En trädgårdskompost är inte alls krånglig att starta eller sköta. Faktum är att jordens nyttiga, små varelser tvestjärtarna, gråsuggorna, daggmaskarna, hoppstjärtarna och en massa osynliga nedbrytarbakterier fixar det medan du sysslar med annat.
Jag har delat med mig av mina bästa komposttips till Katarina på Odla.nu. Läs artikeln här: http://www.odla.nu/artiklar/ute/jord-och-godning/kom-igang-att-kompostera
Rosor är underbart att ha i sin trädgård. Även om du inte tror att du är en ”rosmänniska” så finns det säkert en ros som passar dig. Jag tänker t ex på de häftiga honungsrosorna som klänger sig starkt och ohämmat uppför plank, pergola och träd. De blommar intensivt och rikligt för att sedan inta en avslappnad hållning till nästa sommars blomning.
Bästa planteringstid för rosor är nu på våren och till hösten. Krukodlade rosor passar för all del att plantera hela säsongen, men de kräver extra vattning under sommaren för att etablera sig väl. Plantera inte ros där det stått rosor tidigare om du inte byter ut en del av jorden. Rossläktet drabbas lätt av jordtrötthet som gör att nya rosor får svårt att komma igång. Orsaken till denna jordtrötthet är inte helt klarlagd, men man tror att det rör sig om nematoder, dvs små, små rundmaskar i jorden. Gräv därför en rejäl grop (60 cm djup x 50 cm bred) och fyll den med ny jord. Det finns färdig rosjord att köpa, men du kan också blanda den själv. Här kommer ett recept på rosjord:
1 del torvmull, 1 del kogödsel, 1 del kompostjord, 1 del grovt grus + lera. Tillsätt lite kalk och benmjöl och blanda väl.
Fyll gärna gropen med vatten och låt det sjunka undan innan du börjar plantera. Klipp av skadade grenar och rötter. Låt gärna rosen stå och dra i en spann vatten i minst en halv timme innan. Barrotade rosor kan med fördel stå längre i vattenbadet än så.
Glöm inte att vattna i början. Rosen behöver mycket vatten för att komma i kontakt med jorden och kunna utveckla nya rottrådar. Gödsla några gånger fram till midsommar om du har en näringsfattig jord. Tillför man mycket kväve senare på säsongen kommer plantan att glömma bort den viktiga invintringen på hösten och den riskerar frysskador till vintern.
Ibland träffar man på växter med väldigt blaskiga, nästan gulfärgade blad. Ofta rör det sig om rhododendron eller andra surjordsälskande växter. Problematiken är den att när markens pH stiger upp mot det neutrala 6-6,5 så blir mikronäringsämnet järn allt hårdare bundet i markvätskan. Järnet styr bildningen av klorofyll som ger bladen deras gröna färg. Lite järn ger lite klorofyll och då blir bladen istället gula.
Klorosen kan ofta ses mellan bladnerverna, men ibland blir hela bladen gulfärgade. Vad ska man göra åt detta då? Lägg på ett rikligt lager gödslad, okalkad torv kring plantorna. En grov torv är bra, då den tar lång tid på sig att förmultna. Vid behov kan du dessutom gödsla ett par gånger under försommaren med ett gödselmedel lämpat för surjordsväxter. Det ska inte innehålla för mycket kväve eller kalcium, men gärna gott om järn, mangan och magnesium. Flytande gödsel är bra, då det får en snabb effekt på växterna.
Gula blad kan också bero på dåligt dränerad, vattensjuk mark och handlar då om en syrebrist i rötterna. Det bästa botemedlet i så fall är att gräva upp växterna och dränera planteringsgropen med grovt grus i botten. Man kan plantera växten på en liten kulle för att undvika att rötterna blir stående i vatten. Detta gäller särskilt lönnar som ofta får frostskador på dåligt dränerad mark.
Lånade Ulla Hårdes bok Klematis på biblioteket och fastnade direkt för den japanska Clematis florida var. sieboldiana. Är det en passionsblomma eller klematis, kan man undra. Den har en helt osannolikt vacker blomma med svalt vita , välformade blommor med ett grönt stråk och en mitt av mörklila ståndare i ett rufsigt burr. Det är en sån här Måste-ha-växt för trädgårds-entusiasten . Tyvärr är den inte vinter-härdig, utan det blir en krukväxt för mig som till vintern förpassas upp på vinden. Har du istället ett växthus eller uterum är det ju helt perfekt som vinterförvaringsplats för denna skönhet.
Den senblommande Clematis florida ska beskäras hårt på våren. Står den i gynnsamt läge blir den lätt 1,5-3 meter hög. Få se var jag kan få tag på den någonstans. Finns nog inte i standardsortimentet ens hos Cedergrens som brukar ha det mesta i klematisväg.
Förkultiveringen av ettåriga sommarblommor, eller annueller som de kallas på fackspråk, är i full gång. Odlarna sår frön i olika omgångar för att ha plantor klara för flera perioder under våren och försommaren. Det finns även sticklingsförökade växter i handeln. Det kan bero på att egenskaperna hos fröavkomman blir olika, som t ex spridd blomningstid, olika blomfärg mm. Men en sticklingsförökad planta blir exakt lik moderplantan och på det viset säkerställer man ett enhetligt utseende.
Daggsalvian, Salvia farinacea, är en vanlig annuell i kruka och rabatter i offentliga planteringar. Den är en pålitlig blommare som påminner mycket i utseendet om perennen stäppsalvia. Blomspirorna är väldigt lika. Det finns daggsalvia med vita, ljust lila och mörkare blå blommor, men också tvåfärgat blåvita. Daggsalvian har ljusgroende frön som är väldigt långsamma i starten. Den förökas ofta från stickling. Utplanteras på soligt och varmt ställe. Kom sedan ihåg att gödsla ofta för att få den allra bästa och långvariga blomningen. Daggsalvian är för övrigt ett bra växttips till er som har mycket rådjur i trädgården – daggsalvian skall tydligen vara rådjurssäker.
Heliotropen, Heliotropium arborescens, är en gammal goding som fortfarande står sig i dagens sortiment. Den är mörkt purpurlila i blomman och även de gröna bladen är mörka i nyansen. Kombineras med fördel med lite ljusare växter för att inte bli för dyster. Heliotropens stora behållning är den fantastiska, söta doften som påminner om fjärilsbuskens, Buddleja davidii, doft. Placeras ljust, men inte i stekande sol. Heliotropen ska också stå skyddat för stark blåst eftersom de stora, läderaktiga bladen lätt blåser sönder. Den vill också ha en jämn vattning och inte torka ut.
Bilderna är tagna för några dagar sedan i växthusen på Hvilan Utbildning i Åkarp där Janne Knutsson håller till som trädgårdsmästare.
Vitsippan har blommat länge och väl redan, men det är inte så många dagar man fått se den på riktigt. För den står där och kurar i kölden och håller hårt ihop sina kronblad så de inte ska skadas av den isande vinden. Nu är dess nära släkting gulsippan också på gång. Den heter Anemone ranunculoides på latin. Gulsippan växter gärna i lite öppnare lägen än vitsippan. Men kan se den i kanter av gärsmattan och under glesa buskar. Jorden bör vara fuktig och kalkhaltig för att den ska vandra in och det gör den gärna i öppen lövskog, i lundar och snår. Ofta ser man gulsippor med två blommor på samma stjälk. Här är den i nära samspel med en blå viol av något slag. Blåblommande violer är verkligen inte någon lätt match att artbestämma. Det finns bara 16 st snarlika i Mossbergs flora.
Ett spännande bladmönster av knoppiga gulsippor i min trädgård.
Har gått runt och tittat på detaljer bland trädgårdens alla växter. Vissa sover nästan ännu, det är knappt något synbart liv ännu. Andra bara stampar av otålighet för att få springa upp och iväg. Våren kom tidigt igång, men den har tagit tid på sig att utvecklas. Och det gillar jag faktiskt bättre än att allt bara rivstartar och sen ökar farten och vi plötsligt står där i mitten av maj med det mesta utblommat. Så vill man ju inte ha det heller. Utan njuta av allt i tur och ordning är bäst.
Här till höger har vi kakträdet, eller katsuran (Cercidiphyllum japonicum) som slagit ut sina blommor.
Körsbärsträden brukar ofta ha så himla bråttom att när de väl står där med sina underbart vackra blommor så är det så kallt att det bara blir pannkaka av alltihop. För bina har ju inte vaknat ännu. Eller de vill i alla fall inte flyga till mina körsbär i snålblåsten. Så då blir det som det blir med fruktsättningen, tyvärr. Jag önskar de kunde lugna sig lite.
Och så har vi den ståtliga rabarbern som är så kraftig i färgen. Ser fram emot den första skörden! Det brukar bli en tidig rabarberpaj i slutet av april.
För flera år sedan råkade jag befinna mig i Londons Kew Gardens vid tiden för körsbärsträdens blomning. Eller närmare sagt slutet på deras blomning. Det var helt oförglömligt vackert att gå under körsbärsträden när blombladen sakta singlade ner till marken runt omkring mig. Och inte sådär sakta och förstrött singlande, utan det virvlade omkring av rosa kronblad och det var vackert som i en dröm. Marken helt täckt som av rosa konfetti. Ungefär den känslan som att stå inne i en sådan där boll som det fanns när jag var barn, med ett vinterlandskap och när man skakar på bollen så yr det omkring vita (snö)flingor i vätskan som är inne i bollen.
Har sett otroliga bilder från Japan där de just nu firar sakura matsuri, eller körsbärsfesten. Efter den kommer något ännu mer osannolikt, eller fuji matsuri som är wisteriafesten. Bilderna här nedan kommer från Kawachi Fuji Garden. Nästan lite groteskt. Eller som den gode Henrik från Borlänge uttryckte sig angående Skånes trädgårdar: ”Äckligt frodigt”.
På lördag kan du komma och ställa frågor om trädgård när jag i samarbete med Flyinge Plantshop finns hos Starka betongindustrier i Södra Sandby. Jag hoppas på många kluriga funderingar kring växter, odling och markbeläggningar. Du träffar mig mellan kl 10 och 15.
”Hurudan jord ska magnolian ha?” är en berättigad fråga, eftersom magnolian kan ha ett rykte om sig att vara lite lynnig. Ett kort svar är: svagt sur med rikligt humusinnehåll och näring. Men jag utvecklar gärna och ger fler tips för trädgården. Vi ses!
Tänk att i sin trädgård ha en häck av rosen Nevada som brister ut i en överdådig, tät blomning på sina långa bågböjda grenar. Den är bland de allra tidigaste rosorna att blomma – från början av juni till början av juli och det med blommor som är nästan näckroslika. Sedan kan den återkomma med spridda rosor även senare på säsongen. Blommorna är riktigt stora, fluffiga och cremevita med gult i mitten. Mot slutet av säsongen får de gärna en rosa anstrykning. Blomman har en svag doft, men det är nog inte för doftens skull jag väljer Nevada, utan för blomrikedomen. Detta är en buske som man knappt ser några blad på när den blommar, så tätt sitter blommorna.
Nevada är en lättodlad och anspråkslös buskros som blir upp emot 3 m hög. Olikt de flesta moyesii-rosor så är den tät ända nertill. Den kräver lite gödsling och lätt beskärning eller grengallring på våren, men annars är den både härdig och tålig. Kan tyvärr angripas av svartfläcksjuka. Då kan det vara bra att tänka på ett tips som kommer från den ekologiska odlingen. Nämligen att gräslök som odlas ihop med rosor minskar risken för svartfläcksjuka. Och gräslök är ju vackert under hela säsongen, så det kan du gärna plantera in i rosenrabatten. Dessutom stämmer ju blomfärgen väl ihop med de flesta kalla färger på ros. Så det kan bli en jättefin kombination!