Gräs börjar bli mer och mer accepterat och efterfrågat som trädgårdsväxter. Det finns prydnadsgräs för alla typer av rabatter, från torrare till sådana som ligger i skuggan och mer fuktigt. Prärieinspirerade planteringar är underbara nu om hösten. Där samsas gärna gräsen med perenna växter som olika rudbeckior, kärleksört, anisisop, perovskia, höstaster, solbrud mfl. En skuggigare woodlandträdgård hyser ormbunkar, höstanemoner, hasselört, funkia och murgröna vid sidan om skuggtåliga bambu och gräs med vitbrokiga blad.
Jag skulle säga att gräsen kom till trädgårdsdesignerns medvetande med hjälp av Piet Oudolf omkring år 2000. Drömparken i Enköping grundlades lite tidigare och på Bo01 i Malmö skulle det anläggas en stor park med gräs som marktäckare. Sedan dess har gräsvurmen tagit fart på allvar och Oudolf blivit berömd internationellt för sina prärieplanteringar.
Ett stiligt gräs är Stipa gigantea, jättefjädergräs. Den finns i olika namnsorter och vill man ha ett lite lägre jättefjädergräs så är sorten ’Pixie’ bäst. Jag gillar samplantering bäst, t ex med höstanemoner och rosor som i denna rabatt. Då får den samspela och åstadkomma rörelse med sina fjäderlätta ax. Annars kan man ju placera den som en solitär i en grusträdgård också.
För växtnörden är det säkert bekant att Stipa gigantea inom kort antagligen kommer att övergå till namnet Celtica gigantea. Botanister har under många år utrett släktskapet inom gruppen Stipa och gett dem nya släktnamn. Det tar ett par år att arbeta in ett nytt namn, det har jag märkt. Och man får skriva in de nya namnen i sina gamla växtlistor och -böcker för att sakta med säkert nöta in dem. Svansfjädergräset, Nassella tenuissima, nedan är ett annat gräs som förr räknades i gruppen Stipa. Ett underbart perenna gräs som gör sig bäst i stor mängd, men gärna inblandat i planteringar med starkt upprätta blommor som iris, liljor och varför inte vår alldeles vanliga tagetes.
