Blogg

Trädgårdsplanering: utökad skuggrabatt i fuktigt läge

Jag har ett trädgårdsprojekt här hemma som jag ska ta itu med till våren. Det är i ytterkanten av trädgården ut mot lunden och bäcken som jag undan för undan byggt ut en skuggplantering. Inte egentligen köpt så många växter, utan de har bara hamnat hos mig. Ofta när jag jobbar hos någon kund kanske vi byter ut gamla planteringar som folk tröttnat på och växterna ska slängas. Det där har jag ju lite svårt för, så de får ofta ett fortsatt liv hemma hos mig. Och så har den här rabatten ökats på efter hand.

Benveden är tacksam för sin röda höstfärg.

Fingerborgsblomman, Digitalis trivs i fuktigare jord på halvskuggig plats.

Platsen är skyddad mot starka vindar eftersom den omges av skog på två sidor. Här är ursprungligen styv lerjord med god fuktighet. Jorden är stadigt förbättrad med kompost, höstlöv och torv för att passa de växter som hamnat där. Det är nog ganska kväverikt för de brännässlor som växer i skogsbrynet tar sig riktigt bra. Så dem får man hela tiden hålla undan. De får gärna finnas där för insekternas och nässelsoppans skull, men de ska inte synas in i trädgården. Eftersom rabatten ligger i en slänt är det god fuktighet för det mesta. Jag brukar bara vattna nyplanterade plantor och vid långvarig torka. Sedan klarar det sig själv.

Grunden i planteringen består av några buskar doftolvon, Viburnum x burkwoodii, en orangeblommande azalea, en liten Magnolia stellata, en benved som från början var inköpt hos kund som en Euonymus planipes, körsbärsbenved, men numera är det nog mest bara E. europaeus. Den har antagligen frusit ner eller blivit uppäten av vilt och så har grundstammen tagit över. Här finns också en Phyllostachys aureosulcata, sicksackbambu som står här sin första vinter. Vi får se hur den klarar sig. Än är den grön.

Påskliljorna är tacksamma lökväxter som sprider sig och inte äts upp av sork eller rådjur.

Först på våren kommer alla gula påskliljor i blom. De trivs alldeles förträffligt här. Och lite längre fram på försommaren stora ruggar med gammaldags pingstlilja. Bland perennerna i markskiktet syns olika brokbladiga funkior, iris, både orange och vita dagliljor, ormöga, Digitalis, silverax, Brunnera och strutbräken med friskt grön färg. Bakom alltihopa har vi fläder, tujor och någon gran. Längre bak ask, hägg och bok.

Julrosen är ofta tidigt i blom. Gynnsamma vintrar redan i december.
Julrosen lyser tidigt i rabatten om vintern är gynnsam.

Jag ser fram emot att komplettera och bredda rabatten så det blir en mer inbjudande början på trädgården när man kommer in från vägen. Skulle gärna vilja ha en japansk dvärglönn Acer palmatum ’Osakazuki’ för den underbara ceriseröda höstfärgens skull. Cornus kousa, koreansk blomsterkornell är en annan drömväxt. Kanske en doftande guldazalea? Eftersom det är ett parti som ligger lite i skuggan är det intressant med vitbrokiga och vitblommande växter. Julrosor skulle vara toppen ute i kanten, vitblommande löjtnantshjärta och stjärnflocka likaså. Höstanemoner av olika slag med ljusa blommor för att behålla blomning över säsongen. Och gärna några silverax, Actaea simplex till. De är mina absoluta doftfavoriter här på jorden, tillsammans med robinia och schersmin.

Koreansk blomsterkornell är en buske med exotisk blomning i juni.
Breda, vita högblad har den koreanska blomsterkornellen. I mitten ämnet till den hallonliknande frukten som ses till hösten.

Så jag har lite att jobba på. Men avvaktar man bara rätt tidpunkt för grävningens skull, så går det ganska lätt. Men gräva i styv lera när den är för våt är en riktig mardröm. Det blir ingenting, bara kladd på spaden och under stövlarna. Så man får ha tålamod att vänta in optimal markfukt. Och sen hjälpa till att lufta upp jorden med mer luckert material så klart. Ska bli kul att sätta igång!

Magisk medicinalväxt med underbar doft

Gulmåran trivs i torra, näringsfattiga backar i sällskap med bl a kattfot.
Gulmåran föredrar torra backar och solig, mager mark. Här i sällskap med hedblomster, släkt med kattfot.

Enligt legenden vilade Jungfru Maria på en bädd av gulmåra, vilket har givit örten det gamla svenska namnet Jungfru Marie sänghalm. Likaså heter den Lady’s Bedstraw alternativt Yellow spring Bedstraw på engelska. Kanske en motsvarighet till lavendelpåsar för att hålla sängen fräsch och välluktande? Ett annat namn på gulmåran är mjölkysta, vilket enligt Linné går tillbaka på örtens förmåga att få mjölk att ysta sig som om man hade tillsatt löpe. Det vetenskapliga släktnamnet Galium verum kommer från det grekiska ordet gala, mjölk, och syftar på samma egenskap.

Gulmåra har bulliga sammansatta blommor som är väldoftande.

Gulmåran är en flerårig ört med honungsdoftande blomvippor med små, små stjärnformade blommor tätt ihop som lockar till sig mängder av bin och humlor. Och underbar att plocka i buketter för doftens skull. Den skiljer sig ståndortsmässigt från sin vita släkting stormåran genom att den vita, eller egentligen alla vitblommande släktingar, även myskmadran föredrar skuggigare läge på fuktig och näringsrik mark.

Redan i antiken var det känt att man kunde utvinna kraftiga färgämnen ur gulmåran – rött ur roten och gult ur blommorna. Gulmåran tillskrevs tidigt magiska och medicinska egenskaper, men först på 1800-talet kom den igen som läkeväxt – då som medel mot olika kramptillstånd och i sårvård.

På de torra växtplatserna trivs blåklockan som granne till gulmåran.

Även blåklockan växer gärna i sällskap med gulmåran. De har samma ståndortskrav och ses ofta tillsammans. Här ser vi en vanlig blåklocka, Campanula rotundifolia. Tyvärr är båda två växter som jag tycker gått tillbaka under de senaste åren. Det fanns mycket mer av dem i dikesrenarna när jag var barn. Jag kan tänka mig att det framför allt har samband med ökad kvävegödsling/-nedfall då kraftigväxande arter konkurrerar ut de svagväxande. Nedan en bild på mig ute i den åländska skärgården där jag fann en enorm botanisk rikedom på några få kvadratmeter vid en liten klippa vid havet.

Gulmåran kan även växa ute i klippskrevor.

Kinkig blå växt på mångas önskelista

Blå bergsvallmo måste tar väl omhand för att den ska överleva i rabatten.

Det finns en mycket speciell växt som många suktar efter. Inte lätt att lyckas med. Har en extremt avvikande färg. Måste skyddas mot vinterväta. Får inte tillåtas gå i frö som ung. Vattnas ordentligt hela sommaren. Svaret på gåtan är Meconopsis betonicifolia, blå bergsvallmo. Det måste vara sällsyntheten som gör populariteten, för att kalla den vacker? Nåja, ovanligt snygg, skulle man kanske kunna säga. Men det är något i den osannolika kombinationen av höga, håriga stänglar, bulliga sprängfyllda knoppar och vallmons typiska sidenfrasande kronblad som ger den ett utseende som gör att man hajar till.

Bergsvallmon självsår sig där den trivs och där kan väl en ljusblå äng uppstå.
Hjärtstillestånd är väl vad de flesta trädgårdsälskare skulle få av att ströva på en äng med blå bergsvallmo.

Bergsvallmon härstammar från hög höjd i Tibet och Västra Kina. Den växer i lätt skuggade fuktiga bergssluttningar. Utmaningen i trädgårdssammanhang är kombinationen av riklig sommarfukt och väldränerad vintertorka. Kylan är inget problem. Jorden ska vara humusrik och lucker, men det är inte tvunget med ett särskilt lågt pH, fast man ofta påträffar den i surjordspartiet. Men där sammanfaller ofta de övriga kriterierna för bergsvallmons trivsel.

De 5 cm stora blommorna svävar likt fjärilar i luften.

Det är också en växt som inte ska flyttas när den väl rotat sig på en plats. Helst ska du ha karaktär nog att klippa av blomställningen det första året för att ge roten en chans att växa till sig. Om du inte har hjärta till detta så ta bort blomresten innan det blir en frökapsel. Bergsvallmon kan förökas via frö och fortlever i naturen på detta sätt, för varje planta blir i sig inte värst långlivad. Lämpliga grannar är olika primulor och ormbunkar. Växten blir 60-80 cm hög, men eftersom den är så gles så gör det inget om den ställs i framkant av rabatten. Man vill ändå komma nära för att undersöka de konstrika blommorna med sina tydliga ståndare.

Den stora blomman hos bergvallmo sitter på en hög, hårig stängel.

Jättelökar och kirgislökar vill inte rådjuren ha

Härlig försommarrabatt med kirgislök och perukbuske.

Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m  lavendel.

Kirgislökens lila bollar svävar högt över de brokiga hostabladen.

Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.

Snygg färgkombination med rödbladig perukbuske och kirgislök.

Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.

Odla majs nästa sommar

Helt fullmatade kolvar av egenodlad majs kan vara lite svårt att få till.

Grillade färska majskolvar är riktig sommarmat när den är som bäst. Kanske skulle jag göra ett försök och odla lite majs till sommaren. Majsen kan vara lite knepig, och den kräver en varm växtplats. Men eftersom plats finns så lönar det sig att prova.

Majsens hanblomma som sprider pollen sitter uppe i toppen, honblommorna längs stammen.

Majsen föredrar en jord som är djup och mullrik och innehåller mycket näring. Ner med en massa välbränd hästgödsel alltså bara det blir vår. Det bästa är att förkultivera plantor inomhus i små krukor som du sedan planterar ut när jorden blivit ordentligt varm och frostrisken är över. Beräkna ca tre veckor för plantdrivning. Fröna brukar gro inom en dryg vecka. Sätt sedan ut plantorna med 30 cm mellanrum och ca 75 cm mellan raderna. Eftersom majsen är en vindpollinerad växt vill den gärna stå ganska tätt.  Täckning med fiberduk första tiden snabbar upp utvecklingen i början.

Majsen är en hög växt som växer fort när den väl kommer igång.

När majsen väl kommit igång och börjat växa till sig är den ganska lättskött och ränner i höjden. Gödsla några gånger under säsongen och vattna vid torka. Från juli när kolvarna börjar bildas kan man gärna blanda flytande gödsel i vattnet. Majsen brukar inte drabbas av några skadedjur. Håll bara efter sidoskotten så de inte tar all näring. Kolla om kolvarna blivit mogna genom att klämma på dem. När håret i änden vissnat brukar de vara skördemogna. Förväll dem i kastrull innan du lägger dem på grillen så kortas tillagningstiden. Njut med smör och flingsalt. Mums!

Odla egna gojibär

Gojibären är orangeröda och sprängfyllda med nyttiga vitaminer och antioxidanter.Gojibären kommer från busken bocktörne, Lycium barbarum, eller bredbladigt bocktörne, Lycium chinense. Det har varit mycket snack om dessa superhälsobär de allra senaste säsongerna, och någon har t o m velat skrämma hälsofreaksen med att bären är giftiga. Och visst finns där lite gift i dem, atropin, samma för övrigt som i tomat och potatis, men för att känna av det måste man komma upp i en konsumtion om flera kilogram. Då får du ligga i!

Gojibärens nyttigheter överskrider däremot faran av giftet. Goji innehåller stora mängder C-vitamin och andra antioxidanter, betakaroten, omega-fettsyror, mängder av nyttiga mineraler och en ovanlig polysackarid. I Kina har man odlat goji i årtusenden som medicinalväxt.

Gojibusken har inget större prydnadsvärde i sig.
Gojibusken har inget större prydnadsvärde i sig.

Gojibusken är ganska oansenlig växt som kan bli upp emot 2-3 meter hög. Den ska enligt plantskolorna klara sig upp till zon 4. Den sätter gärna mängder av rotskott och tornar. Busken har äggformade, långa blad på hängande, slanka grenar. Den lilla, lilafärgade blomman som precis liknar en potatisblomma ses i juni-juli. På hösten blir det sedan orangeröda, droppformade bär som inte är helt olika berberisbär. De kan ätas både färska och torkas för vintern.

Blomman hos gojibäret är lila och liknar en potatisblomma.
Bocktörnet växer gärna vid havet då den är salttålig och binder sand. Den är torktålig och föredrar ett soligt-halvskuggigt läge. Det finns förbättrade namnsorter i handeln, t ex ’Big Lifeberry’ som är en kraftigväxande sort med större bär. ’Sweet Lifeberry’ är mer kompakt i växtsättet och ger sötare bär. Något att prova kanske?

Biljettklipparsjukan, vad är det?

Öronvirveln gör runda klippskador i bladen hos många vintergröna växter.
På ligusterhäckar, rhododendronbuskar, klätterhortensia och andra städsegröna buskar som lagerhägg och järnek hittar man ibland en massa konstiga hålklipp utspritt över bladmassan. Gissningarna är många bland människor som upptäcker det i sina trädgårdar. Är det hagelskott, grannungar som skojar med hålslagningsapparater eller små larver? Men det är faktiskt en ljusskygg skalbagge som kallas för öronvivel.

En matt gråbrun skalbagge gör klippskador i bladen hos många städsegröna växter.

Öronviveln är en mörkt gråbrun skalbagge, knappt en cm lång, som nattetid gnager runda hål i bladkanterna som precis ser ut som om en konduktör varit framme med sitt klippverktyg. Under dagen ligger den gömd under bladverket eller under torra löv på marken för att så fort det blir mörkt krypa upp och börja knapra på de gröna bladen. Skalbaggarna kan också klättra högre upp i träd som thuja och idegran och ringbarka unga skott och grenar så att de torkar in och dör.

Öronvirvelns larv är en cm lång och gnager på växternas rötter.
Som om det inte vore nog med bladskadorna har skalbaggen även elaka larver, vaxgula och feta, som äter på rothalsen och rötterna hos ros och jordgubbar. Det är svårt att bekämpa dessa skadedjur i hemträdgården, men odlare kan utnyttja jordlevande nematoder som tar kål på larverna.

Fina Ordrupgaard konstmuseum i Danmark

Känner du för en alternativ konstrunda och befinner dig i Skåne så skulle jag definitivt rekommendera den spektakulära kustvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Här finns flera fina muséer längs vägen (Kronborgs slott, Karen Blixens museum, Louisiana och Ordrupgaard) och du har hela gräddhyllan med stiliga villor som ett pärlband längs kustlinjen. Man måste bara stanna och hämta andan emellanåt och beundra utsikten.

Infattningshäckarna av buxbom är välklippta på Ordrupgaard.

Ett luftigt orangeri där man som beökare kan hämta andan mellan olika konstupplevelser.

Gjorde samma resa för två somrar sedan med mina föräldrar och vi stannade bland annat till vid Ordrupgaard museum i Charlottenlund. Här finns en bred samling av fransk och dansk 1800-tals konst inköpt och samlad av Wilhelm Hansen. Sedan några år tillbaka ingår också en mängd möbler formgivna av Finn Juhl i muséets samlingar. Ordrupgaard har också blivit känt för sin spännande moderna arkitektur i det nya annexet ritat av Zaha Hadid.

2005 fick Ordrupgaard en ny museibyggnad ritad av Zaha Hadid.

Jag som är gammal betongtös blir så glad av att se denna härliga byggnad, men jag blir också varm i hjärtat av att gå omkring i trädgården som omger museibyggnaderna. En del av parken är i fransk stil med välansade buxbomshäckar och den andra delen en friare engelsk park med bl a mängder av höstanemon och höga träd.

Den engelska vilda parken är grön och lummig.

Måste hitta krolliljeknölar till våren!

Rosablommande krollilja i naturlig miljö i halvfuktig lundskog.

En växtfavorit sedan unga år är krolliljan, Lilium martagon. En gång försökte jag så den, men inget hände. Sen har jag inte kommit så mycket längre. Det är alltid någon vacker växt man vill ha och allt har man ju inte råd med på en gång. Men efter att i somras på Åland ha sprungit på förvildade, underbart vackra krolliljor och smält som en smörklick på heta bastustenar, har jag åter bestämt mig för att det är dags. Så till våren blir det jakt på krollknölar. Jag kan inte vänta i 4 år på frön som kanske inte har lust att gro!

Krolliljans kronblad är böjda uppåt.

Krolliljan är en av de mest tacksamma och lättodlade liljeväxter man kan tänka sig. Den är egentligen en lundväxt, men trivs också i torrare jord bara den inte är snustorr. Trivs bra i sol till halvskugga i mullhaltig jord som är neutral till svagt basisk. Borde passa bra i mitt lundparti med andra ord. Skulle gärna ha både den stiliga, vita formen ’Album’ som den vanliga rosafärgade krolliljan. Den vita lyser upp mot den mörkgröna bakgrunden av skog i kanten av min trädgård.

En vitblommande krollilja med de karaktäristiska bakåtböjda kronbladen.

De ljust limefärgade lökarna planterar du på våren, så fort du får fatt i dem. Lökar med lösa fjäll torkar lätt och ska helst inte vänta för länge på plantering. Sätt dem ganska djupt, ca 15 cm och med 20 cm mellanrum. När de väl trivs och fått fäste förökar de sig gärna med frö och då är det bra att de inte står för tätt från början.

Färsk knöl från krollilja har ljust limegröna lökfjäll.

Algsvampen Phytophtora senaste trädhotet

Bokarna i södra Sverige hotas av en ny typ av svampangrepp, Phytophtora, som antagligen kommit in i landet via importerat växtmaterial. Knappt har vi hämtat oss efter almsjukan och askskottsjukan och nu är det alltså en ny allvarlig skada på gång. Eller helt nytt är det inte för olika Phytophtora-arter har förekommit sedan länge på bl a potatis, al och ek. Men nu har algsvampar av släktet  Phytophthora gett sig på bokar i bland annat Malmö, Torups bokskog och i Söderåsens nationalpark. Forskare befarar att angreppen spridit sig mycket längre än så. I Tyskland har det visat sig att en stor andel av plantorna på plantskolor är infekterade, inte minst Rhododendron, så det är inte så konstigt att sjukdomen nu fått fäste även i Norden.

Den unga bokskogen i snöskrud gömmer kanske svampangrepp av phytophtora.

I våra skogar är olika algsvampar ett ökande problem, och angriper såväl löv- som barrträd. I Sverige har Phytophtora-angrepp på ek och al uppmärksammats under senare år, men boken har såvitt man vet klarat sig fram till nu. Ett problem med svampen är att den är svår att diagnostisera och kontrollera. Infekterade träd drabbas lätt av andra vanliga rötsvampar, som kan kamouflera det ursprungliga angreppet, och blir på så sätt riskträd i parker där många människor rör sig.

Bokträden hotar att drabbas av svampsjukdomen phytophtora.

Även klimatet kan vara en orsak till utbrottet. Varma vintrar och blöta somrar skapar goda förutsättningar för algsvampen. Den kan då bygga upp sporbanker vilket ökar risken för att träd infekteras. Långa torkperioder missgynnar också träden eftersom de blir svagare och får lägre motståndskraft.

Boksjukan phytophtora kan ses genom glesnande grenverk uppe i kronan.

I kronan kan skador ses genom att bladen gulnar, och på bok blir de fina grenarna piskliknande i stället för som normalt utspridda grenar. Bladen utvecklas inte som vanligt, utan de blir små och ljusgröna. Det är en följd av att trädens finrötter saknas, och i stort sett bara den tjockaste delen är kvar. Då blir vatten- och näringsförsörjningen störd. På rothalsen kan man se mörka, blödande sår; och de kan gå långt upp i stammen. I veden ses orangefärgad, marmorerad vävnad innanför det ytliga såret. När stamsåren blir gamla lossnar barken. Då har rötterna ofta varit skadade länge.

Enskilda träd kan behandlas med en kaliumfosfitlösning som stimulerar trädens försvar. Malmö stad planerar en sådan bladgödsling till våren för de försvagade träden i Pildammsparken. Antagligen får det ske med helikopter, för att ta sig upp i kronan för att bladgödsla 30 meter höga träd är inte det lättaste.