Stockrosor med rutnätsmönstrade blad

Kattostmätarens larver har ätit på stockrosen

På försommaren är det vanligt att stockrosorna ser ut på detta vis. Bladen uppätna fram till bladnerverna, och fort har det gått. De gröna, smala larverna av kattostmätarens fjäril är svåra att få syn på. Lyckligtvis sätter den bara en “kull” ägg per sommar, så stockrosen brukar oftast klara sig ändå när den sätter nya blad. Larven förpuppar sig sedan i jorden och därför dyker angrepp upp på samma ställen år från år. Det är inte bara stockrosen som drabbas, utan även dess släktingar malvorna. Dessutom kan larverna livnära sig på häggens blad om det råder matbrist. Man skall kunna bekämpa larverna med biologiska medel som Bacillus thuringiensis eller ett preparat som heter Larvskydd. Jag har dock inte provat.

Semesterskötsel för din trädgård

Pionen - sommarens kanske allra vackraste perenn är väldigt lättskött

Greenspire tar hand om din trädgård när du åker bort på semester. Välkommen hem igen till en härlig grönska och blomning oavsett om det är trädgården i stan eller villan på landet! Behöver den en extra styling och piffning inför sommarens fester så är det heller inga problem. Kanske har du alltför mycket att göra och hinner inte med att hålla trädgården så fin som du hade önskat. Några nya krukor med blommande växter vid entrén blir ett härligt lyft! Häcken som har växt sig stor och bred kanske känns betungande eller du har inte de redskap som krävs.

Jag gör RUT-avdrag och du betalar bara halva arbetskostnaden för vanliga skötselarbeten som gräsklippning, ogräsrensning, häckklippning, buskbeskärning, vattning, allmän uppstädning eller annan trädgårdshjälp. Anläggningsarbete som plattsättning, nyplantering, nyanläggning av gräsmatta och trädbeskärning är exempel på arbeten som jag också utför, men för dessa sysslor kan inte skatteavdrag göras. Passa samtidigt på att fråga om mina designtjänster för renovering av den äldre tomten eller den helt nya trädgården. Det gör stor skillnad när det blir struktur på rabatter och sittplatser och hela trädgården blir mer lättskött.

En vacker och lättskött rabatt i halvskuggigt läge

Rosenbladlus på min fina Ghislaine de Feligonde

Stora kraftiga löss på rosenknopparna

Försöker bekämpa ett kraftigt angrepp av rosenbladlus på min gulblommiga Ghislaine de Feligonde. Den  är spaljerad längs västerväggen och brukar blomma väldigt rikligt, men nu har bladlössen fått ett ordentligt grepp. Få se om det påverkar årets blomning. Har blandat grönsåpa i vatten, 1 del såpa och 4-5 delar vatten samt en skvätt T-röd. Sprutar ofta och lössen minskar så sakta.  

Bladlusen är en vanlig skadegörare i trädgården. Det finns flera hundra arter och många av dem har specialiserat sig på något växtsläkte medan andra värdväxlar. De suger växtsaft och utsöndrar gifter genom sin saliv. Flera lusarter sprider även virussjukdomar. Bladlössen har många naturliga fiender som nyckelpigor, blomflugor och parasitsteklar, men oftast tar det tid innan dessa hinner fram. Därför kan upprepade behandlingar med såpa eller pyretrumpreparat behövas för att rädda växterna. Ett ofarligt sätt är att spruta med vattenslangen och högt tryck, men det brukar bara leda till att lössen klättrar upp igen efter ett tag.

Rosa moschata Ghislaine skiftar i olika gula nyanser

Så här skulle rosen se ut när den blommar som bäst. Ghislaine de Feligonde tillhör gruppen mossrosor och har tätt sittande, ganska små blommor som skiftar i färg från aprikos till svagt guldgult. Denna buskros blir rätt bred och inte så hög, ca 1,5×1,5 m, men den kan gärna spaljeras och användas som klätterrros. Den blommar från slutet av juni till in på höstkanten och doftar sött och starkt. Får tyvärr hos mig ofta bladlöss, men annars tycker jag det är en väldigt tacksam och blomvillig ros. Går enligt litteraturen upp till zon 4.

Starkdoftande bourbonrosor är mina älsklingar

Superdoftande Louise Odier

Bourbon-gruppen är en rosgrupp med många fantastiska egenskaper, men också några mindre bra, som mottaglighet för svampsjukdomar t ex. Trots det är det värt att prova på dem, för blomrikedomen och doften är särskilt god. Endel sorter blommar bara en gång, men många remonterar eller fortsätter oavbrutet och blommar ofta väldigt vackert om hösten.  

Jag är speciellt svag för den utsökt vackra Louise Odier som dessvärre är en rackare att dra på sig svartfläcksjuka. Grenarna blir ganska kala när bladen ramlar av, men man kan rädda situationen genom att samplantera med en svagväxande clematis som fyller ut grenverket. Blommorna är nästan lite bollformiga, tätt fyllda i en rosa färg som drar mot lila. De doftar utsökt på ett sätt som bara Louise Odier gör. I like! Busken blir ca 1,5 m hög, men den kan också spaljéras mot en stolpe eller vägg och blir då ännu högre. Rosen har en god härdighet och kan odlas upp till zon 5.

Coupe d'Hébé har stora blommor på något veka skaft

Det finns en snarlik bourbonros med ytterst välformade blommor och en söt och stark doft, nämligen Coupe d’Hébé. Den har lite slängiga grenar och kan också användas som klätterros mot vägg eller pergola. Som Louise Odier har denna också bollformade blommor som sitter i klasar. Färgen är mörkt rosa. Något friskare än Louise bör den vara, men kan få lättare svampangrepp. Den är trots allt både tålig och lättodlad och passar därför också i offentliga planteringar.

Kär klematis klättrar högt

Underbart vårflor i trädgården

Har en otroligt läcker klematis i min trädgård som just nu slingrar sig högt upp i päronträdet. Det är en småblommig alpina av något slag. Skulle tro att den heter Violet Purple E. Brukar inte spara på etiketterna, utan tänker att det där kommer jag nog ihåg, men det är ju lika illa varje gång. Klart jag glömmer bort namnen. Men det är ju inte heller sortnamnen som är det viktiga. Huvudsaken att växterna är vackra att se på, sen spelar det mindre roll vad de heter.

Denna vackra vårblommande individ sätter knoppar i fjolårsveden och därför brukar jag inte beskära den alls.

En slingrande skönhet bland päronkvistarna

Den är redan högt uppe längs de små grenarna i päronet och sköter sig själv förutom att jag bjuder på lite vatten och näring när det är torrt. Eftersom ett träds rötter är kraftigt konkurrerande med klängväxten är det viktigt att ge den en lucker och näringsrik jord vid planteringen. Sätt helst din klematis på skuggsidan av stammen för att skydda den lite extra mot solens varma strålar som torkar ut. Småblommiga klematis är helt klart att föredra intill träd då de har lättare att klara den torra och magra jorden än sina storblommiga släktingar. Ett annat tips för att bättra på oddsen för överlevnad är att gräva ner en avskärmande skiva som en skiljevägg mellan trädets rötter och den nya klätterväxten. På så vis får den senare hålla “sin” jord ifred från de hungriga trädrötterna. Clematis är annars ett växtslag som ska stå lite djupare (ca 10 cm) i marken än den gjorde i krukan vid köpet. Det översta lagret i plenteringsgropen kan gärna bestå av dränerande sand som skyddar så inte stammen ruttnar eller att plantan drabbas av vissnesjuka. Kom ihåg att gödsla och vattna noga den första sommaren för att ge växten en bra etablering.

Celestial, en gudomlig klassisk ros

Celestial är en härlig gammaldags buskros

Namnet har den fått från franskan – céleste betyder gudomlig eller himmelsk. Och visst är den härlig, Celestial. En lättskött ros som tillhör Alba-gruppen och är härdig långt upp i landet. Den formar ganska upprätta, höga buskar på ca 2 meter och ska inte beskäras för hårt. Gallring och föryngring är desto viktigare för att hålla det kraftiga grenverket friskt och livskraftigt.

Bladverket är grågrönt och blådaggigt. Blommorna stora, halvfyllda och ganska platta när de slagit ut helt. Färgen är svagt ljusrosa och doften mycket söt och ganska stark. Celestial är en rätt skuggtålig ros som blommar rikligt under en månad. Tyvärr kan den som andra albarosor angripas av rosrost. Du ser det som små orangefärgade prickar på undersidan av bladen. Senare sprids det även till bladovansidorna. Plocka bort angripna blad och skott så fort de uppträder. Busken som sådan brukar inte ta någon större skada av angreppet.

Komponera med färg – orange blommor

Brandgul lilja med prickig kjol

Orange är en ganska påträngande blomfärg med sin intensiva, men glada prakt. Jag tycker egentligen att orange blommor hör bäst hemma i höstträdgården. De passar liksom ihop med gulnande löv och småkrispiga morgnar. Men det finns många högsommarblommande orange arter. Och nu på våren står ju kejsarkronan pampigt i givakt i rabatterna. Ringblommor kan jag inte vara utan. De sköter spridningen på egen hand och dyker upp lite varstans i grönsakslandet. Sensommarbuketter med ringblomma och starkt blå stormhatt är upplivande med sina kraftiga konstrastfärger. Mörkt lila heliotrop är en annan följeslagare som också ger en slående färgkombination. Och en härlig doft!

Den brandgula tigerliljan Lilium lancifolium (syn L.tigrinum) är ett utropstecken i den gammaldags rabatten och en växt som jag lägger i gruppen fulsnygga. Är det färgen som inte riktigt tilltalar mig? Vet inte – kanske det är den lite blekorange färgställningen? Men i så fall borde jag också tycka illa om de orange dagliljorna Hemerocallis flavum.

Vacker daglilja i kraftig tuva

Men de har en utsökt vacker trumpetform och är mina särskilda favoriter. Då är det väl något annat i alla fall. Svårt att ta på. Blommor är minnen och tycke och smak om vartannat. Svårt att säga varför man gillar den ena, men inte den andra. De kan också vara starkt förknippade med en person. Mm, det kanske är det som avgör.

Nu är scillans tid

Den ryska blåstjärnan Scilla siberica har nu mer eller mindre invaderat de flesta trädgårdar. Även om man aldrig planterat en endaste lök så kan den ändå ta sig in med hjälp av bärvilliga myror som släpat runt på frön från någon närbelägen dunge. Scillan klarar sig helt på egen hand och behöver inga speciella förhållanden förutom en halvskuggig, någorlunda väldränerad plats under buskar och träd i trädgårdens utkanter. Vill du fortsätta att sprida den bör du vänta tills fröna mognat innan du kör över beståndet med gräsklipparen.

Den enkla ryska blåstjärnan är ett av mina käraste vårtecken.

Scillor finns i många arter som blommar i blått eller rosa under våren. Den ryska blåstjärnan skiljer du från övriga genom att den har nedåtvända klarblå klockor på bladlösa stänglar. Blomman har en svag, sötaktig doft som lockar många bin och humlor i jakt på säsongens första nektar. Det är svårt att motstå det blå blomsterhavet som tar fart nästan från en dag till nästa. Jag blir så glad av deras vårystra dans. Det är nu man börjar hoppas på vår på riktigt!

Kaskader av rött i den eldiga trädgården

Temyntan 'Cambridge Scarlet' i starkt röd färg

Trädgårdsdesignern som har tillgång till en solstekt trädgård eller bara en solig del av en tomt kan elda på med varmt röda nyanser. Rött drar åt sig solljuset och blir alltid vackrast i full sol. Det är en färg som kommer bort sig lite placerad i murrigt gröna omgivningar eller i skuggiga partier. Så lyft fram den där solen lyser som bäst! De flesta rödblommande växter trivs i full sol eller max halvskugga.

Rött är inte den lättaste färgen att placera, men du behöver inte vara rädd för att prova dig fram. Olika nyanser av rött kan gärna planteras tillsammans, som tegelrött, oxblodsrött, tomterött och en nyans som går mer mot orange som i t ex studentnejlikan. Kalla röda färger kan du gärna kombinera med blå och lila blommor. Silver och purpursvart är effektfullt tillsammans med rött. De varma röda passar utmärkt ihop med orange och kan brytas av med lila. Testa och flytta växterna om de inte vill vara grannar. Säkert finns det någon plats i trädgården där de smälter in.

Helt bedårande sammetsröd pionEn alldeles underbar röd blomma har pionen ‘Buckeye Belle’. Nästan som en stor mångdubbel tulpan ser den ut. Det är kanske inte helt lätt att få tag i denna namnsort, men rotstockar kan man köpa nu om våren via webbhandlare. Pioner planteras grunt i mullrik, lerhaltig jord som gärna får ha ett högre pH. Välj ett soligt läge och bli inte ledsen om den inte blommar första sommaren. Pioner tar några år på sig att komma i blom. Ha tålamod och täck inte den med för mycket material om du jordförbättrar. Ligger plantan för djupt vägrar den nämligen att blomma.

En remonterande mossros med härlig doft

Trädgårdsmästaren fortsätter sitt letande efter den perfekta buskrosen. Idag har jag kommit fram till gruppen mossrosor. Rosa centifolia muscosa ‘Salet’ är en taggig buskros som har många fördelar. Den blir inte så stor, ca 1,2 x 1 m och brukar villigt remontera senare på säsongen efter det första rikliga floret. Den är härdig upp till zon 5 och har en stark och behaglig doft.

Väldoftande 'Salet' är en bra buskros

Mossrosorna utmärks av sina mosslika krulliga utväxter på foderbladen. Mossan kan även sitta på själva blomstjälken. Mossrosorna har uppkommit genom mutationer av Centifolia-rosor. Muscosa-rosor är i regel lättskötta och kräver inte så mycket gödsling eller bevattning. Dock är den remonterande ‘Salet’ mer näringskrävande för att orka med ett andra flor. ‘Salet’ kan angripas av mjöldagg och rost, men planteras den öppet och luftigt blir det sällan något större problem.