Att ta hand om och förbättra sin jord borde vara en lika stor fråga som att förbättra klimatet. Eller egentligen hänger de två ihop. Jordhälsan och bördigheten är en förutsättning för att kunna leva klimatsmart och odla utan större påverkan på klimatet. I det lilla perspektivet är det helt enkelt en fråga om att förbättra och säkerställa en skörd även i framtiden, samt att värna en mångfald av djur och växter i både odling och natur.
Förbättring av markstruktur
Mer och mer pratas det om no-dig-metoden, d v s att odla utan plöjning eller höstgrävning. En metod som ökar jordens volym och genomsläpplighet eftersom maskar och andra jordlevande organismer får sköta sitt jobb ostört och skapa en porös och humusrik jord. Det organiska materialet som lämnas ovanpå marken eller brukas ned stabiliserar jordens aggregatstruktur. Rotsystemen påverkar också strukturen genom att gångar blir kvar i marken när rötterna förmultnar. Markstrukturen påverkas också indirekt då det kol och kväve som tillförs jorden gynnar mikrolivet, såsom kvalster, jordlöpare, hoppstjärtar och maskar i marken.
Bekämpning av ogräs och skadegörare
Tillgängliga kemiska preparat för bekämpning av ogräs och ohyra i konventionella odlingar minskar för varje odlingssäsong. Det betyder att våra grönsaksodlare och lantbrukare måste tänka om och hitta alternativa metoder. Gröngödsling bör ingå i växtföljden hos ekologiska odlare i o m att mineralgödsel inte är tillåten. Gröngödsling med eller utan täckodling, mellangrödor och bottengrödor är möjliga lösningar för att få en bättre jordhälsa och en renare odling, även om man ser till ogräsproblematiken. Beroende på vilka ogräs som finns i jorden väljs lämpliga gröngödslingsarter. Det är viktigt att vallen putsas innan ogräsen sätter frö.
Blanda flera arter
Så helst en blandning av olika gröngödslingsväxter. Blandningar har den fördelen att de är odlingssäkrare än ett bestånd av enbart en art. Blanda gärna kvävefixerande arter med sådana som inte är kvävefixerande. En eller flera gräsarter bör också ingå. Det finns färdiga fröblandningar att köpa om man inte vill experimentera själv. Subklöver, gul lupin, sötväppling, luddvicker, åkerböna, bovete, råg och havre är exempel på arter.
Baljväxter är ett näringsrikt alternativ som passar både i gröngödsling och ogräsbekämpning. Det finns flera ettåriga klöverarter som samtidigt som de fixerar kväve från luften även håller nere ogräs och fungerar som nektarkälla för insekter. Nektar och pollen från blommorna är dessutom en värdefull tillskottsföda för parasiternas naturliga fiender. Att ta hand om och uppföröka skadegörarnas naturliga fiender tidigt på säsongen innan skadegörarna anfaller kan vara avgörande för bekämpningen av dessa.
Blommor föder nyttodjur
Genom att tillföra blommande växter i grönsaksodlingar kan man bidra till en biologisk bekämpning av många skadeinsekter som bladlöss och kålmal. De blommande växterna lockar parasitsteklar från omgivande vegetation tidigt på säsongen och erbjuder både skydd och nektar innan själva skadeinsekten kommer in. Genom att slå vallen i omgångar säkerställer man att det ständigt finns blommande växter som föda åt pollinatörer som humlor och fjärilar.
Tillförsel av kväve
Innehåller blomsterblandningen klöver och bladrika växter får jorden tillgång till värdefull näring och förbättrad struktur när gröngödslingen vänds ner i marken. I första hand handlar det om kväve, som bundits till kvävefixerande bakterier på baljväxternas rötter samt kol, som härrör sig från de grövre växtdelarna. Ju tidigare en vall brukas ner i jorden, desto större är näringstillskottet. Gröngödsling tillför däremot ingen fosfor till jorden, så det måste kompletteras på annat sätt. Till exempel med Biofer, som är ett KRAV-godkänt gödselmedel som är tillåtet i ekologiska odlingar.
Gröngödslingen har alltså inte bara positiva effekter på ogräsreglering, markstruktur och artrikedom, utan har också stor betydelse för ett kemikaliefritt och mer varierat odlingslandskap där många arter kan trivas.
Hm, Yrket heter jordbrukare. Det betyder att den första förutsättningen för goda och uthålliga skördar är det biologiskt verksamma jordlagret (matjorden) De flesta jordarter behöver inte plöjas. Tvärtom störs de mikroorganismer och smådjur som utgör matjordens förutsättning. Vi är bortskämda med ett klimat som tillåter jordbruket att misshushålla med det tunna matjordslagret. Lantbruket använder tunga maskiner som packar jorden och stänger de strukturer som är nödvändiga.
Det plus det över gripande bruket av konstgödsel utarmar jorden. Den kommande klimatförändringen kommer att förändra växtodlingens villkor. Jordbrukaren tvingas ta hänsyn till matjordens biologiska system på ett helt annat sätt. När det pålitliga regnet förvandlas till långa torkperioder avbrutna av skyfallsliknande regn. Måste alla som arbetar med jord vårda och förbättra det biologiska skiktet. Väl skött magasinerar matjorden avsevärda mängder vatten som sedan används under torrtid Problemet med ett förstört matjordslager är att denna vattenhållande förmåga upphör. Mineraljorden saknar vattenhållade förmåga och när regnet kommer finns inte det porositet som kan hålla vattnet utan vattnet försvinner antingen som ytvatten eller dräneringsvatten. Artikeltextens propaganda för baljväxter, både som direkt skörd eller som nedbearbetning kan knappast överdrivas. Baljväxterna har till skillnad mot gräsen ett djupt rotsystem som kan tillgodogöra sig djupare liggande vattentillgångar. Baljväxternas rotsystem förbättrar jordstrukturen och bidrar genom rotmassan till ökad humusförekomst. Dessutom berikas jorden med kväveföreningar genom baljväxternas unika förmåga att i symbios med kvävefixerande bakterier berika jordens biologiska system. När jag var yrkesverksam Visse vi att baljväxter, (bönor ärtväxter, klöver lupin och lucern var förträffliga förfrukter och borde alltid användas åtminstone en gång i en balanserad växtföljd Men det var på den tiden det fortfarande fanns jordbrukare
Tack för dina kloka ord Gunnar! hälsar Maria