effekt i W räknat, men helst över längre period, ca 16 timmar per dygn.

 

Julstjärnan trivs inne i värmen

Julstjärnan gillar inte drag och ska vattnas försiktigt.

I varma Etiopien och Kenya växer föräldrarna till de julstjärnor som odlas här i Norden. Där bildar de stora buskar varifrån man skördar sticklingar från unga skott. Sticklingarna flygs sedan till Europa och rotas hos plantproducenterna innan de säljs vidare till växthusodlare. Sedan vidtar ett konstgjort klimatarbete för att få dem i blom till advent och jul.

Julstjärnorna finns i många färger och även brokigt.

Julstjärnan är en kortdagsväxt med en kritisk dagslängd på ca 12,5 timmar. Generellt brukar man säga att dagarna är naturligt tillräckligt korta runt den 5 oktober, men vissa sorter av julstjärna klarar av att börja blombilda redan tidigare. Den kritiska dagslängden är temperaturberoende och blombildningen kan tidigareläggas om nattemperaturen sänks till 16-17 grader under de två sista veckorna i september. Täckning med kortdagsplast används därför för att simulera en kortare dagslängd. Men det är viktigt att hålla en låg temperatur i växthuset vid denna tid, annars kan det till och med ge en försening av blomningen. Tyvärr är julstjärnorna ganska mottagliga för både sjukdomar och skadedjur, så de är inga speciellt miljövänliga julblommor precis.

Julstjärnans blommor sitter mitt inne bland de färggranna högbladen.
De egentliga blommorna sitter här. Oansenliga små knappar.
Julstjärnor finns även i pudriga färger.
Foto: Blomsterfrämjandet, Anna Skoog

 

 

Julstjärnans färgade högblad finns i vitt, limefärgat, rosa, fläckigt, tomatrött, tomterött och mängder av flammiga varianter däremellan. Man försökte även lansera gula julstjärnor till påsk för många år sedan, men det var ingen hit. Julstjärnan hör ihop med julen. Själv är jag väldigt förtjust i de limefärgade stjärnorna som inte känns så hopplöst daterade till just julveckan, utan dem kan man glädjas åt både före som efter julhelgerna.

 

Att förvandla sin jord

Sparrisodlingar ligger på sandiga marker.
Sparrisen gillar en varm och sandig jord.

Många klagar på jorden och att det inte växer. Eller så blir morötterna krumma och potatisen skorvig. Jord är inte bara jord, utan det finns många slags jordar. Alla jordar behöver inte vara dåliga, men många kan bli bättre. Det är i alla fall inte lönt att gräva bort allt och ersätta med ny, utan ta det i etapper och tänk långsiktigt. Hösten är en bra tid att börja jobba med sin jord. Nu är växtsäsongen slut och det är inte så mycket annat att göra i trädgården.

Jorden behöver vara både porös och vattenhållande.
A är en finkornig sandjord med små porer, medan B är en luftig aggregatjord av lertyp som innehåller mängder av små vattenporer inuti aggregaten och stora luftporer mellan aggregaten.

Oberoende av om du har en seg lera eller en kornig sandjord så tycker jag du ska ägna den lite omsorg. Själva grundjordarten kan du inte förändra, men genom att jordförbättra kan du öka förutsättningarna för att få en fin skörd nästa år. Den sandiga jorden har sina fördelar (snabbt varm om våren, lätt att gräva i, väldränerad), men den är också begränsad i sitt närings- och vatteninnehåll. Vilket leder till att den måste passas ofta för att växterna inte ska torka ut. Sandjord är extra bra för odling av morötter och potatis. Vill du satsa på kål och purjolök så passar de bättre i en fet lerjord.

En fet och lerhaltig jord håller mycket näring.

Hur gör man för att förvandla någon av ytterligheterna till en prima odlingsjord? Det mesta handlar om att öka mullhalten. En mullrik jord håller näring, den är väldränerad och fluffig med mycket luft. Mullämnen eller humus finns det gott om i nedbrutna växtdelar som kompost, löv, torvmull och stallgödsel. Mullen innehåller näringsämnen som frigörs i lagom doser i takt med att växterna förbrukar näring. Mullämnena är maskarnas mat. För att få in mycket mask i sin jord kan man täcka med löv eller halm nu till hösten. Vintertäckning hindrar också näringsämnen att urlakas från jorden. Man behöver inte ens gräva ner det i jorden, utan till våren har det mesta redan brutits ner och då räfsar du bara bort det torra på ytan och lägger det ett varv i komposten.

Genom att täcka odlingarna med löv över vintern ökar du mullhalten till nästa säsong.

Hyacinten är en traditionell julblomma

Hyacinterna är julens mesta lökväxt, med eller utan doft.

Hyacinten är en lökväxt som odlats i Holland sedan 1600-talet. Då var den en rabattväxt med glesa blomställningar och en underbar doft. Hyacinten idag används i Norden mest i julgrupper, samplanterad med en massa andra växter med andra önskemål om vattning och ljus. Hyacinter som säljs till jul är preparerade genom kylbehandling för att blomma så tidigt. I naturligt tillstånd blommar de framåt vårkanten.

Drivningen av jullökar föregås av en värmebehandling hos lökproducenten, för att inducera en knoppbildning. Ca 10-12 veckor innan beräknad blomning planteras lökarna i jord som vattnas igenom ordentligt för att rötterna ska få fäste i jorden. Därefter ställs hyacintlökarna svalt, ca 10 grader, och mörkt. Mörkret är viktigt för att knoppen ska utvecklas på rätt sätt. Är det för ljust fastnar blommorna lätt nere bland bladen och slår inte ut ordentligt. Efter ca 10 veckor tas lökarna in i rumstemperatur och ställs ljust. De klorofyllfattiga bladen får då snabbt en fin, grön färg i ljuset.

Hyacinten kan drivas i blom planterad i jord eller i vattenglas.

Man kan också odla hyacinter i glas i enbart vatten. Då går drivningen till på samma sätt, men istället för jord ställer man löken i ett hyacintglas. Fyll på med vatten, men inte så högt att löken doppar i vattnet. Rottrådarna söker sig småningom neråt och får kontakt med vattnet. Köper du färdigdrivna hyacinter och vill ställa dem i ett vackert hyacintglas petar du bara försiktigt bort jorden från rötterna och sköljer dem rena. Även de vita rötterna är vackra att se på.

Blå hyacinter har lilafärgade lökskal.

Till våren kan du plantera ut julens överblommade hyacinter i rabatten. Välj en väldränerad jord som torkar upp under sommaren. Platsen ska helst ha full sol. Hyacinterna härstammar från östra Medelhavsområdet och Centralasien där de växer på solöppna stäpper och steniga sluttningar. Så glöm den djupmulliga eller lerblandade rabatten om du vill att hyacintlökarna ska överleva en ev blöt och sval nordisk sommar.

Julklappstips för trädgårdsälskaren

Trädgårdsboken för alla hemträdgårdsodlare.För dig som är nybliven trädgårdsentusiast kan jag inte komma på en bättre trädgårdsbok att starta med än ”Vår trädgårdsbok” av Christel Kvant och Inger Palmstierna. Nyligen har den tredje reviderade upplagan utkommit och den är bland annat uppdaterad med information om den smittsamma buxbomssjukdomen buxbomssot, giftfri odling av egna grönsaker i liten skala, som i pallkragar. Det finns mängder av nya bilder och en allmän fokusering på hur man åtgärdar växtsjukdomar och skadegörare i hemträdgården.Pris ca 270 kr i nätbokhandeln.

 

Kannan Svante i prototypen tillverkas i mässing och koppar.
Foto: Svante Öquist

 

Snygg nog att stå framme mellan vattningarna och behöver inte gömmas under diskbänken. Svante Öquist
som är chefredaktör på tidskriften Elle Decoration såg en prototyp av en namnlös vattenkanna på möbelmässan i Älvsjö. Han undrade försynt om inte kannan formgiven av designerduon Mats Broberg och Johan Riddeståle för Klong skulle kunna döpas till Svante. Eva, ägare av Klong lär inte ha varit speciellt förtjust. Men så blev det! Kannan finns i koppar och mässing och kostar ca 725 kr.

 

Örtställ att ha framme så länge kryddorna är färska.
Foto: Sagaform

 

WIS Design är en designerduo som gör enkla vardagsprylar i knalliga, glada färger. Kryddstället Form som görs i lackad metall är kanske inte det mest praktiska för odling av växter, men en jättefin liten sak för att ställa fram kortvariga grödor som bara ska leva en liten tid innan du äter upp dem. Varför inte till påskgräset eller ärtskotten? Både barnsligt och kul på en gång. Hittar du hos Sagaform för 299 kr.

Längtan efter vårblommor och färg

Påskliljorna återkommer år från år på växtplatsen utan skötsel.

Har haft en lång period av stillastående blogg efter att min dator kraschade och jag trodde att jag hade förlorat hela min bildskatt och alla viktiga dokument. Men det gick att läsa in det mesta från den externa hårddisk där jag gjort back-up. Fast där ligger nu allt huller om buller på den hårddisken.  Ett prima tillfälle att gå igenom alla bilder igen. Hitta det gamla bildbehandlingsprogrammet osv. Det lär dessvärre ta tid. Särskilt som det finns andra viktiga filer att återskapa också, liksom redovisningsprogrammet som faktiskt var puts väck. Så jag lägger upp alla kvitton, alla fakturor en gång till. Det är inte det roligaste. Och då kan man behöva lite uppmuntran i denna mörka tid. Så då dreglar jag över mina vårbilder.

Narcisserna är tacksamma lökväxter att förvilda. Narcisserna är de mest tacksamma lökväxter du kan tänka dig. Plantera lökarna i god tid på hösten, ca i september, för att de ska hinna rota sig i god tid innan marken fryser. Det finns så många härliga sorter och många av dem är ytterst långlivade. The International Daffodil Register and Classified List delar in narcisserna i tolv olika grupper. Trumpetkroniga gruppen innehåller vanliga storblommiga sorter som gula ’Golden Harvest’, den helvita ’Mount Hood’ och fina ’Professor Einstein’ som är vit med starkt orange bikrona.

Sätt lökarna från snittnarcisser tidig höst så hinner de rota sig innan hösten.
Här är gula ’Golden Harvest’ och vita ’Mount Hood’ som härstammar från snittnarcisser.

Dessa är tacksamma sorter att förvilda och de finns vanligen i mängder där de planterats in. Jag brukar få tag i lök från snittnarcisser som får torka upp i sina lökkorgar över sommaren. Sen till hösten rensar jag löken och planterar ut dem lite hipp som happ i skogsbrynet.

Narcisser är återkommande växter år från år.

Kombinationer med lavendel

Lavendeln gör sig bra ihop med kyliga färger som salvians blekblå blad.

Lavendel är ett släkte halvbuskar med ca 25 arter som växer i Medelhavsområdet. Om du sett lavendeln självså sig någon gång då förstår du vilken växtplats den föredrar om den själv får välja. Mellan stenarna i plattgången eller längst in mot husväggen dyker de upp de väldoftande små plantorna som sätter en djup pålrot redan från första början. Roten letar efter vatten på större djup och mår rent ut sagt dåligt och tynar bort om den får för mycket vatten eller en kompakt, vattenhållande jord. Speciellt vintertid är det viktigt med väldränerad jord, eller egentligen ren sand, om man ska vara precis.

Stenkyndel är en anspråkslös perenn växt som tål torka.

Lavendel kan gärna planteras på torrmurar, i stenpartier, terrasserad jord eller i grupper uppblandat med torktåliga ettåriga växter. Traditionellt används lavendel ofta ihop med rosor eller som avgränsande häck, men det finns fler kombinationsmöjligheter. De kan bli väldigt effektfull ihop med höstblommande ljung, lågväxande enar eller olika slags kryddväxter. Här ovan samplanterad med vitblommande stenkyndel.

Lavendeln kan blomma flera gånger per säsong, eller försenas i blomningen om man klipper ner den innan knoppsättning.

För att förlänga blomningstiden kan man beskära lavendeln innan blomning som på bilden ovan. Här har man klippt ner varannan lavendelbuske till en grön kudde. Bara den kontrasten är dekorativ i sig, men på köpet får man en lång blomningstid när de beskurna buskarna väl sätter igång.

Gulbladig oregano skapar en kraftfull kombination med lavendel.

Eller så satsar man på färgkontrast som här, samplanterad med gulbladig oregano. Mycket effektfullt, där de två kyliga färgerna framhäver varandra. Men dutta med måtta. En gulbladig planta här och där är bättre än en hel rabatt med bara knalliga färger.