Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.
Nu är Discovery som allra bäst
Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.
Kan det vara regnet eller bristen på gassande sol? Kanske en kombination av både sett till så de skånska höstanemonerna blivit så oerhört blomrika och fina. Klart är att de utvecklas bäst på fuktiga och näringsrika jordar. Men se upp för dåligt dränerade växtbäddar, speciellt vintertid. De första vintrarna efter plantering kan du gärna täcka anemonerna med löv och granris för att skydda dem mot barfrost.
Jag har alldeles för få höstanemoner själv och drömmer om en stor rabatt där den skulle få växa tillsammans med olika prydnadsgräs. De stämmer fint ihop vad gäller färg – rosaskimrande silver – och rörelse. Frågan är bara var den rabatten skulle placeras. På den halvskuggiga skogstomten finns inte alltför många alternativ.
Helt vit i blomman är 'Honorine Jobert'
Höstanemon, som härstammar från Kina, motsvaras av tre olika arter när man ser till det vetenskapliga namnet. Anemone hupehensis är den lägre formen och där finns sorter som ’Bressingham Glow’ med rödvioletta blommor, ’September Charm’ är ljusrosa, ’Splendens’ en annan mörkrosa namnsort.
Svagt rosa, vackert sladdriga kronblad hos 'Königin Charlotte'
Anemone x hybrida är som namnet antyder framkorsad och kallas stor höstanemon på svenska. Höjden är 80-150 cm och här finns gamla, vackra namnsorter som ’Honorine Jobert’ (enkel, vit), ’Königin Charlotte’ (rosa, halvfylld) och ’Pamina’ (mörkrosa, halvfylld). Samtliga trivs i sol-halvskugga. Till slut kan ännu nämnas Anemone tomentosa ’Robustissima’ som är en rikblommande höstanemon med silvriga bladundersidor.
Hört talas om Appeltern någon gång? Inte jag heller, fast jag har koll på många stora europeiska trädgårdar. Visningsparken började anläggas i liten skala för ca 25 år sedan av trädgårdsdesignern Ben van Oijen, som ville kunna visa sina kunder olika trädgårdsdetaljer och -lösningar i full skala, istället för bara på papper. Appeltern ligger i en by med samma namn ca 1½ timme sydost om Amsterdam. Lätt att ta sig hit med bil från flygplatsen Schiphol.
Skön sittgrupp i ett av trädgårdsrummen
De tuinen van Appeltern (Appelterns trädgårdar) innehåller 200 små miniträdgårdar och ett jättestort perennafält uppbyggt i olika färgtoner. Trädgårdarna exponerar växter från olika plantskolor, möbler, plank och avskärmningar, prydnadsföremål som statyer, lusthus och andra små byggnader, belysning, markbeläggningar, bevattning och mycket mera. Produkter, växter mm är försedda med diskreta skyltar så man kan se var de hör hemma. Alla delar är smakfullt sammanfogade till små gröna enheter och man får ingen känsla av ”sälj” eller reklam alls. Mycket stiligt! Designern har utnyttjat utrymmet och den i utkanten flytande ån fullt ut och fyllt de 15 hektaren till max. Stigen går genom de olika rummen och man riskerar lätt att förvilla sig bort från den tänkta vägen, eftersom alla nya gångar och öppningar i häckarna bjuder på nya otroliga trädgårdsupplevelser. Man måste bara kolla vad som ligger bakom kröken!
Okänd skönhet bland mina sensommarfavoriter rudbeckiornaDetta keramiska konstverk hade jag gärna tagit med mig hem
Efter 6 timmar hade jag precis hunnit igenom allt, men det var nästan med blåslampa i häcken. Ska man hinna analysera allt och dra full nytta av ett besök, så behövs två dagar i Appeltern. Nu blev det lite hastigt. Fast det är ju inte helt gratis att gå där. Entrén kostar 11,50 euro. Jag skulle gärna åka hit fler gånger med andra trädsgårdsnördar, för det får man nästan vara för att orka med en eller flera heldagar. Någon lekplats finns, men jag skulle nog inte rekommendera leksugna barn att följa med in. Som förälder hinner du inte med att hålla koll på barnen också, helt enkelt. Flera caféer finns så man kan fylla på med energi och vila minneskortet en stund och dessutom en prydlig plantskola intill ingången.
Måste bara passa på och puffa för en annan härlig trädgårdsväxt i min trädgårdsblogg. Agapanthus, eller Afrikas blå lilja är en mycket anspråkslös växt som reder sig utan en massa hokus-pokus. Det är en liljeväxt med små blå eller vita blommor som sitter tätt tillsammans i en boll. Stänglarna kan bli 30-60 cm höga. Den härstammar från Sydafrika och är inte vinterhärdig, men förvarar du den bara frostfritt och nästan torrt över vintern så har du en ståtlig krukväxt hela sommaren. Under den svala viloperioden utvecklas blomknopparna och de skjuter fram på försommaren. Sedan fortsätter den att blomma ända tills den tas in på hösten.
Ställ ut krukan när frostrisken är över på försommaren. Putsa bort torra blad och vissnade blomställningar och vattna igenom krukan ordentligt. Du behöver inte plantera om den mer än vart 3:e-4:e år. Den ska gärna stå lite trångt, då blir det mest blommor. Har rötterna för mycket plats i krukan passar den bara på att växa till sig och prioriterar bort blomningen.
Liljan laddar upp med mängder av knoppar på försommaren
Välj en solig plats, skyddad för hård vind, och vattna rikligt. Vanlig krukväxtgödsel kan du tillsätta i vattnet en gång per vecka (april-juli) eller ge ett par doser benmjöl på försommaren. Benmjöl innehåller mycket fosfor som stimulerar knoppsättningen.
När hösten närmar sig kan du minska på vattningen och när det blir nattfrost är det dags att ta in plantan. Vinterförvara Afrikas blå lilja svalt och ljust. +3-8 grader är lagom. Under hela vintern behöver den bara ett par enstaka skvättar vatten. Största risken att misslyckas med denna blomma är att ge den för mycket vatten över vintern så rotknölarna ruttnar bort. Maken till mer lättskött och klassiskt stilig växt får du leta efter.
Efter en period med högre luftfuktighet har det smugit sig in rosrost på många rosor. Det syns tydligt genom de orangefärgade sporklumparna på bladens ovan- och framför allt undersidor. Rosrost orsakas av en svamp (Phragmidium mucronatum) och är en mycket svårbekämpad skadegörare. Endel rossorter är särskilt mottagliga för rost, men det finns också mer eller mindre resistenta rosor att ta till om man tidigare haft problem med rosrost. Spinosissima-gruppen blir sällan angripen av rost.
Rosten övervintrar i angripna, nedfallna blad och skott. Sporerna kan sedan spridas med vinden. Det är viktigt att plocka bort angripna blad och skott och bränna upp eller gräva ner dem. Lägg dem inte i komposten. I förebyggande syfte kan man vara sparsam med kvävegödsel och hellre ge mer kaliumrik gödning. Och sedan hålla koll på buskarna och plocka bort gulprickiga blad.
Ett annat gissel för rosodlare så här års är svartfläcksjukan. Det är ingen egentlig ohyra, utan orsakas också av en svamp (Marssonina
Svartfläcksjukan leder småningom till gula och avfallande blad
rosae) som gynnas av fuktig väderlek och tätt bladverk. Rosens blad får svarta fläckar med oregelbundna kanter. Småningom gulnar bladen och ramlar av. Även här gäller det att klippa bort och samla ihop angripna blad och skott och gräva ner eller bränna upp dem. Speciellt viktigt är det att få bort sjukdomsangripna växtdelar inför vintern. Man kan också täcka marken under rosenbusken med ett några cm tjockt lager ny jord som leder till att kvarbliven smitta förmultnar. Det finns särskilt mottagliga rossorter för svartfläcksjuka, som min favorit Louise Odier, men också sådana som är resistenta.
Har tittat lite närmare på små pumpar för fågelbad och små dammar. Fick kontakt med Pia som importerar sådan utrustning. Det fantastiska med solceller i trädgården är ju att du kan bygga vidare på trädgårdens eget lilla kretslopp som annars består av t ex komposten, egna fröer du samlar in och sår nästa år mm. Den solcellsdrivna pumpen är beroende av solljus för att kunna fungera. Men du kan också samla upp energin i ett batteri för att driva pumpen även kvällar och mulna dagar.
Den lilla pumpdelen placeras under vattnet, så djupt att den inte riskerar att gå torr under en varm dag. Beroende på hur kraftig pump du väljer så kan vattenstrålen höjas upp till 70 cm. Detta är alltså ingen fontän för den stora näckrosdammen, utan ett litet porlande vattenspel för fågelbadet eller den lilla vattenbaljan. Själva strålens form är lätt att reglera med olika munstycken.
Solcellen är mycket ljuskänslig och vattenstrålen minskar genast så fort ett moln passerar framför solen. Det får man vara beredd på. Men det är samtidigt en del av charmen, tycker jag. Glöm bara inte bort att fylla på vatten i baljan eller vattenkaret varje dag. Varma dagar avdunstar en hel del. Och om pumpen är för högt ställd kan vattenstrålen blåsa ut över kanten och då töms också kärlet snabbt.
Är du orolig för att inte solcellen är snygg att se på i rabatten finns det inget som hindrar att du placerar den lite längre bort. Sladden är 5 m lång. Välj en plats som har maximal solinstrålning under dagen för att få så mycket glädge som möjligt av din lilla fontänpump. En vägg, ett plank eller en mur är bra alternativ. Läs mer om de solcellsdrivna pumparna på http://www.solsmart.se/
Sofiero grundlades av Oskar II som ett sommarnöje till sin sjukliga hustru Sofia. Det riktiga lyftet för parken kom 1905 när blivande kung Gustav VI Adolf och hans engelska prinsessa Margareta fick stället i bröllopsgåva av sin farfar. Båda var väldigt intresserade av trädgårdsskötsel och anlade en stor del av de strukturer som binder ihop parken än idag.
Sofiero kan man ständigt återkomma till och ändå alltid hitta något nytt som gör det värt resan. I slutet av maj är det närmare 10 000 rhododendron och azaleor som slår ut i blom, senare kommer sommarblommor och rosor och på sensommaren drar dahliorna allas blickar till sig. Under säsongen brukar dessutom slottet vara plats för olika konstutställningar. Just nu gör man återblickar till Drottning Ingrids barndoms somrar på slottet genom foto, film och visade föremål. Gunnar Kaj bidrar med andäktiga blomsterarrangemang.
Missa inte heller Agneta Spångbergs fantastiska festkreationer i keramik borta i orangeriet. En riktigt höjdare för alla modeintresserade. Jag är imponerad! Tänk vad man kan göra om man bara kommer på vad man ska göra!
Blå bergsvallmo har en ovanlig färg
Men parken har givetvis massor att erbjuda för den växtintresserade. När jag var där för en knapp månad sedan blommade den blå bergsvallmon, Meconopsis, skirt i gullvivesänkan. Kanske var de övervintrade inomhus, vad vet jag. Lite nyplanterade såg de ut. Men att se dem så många tillsammans med sina MFF-blå kjolar är ovanligt. Så det blev jag väldigt glad för.
Är ingen riktig rhododendronkännare, men blir förstås stum av beundran för de ibland osannolikt vackra färgkombinationerna i dessa buskar. Man måste inte känna till vartenda vetenskapligt namn för att kunna njuta av skönheten. Bara koppla av och ta in!
Nu är det hög tid att skörda fläderblommor om du ska hinna göra saft i år. I delar av Skåne är den redan utblommad, men på skuggiga platser och längre norrut finns det gott om blommor kvar. Jag har precis lagt en sats på hink. Receptet är ett resultat av några års provande, men det är inga heliga mängder och ingredienser, utan det kan du modifiera enligt egen smak. Har inte så mycket socker i eftersom jag ändå fryser in saften och vill inte att den ska smaka för sött. Så här gör jag enkel sats:
ca 50 fläderblomsklasar
1-2 stänglar röd rabarber
3 citroner
1½ kg socker
30 g (1 påse) citronsyra
2 liter kokande vatten
Vacker blomklase av fläder
Plocka friska, fina fläderblommor. Jag brukar inte skölja blommorna, utan bara skaka dem lätt så skalbaggarna ramlar av. Tvätta citronerna noga i varmt vatten, skiva dem tunt. Varva blommor, citronskivor och rabarberbitar i en 10 liters hink eller stor kastrull. Lös upp socker och citronsyra i det kokande vattnet. Häll lagen över blommorna och täck med ett lock. Ställ hinken svalt i matkällare eller svalskåp i 3-4 dagar. Rör om någon gång. Sila saften och frys in den i små portionsburkar. Späd ut med vatten till barnvänlig saft eller blanda en drink med gin och tonicvatten. Min väninna Anne blandar gärna en matsked outspädd saft per ett glas torrt vitt vin. Bra tips! Läskande och somrigt!
Försöker bekämpa ett kraftigt angrepp av rosenbladlus på min gulblommiga Ghislaine de Feligonde. Den är spaljerad längs västerväggen och brukar blomma väldigt rikligt, men nu har bladlössen fått ett ordentligt grepp. Få se om det påverkar årets blomning. Har blandat grönsåpa i vatten, 1 del såpa och 4-5 delar vatten samt en skvätt T-röd. Sprutar ofta och lössen minskar så sakta.
Bladlusen är en vanlig skadegörare i trädgården. Det finns flera hundra arter och många av dem har specialiserat sig på något växtsläkte medan andra värdväxlar. De suger växtsaft och utsöndrar gifter genom sin saliv. Flera lusarter sprider även virussjukdomar. Bladlössen har många naturliga fiender som nyckelpigor, blomflugor och parasitsteklar, men oftast tar det tid innan dessa hinner fram. Därför kan upprepade behandlingar med såpa eller pyretrumpreparat behövas för att rädda växterna. Ett ofarligt sätt är att spruta med vattenslangen och högt tryck, men det brukar bara leda till att lössen klättrar upp igen efter ett tag.
Rosa moschata Ghislaine skiftar i olika gula nyanser
Så här skulle rosen se ut när den blommar som bäst. Ghislaine de Feligonde tillhör gruppen mossrosor och har tätt sittande, ganska små blommor som skiftar i färg från aprikos till svagt guldgult. Denna buskros blir rätt bred och inte så hög, ca 1,5×1,5 m, men den kan gärna spaljeras och användas som klätterrros. Den blommar från slutet av juni till in på höstkanten och doftar sött och starkt. Får tyvärr hos mig ofta bladlöss, men annars tycker jag det är en väldigt tacksam och blomvillig ros. Går enligt litteraturen upp till zon 4.
Bourbon-gruppen är en rosgrupp med många fantastiska egenskaper, men också några mindre bra, som mottaglighet för svampsjukdomar t ex. Trots det är det värt att prova på dem, för blomrikedomen och doften är särskilt god. En del sorter blommar bara en gång, men många remonterar eller fortsätter oavbrutet och blommar ofta väldigt vackert om hösten.
Jag är speciellt svag för den utsökt vackra Louise Odier som dessvärre är en rackare att dra på sig svartfläcksjuka. Grenarna blir ganska kala när bladen ramlar av, men man kan rädda situationen genom att samplantera med en svagväxande clematis som fyller ut grenverket. Blommorna är nästan lite bollformiga, tätt fyllda i en rosa färg som drar mot lila. De doftar utsökt på ett sätt som bara Louise Odier gör. I like! Busken blir ca 1,5 m hög, men den kan också spaljéras mot en stolpe eller vägg och blir då ännu högre. Rosen har en god härdighet och kan odlas upp till zon 5.
Det finns en snarlik bourbonros med ytterst välformade blommor och en söt och stark doft, nämligen Coupe d’Hébé. Den har lite slängiga grenar och kan också användas som klätterros mot vägg eller pergola. Som Louise Odier har denna också bollformade blommor som sitter i klasar. Färgen är mörkt rosa. Något friskare än Louise bör den vara, men kan få lättare svampangrepp. Den är trots allt både tålig och lättodlad och passar därför också i offentliga planteringar.
