Den sträva cikorian blommar flitigt längs vägarna nu i övergången mellan sensommar och höst, gärna i sällskap med vildpalsternacka. En jättefräsch kombination, och den har naturen själv hittat på. Som en dam sa till mig häromdan: ”Det blir sällan fult i dikeskanten, det passar alltid ihop”. Och så är det ju.
Den fleråriga cikorian har utspärrade, kantiga stjälkar och vackert ljusblå blommor. Blir 40-80 cm hög beroende på växtplats. Har också sett några med rosafärgade blommor, men mest är de blå. Enligt floran kan även vita förekomma. Jag älskar den här blomman trots att den är en simpel vägväxt. Just tidsinpassningen, när nästan allt annat slutat blomma gör att den blir så eftertraktad.
Förr kallades den även vägvårda eller surra. Det senare namnet kommer från att roten torkades och maldes och användes i kristider som kaffesurrogat. Lär inte ha varit särskilt gott, men antagligen fanns det en viss uppiggande effekt i alla fall. Växten har även använts inom alternativmedicinen mot förstoppning, anemi och aptitlöshet. Forskning pågår nu inom SLU på att använda cikoria i djurfoder för höns och svin. Här utnyttjar man växtens nyttiga fibrer och prebiotiska verkningar. Friskare mag-tarmsystem har man redan kunnat konstatera att cikorian bidrar med till djuren.