Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.
När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.
En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.
Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.
Släktskapet med hyacinterna syns tydligt.
Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.
Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.
Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!
Aftonstjärnans blad håller sig gröna under hela blomningstiden, vilket är ett stort plus.
Hela växten är mer eller mindre täckt av ett grått ludd.
Äkta kvitten, Cydonia oblonga, är ett mindre fruktträd med lång historia. Man tror den har odlats som kulturväxt tidigare än äpple. Kvitten avbildades av både greker och romare redan under antiken. Växten har sitt ursprung i Mindre Asien och Kakausus. Det vetenskapliga namnet knyter an till staden Kydonia, idag Chania, på Kreta. Det finns endast en art i släktet, men ett hundratal olika sorter.
Blomknoppen är mycket lik en rosenknopp.
Kvitten är ett lövfällande träd med rosa eller vita blommor i maj. Knoppen är snurrad som en ros och vackert rosa till färgen. Blommorna påminner om äppleblommor, men är lite runda i formen även som utslagna och liknar nästan en mindre magnoliablom. Bladen slår ut ganska tidigt och är ludet grå, som om de vore angripna av mjöldagg.
Många av de odlade sorterna är självfertila, så det räcker att ha bara ett exemplar för att få skörd. I oktober mognar de ludna, gula frukterna som passar att använda till kvittenmos, sylt, marmelad eller vin. Marmeladen får en vacker orangeröd färg vid kokning.
När kvittenbitarna får koka med socker kommer de snart att bli vackert röda i färgen.
I medelhavsländerna gör man kvittenbröd, som är en slags hård marmeladgodis, av kvittenmos, socker, citron och honung. Den bakas i ugnen i långpanna vid låg temperatur under flera timmar.
Frukterna kan vara formade som äpplen eller päron.
Råa smakar äpplena förskräckligt strävt, då de innehåller mängder av garvsyra. Däremot är de mogna frukterna ljuvliga att ta in på ett vackert fat, då de har en härlig doft som sprider sig i rummet. Den aromen liknar inget annat. Dessvärre finns det ofta stora mängder små flugor i frukterna och dessa förökar sig glatt inomhus. Så då åker fruktfatet ut!
Kvitten har ett grunt rotsystem och bör odlas i fuktig mark med något sur markreaktion. Den är härdig i zon I-II. På många håll används kvitten som grundstam vid förökning av svagt eller medelstarkt växande päronträd. Kvitten har också använts som medicinalväxt mot bl a magbesvär och ”klena nerver”.
Jag älskar att gå runt och spana med kameran i trädgård och natur! Varje dag ger nya motiv. Ibland nära-nära och ibland på lite avstånd. Skruvade vinklar och oväntade småkryp. Allting mellan himmel och rotzon! Du får gärna hänga med i mina trädgårdsbilder på Instagram! Växla till @green_spire
Svartroten liksom många rotsaker trivs i en mullrik och djupgrävd, lucker jord.
Alla som odlar och har trädgård borde absolut ta vara på sitt organiska avfall genom kompostering. Genom att kompostera kan vi minska avfallsmängderna radikalt, liksom sänka energiförbrukningen vid transport och återvinning av sopor. Genom att kompostera kan du återföra levande ämnen till naturen och trädgården.
Nedmyllning av grönsaksrester och halm på hösten ger fint tillskott till jorden.
I naturen sköts komposteringsprocessen per automatik och på plats. Löv och växtdelar som faller till marken bildar ett luftigt täcke inför vintern och ger mikroorganismer energi. I början av komposteringsprocessen är det svampar och bakterier som jobbar med materialet. Sen ger sig gråsuggor, hoppstjärtar, kvalster, maskar och asbaggar in i leken. På slutet kan man se jordlöpare och tusenfotingar pila runt i materialet.
En hel koloni gråsuggor som jobbar med jorden.
Allt organiskt avfall från en trädgård och ett hushåll duger att kompostera, så länge det inte är behandlat med kemikalier och bekämpningsmedel. Men man kan inte ta i lika mycket av alla material. En lyckad kompost bygger på blandningar av olika material med olika C/N-värde, eller kol-kvävekvot. I ena ändan av skalan finns bl a grenar, sågspån och halm som kan ha en C/N-kvot på över 100. I andra änden finner du grönsaksavfall, gräsklipp och köksavfall med ett C/N-värde på runt 15.
Hästgödsel är prima material att blanda upp kompostjorden med.
Blöta material blandas därför med torra, grova material. Kvistar och kraftiga stjälkar klipps eller flisas för att ge fler angreppsytor för nedbrytarna. Vattenrika material som fallfrukt och gräsklipp behöver blandas upp med torra som halm, barkflis eller löv för att strukturen ska bli bra. Stallgödsel kan gärna blandas in under vägen och likaså ettårigt ogräs som inte satt frö. Däremot bör du sortera bort fleråriga ogräs som kirskål, kvickrot, tistlar och maskros.
Rötter från fleråriga ogräs ska inte slängas i komposten.
Nu på våren är en bra tid att starta upp en trädgårdskompost. Rabatterna ska rensas och gräset börjar klippas. Beskärningsris från buskar och fruktträd finns säkert sedan vintern. Ha gärna en hög med torra material liggande bredvid din kompost för att kunna blanda i när det behövs.
Blanda om materialet i komposten under säsongen. En köksavfallskompost behöver röras om ofta, men en grön grovkompost har inbyggt mer syre i massan. Syret behövs för nedbrytarna och processen påskyndas. Algomin kan du blanda i i små mängder ifall du har mycket barr, eklöv eller kaffesump som är försurande. Men kalka inte, för pH-värdet på kompostjord är ändå ofta väldigt högt.
Löv från trädgården blandas in med annat material i komposten.
Vad kan då gå fel? Processen kan avstanna i förtid. Kanske är det för torrt eller för blött i materialet. Då kallnar komposten. Luktar komposten ruttet? Då är det säkerligen för blött eller komposten har inte blandats om. Syrehalten är för låg. Sätt till grovt torvströ eller halm. Luktar komposten ammoniak? Då har C/N-kvoten förmodligen blivit för låg. Det kan ske om man öser på för mycket gräsklipp eller köksavfall. Ju fuktigare material som läggs i komposten, desto högre behöver yttertemperaturen vara. Temperaturen i materialet varierar mellan 65-70 grader i början, ner till ca 35 grader under den huvudsakliga komposteringen.
Kompostmask i en gödselstack.
Hur vet man att komposten är klar? Tiden för kompostering kan man inte ha som riktvärde för det beror helt på ingångsmaterialen. Men när komposten svalnar av och får en mörk färg börjar materialet bli kornigt, jordlikt och dofta lite skog. Då kan du börja blanda in kompostjorden i dina odlingar. När den nya kompostjorden ligger till sig ännu någon månad så blir den än mer balanserad i näringsinnehållet.
Kompostjorden är fin att blanda in i befintlig jord och tillför mullämnen i ler- eller sandjord.
För att vara helt säker på näringsinnehållet i kompostjorden behöver du analysera den. Men ska man ha lite riktvärden att gå efter så kan man säga ungefär så här. Först värden för en ren trädgårdskompost som legat en säsong: pH 8, torrsubstans ca 43%, ledningstal omkring 7. Näringsvärden i % av torrsubstansen: totalkväve 0,9, totalfosfor 0,3 och kalium 1. En färsk hushållskompost kan ha som exempel: pH >8, torrsubstans 47%, ledningstal 49, totalkväve 2,8%, totalfosfor 0,6% och kalium 2,1%. Ledningstalet (lt) är ett grovt mått på hur näringsrik en växtjord är. Som jämförelse kan man ta en åkerjord som har lt på ca 2-2,5. Hushållskompostens höga lt beror vanligen på att matavfallet innehåller mycket koksalt från matrester. Den färska hushållskomposten ska därför helst blandas upp med en mogen trädgårdskompostjord för att bli mindre ”stark”.
En jord med mycket mullämnen doftar gott och är trevlig att arbeta med.
Äppleträden står i full blom i Skåne. Sorternas blomningsperiod varierar lite, men i nuläget ska de flesta ha gått igång. Blommornas utseende varierar mycket från sort till sort, och den som är en skicklig odlare känner igen träden bara på knoppar eller öppna blommor. Starkväxande Åkerö har t ex väldigt smala blomblad. Frida har starkrosa knoppar på korta skaft som sedan bleknar vid utspring. Discovery å andra sidan har gulröda knoppar och krusiga vita kronblad på långa skaft.
Gyllenkroks Astrakan är en tidigblommande och -mognande äldre äpplesort med starkt rosa knoppar.
En knepig vår har det varit så här långt för många äppleodlare. Först en väldigt varm period och nu flera nätter med frost på raken. Återstår att se hur våra fruktträd klarat blomningen, som är den känsligaste tidsperioden i trädens årscykel. De stora kommersiella odlingarna ligger oftast vid vatten, som fungerar som en temperaturutjämnande faktor. Men i våra hemträdgårdar blir det som det blir från år till år.
I brist på vildbin duger även tambin bra!
Vid pollineringen önskar man ett lagom vindstilla och varmt väder för pollinatörernas skull. I äpplets fall är det främst bin man hoppas på. Minst 14 grader ska det helst vara för att äppleblommorna ska bli fullständigt pollinerade. Efter pollineringen ska pollenet gro och fruktsättningen börja och även det är processer som kräver goda temperaturer.
Vindpollinering är inget att förlita sig på även om träden står nära varann, för äpplets pollen är tungt och flyger inte så långt. Alltså gäller det att få dit bina. Och göra trädgården attraktiv för humlor, blomflugor och skalbaggar. De är mindre köldkänsliga än bin och hjälper även de till med befruktningen. Städa inte för mycket i trädgården och ställ gärna ut några insektshotell till de vilda insekterna! Satsa på en bred palett av växter som lämnar rikligt med pollen och nektar under hela växtsäsongen så blir din trädgård populär hos pollinatörerna.
Vid pollineringen för insekterna över pollen från blomman på en äpplesort till en annan. Äppleträden är självsterila, så det måste finnas en kompis. Alla sorter är dessvärre inte kompatibla med varandra och för att ta reda på vilka sorter som befruktar varandra kan du ta en titt på ett pollineringsschema som du hittar på nätet. Där framgår det vilka äpplesorter som passar att kombinera. Katja, Filippa och Transparente Blanche är exempel på mångsidiga pollenlämnare som befruktar många andra sorter. Har du äppleträd i ett område med många trädgårdar inom en nära omkrets brukar det alltid finnas någon pollenbytare i närheten. Annars kan det vara säkrast att köpa flera träd som jobbar bra ihop.
Får man låna bikupor till sin äpplelund har träden större chans att bli pollinerade.
I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.
Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.
Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.
Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.
Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian
Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.
En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.
Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.
Som soldater i givakt står snart sparrisen i landet. En prima primör som ska avnjutas färskskördad. Det är en tidig vår i år och även sparrisen verkar bli lite extra tidig. Risk för nattfrost alltså och vissnade sparrisskott, om man inte odlar i tunnel eller täcker plantorna med fiberduk nu i början.
Sparrisen fryser lätt om det blir sen nattfrost på våren. Då blir stjälkarna helt platta och gula.
Sparris är en utmärkt nybörjarväxt, som fler skulle våga plantera, men man får förstås vänta lite på det goda. Det tar några år innan det blir full skörd. År ett efter plantering tar man inget, andra året skördar man lite. Först det tredje året kan du räkna med att skatta plantorna fullt ut.
När du ska plantera sparris behöver du förbereda jorden lite. Välj den varmaste och soligaste platsen i trädgården. Sparris är egentligen en strandväxt och föredrar sandig och lätt jord. Är din tomt belägen på lerjord börjar du med att lätta upp jorden. Gräv ett dike, ca 50 cm djupt och minst 30 cm brett. Rensa noggrant bort alla ogräs. Blanda sedan upp jorden med sand, kompostjord och stallgödsel. Pallkrage runt om funkar bra, för då får du dels en upphöjd, varmare bädd och dels en barriär mot ogräs som tar sig in från sidorna.
Gräv sedan fåror i jorden, ungefär som om du skulle sätta potatis, fast lite djupare. Bygg en ås av jord mitt i fåran som du plattar till så den blir fastare. Längs hela fåran ska det gå en ås, för det är på den som sparrisens rotsystem sedan ska placeras. Själva plantan ovan jord är ganska tanig när du köper den, men rotsystemet ska vara kraftigt, med långa, trådiga rötter. Dela på rötterna med handen som en ”mittbena” och lägg ”benan” över åsen så att rötterna ligger på var sin sida ner i diket. Ca 25-30 cm avstånd mellan plantorna är lagom. Fyll så på med jord upp till att de gröna skotten börjar. Under första sommaren föser du stegvis mer jord i diket tills att du bara har en upphöjd bädd.
Njut av de vackra bladstänglarna. De är lite som en sirlig bambu!
Vattna under första året så att plantorna etablerar sig ordentligt i jorden. Gödsla varje sommar efter att skörden är avslutad. Låt de fluffiga, vackra bladstänglarna växa upp och lagra in näring till rötterna för nästa års skörd. Ibland blir stänglarna rejält höga och då kan de behöva uppbindning för att inte vika sig och brytas. På senhösten när all blast gulnat och vissnat ner klipper du ner den vid markytan.
Skörda dagligen när produktionen är som störst. Sparrisskotten växer snabbt!
Skörd får du från år två, och då bara några stjälkar. Åren därefter kan du räkna med 10-15 stjälkar per planta. De växer fram efterhand och du skär av stjälkarna när de når en längd på ca 20 cm ovan jord. Skörda inte längre än till midsommar. Skär av sparrisen med en vass kniv strax intill jordytan. Detta är de gröna sparrisarna, medan de vita sparrisarna odlas kupade, alltså täckta med jord. Det är alltså inte olika arter, utan skillnaden ligger bara i hur du odlat fram stjälkarna. Om inget solljus kommer till bildas inget klorofyll och då blir stjälkarna vita.
Sälgen tillhör det stora och varierande släktet pilar, som innefattar allt från risliknande dvärgbuskar till stora träd. Alla arter blommar tidigt på våren och är beroende av insekter för sin pollinering. Framför allt sälgens pollen och nektar är mycket viktiga födokällor för både tambin och vilda bin. Den blommar tidigt på året när inte många andra biväxter ännu gått i blom och blir värdefull föda åt bidrottningarna innan de lägger sina ägg.
Ett ungt sälgträd som växer i öppet läge på frisk mark.
Växten är tvåbyggare, d v s han- och honblommor sitter på olika plantor. Just blomningen innebär det största prydnadsvärdet. När blomman mognar sitter det stora pollensamlingar ytterst på de hanliga ”videkissarna”.
Sammantaget ger sälgen föda åt så många insekts- och fjärilsarter att sälgen kan kallas en nyckelart. En nyckelart är en art som har stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. Larver från närmare 200 fjärilsarter och nästan 100 skalbaggsarter lever av bladen och över 200 skalbaggsarter kan finnas inne i veden. Dessutom är många svampar och lavar beroende av olika salixarter. Så sälgen kan definitivt anses vara ett lika viktigt trädslag som eken.
Sälgen används ofta planterad i landskapsplanteringar och som erosionsskydd. Den har inga större ståndortskrav, men föredrar en ljus växtplats med god markfukt, även om du ofta kan se sälgen på torrare mark. Redan tidigt utvecklar den flera stammar. Tidigare hamlades sälgen för lövfoder åt kreatur och hästar och de äter gärna även barken på tunnare grenar.
Sälgen, liksom andra pilarter har en mycket vacker äldre bark. Pilarnas bark innehåller salicin som är nära släkt med salicylsyra, som används inom naturmedicinen mot huvudvärk och migrän.
Sälgen växer ofta som ett flerstammigt träd.
Både levande och döda sälgar är värdefulla träd i naturen. Det är verkligen inget ”skräpträd” som man ibland hör sägas. Så låt sälgen stå kvar på din mark och gläds åt alla ekosystemtjänster den utför!
Nej, den behöver inte många grader i jorden innan du kan så. Bondbönan, som inte är någon böna, trots namnet, gror redan vid 5 grader jordtemperatur. Växten tillhör vickersläktet och därmed ärtfamiljen. En av våra äldsta numera odlade grönsaker är den hur som helst. Odlades i Mellanöstern och kring Kaspiska havet redan under tidig stenålder. Man har hittat fröer i egyptiska gravutgrävningar och i ruinerna från Troja. Häftigt!
Eftersom jag numera tillämpar plöjningsfritt jordbruk så krafsar jag bara runt lite lätt med en kultivator i jorden. Den är fluffig och grov med halvt förmultnade skörderester, halv och löv från ifjol. Jordförbättrar med hönsgödsel, för bondbönan vill gärna ha en kvävekick innan den vuxit så stor att rötterna själva börjar producera kväve i samarbete med markorganismer.
Lucker jord med skörderester och gott om mask. Här petar jag ner fröna till ca 5 cm djup.
Fröna är stora och platta och sätts på ca 5 cm djup. Du kan så dem enligt olika system. Ettdera i enkelrader med 15-20 cm mellan varje frö och 50 cm mellan raderna. Eller i dubbelrader med 15×15 cm mellan fröna och 50 cm mellan varje dubbelrad. De höga plantorna stöder sig då mot varandra och så plockar du mogna baljor från var sin sida.
Gödsling med pelleterad hönsgödsel i samband med sådd.
Vanliga namnsorter i handeln är Ratio, Witkiem-Manita, Witkiem-Frühe Weisskeimige, Witkiem Major, Vroma, Green Hangdown, Express och De Monica. Det finns också en gammal svensk kultursort som heter Solberga. De flesta sorter mognar efter 65-72 dagar. Färdiga baljor kan man skörda under hela sommaren och hösten. Unga baljor, där fröna bara precis börjat utvecklas, kan man äta hela, lätt kokta. Annars väntar man tills fröna blivit fasta inne i baljan. Fräs dem i lite olja tillsammans med vitlök, använd bönorna i grytor eller mosa till pesto. Det är en läcker och lättplockad grönsak som borde odlas mer.
Mognade baljor av bondbönan Solberga.
Lättodlad är bondbönan också. Det enda som man får se upp med är bladlöss. Toppskottet får nästan alltid bladlöss, men det påverkar sällan tillväxten. Toppen kan du nypa av så fort blomningen är klar. Om plantorna lägger sig så kan du stödja dem med pinnar. Ett tips är annars att göra en risspaljé som de kan klättra emot redan från riktigt små plantor. Precis som till sockerärter eller luktärter. Du kan kupa jorden mot plantorna när de är en dryg decimeter höga. Då står de stadigare. Vattna ofta under säsongen och stödgödsla under tillväxtperioden med kaliumrika gödselmedel som t ex Algomin, benmjöl eller vedaska.
Lite större än en pallkrage, men fortfarande i hanterbar storlek. Odlingsbäddar i den Engelska Trädgården på Svabesholm.
Odlingsintresset bland unga vuxna och medelålders är på topp. TV-program om ekobönder och kändiskockar hjälper till att sprida vurmen för egenodlat, närodlat, vildplockat och i högsta grad hållbart producerat. Det tackar alla vi som jobbar i det gröna för.
Makalösa hallon från egen hallonhäck. Och helt maskfria!
Jag tycker pallkrageodling är härligt. Det är ett steg vidare från krukor på terrassen, men fortfarande så enkelt, lättöverskådligt och hanterbart. Du behöver inte mer än en pallkrageodling på 0,96 m2 för att på allvar bli biten av odlingslyckan. Och sen vill man bara ha mer och mer!
Torvkuber med förkultiverade plantor av rotselleri redo för utplantering på friland.
Någon fullärd odlare kommer jag aldrig att bli. Har min egen hobbyträdgård med odlingsbänkar, bärväxter och fruktträd där jag experimenterar en del. Som produktionsansvarig för frilandsodlingen på en naturbruksskola är arealerna enormt mycket större och avkastningskravet likaså. Samtidigt ska här finnas plats för elevernas test och misslyckande, men vi måste också kunna visa på fullskalig professionell odling. Med såväl ekologiska och konventionella metoder.
En del handarbete blir det även i större odlingar. Mellan kålplantorna i raden hackas ogräset för hand samtidigt som man kontrollerar att plantorna är fria från larver och annan ohyra.
För att bli en skicklig odlare måste man odla. Det är inte svårare än något annat ämnesområde. En kirurg måste få operera, en ryttare rida och en författare skriva. Öva, läsa på, ifrågasätta, prova igen och lyssna på erfaret folk. De som varit med länge ger värdefull info som puttar iväg dig ett extra steg. Mot nya grödor, nya odlingsmetoder och ännu mer nyfikenhet.
Det ryker från högen av halmblandad hästgödsel som ska ut på fältet till speciellt näringskrävande grödor som t ex kål, majs och kronärtskocka.
Att bruka sin jord handlar om att leva med jorden och mata den med nyttigheter. Jorden får inte utarmas, utan den ska ha något tillbaka för varje morot du drar upp därifrån. Annars är jordens kraft snart förbrukad.
I anslutning till bönorna växer blåklint, ringblomma och solros som ger mat till de nyttoinsekter som hjälper till att bekämpa ohyra i odlingen.
Att lära sig ta hand om odlingsjorden och förbättra dess potential är en särskild konstart. Men det enda långsiktiga rätta, även i de riktigt stora produktionsperspektiven. Monokulturer, bekämpningsmedel och uteblivna pollinatörer kan ta död på odlingsbranschen över tid. Så ju fler som börjar odla pallkrage, desto fler som ifrågasätter och värnar den ”goda” produktionen.
Spara sälgbuskar i lähäckar och kanter kring din odling. De ger pollinerande insekter värdefull första föda om våren och blir därmed en förutsättning för deras fortplantning.
Läs vidare i mina gamla inlägg och prova dig fram till din egenodlade, hållbara mat! Lycka till med odlingssäsongen!
Fina, mjälla huvuden av spetskålen Red Flame. Årets sista omgång i början av oktober.
