Blogg

Den exotiska hästkastanjen är ett värdefullt parkträd

Vackra, fullstora exemplar av hästkastanj i Harlösa.
Hästkastanjer tillhör nog de vackraste träden vi har i Norden. Stora och ståtliga i växten, rejäla blad och fantastiskt fina när de är i blom. Den vanliga hästkastanjen, Aesculus hippocastanum, blir 15-20 m hög och åtminstone hälften så bred. Så det är inget träd för den lilla trädgården, utan den ska ha gott om plats att breda ut sig. Man bör också tänka på att den ger en mycket djup skugga undertill och sveper oftast sina grenar ända ner till marken. Träden på bilden ovan står i en hästhage och har blivit betade, det är därför deras grenar slutar en bit ovan mark.

Den vita blomman har mörkrosa stänk och en gul mitt.
Den vanliga hästkastanjen är inget bra gatuträd eftersom de stora och tunga frukterna kan skada bilar. Personer som sitter på parkbänkar under träden blir knappast heller så glada av att få de taggiga frukterna i huvudet. Välj därför den dubbelblommande hästkastanjen ’Baumannii’ som är steril och inte bildar någon frukt.

Rödblommig hästkastanj är ett exotiskt parkträd för zon 1-3.
Rödblommig hästkastanj, Aesculus carnea ’Briotii’ är en annan favorit om man befinner sig i zon 1-3. Lite lägre i växten, men härligt starkrosa blommor. Blommar något senare än den vita, i maj-juni. Gemensamt för alla hästkastanjer är att de vill ha en frisk och näringsrik jord. Hellre fuktig än åt det torra hållet. De är mycket känsliga för barkskador och blir inte vackra om man tvingas beskära dem. Så låt dem stå ifred mitt inne i parken eller trädgården hellre än i trafiken. Vill du odla hästkastanj från frukt/nöt så är det ingen konst alls. Den börjar snabbt gro om man stoppar ner den i lite jord eller om man glömmer den i en ficka i en plastpåse. Håll jorden jämt fuktig och plantera om eller ut så fort plantan känns stabil och fyller sin kruka. Det är en uteväxt, så den klarar sig inte inomhus.

Förargliga larver äter upp mina rosor

Har plockat hopklistrade och delvis uppätna blad ur mina rosor ’New Dawn’ och ’Constance Spry’. Det ser inte alls kul ut. Små och lite större larver sitter inuti de hopspunna bladen och käkar i godan ro. Även knopparna går åt, så få se hur det går med blomningen nu. Constance har ju bara ett flor.

Hungriga larver har ätit av unga skott och blad på rosen 'Constance Spry'.
Larven är ca 1 cm lång, brun och ganska tjock på mitten. Sen finns det en annan färgsättning på en del larver med mera genomskinlig kropp och tydlig vit-brun teckning på ryggen. Ingendera kan jag hitta i några böcker om skadegörare, mer än att det rör sig om någon typ av vecklarfjäril.

Bruna centimeterlånga larver äter upp rosens blad och knoppar.
Bruna larver av någon vecklarfjäril som lever gott på rosorna.

Vad ska man göra åt detta då? Jag har som sagt plockat bort angripna blad och bränt upp dem i spisen. Där åkte säkert med en hel del larver. Sedan har jag sprutat med ett pyretrum-preparat. Det måste säkert till fler behandlingar. Eftersom det finns en del bladlöss också så hoppas jag att det tar dem bägge två. Sen får vi se hur hårt de hunnit gå åt knopparna, men det var ju tur att jag upptäckte angreppet redan nu.

Små vita moln i min gräsmatta

Som vita små fjärilar svävar den över gräsmattan.
Så här års tillika med äppleträden blommar den tjusiga ängsbräsman. Den kommer upp varje vår och jag brukar klippa gångar i gräsmattan men spara de vackra blombestånden tills de blommat klart. Ängsbräsman trivs på fuktig mark och ängar. Den blir ungefär 20 cm hög och har vita, ibland ljuslila blommor.

Ängsbräsman matchar päronträdets blomning och den lila klematisen sätter pricken över i.
Högt upp i päronträdet klättrar en lila klematis och ängsbräsman fyller marken nedtill.

Håller mig alltid med lite blomsteräng, men har numera noga koll på vad som sker i långgräset efter att ett år ha haft en enorm mus/sork/mullvadsinvasion i skydd av blommor och gräs. Det gick knappt att komma fram med gräsklipparen sen. Prästkragar, blåklockor och brunört brukar jag också låta få gå i blom. Mossan får man på köpet när man har näringsfattig gräsmatta, men det är det värt med så vackra ängsblommor!

Presenttips till Mors dag

Kompostkvarnen maler ner grenar och annat grovt trädgårdsavfall.

Nästa vecka är det Mors dag. Önska dig en kompostkvarn, eller några dagars hyra av en sådan och mal ner allt det grova grenavfall som du producerat i vår, men inte hunnit göra dig av med. Istället för att köra bort det till en tipp eller bränna upp riset så kan du mala ner det till flis och strö ut i rabatterna eller blanda i komposten.

Grovt träflis kan läggas som marktäckning eller komposteras.Det finns både eldrivna och bensindrivna kompostkvarnar. Kraftigare maskiner går på trefasström, men det finns många modeller som kan kopplas till ett vanligt vägguttag. Du kan välja mellan två typer av mekanism, valskvarn eller skärande knivar. Den förra tar grövre grenar, men även mjukare stjälkar som perenner, och krossar ner dem i bitar, medan den andra skär snygga flisor. Valskvarnen tuggar och drar in materialet själv, medan knivklipparen måste matas med grenar. Tänk också på att en knivkvarn låter väldigt mycket. Stihl Viking finns i olika kraftiga modeller och de har ofta ett mycket gott resultat i tester. Bosch är ett annat bra märke.

Använd handskar och skyddsglasögon och gärna även hörselskydd när du flisar. Det flyger ofta omkring flisor i luften. Ett bra tips är att få ner fliset i en behållare av något slag. Då slipper du räfsa ihop det som sprutar ut och kan lätt portionera ut flisen i rabatterna eller komposten.

Den första lilla om våren

Gullviva är en ätlig växt som man stuvade som grönkål eller åt som sallad förr i tiden.

Gullvivan, Primula veris, syftar rubriken på. Ett stort släkte med en handfull arter vildväxande i Sverige. Vivorna är vackrast i stora bestånd under träd eller i woodland. De vill ha en mullrik och fuktig jord och trivs bra ihop med ormbunksväxter och andra bladväxter. När den blommar vill den gärna ha soligt, men när träden den växer under sätter löv blir läget snart halvskuggigt. Fast jag inte är någon stor vän av gula blommor är det ändå svårt att inte tycka om den doftande, äggulefärgade lilla blomman.

Solgult fält av gullviva piggar upp om våren.

 

Bokskogen i sin finaste skrud

Neongrön bokskog är underbar att vandra igenom. Löven lyser så fint i solljuset.
Starkt neongrönt är landskapet i Skåne just nu. Boklöven är mjuka och sladdriga och har samma saftiga färg som sparrisen i landet. Lite märkligt är det att den skiraste grönskan snart kommer att djupna till den mörkaste skuggan i skogen.

Boken, Fagus sylvatica, blir ett jätteträd som fullvuxet, upp emot 25-30 meter. Den fungerar bra som klippt häck också och du kan forma den allra smalaste häck av bok om du bara klipper in den tight från början. Men rör inte toppen innan den nått upp till önskad höjd! Det är därför som skogsägarna hägnar in sina bokplanteringar som unga – för att skydda dem mot viltet som knaprar i sig unga toppar. Resultatet blir rufsiga buskar som aldrig blir några riktiga skogsträd med genomgående stam.

Alldeles mjuka och nästan genomskinliga är de nyutsprungna boklöven.
Tunna och genomskinliga är de nya boklöven. Alldeles mjuka och ulliga i bladkanten.
Flikade blad hos sorten 'Asplenifolia' ger ett ljusare träd än den vanliga boken.
Flikbladig bok blir mycket lägre än den vanliga boken.

Boken trivs i näringsrik och mullrik jord, men är i övrigt ganska anspråkslös. Den kan tolerera både lite torrare och något fuktigare jord. Men den är som sagt inget litet trädgårdsträd, utan man ska ha en mindre park för att få plats med ett bokträd. Skuggan blir ännu djupare under en blodbok, men om du vill ha ett mindre träd med mer gulbladigt bladverk kanske namnsorten ’Dawyck Gold’ kunde passa. Blir bara 4-8 m hög. Ett lite högre och bredare träd är Fagus sylvatica ’Asplenifolia’  med vackert flikiga blad. Ger ett helt annat intryck än vanlig bok och kan helt klart vara värt att prova om du söker något lite annorlunda. Sluthöjd 5-10 m och det är ju mer hanterligt.

 

Välj ett nytt bra äppleträd

Äppleblommen börjar slå ut så sakta. Vänta lite, så humlorna hinner med!

 

Nu är en bra tid att plantera äppleträd. Har du redan ett eller flera äpplesorter ska du helst välja ett nytt träd som passar pollineringsmässigt med de tidigare träden. Då försäkrar du dig om bästa förutsättningar för riklig fruktsättning. Fast har du nära till grannarnas äppleträd klarar bina pollineringen ändå genom att de flyger kors och tvärs mellan träden.

Solröda Discovery smakar underbart gott.
Vanliga kombinationer är t ex: Alice-Aroma, Alice-James Grieve, Discovery-Filippa, Discovery-Ingrid Marie, Katja-Summerred, Kim-Aroma, Ingrid Marie-Aroma. Det finns ett utförligt pollineringsschema på bl a Splendor Plant och hos många andra större plantskolors hemsidor.

Rodnande knoppar på Gyllenkroks Astrakan.
Rodnande knoppar hos Gyllenkroks Astrakan.

För den som har svårt  att välja äpplesorter är familjeträd en lösning. Då får du tre-fyra sorter på samma träd och oftast dessutom sorter som mognar vid olika tid på säsongen. De utvalda sorterna passar ihop och pollinerar varandra, så det räcker med att plantera ett enda träd och ändå få en god befruktning. En annan fördel med familjeträd är just detta att du får många olika på liten yta. Smart alltså för små trädgårdar, men en hel del dyrare i inköp än ”vanliga” träd med bara en sort.

Bland sommaräpplena gillar jag Alice och Discovery. Båda är friska och saftiga äpplen. Höstäpplena Aroma och James Grieve är goda – Aroma lite sötare och James Grieve ett utmärkt dessert-, mos- och mustäpple. Av de sena är Ingrid Marie favorit. Det behåller sin smak och konsistens ända tills snön faller om inte fåglarna ätit hål på dem innan dess. Men det allra godaste äpplet jag vet är nog ändå det starkt aromatiska Röd Kanel. Fast den finns bara i södra Finland vad jag vet. Borde hämta med mig några kvistar ympris nästa gång jag åker dit på vintern. Hade varit kul att försöka ympa in den på svenska träd.

Kungsängslilja, en skör drömväxt

Vildväxande kungsängsliljor är en syn för gudar.
Den rutiga kungsängsliljan, Fritillaria meleagris, är nästan ett underverk i skönhet. För 16 år sedan besökte jag Kungsängarna söder om Uppsala och kunde helt lycklig traska runt bland tusentals kungsängsliljor som har sitt ursprung i de första inplanterade liljorna som Olof Rudbäck tog hem till Uppsala botaniska trädgård i slutet av 1600-talet.

Vit form av kungsängslilja med en anstrykning av grönt i blomman.
Det finns både vita och lilarutiga blommor och de svävar ca 25 cm upp på sina tunna stjälkar med oansenliga blad. Den är en utmärkt woodlandväxt fast den gärna växer även på fuktiga ängsmarker i mullrik jord. Kruxet med att få den att trivas och föröka sig är många gånger att löken (jorden) torkar ut under sommaren.

Schackrutigt mönster på en lila kungsängslilja.
Fritillariorna räknas som rådjurssäkra växter på grund av sin starka lukt. Ett till skäl att försöka sig på att odla denna lite lynniga växt om du bor i ett viltrikt område. Sätt de små lökarna i september månad, vattna, genomlid vintern och vänta på maj.

Häggen är en landskapsväxt för fuktiga platser

Häggen har ett graciöst växtsätt med sina överhängande grenar.

Häggen, Prunus padus, står i början av sin vackraste blomning just nu i Skåne. Jag älskar alla vita blommor för deras goda doft! Det finns knappt en vit blomma som luktar illa. Däremot kan det bli för mycket av det goda om man tar in större buketter. Några små grenar är lagom för att parfymera flera rum.

Väldoftande hägg växer i fuktiga miljöer.

Häggen är ett bra val där du letar efter ett snabbväxande litet träd/flerstammig buske. Den trivs på humusrik mark med god fukttillgång, men klarar även sämre och magrare jordar så länge som den har kontakt med grundvattnet. Häggen tål även kompakterad jord och stadsmiljö. Det enda negativa är att den emellanåt blir kraftigt angripen av häggspinnmal. Inte så mycket att göra åt, men det växer ut nya blad ur kokongerna efter ett tag och trädet verkar inte ta nämnvärd skada av angreppen.

En hägg iklädd en filtliknande klädsel orsakad av häggspinnmal.
Foto: Sture Hermansson

Så här totalt invävd kan häggen bli efter ett kraftigt angrepp av häggspinnmal. Själva insekten är en smal, silvervit fjäril och larverna liknar små kållarver. Larverna lever enbart av häggblad, men kan efter att ha kalätit ett träd provsmaka allt de kryper över i jakt på nästa hägg. Oftast följer två år på varandra med häggspinnmalsinvasioner. Sedan brukar parasiterna hinna ikapp.

Passion för påskliljor

Påskliljorna blommar som bäst i trädgårdens skuggigare delar.
I min nästan zon III-trädgård står sig påskliljorna fortfarande och lyser upp i skogsbrynet. De blir fler för varje år som går, utan att jag har hjälpt till alls. Men i år ska jag kanske dela de största tuvorna för att sprida lökarna till nya platser. Men jag låter dem blomma klart innan jag börjar gräva, för att inte störa de vackra blommorna. Sen är det bara att gräva upp en rugge och plantera ut lökarna en och en med minst 20 cm emellan.

Den dubbelblommande narcissen 'van Sion' är en vanlig gammaldags påsklilja.
Moderna påskliljor som ’Golden Harvest’ vill ha en näringsrik och lite fuktig jord. Jag brukar gödsla med hönsgödsel ett par gånger under våren. Då får de växa till sig ordentligt. Gammaldags sorter som den dubbla ’Van Sion’ trivs däremot bra på kargare och torrare platser, så den behöver du inte gödsla. Då är risken att det blir mest blad och lite blom. Ska du plantera pingstliljor så se till att välja en fuktigare plats i trädgården, gärna i den glesa skuggan av träd och buskar. Vattna väl efter plantering så de får en bra start. Och sen gäller förstås att du väntar med att köra över dem med gräsklipparen tills bladen vissnat ner.