Författare: Maria i det gröna

En läcker våräng

En äng är inte bara härlig ersättning för gräsmatta, för den innebär en del jobb förstås. Den lockar också till sig fjärilar, humlor och bin som pollinerar fruktträd och grönsaksland och fåglar som tar hand om olika skadeinsekter.

Nejlikroten ’Totally Tangerine’ spelar huvudrollen i denna kombination tillsammans med blå kantnepeta.

Planerar för att anlägga en ny försommaräng i år. Ett blomsterparti för torrare mark i soligt läge. Fuktiga ängspartier i delar av trädgården har jag redan. Den fuktiga ängen har ett växtval som kungsängslilja, gullvivor, bollvivor, smörboll, lungört, och olika narcisser samt vildväxande vit- och gulsippor, ängsbräsma och humleblomster. Den torra ängen kommer att bli en större utmaning.

Härlig blomning i den fuktiga ängen i början av maj: gullviva, bollviva, narciss och kejsarkrona.

Platsen för torrängen ska helst vara solig-halvsolig. Har din tilltänkta plats en tjock gräsmatta får du börja med att gräva bort grässvålen och blanda upp matjorden med grus eller sand för att få ett magrare underlag. I mitt fall tänker jag utnyttja den del av trädgården som består av mager gräsmatta. Så svagvuxen att jag ofta kan lämna den oklippt större delar av sommaren, just för att gräset inte är särskilt kraftigt där.

Grunden för den fuktiga ängen är naturlig förekomst av ängsbräsma som sedan bättrats på med fler och senare blommande växter.

Du kan gå tillväga på tre sätt: genom att så frö, sätta färdiga plantor eller en kombination av de båda. Snabbast resultat får du såklart med redan rotade pluggplantor eller större perennplantor. För att så in frö behöver jorden bearbetas så att fröna kommer ner i lucker jord. Du kan gräva upp fläckar för sådd och mylla ner fröna i ytjorden. För att komma igång snabbare med blomning planterar du färdiga plantor runt om i den magra grässvålen. Är det torrt väder behöver du vattna ängen de första månaderna tills växterna etablerat sig.

Exempel på växter som trivs på torr ängsmark är: backnejlika, backsippa, backtimjan, gullris, gulmåra, kattfot, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage, rödklint, solvända, strandtrift, styvmorsviol, tjärblomster, åkervädd, äkta johannesört och ängsviol. Akleja är en växt som trivs både torrt och i lite fuktigare jord, men den vill gärna ha något mer näring. Har du kalkrik jord kan du dessutom lägga till axveronika, blodnäva, brudbröd, cikoria, gullviva (växer både torrt och fuktigare) samt kungsmynta/oregano. Fröblandningar och pluggplantor till dessa kan man köpa hos bl a företaget Pratensis.

En mer vildvuxen del där rosa krollilja samsas med hundloka och nässlor.

Tidigare år har jag sparat delar av gräsmattan på den torra delen oklippt under hela försommaren. Det kom glatt upp prästkragar, blåklockor, gulmåra, brudbröd och olika fibblor redan första året. Så fröbanken fanns där i jorden. Men det blev mycket mullvadshögar och sorkgångar också, för de stortrivdes i den ostörda jorden. Så numera håller jag noga koll på ängspartierna och klipper gångar och slår ner växtligheten ganska tidigt, bara för att inte sork och mullvad ska få härja fritt.

Perenna växter som formar en riktig försommardröm: nejlikrot, kantnepeta och gulltörel.

Dags att så det allra tidigaste

Trist och grått väder ute så då passade jag på att så olika fröer. Blå bergvallmo Meconopsis, en vit japansk viva, basilika och sen chili. Chilin är det mest bråttom med, så den ska jag berätta lite mer om.

Chilifröer av okänd sort.

Har inte köpt några nya fröer i år, utan tar frö från egna sparade frukter. Det kan vara ett lotteri ibland, för det blir inte alltid samma sort som den fröna kommer från. Om det ursprungliga fröet var en F1-hybrid blir det överraskningar. F1 betyder första generationen efter en korsning. Då kan den sorten endast kopieras om du har båda föräldrasorterna. När man sår frön som man tagit av en F1 sort kan det bli vad som helst i F2- generationen. Den växten behöver inte alls likna moderplantan.

Förberedda krukor med färdig såjord.
Små såkrukor fyllda med en blandning av såjord och perlit.

Det är annars rätt enkelt att lyckas med chili. Dessutom finns det fantastiskt många roliga sorter att prova. Jag gillar att använda chili i det mesta av matlagningen, men föredrar så milda sorter som möjligt. För då kan man ta i mer chili och får mer smak och arom i maten. Inte bara outhärdlig hetta så tårarna rinner.

En fullvuxen chiliplanta kan i bästa fall ge 20-30 frukter under en sommar.

I Sverige är det för kallt för att så chili på friland, utan de blir bäst i växthus. Men utvecklingstiden är lång, så det är bäst att förodla chili inomhus i små krukor. Förodlingen av chili kan du sätta igång med redan i januari så att plantorna hinner växa till sig och bära frukt. Vissa sorter är särskilt långsamma och kan vara värda att starta redan i december. Det är arten Capsicum chinense som kräver längst säsong.

Frön av chili kan sås flera i samma kruka.
Några fröer per kruka kan man så för att spara plats.

Så chilifrön inomhus i små krukor med dräneringshål i botten. Använd helst såjord som är lätt och näringsfattig. Tryck ner några fröer i varje kruka till ca 0,5 cm djup. Vattna med en sprayflaska och täck krukorna med genomskinlig plast. Ställ på ett varmt ställe, t ex ovanför ett element. Det behöver inte vara i fönstret. Har du större mängd sådder är en värmematta att föredra. Den finns i olika storlekar och de bästa är försedda med termostat.

Sedan ser du till att hålla sådden lätt fuktig. När groddarna kommer upp behöver plantorna gott om ljus. Bäst är extra växtbelysning. När de visar sina första karaktärsblad planterar du om i krukor en och en och kan ställa dem lite svalare, ca 16-18 grader. Efterhand som plantorna växer till sig ger du dem större krukor och vanlig planterings- eller blomjord.

Småplantor av olika slag har flyttat ut till växthuset dagtid. Greenspire
Längst fram paprikaplantor på avhärdning i växthuset dagtid.

Det ska vara varmare än 12 grader i växthuset innan plantorna flyttar ut. Ettdera värmer du upp med en fläkt, eller så ordnar du med extra belysning inomhus tills det är dags. Ge varje planta en stor kruka, helst 10 liter, för att den ska ha tillräcklig jordvolym. Det är viktigt för både näringstillgången och fuktens skull att krukan är tillräckligt stor. Vattna lite och ofta och blanda gärna svag näring i vattenkannan. Kolla plantorna ofta så inte bladlössen slår till.

Chiliplanta i blom i växthuset. Greenspire

Från slutet av juli-augusti kan man börja skörda chilifrukter. Vissa sorter är sena och mognar inte förrän i september. Tar du dem gröna är de mildare och när de utvecklat sin fulla färg har de också fått en hetare smak.

Chilifrukter skördade som gröna och röda.
Mildare gröna och hetare röda frukter. De röda kan torkas, medan gröna bör ätas direkt.

Vintergrön raritet

Planterade några exemplar förra sommaren i mitt woodland av den relativt okända ormbunksväxten Cyrtomium fortunei, som på svenska kallas japansk mahoniabräken och på engelska Holly fern. Jag gillade det upprätta och starka bladverket och det lätt glansiga utseendet, som javisst, påminner om mahoniablad. Växten härstammar från östra-sydöstra Asien. Du kan hitta den i några få svenska plantskolor, men sällan i några större kvantiteter.

Det sägs att höjden varierar utifrån förhållandena på växtplatsen. Från 30 till 70 cm hög kan den bli. Jorden får gärna vara fuktig och genomsläpplig, pH-neutral och växtplatsen skuggig till halvskuggig. Skyddade växtplatser i Södra Sverige kan den klara, men det är en ömhudad växt. Den ska helst vintertäckas med löv och grenar eller annat mulchmaterial för att ge bästa förutsättningar för övervintring. Än så länge i vinter har det inte varit någon snö, och knappt någon frost heller där jag bor i zon 2, så mina plantor är vintergröna och fina.

Tittar man på undersidan av bladen sitter där sporangier, ett slags sporbehållare. Nu under vintern är de gulgröna, men när det blir dags för de mogna sporerna att lämna bladet är de mörkt bruna. Jag noterar att inte alla blad har sporangier. Det verkar som om de allra mörkaste gröna bladen är kala på baksidan. När nya blad rullas upp på våren ska de vara starkt ärtgröna med svarta fjäll på stjälken. Ju skuggigare läge, desto mattare blågrön färg, medan de i sol blir ljusare gröna. I en engelsk källa läser jag att bladen kan klippas ner om senvintern inför det nya bladutspringet. Jag kanske väljer att ta bort bladen från hälften av plantorna för att testa hur det blir.

Plantorna kan delas under tidig vår, men man ska också kunna föröka den japanska mahoniabräken med sporer. Sporförökningen får nog någon med mer tålamod ta hand om, för det dröjer flera år innan man har en fullvärdig planta. Hur som helst, ett spännande test.

Jobba dig till en bra jord

Att ta hand om och förbättra sin jord borde vara en lika stor fråga som att förbättra klimatet. Eller egentligen hänger de två ihop. Jordhälsan och bördigheten är en förutsättning för att kunna leva klimatsmart och odla utan större påverkan på klimatet. I det lilla perspektivet är det helt enkelt en fråga om att förbättra och säkerställa en skörd även i framtiden, samt att värna en mångfald av djur och växter i både odling och natur.

Daggmasken gräver gångar och drar ner organiskt material från jordytan i matjordslagret.

Förbättring av markstruktur
Mer och mer pratas det om no-dig-metoden, d v s att odla utan plöjning eller höstgrävning. En metod som ökar jordens volym och genomsläpplighet eftersom maskar och andra jordlevande organismer får sköta sitt jobb ostört och skapa en porös och humusrik jord. Det organiska materialet som lämnas ovanpå marken eller brukas ned stabiliserar jordens aggregatstruktur. Rotsystemen påverkar också strukturen genom att gångar blir kvar i marken när rötterna förmultnar. Markstrukturen påverkas också indirekt då det kol och kväve som tillförs jorden gynnar mikrolivet, såsom kvalster, jordlöpare, hoppstjärtar och maskar i marken.

Odlingsbäddar som täcks om hösten med odlingsrester och halm. Därefter läggs ett lager kompostjord ovanpå för att hålla materialet på plats.

Bekämpning av ogräs och skadegörare
Tillgängliga kemiska preparat för bekämpning av ogräs och ohyra i konventionella odlingar minskar för varje odlingssäsong. Det betyder att våra grönsaksodlare och lantbrukare måste tänka om och hitta alternativa metoder. Gröngödsling bör ingå i växtföljden hos ekologiska odlare i o m att mineralgödsel inte är tillåten. Gröngödsling med eller utan täckodling, mellangrödor och bottengrödor är möjliga lösningar för att få en bättre jordhälsa och en renare odling, även om man ser till ogräsproblematiken. Beroende på vilka ogräs som finns i jorden väljs lämpliga gröngödslingsarter. Det är viktigt att vallen putsas innan ogräsen sätter frö.

Persisk klöver doftar gudomligt och bidrar till en bättre jordhälsa.

Blanda flera arter
Så helst en blandning av olika gröngödslingsväxter. Blandningar har den fördelen att de är odlingssäkrare än ett bestånd av enbart en art. Blanda gärna kvävefixerande arter med sådana som inte är kvävefixerande. En eller flera gräsarter bör också ingå. Det finns färdiga fröblandningar att köpa om man inte vill experimentera själv. Subklöver, gul lupin, sötväppling, luddvicker, åkerböna, bovete, råg och havre är exempel på arter.

Vitklöver bör slås tidigt om man inte vill att den ska fröså sig.

Baljväxter är ett näringsrikt alternativ som passar både i gröngödsling och ogräsbekämpning. Det finns flera ettåriga klöverarter som samtidigt som de fixerar kväve från luften även håller nere ogräs och fungerar som nektarkälla för insekter. Nektar och pollen från blommorna är dessutom en värdefull tillskottsföda för parasiternas naturliga fiender. Att ta hand om och uppföröka skadegörarnas naturliga fiender tidigt på säsongen innan skadegörarna anfaller kan vara avgörande för bekämpningen av dessa.

Honungsört och blodklöver i en ettårig blomsterremsa motarbetar ogräs genom skuggning. Honungsört bör dock putsas innan fröbildning om man inte vill att den frösår sig.

Blommor föder nyttodjur
Genom att tillföra blommande växter i grönsaksodlingar kan man bidra till en biologisk bekämpning av många skadeinsekter som bladlöss och kålmal. De blommande växterna lockar parasitsteklar från omgivande vegetation tidigt på säsongen och erbjuder både skydd och nektar innan själva skadeinsekten kommer in. Genom att slå vallen i omgångar säkerställer man att det ständigt finns blommande växter som föda åt pollinatörer som humlor och fjärilar.

Ettårig blandning av westerwoldiskt rajgräs, blodklöver och perserklöver som gröngödsling.

Tillförsel av kväve
Innehåller blomsterblandningen klöver och bladrika växter får jorden tillgång till värdefull näring och förbättrad struktur när gröngödslingen vänds ner i marken. I första hand handlar det om kväve, som bundits till kvävefixerande bakterier på baljväxternas rötter samt kol, som härrör sig från de grövre växtdelarna. Ju tidigare en vall brukas ner i jorden, desto större är näringstillskottet. Gröngödsling tillför däremot ingen fosfor till jorden, så det måste kompletteras på annat sätt. Till exempel med Biofer, som är ett KRAV-godkänt gödselmedel som är tillåtet i ekologiska odlingar.

Gröngödslingen har alltså inte bara positiva effekter på ogräsreglering, markstruktur och artrikedom, utan har också stor betydelse för ett kemikaliefritt och mer varierat odlingslandskap där många arter kan trivas.

Att sätta vitlök

När höstregnen och mörkret slår till på riktigt brukar den värsta trädgårdsivern lägga sig. Åtminstone hos mig. Mätt på trädgårdsarbete och växtkraft behöver jag en liten återhämtning innan planeringen för nästa säsong börjar. Men det finns en grej kvar, som avrundar skördeåret och sätter punkt. Innan frosten fryser till jordytan får vi inte glömma bort att sätta vitlöken.

Vitlök är en härlig krydda i all mat och dessutom en hälsosam ingrediens. Godast är den färska vitlöken som kan skördas från början av maj. Ännu helt oklyftig och lite syrlig i smaken. Underbar att skiva tunt och bara fräsa ett ögonblick i stekpannan. Blasten är också en fin smakhöjare att krydda maten med.

Hur gör du för att plantera vitlöken? Gå till trädgårdshandeln och köp certifierad utsädesvitlök. Den är garanterat fri från sjukdomar. Det finns mängder av sorter från olika länder, men de franska är vanligast. Välj så stor lök du bara kan hitta. 60+ föredras av yrkesodlare och då går det 10-12 lökar per kg. Sorten Thermidrome är en lättodlad favorit med vitt skal, Germidrome en fin vitlök med lila skal. Dela sedan de hela vitlökarna i klyftor genom att bryta loss sidolökarna från varandra. Vissa sorter har 10 klyftor per lök, andra bort mot 14-15. Ju större klyftor, desto bättre skörd!

Förbered jorden du ska plantera i genom att plöja, harva eller fräsa den fin och lucker. Vänd ner kompost, gröngödsling eller stallgödsel för att tillföra humusämnen. Markera raderna med snöre eller rits. Ett radmellanrum på 40-50 cm är lagom. Sätt klyftorna ca 5 cm djupt och med 10 cm mellanrum. Vitlöken ska bara hinna få lite rötter nu i höst innan kylan kommer. Efter tjälen släpper till våren börjar den växa. När tillväxten startar kan du gärna tillföra jorden mer näring, mineralisk eller vegetabilisk.

I mitten av februari i år hade vitlöken stuckit upp sina första gröna skott.

Det såg inte mycket ut för världen, men en dryg månad senare var det redan full fart i vitlökslandet. Då behöver löken en giva kväve för att ta fart och börja växa till sig. Marktäckning med gräsklipp är en bra kvävekälla som samtidigt håller undan ogräset och ger en lucker jordstruktur. Under våren har vitlöken stort vattenbehov, men senare under säsongen klarar den att växa torrare. Skördar gör du när blasten börjar gulna och lägga sig. Det brukar bli i augusti. Den kan gärna få ligga på jorden och torka några dagar i solen innan du tar in löken i torrt och mörkt lager.

Lycka till med vitlöksåret!

Skogsträdgård i oktober

Har upptäckt att jag har ett klart underskott av höstblommande växter i min trädgård. Visst, det är en skogsträdgård, eller naturträdgård som jag brukar säga när jag ursäktar att det är lite si och så med skötsel och ogräsrensning. Och då kan man komma undan med mindre blomsterprakt, för nu är det mustiga dofter av löv, fallfrukt, fuktig jord och alla slags svampar som ska få komma fram. Men visst hade det varit kul med lite färgstarka höstblommare bland det gula och rostbruna.

Eftersom trädgården gränsar till, eller är inkluderad i bokskogen, så är det mycket naturliga växter som ingår här. Pestskråpet (ovan) är trevlig i blomningen, men de parasollstora bladen blir lite för mycket när de växer upp. Däremot nu när de börjar packa ihop och delmultna så gillar jag dem extra mycket.

Rosor av olika slag, även den vilda nyponrosen Rosa canina får plats. Fåglarna låter nyponen mogna, men snart kommer det att bli full fest i snåret när de proppar sig fulla med vitaminer.

De gamla fläderbuskarnas grova bark erbjuder bra fäste för mossan. Fläder vill jag ha både för blommornas och bärens skull. Bären, som är fyllda av bläckblå saft, är också fin fågelmat. Mörklila fågelbajsar skvallrar om bärfrossan.

Mossan ligger som en tupé på den här fina stenen. Härligt grön och frodig blir den ett litet blickfång i gläntan. Harsyran växer på en annan sten. Friskt grön och syrlig i smaken. Den sprider sig i den fuktiga skogsmarken med sina krypande jordstammar och etablerar sig snabbt lite upphöjt från omgivningen.

Och de här ljuvliga små svamphattarna på sina gängliga parasollben! De är osannolikt vackra och nästan lite genomskinliga där de sticker upp ur mossan. Boklöven ligger så vackert arrangerade runt om svampbenen.

Kissen gillar att vara ute och göra trädgårdsarbete. Fotografering inkluderat. Så då kommer hon smygande och placerar sig på en bra utkikspunkt för att ha koll var jag grejar och rör mig. Vem vet om det skrämmer upp någon sork eller skogsmus.

En hejdlöst blommande stilträdgård är svår att peta in här på denna tomt. Men trivsamt är det ändå i all sin enkelhet!

Hoppas på rekordskörd av fikon även nästa år

fikon Bornholmsfikon fikonkart övervintring fikonträd fikonplanta mogna fikon

I september brukar fikonen ha mognat helt på mitt krukodlade exemplar. Det är ett 6-7-årigt fikonträd av sorten Bornholmsfikon som släpas upp på vinden varje höst för att övervintra frostfritt. I år blev det en jätteskörd från de ganska stora kart som satt kvar på trädet inför vinterförvaringen ifjol. Trodde inte riktigt på att de skulle sitta kvar och orka utvecklas, men tänkte att ”går det så går det” och lät alla friska kart sitta kvar på plantan vid intag.

Plocka bort mögliga och skadade fikonkart innan vinterförvaring.

Fikon är i Norden en klassisk orangeriväxt som helst ska tas in över vintermånaderna, i alla fall om man bor norr om Sveriges zon 0-1. Träden tappar löven på vintern, så de behöver ingen ljus övervintringsplats. Alltså funkar en kallvind, sval veranda eller källare som vinterförvar. Det får gärna vara mellan 0 och +10 grader.

Nu börjar fikonets blad gulna och småningom falla.

Fikon kan i milda klimatzoner även stå ute på friland eller intill en varm vägg, och de brukar överleva i rötterna, även om yttersta grenverket kan få frostskador. I så fall fortsätter tillväxten med nya skott från stammen eller rotzonen nästa år. Ett sådant fikonträd blir väldigt buskigt och brett med tiden.

Buskig fikonplanta med sommarkart.

Passade på att koka fikonmarmelad av de stora fikonen jag fick i höst. Det blev en makalöst god sylt gjord på grovt hackade fikon, syltsocker och en halv svag chilifrukt. Chilin kan bara anas i smaken, men den ger ändå lite extra krydda.

fikonsylt chili syltsocker fikon
Hackade fikon blandat med socker och lite chili.
fikonmarmelad fikonsylt fikonbuske
Några små burkar färdig fikonmarmelad.

Oj oj så mycket squash och pumpa!

Som nybörjare på grönsaksodling är det uppmuntrande att börja med squash och pumpa. Självförtroendet får sig en boost när man ser hur till synes utan större odlaransträngning de väldiga frukterna ligger där i all sin prakt. De har en potential att växa fort och det gillar framför allt barn. Man ser skillnad från dag till dag.

Man kan grovt dela in släktet i tre grupper: sommarsquash, vintersquash och pumpor. Sommarsquashen är de tidiga, tunnskaliga, oftast avlånga frukterna med ett vitt kött. Pumpan är gul i fruktköttet och blir ofta mycket stor. Det finns både prydnadspumpor och matpumpor.

Patisson av fransk typ, en delikat sommarsquash med smörig smak.

Sommarsquash skördas kontinuerligt under sommaren, vintersquash och många pumpor först när bladen har vissnat ner. Sommarsquash skördas dagligen, för de ska helst tas som små! Då är de nämligen allra smakligast. I Frankrike säljs små squash under namnet courgette med blomman sittande kvar. Vintersquashen har ett hårdare skal, mognar sent och kan lagras in på vintern. Den är lite petigare att ta hand om och ska inte tas förrän skaftet torkat. Knacka på skalet och får du ett ihåligt svar är frukten redo. Skär av nära plantan med vass och ren kniv så du får ett långt skaft att hålla i. Låt därefter frukterna mogna inomhus i ett varmt rum. Därefter kan de lagras något svalare i minimum 12 grader.

En stor prydnadspumpa som ska bli orange innan den skördas.

Både squash och pumpor är mycket frostkänsliga. Direktsår du ska jorden hålla minst 15 grader. Förkultivering inomhus ger oftast en snabbare tillväxt. Passa de unga plantorna från sniglar och fåglar. Både fasaner och svartfåglar är mästare på att bita av de unga plantorna och de kan snabbt ödelägga ett mindre fält.

Under en lunchrast passade råkor och kajor på att skövla nyplanterade pumpor och squash.

Plantera glest. Ju mer plats och luft och ljus plantorna får, desto mer frukt blir det. För att undvika att störa de känsliga rötterna kan du gärna marktäcka med halm eller gräsklipp efter utplantering. Att täcka odlingen med grönsaksnät är bra för att skydda plantorna och frukterna mot fåglar. Tänk dock på att pollinerande insekter måste komma till blommorna för att det ska bli några frukter.

Odlingen är täckt med grönsaksnät för att skydda mot fåglar.

Pumpaväxterna har vanligen separata han- och honblommor. Honblomman har en liten gurkliknande frukt bakom själva blomman vid bladfästet och en rund pistill i mitten av blomman. Hanblomman sitter direkt på blomstjälken och har en tydlig ståndare med pollenmjöl inuti blomman. Observera att det finns även partenocarpa eller självbefruktande sorter. Dessa kan odlas i växthus och under fiberduk.

Honblomma av pumpa.

Squash och pumpor vill ha en mullrik och lucker jord. De behöver mängder av vatten och näring eftersom tillväxten är kraftig och plantorna bildar en stor bladmassa. Kalium är det viktigaste näringsämnet, men kväve ska man bara ge sparsamt. Blodmjöl och hönsgödsel är starkt kväverika gödselmedel och de ger mest bara bladtillväxt och inga blommor/frukter. Stallgödsel är bra eftersom det även ökar mullhalten i jorden.

Plantera mer gurkört i trädgården

Gurkörten är en ätlig och ståtlig växt som gillas lika mycket av insekter som av människor. Eftersom den inte bara är lättgrodd och rikblommande, utan också tar mycket plats som fullvuxen planta så behöver du inte så så många frön. Den gror i vanlig trädgårdsjord och formar snabbt en hårig planta med köttiga blad.

Plantera ut de små bladrosetterna ganska glest – minst 50 cm emellan varje planta. Den växer fort upp och kräver inte speciellt mycket av sin växtplats. Halvskuggigt och lätt fuktig jord tror jag är bäst för att få en kontinuerlig blomning över sommaren. Står den för varmt och torrt sätter den frö och vissnar ganska kvickt.

Har du en ”skräphörna” i trädgården som kan bli insektsreservat så får du stor glädje av gurkörten när den börjar blomma. Mängder av humlor och bin dras till dess söta nektar. Men du kan lika väl samplantera den med grönsakerna och bären för att dra nytta av dess tilldragande förmåga på pollinatörer och stopp för flera olika slags ohyra. Se den som en nyttoväxt alltså. Jordgubbar, kålväxter, tomater och squash är exempel på växter som trivs bra ihop med gurkörten. Och faktum är att du kan se fram emot en inblandning i odlingen år 2 eftersom den självsår sig rikligt.

Både blommor och blad duger att äta. Bladen kan användas råa lätt hackade eller hastigt förvällda och har en salt gurkaktig smak. Blommorna kan blandas i drinkar eller vattenkannan eller som dekoration i sallader. Du kan använda både blad och blommor i te. Växten är rik på zink, betakaroten, kalcium, järn och kalium samt vitamin B och C.

Pionglädje

Slösigt, ljuvligt i pionrabatten hos Åbergs

Nu går luktpionerna på sina sista sidoblommor för i år. Det var en makalöst slösig blomning, som vanligt. Ingen sommar utan pioner, kan jag säga. Och ingen pionsommar utan ett besök hos Åbergs Trädgård i Ystad. Sådana jätterabatter har inte många av oss möjlighet att ha hemmavid, så då får man åka bort för att frossa på riktigt.

Auguste Dessert har karaktäristiska ljusa bladkanter och en härlig doft

Problemet med uppbindning tar de inte så allvarligt på hos Åbergs, utan de sorterna som blir högst och slängigast får stödja sig på kortare, stabilare. Blir det en blöt försommar växer stjälkarna längre och då ligger alla över varandra i en hög. Man får böja på knäna för att titta in i blommorna och borra näsan i kronbladen. Och det gör man.

Luktpioner doftar olika. Någon lätt och pudrigt. En annan väldigt tydligt och kryddigt. Doften hos en pion är olika under morgon och kväll. Doften kan också påverkas av lufttemperatur och -fuktighet. Tidigt på morgonen på väg till jobbet är doften starkast. Mitt på dagen i fullt solsken blir den beskedligare. Vissa sorter luktar nästan lite illa.

Duchesse de Nemours, läcker som en citronsorbet!

Bland de starkast doftande vita kan favoriten ’Duchesse de Nemours’ och ’Kelway’s Glorious’ nämnas. Dubbla och rent vita med lite svagt limegult längst in på kronbladen. To die for, alla kategorier. ’Sarah Bernhardt’ och ’Alexander Fleming’ är ljuvligt doftande i den rosa färgskalan.

Den blodröda sorten Marie Brandt har snyggt rödfärgade stjälkar

Genom åren har det blivit många sorter i egen trädgård också, men eftersom jag är ganska slarvig med att spara etiketter eller anteckna sorter, så får jag i efterhand gissa mig till vad det är som jag planterat.

Gay Paree finns bland de mer svagdoftande, men ack så vacker!

Helst ska man plantera pioner på hösten för att ge dem de bästa förutsättningar. Rotsticklingar som lockar på en trädgårdsmässa om våren kan vara trickigt, och tar ofta många år att utvecklas till en blommande individ. Lätt fuktig och genomsläpplig jord med ett halvskuggigt-soligt läge brukar bli bäst. Plantera dem grunt, inte djupare än i krukan. Och låt bli att peta bland rötterna sen. Lägg inte på för mycket jordförbättring om våren, utan markera redan på hösten i rabatten var plantorna står, så de inte blir täckta med kompost eller kogödsel när odlingsivern vaknar på våren.