Kär klematis klättrar högt

Underbart vårflor i trädgården

Har en otroligt läcker klematis i min trädgård som just nu slingrar sig högt upp i päronträdet. Det är en småblommig alpina av något slag. Skulle tro att den heter Violet Purple E. Brukar inte spara på etiketterna, utan tänker att det där kommer jag nog ihåg, men det är ju lika illa varje gång. Klart jag glömmer bort namnen. Men det är ju inte heller sortnamnen som är det viktiga. Huvudsaken att växterna är vackra att se på, sen spelar det mindre roll vad de heter.

Denna vackra vårblommande individ sätter knoppar i fjolårsveden och därför brukar jag inte beskära den alls.

En slingrande skönhet bland päronkvistarna

Den är redan högt uppe längs de små grenarna i päronet och sköter sig själv förutom att jag bjuder på lite vatten och näring när det är torrt. Eftersom ett träds rötter är kraftigt konkurrerande med klängväxten är det viktigt att ge den en lucker och näringsrik jord vid planteringen. Sätt helst din klematis på skuggsidan av stammen för att skydda den lite extra mot solens varma strålar som torkar ut. Småblommiga klematis är helt klart att föredra intill träd då de har lättare att klara den torra och magra jorden än sina storblommiga släktingar. Ett annat tips för att bättra på oddsen för överlevnad är att gräva ner en avskärmande skiva som en skiljevägg mellan trädets rötter och den nya klätterväxten. På så vis får den senare hålla “sin” jord ifred från de hungriga trädrötterna. Clematis är annars ett växtslag som ska stå lite djupare (ca 10 cm) i marken än den gjorde i krukan vid köpet. Det översta lagret i plenteringsgropen kan gärna bestå av dränerande sand som skyddar så inte stammen ruttnar eller att plantan drabbas av vissnesjuka. Kom ihåg att gödsla och vattna noga den första sommaren för att ge växten en bra etablering.

Celestial, en gudomlig klassisk ros

Celestial är en härlig gammaldags buskros

Namnet har den fått från franskan – céleste betyder gudomlig eller himmelsk. Och visst är den härlig, Celestial. En lättskött ros som tillhör Alba-gruppen och är härdig långt upp i landet. Den formar ganska upprätta, höga buskar på ca 2 meter och ska inte beskäras för hårt. Gallring och föryngring är desto viktigare för att hålla det kraftiga grenverket friskt och livskraftigt.

Bladverket är grågrönt och blådaggigt. Blommorna stora, halvfyllda och ganska platta när de slagit ut helt. Färgen är svagt ljusrosa och doften mycket söt och ganska stark. Celestial är en rätt skuggtålig ros som blommar rikligt under en månad. Tyvärr kan den som andra albarosor angripas av rosrost. Du ser det som små orangefärgade prickar på undersidan av bladen. Senare sprids det även till bladovansidorna. Plocka bort angripna blad och skott så fort de uppträder. Busken som sådan brukar inte ta någon större skada av angreppet.

Komponera med färg – orange blommor

Brandgul lilja med prickig kjol

Orange är en ganska påträngande blomfärg med sin intensiva, men glada prakt. Jag tycker egentligen att orange blommor hör bäst hemma i höstträdgården. De passar liksom ihop med gulnande löv och småkrispiga morgnar. Men det finns många högsommarblommande orange arter. Och nu på våren står ju kejsarkronan pampigt i givakt i rabatterna. Ringblommor kan jag inte vara utan. De sköter spridningen på egen hand och dyker upp lite varstans i grönsakslandet. Sensommarbuketter med ringblomma och starkt blå stormhatt är upplivande med sina kraftiga konstrastfärger. Mörkt lila heliotrop är en annan följeslagare som också ger en slående färgkombination. Och en härlig doft!

Den brandgula tigerliljan Lilium lancifolium (syn L.tigrinum) är ett utropstecken i den gammaldags rabatten och en växt som jag lägger i gruppen fulsnygga. Är det färgen som inte riktigt tilltalar mig? Vet inte – kanske det är den lite blekorange färgställningen? Men i så fall borde jag också tycka illa om de orange dagliljorna Hemerocallis flavum.

Vacker daglilja i kraftig tuva

Men de har en utsökt vacker trumpetform och är mina särskilda favoriter. Då är det väl något annat i alla fall. Svårt att ta på. Blommor är minnen och tycke och smak om vartannat. Svårt att säga varför man gillar den ena, men inte den andra. De kan också vara starkt förknippade med en person. Mm, det kanske är det som avgör.

Nu är scillans tid

Den ryska blåstjärnan Scilla siberica har nu mer eller mindre invaderat de flesta trädgårdar. Även om man aldrig planterat en endaste lök så kan den ändå ta sig in med hjälp av bärvilliga myror som släpat runt på frön från någon närbelägen dunge. Scillan klarar sig helt på egen hand och behöver inga speciella förhållanden förutom en halvskuggig, någorlunda väldränerad plats under buskar och träd i trädgårdens utkanter. Vill du fortsätta att sprida den bör du vänta tills fröna mognat innan du kör över beståndet med gräsklipparen.

Den enkla ryska blåstjärnan är ett av mina käraste vårtecken.

Scillor finns i många arter som blommar i blått eller rosa under våren. Den ryska blåstjärnan skiljer du från övriga genom att den har nedåtvända klarblå klockor på bladlösa stänglar. Blomman har en svag, sötaktig doft som lockar många bin och humlor i jakt på säsongens första nektar. Det är svårt att motstå det blå blomsterhavet som tar fart nästan från en dag till nästa. Jag blir så glad av deras vårystra dans. Det är nu man börjar hoppas på vår på riktigt!

Kaskader av rött i den eldiga trädgården

Temyntan 'Cambridge Scarlet' i starkt röd färg

Trädgårdsdesignern som har tillgång till en solstekt trädgård eller bara en solig del av en tomt kan elda på med varmt röda nyanser. Rött drar åt sig solljuset och blir alltid vackrast i full sol. Det är en färg som kommer bort sig lite placerad i murrigt gröna omgivningar eller i skuggiga partier. Så lyft fram den där solen lyser som bäst! De flesta rödblommande växter trivs i full sol eller max halvskugga.

Rött är inte den lättaste färgen att placera, men du behöver inte vara rädd för att prova dig fram. Olika nyanser av rött kan gärna planteras tillsammans, som tegelrött, oxblodsrött, tomterött och en nyans som går mer mot orange som i t ex studentnejlikan. Kalla röda färger kan du gärna kombinera med blå och lila blommor. Silver och purpursvart är effektfullt tillsammans med rött. De varma röda passar utmärkt ihop med orange och kan brytas av med lila. Testa och flytta växterna om de inte vill vara grannar. Säkert finns det någon plats i trädgården där de smälter in.

Helt bedårande sammetsröd pionEn alldeles underbar röd blomma har pionen ‘Buckeye Belle’. Nästan som en stor mångdubbel tulpan ser den ut. Det är kanske inte helt lätt att få tag i denna namnsort, men rotstockar kan man köpa nu om våren via webbhandlare. Pioner planteras grunt i mullrik, lerhaltig jord som gärna får ha ett högre pH. Välj ett soligt läge och bli inte ledsen om den inte blommar första sommaren. Pioner tar några år på sig att komma i blom. Ha tålamod och täck inte den med för mycket material om du jordförbättrar. Ligger plantan för djupt vägrar den nämligen att blomma.

En remonterande mossros med härlig doft

Trädgårdsmästaren fortsätter sitt letande efter den perfekta buskrosen. Idag har jag kommit fram till gruppen mossrosor. Rosa centifolia muscosa ‘Salet’ är en taggig buskros som har många fördelar. Den blir inte så stor, ca 1,2 x 1 m och brukar villigt remontera senare på säsongen efter det första rikliga floret. Den är härdig upp till zon 5 och har en stark och behaglig doft.

Väldoftande 'Salet' är en bra buskros

Mossrosorna utmärks av sina mosslika krulliga utväxter på foderbladen. Mossan kan även sitta på själva blomstjälken. Mossrosorna har uppkommit genom mutationer av Centifolia-rosor. Muscosa-rosor är i regel lättskötta och kräver inte så mycket gödsling eller bevattning. Dock är den remonterande ‘Salet’ mer näringskrävande för att orka med ett andra flor. ‘Salet’ kan angripas av mjöldagg och rost, men planteras den öppet och luftigt blir det sällan något större problem.

Krokusen lyser ikapp med vårsolen

Härligt motljus genom krokusblomman

Släktet krokus härstammar från steniga bergstrakter i södra Europa och mindre Asien. Det är torr och sommartid het terräng som du gärna ska försöka efterlikna i ståndort om du odlar vildarter av krokus. De vanliga vårkrokusarna, Crocus vernus, klarar sig däremot bra även i en normal, väldränerad trädgårdsjord. Varianterna är många och det finns även höstblommande krokus, även om de inte är så vanliga.

Krukodlad krokus planteras tätt, tätt

Det är lätt att bli förtjust över dessa färgglada blomster. Krokusen är lysande grann med sin mörkorange pistill som sticker långt ut ur blombägaren. Den är otroligt välkommen med sin energiska uppenbarelse just då när vårsolen börjar kännas sådär mysigt varm att man bara måste ställa sig mot en husvägg och bada ansiktet i den mjuka värmen. 

Krokus vill gärna behålla bladen tills de gulnat och all kraft gått tillbaka ner i knölen. Därför är det bra att plantera dem gruppvis om de står i gräsmattan. Fundera över vilken som är den bästa platsen. Helst skulle jag plantera dem på något ställe som jag kan se från fönstret eller på en plats jag ofta går förbi i trädgården. Står de i parken ska det helst vara i en gles gräsmatta på ett ställe där många människor passerar i bil eller till fots.

Skuggigt läge är inget hinder att plantera rosor!

De allra flesta rosor är sol- och värmeälskande växter som utvecklas bara bättre ju soligare läge de har. Men ge inte upp även om du har ett halvskuggigt eller norrvänt läge. Det finns arter som tolererar detta. Tänk bara på att hjälpa till med så bra förutsättningar som möjligt för övrigt, angående jordmån, skydd mot vind och god näringshalt.

Den anspråkslösa och vackra 'Highdownensis'

De allra mest skuggtåliga rosorna hittar du i grupperna Albarosor, Damascena och Francofurtana. Även Rugosarosorna och flera Pimpinellifolia lämpar sig för sämre lägen. Bland buskrosorna kan jag plocka ut två karminröda skönheter. Rosa ‘Highdownwensis’ blir tät och relativt hög (ca 3 m) och har ett upprätt växtsätt. Den har stora och enkla blommor som liknar R.moyesii som är dess ena förälder. Blomningen är relativt tidig och den sätter mängder av vackra nypon på hösten. Detta är en väldigt tålig ros som går ända upp till zon 5. Ännu tåligare är Rosa ‘Frankfurt’ som är härdig upp till zon 7. Den har också enkla blommor och ett likartat växtsätt. Trivs bra även på sandhaltiga jordar.

Rikblommande Venusta Pendula som även går mot norrväggar

En mycket rikblommande och lättodlad ros är ‘Venusta Pendula’ som blir stor och ståtlig – upp emot 5 m om den får klättra mot stöd, t ex en gammal trädstam. Annars växer den med långa bågformade grenar som hänger ner. Blommorna sitter i stora klasar och är i knoppstadiet mörkrosa för att sedan blekna mot vitt under tiden de slår ut. Tyvärr har den inte någon doft och sätter heller inga nypon, men den är en av få rosor som trivs utmärkt spaljerad mot norrväggar. ‘Venusta Pendula’ kräver en något fuktigare jordmån än många andra rosor och den trivs bra vid dammar eller annat vatten.

Utsökt vackra portlandrosor

Portland-gruppen innehåller ett flertal mycket odlingsvärda rosor. De är härdiga och lättodlade men kräver mycket näring och även stödvattning under torra perioder. Rosorna ‘Portlandica’, ‘Mme Boll’ och ‘Jacques Cartier’ hör till de allra bästa remonterande buskrosorna för parker och trädgårdar. De är också hållbara till snitt.

Enormt stor och väldoftande 'Mme Boll'

Faller ändå mest för ‘Mme Boll’ som har en riklig blomning från slutet av juni till slutet av juli och därefter upprepad höstblomning. Den kan vara lite känslig för regn då de täta blomknopparna klibbar ihop och förstörs. Blommorna är stora och tätt fyllda, rosa med en nästan flat form. Och doften, den är så underbar! Utan doft kommer inga rosor in i min trädgård.

Årets första penséer doftar vår

Hade inte tid med någon avancerad växtdesign, men kunde inte låta bli att plantera några små krukor med penséer. De är ett lika viktigt vårtecken som snödropparna. Även om jag säkert får bära in krukorna några nätter så tar jag risken. Lite frost tål de allt, men förra veckans hagelstorm hade nog blivit lite för mycket för de små liven. En kruka eller två på trappan ger yster vårglädje och hopp om ännu mer ljus och värmande vårsol.

Välkommen vår!

Penséer är allmänt tåliga, men de bör ha en väldränerad kruka för att inte drabbas av röta och mögel. De småblommiga är mer anspråkslösa och passar väl i balkonglådor och små arrangemang tillsammans med påskliljor, pärlhyacinter, scillor och andra lökväxter som drivits i blom för tidig vår. Ska göra en större korg med vårblommor bara det blir lite varmare. Den fina julrosen kan få sällskap av några ljusblå pärlhyacinter och vita småblommiga penséer och kanske en smal girland med björkris runt om.