Blogg

Trädgården går i vinterdvala

Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.

Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!

I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.

Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ’Centennial’. Den ska få rätt så ’lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.

Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.

Sista dagarna med dahlia?

Bishop of Landaff har ett purpursvart bladverk som blir effektfullt i många rabatter.

På tal om särskilda höstblommor så måste jag bara lyfta fram de svulstiga dahliorna. De är som lejon i rabatten, tar över all uppmärksamhet och kräver lite passning för att inte ramla omkull av väder och vind. Dahlior finns i så många olika typer att det borde finnas någon som passar var och en. Själv är jag inte överdrivet förtjust i de storblommiga varianterna i grälla färger, men i en kombination med andra färger och bladformer kan dahlian bli energikicken som behövs i en rabatt.

Nu lever de sina sista andetag för denna säsongen. Innan första frost bör du plocka in knölarna och förvara dem frostfritt över vintern. Klipp av stänglarna till ca 15 cm. Gräv försiktigt upp rotknölarna med en grep. Spola sedan rent rötterna med trädgårdsslangen och låt dem torka upp. Eller låt jorden sitta kvar och pilla av den så smått i takt med att jorden och rotknölen torkar. Det finns många recept på hur vinterförvaringen ska gå till – invirade i tidningspapper, lagda i torr torvmull eller sand i en hink och så vidare. Tror nog att det mesta funkar faktiskt så länge som knölarna ges en chans att torka upp först så de inte möglar. Man kan också låta dem stå i en kruka med jord och allt över vintern. Huvudsaken är att de har det svalare än rumstemperatur och att det är mörkt så de inte lockas att börja växa under vintervilan. De kan bo i ett svalt garage eller en källare, beroende på vad du har till hands.

När våren kommer och frostrisken är över planterar du ut dem i en välgödslad jord och börjar vattna. Så här kan man hålla dahlian levande i många generationer och den fortsätter att blomma lika fint varje sensommar-höst. Det är ju egentligen en makalös växt jämfört med alla dessa slit-och-släng-blommor.

Kastanjemalen är en ny, tråkig trädsjukdom

Hästkastanj vars blad är angripna av kastanjemal

På senare år har man kunnat se mer eller mindre allvarliga angrepp på hästkastanj av skadegöraren kastanjemal. Det visar sig genom brunbrända blåsminor mellan bladnerverna. Bladbrunheten syns redan tidigt på sensommaren och hela träd kan lysa rödbruna.

Kraftiga blåsminor av kastanjemal

Oftast fäller kastanjen sina angripna löv i förtid. Lyckligtvis är detta ingen dödande sjukdom, men en klar stressfaktor för trädet som missar sensommarproduktionen av energi. Detta kan i kombination med andra stressande faktorer som torka, kompakterad jord och salt göra det mottagligt för andra skadegörare.

I en hemträdgård kan man begränsa angreppen av kastanjemal genom att samla ihop de fallna löven och bränna dem. Då brukar det bli lindrigare nästa år. Det verkar dock som att malens puppor inte klarar vintertemperaturer under -20 grader, så sjukdomen kan bromsas till södra Sverige av naturliga orsaker.

Höstfärgerna smyger sig på

Ödesmättat judasträd, Cercis, i höstdräkt

En härlig indiansommarvärme fick vi njuta av innan det blir höst på riktigt. Jag har njutit för fullt de dagar jag kunnat jobba ute. Men oj vad svettig man blir när kroppen är mentalt inställd på höst! Det blir nästan för bra med den fuktiga, mjuka värmen. Passade på att i helgen som gick klippa min häst som också haft det jobbigt med sin begynnande vinterpäls och blivit rejält svettblöt under våra träningspass.

Glödande höstfärger i katsuran

Även om de senaste veckorna varit rekordvarma i stora delar av Sverige så har träd och buskar redan börjat förbereda sig för den kommande vintern. Färgen börjar skifta från grönt till gult och orange. Tidigast ut verkar björkarna ha varit i år. Men katsuran är i full gång och doftar så gott när man passerar. Katsura kallas ju även kakträd på svenska och det namnet kommer sig just av doften från de gulnande, fallna löven. Nybakta småkakor, sockervadd, jordgubbssylt eller andra doftassociationer som kommer just från bränt socker. Vet tyvärr inte vad denna utsökta doft beror på, men jag kan urskilja den på långt håll. Då vet man att här någonstans står det en katsura.

Färgskiftningen i växternas blad har att göra med avmognadsprocessen. Under växtsäsongen innehåller lövens celler kloroplaster med grönt, gult och rött färgämne. Det gröna är klorofyll som assisterar växten vid sockerbildningen i fotosyntesen. På hösten bryts klorofyllet ner och växten tar hem den näring som finns i löven. När det gröna färgämnet är borta framträder istället de rödgula karotenoiderna.

Olika växtslag har olika kraftiga höstfärger, men generellt kan man säga att släktena rönn, lönn, oxbär och häggmispel är sådana som får ett extra prydnadsvärde om hösten. Väl värt att beakta när man ska välja växter till sin trädgård eller anläggning. Tänk som en trädgårdsdesigner! Försök få in åtminstone en art som har vacker höstfärg! Det ger parken eller trädgården ett bredare årstidsspektrum.

Pimpinellrosen Aicha är lättskött och härdig

Remonterande Aicha

Bland pimpinellrosorna finns kanske de allra mest lättskötta och anspråkslösa rosorna. Aicha är en sort kommen från Danmark som blir en ordentligt stor buske, upp till 3 m hög. Den växer ganska tätt och kraftigt, med starkt taggiga grenar. Blommorna är mycket stora och löst blaffiga. Blomfärgen varierar från mörkgult till gräddvitt beroende på ålder. De blir ljusare när de mognar. Ståndarna är mycket tydliga och dekorativa mot en mörkare mitt.

Det här är en ros som jag gärna skulle plantera. Inte minst för den härliga doftens skull. Den får man njuta av två gånger – först under juni-juli och senare även under tidiga hösten. Aicha klarar också en del skugga utan att mattas av. Och eftersom den är härdig upp till zon 6 så finns det väl inget att tveka om, eller hur. Kan knappt vänta till det blir vår igen!

Ta väl hand om din sekatör så håller den hela livet

September är sista månaden i JAS-perioden då det är lämpligt att beskära de flesta växter. JAS står för Juli-Augusti-September och är den bästa tiden för alla träd att formas och korrigeras. Energiproduktionen är åter i full gång efter en dipp under försommaren. Övervallningen av snittytorna startar med en gång och risken för infektion av svampar och andra sjukdomar minskar avsevärt.

Använd en bra sekatör eller grensåg som passar din hand. Min egen favorit är en liten Felco 6:a som är lagom för min lilla hand. Den är en högersidig sekatör, men jag använder den lika mycket med vänster hand utan problem.

Det finns också modeller med snurrande handtag som är avsett att skona handen när man klipper riktigt mycket. Det känns lite ovant i början, men är skönt att jobba med efter ett tag.

Felcos redskap har en god kvalitet och tar du bara hand om den och slipar bettet, smörjer in och eventuellt byter ut slitdelar så har du en sekatör i många, många år. Det dagliga underhållet innebär att du torkar av sekatören efter varje användning och bryner skäret vid behov. På Felcos hemsida finns några korta demonstrationsvideor som visar på bl a bryning. Till slut en liten spraypuff olja som håller rosten borta och förhindrar att rörliga delar sätter igen. Spänn den stora låsningsmuttern så inte bettet glappar och kolla även upp de andra skruvarna. Förvara sedan sekatören torrt.

Kommer buxbomen att försvinna?

I Storbritannien kallas sjukdomen för Box blight

Mil och åter mil av buxbomshäckar på kyrkogårdar och i trädgårdar hotas av de aggressiva sjukdomarna Cylindrocladium buxicola och Volutella buxi. Det är två i Sverige nya svampsjukdomar som först upptäcktes i England för ca 15 år sedan. Den förra, Cylindrocladium buxicola, är den allvarligare och sprids som elden. Sjukdomen har fått kraftfullt fäste i europeiska trädgårdar och har alltså nu kommit till Sverige, antagligen via infekterat plantmaterial.

Angripna buxbomsskott får bruna, avfallande blad och svarta streck på skotten

Drabbade buxbomsplantor får först mörkbruna fläckar på bladen och snart därefter faller de. Längs skotten sprids långa, svarta streck som medför att även skotten torkar in och dör. Även rötterna och rothalsen angrips. Till slut står bara de nakna, svarta stammarna kvar.

Det verkar inte finnas någon bot, men alla angripna plantor måste skyndsamt grävas upp och brännas. Även intilliggande plantor inom ett par meter bör tas bort. Eftersom svampsporerna övervintrar i nedfallna blad måste man regelbundet städa upp noggrannt kring buxbomsplantor för att få bort ev infekterade blad. Genom att ta bort det översta jordlagret under plantorna minskas också smittrycket. Glöm inte att desinficera redskap och byta arbetskläder efter att ha grävt bort sjuka plantor. Sporerna sprids förutom via plantmaterial via redskap och med vinden. Det finns i dagsläget inga kemiska bekämpningsmetoder när sjukdomen väl brutit ut i en planta. 

Bruna avfallande blad på buxbom

Utländska plantskolor bekämpar ofta sina växter mot olika svampsjukdomar och nyanlända plantor kan se friska och fina ut. Men efter ett tag kryper sjukdomen fram och man ser hur bladen är angripna.

Kommer alla våra fina buxbomshäckar att försvinna? Det finns risk för det. Några resistenta sorter har ännu inte upptäckts. Istället måste vi kanske vänja oss vid andra växtslag i låga infattningshäckar. Berberis buxifolia ’Nana’, B.b ’Pygmea’, sorter av Berberis stenophylla, Euonymus fortunei, Ilex crenata, lavendel och Lonicera nitida är några exempel, men alla är dessvärre inte härdiga högre upp än södra Sverige.

Älskar äppletiden!

Vackert rodnande Discovery-äpplen

Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.

Nu är Discovery som allra bäst

Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.

Höstanemonerna är extra vackra i år

Svagt silverluden på undersidan är Robustissima

Kan det vara regnet eller bristen på gassande sol? Kanske en kombination av både sett till så de skånska höstanemonerna blivit så oerhört blomrika och fina. Klart är att de utvecklas bäst på fuktiga och näringsrika jordar. Men se upp för dåligt dränerade växtbäddar, speciellt vintertid. De första vintrarna efter plantering kan du gärna täcka anemonerna med löv och granris för att skydda dem mot barfrost.

Jag har alldeles för få höstanemoner själv och drömmer om en stor rabatt där den skulle få växa tillsammans med olika prydnadsgräs. De stämmer fint ihop vad gäller färg – rosaskimrande silver – och rörelse. Frågan är bara var den rabatten skulle placeras. På den halvskuggiga skogstomten finns inte alltför många alternativ.  

Helt vit i blomman är 'Honorine Jobert'

Höstanemon, som härstammar från Kina, motsvaras av tre olika arter när man ser till det vetenskapliga namnet. Anemone hupehensis är den lägre formen och där finns sorter som ’Bressingham Glow’ med rödvioletta blommor, ’September Charm’ är ljusrosa, ’Splendens’ en annan mörkrosa namnsort.

Svagt rosa, vackert sladdriga kronblad hos 'Königin Charlotte'

Anemone x hybrida är som namnet antyder framkorsad och kallas stor höstanemon på svenska. Höjden är 80-150 cm och här finns gamla, vackra namnsorter som ’Honorine Jobert’ (enkel, vit), ’Königin Charlotte’ (rosa, halvfylld) och ’Pamina’ (mörkrosa, halvfylld). Samtliga trivs i sol-halvskugga. Till slut kan ännu nämnas Anemone tomentosa ’Robustissima’ som är en rikblommande höstanemon med silvriga bladundersidor.

Gaura, sommarljus är en ettårig favoritblomma

Som en sky av fladdrande fjärilar är gauran

Sommarljus ser nästan ut som en flock små, virvlande vita fjärilar. Eller rosa, som kommer mer och mer. Gaura lindheimeri är lätt och sirlig i växtsättet med långa rankor och passar därför bra att plantera i kruka. Ställ den i ett soligt läge. Skyddad med löv och ris för den värsta vinterfrosten kan den övervintra i lägre klimatzoner. Men då bör du plantera ut den i rabatten eller i trädgårdslandet över vintern.

Trots att sommarljuset tål lättare torka trivs den bäst i lätt fuktig jord. Vanlig väldränerad trädgårdsjord fungerar bra. Gödsla sedan en gång i veckan så får du en riklig blomning som varar länge. Blomningstiden är normalt från senare halvan av juli till oktober, men man kan också köpa blommande exemplar tidigare än så. Jag älskar gauran för dess romantiska spetsskimmer som gör den fin att samplantera med lite lägre, kompaktare blommor. Men den kräver rätt mycket utrymme och vill helst inte trängas med andra kraftigväxande annuller. Den är istället perfekt att köpa lite senare på säsongen och plantera in i de luckor som uppstått när tidigblommande växter falnat.

En rosablommande variant av sommarljus

Gaura kan sås från frö eller sticklingsförökas. Den kan vara lite trickig i groningen. Vill ha en varm groningsmiljö (ca 20-25 grader), men om den inte grott efter ca 4 veckor kan det vara läge att ställa sådden svalt i kylen under 2-4 veckor. Jag brukar köpa färdiga plantor eftersom jag inte har några optimala groningsförutsättningar under vårvintern. Och det blir lika bra, men man får passa på att få tag i plantor innan de tar slut i handeln. För gaura är ett måste!