Trädgårdskonsult – Sida 17 – Greenspire Trädgårdskonsult

Luftiga lökar ger höjd i rabatten

Det finns en stor mängd Allium-arter att välja mellan och alla är släkt med våra ätliga gul lök, rödlök, vitlök, gräslök, purjolök med flera. Fast prydnadslök i trädgården är ett ganska nytt påhitt, inte mer än drygt 100 år gammalt. Lökväxterna behandlas som perenner, dvs de får vara kvar i jorden hela året och återkommer år efter år om förhållandena är de rätta.

Lökväxter planteras i september månad i en lätt och torr jord på en plats med full sol. Eftersom de flesta kommer från bergstrakter föredrar de näringsfattig och gärna kalkrik jordmån. Huvudsaken är att de inte står i en tung lerjord som hålls blöt över vintern, för då ruttnar löken. Sätt dem gärna i stora grupper med ett rejält avstånd mellan varje lök. Trivs de bra kommer de att bilda sidolökar som också blommar efter ett tag. Då kan det bli trångt i beståndet och dags för gallring. Gödsling med benmjöl är bra, både vid plantering och efter blomningen.

Allium aflatulense, kirgislök, med härkomst från Centralasien, är en av de resligaste prydnadslökarna. Det är kanske också den vanligaste. Blomman är rödviolett och blommar från slutet av maj. De dekorativa fröställningarna kan stå kvar efter blomning. Men bladen gulnar snabbt och är ganska skräpiga att se på. Därför planterar du helst bollökar av detta slag ihop med frodiga perenner som kan dölja det vissnande bladverket. Lämpliga grannar är t ex hostor, nävor eller lavendel.

Berglöken är en lågväxande lökväxt som kan sprida sig snabbt med både frö och sidolökar. — Foto: Admiraal handelskwekerij

En annan mycket vacker lök är den mörkt rosa berglöken, Allium oreophilum. Den hör hemma på steniga bergsslutt-ningar i Centralasien på över 3000 meter över havet. Den används med fördel i soliga stenpartier där jorden är väldränerad. Blomman är bara 15-20 cm hög och den lilla löken i storlek som en tumnagel. Berglöken blommar i juni-juli och kan om den trivs sprida sig väldigt med både frö och sidolökar.

För dig som har problem med skogens vilda djur som äter upp det mesta i din trädgård så kan jag särskilt rekommendera olika Allium-arter. Hela växten smakar starkt och skarpt och de får därför stå ifred för både harar, rådjur och hjortar.

Första biologiskt nedbrytbara trimmertråden

Bio-trim heter en helt ny biologiskt nedbrytbar trimmertråd som utvecklats i Frankrike och kommer att säljas av Oregon. Det kemiska innehållet är förutom nylon, även speciella mineraliska tillsatser. Trimmertråden, som ser ut som en helt vanlig, ljust gul trimmertråd bryts ner helt naturligt. Den oxo-biologiska nedbrytningen sker, enligt tillverkaren, i tre steg. För det första av solens UV-ljus under en tre-års period. Därefter fortsätter fragmenteringen på marken genom värme. Till sist tar markens mikroorganismer vid. Hela processen, som tar närmare tio år, fungerar endast i kontakt med jord, så när du har tråden i sin förpackning eller hoprullad kring trimmerns trådhuvud förblir den intakt. Även trådens förpackning är biologiskt nedbrytbar. Den består bland annat av mjölksyror och trädamm.

Tråden finns i tjocklekar från 1,6 till 3 mm. En rulle på 12 meter 2,7 mm tjock tråd kostar ca 50 kr inkl moms. Spännande, men jag undrar om storförbrukarna kommer att hitta den.

Snygga inredningstips från Malmö Garden Show

Bjuder på en liten bildkavalkad från Malmö Garden Show i månadsskiftet maj-juni. En liten oas med massor av tips för både amatörer och proffs som trädgårdsdesigners och gröninredare. Det är ett jättefint arrangemang av Malmö stad och show director John Taylor! Tack för att vi får gå in gratis!

Nävorna är näpna erövrare i rabatten

Nu är det snart nävornas årstid. Jättefina växter som jag inte kan minnas hade någon framträdande roll i trädgårdsvärlden för 20 år sedan. Men nu är det annorlunda. Man har insett värdet i dessa lättförökade och vältäckande växter som fyller ut i rabatterna och blockerar för ogräs. Det finns knappast lättare nybörjarväxter heller för den delen. Trädgårdsplanerarens favoritväxt kan man nästan säga.

Armerisk näva, Geranium psilostemon, blir hög och frodig. — Den armeniska nävan kan bli upp mot en meter hög och har intensiv färg.

Det bästa av allt, tycker jag, är att du hittar en näva för alla lägen. Det finns sorter för sol och torrt, nävor för skugga och lite fuktigt och nävor som trivs i mellanlägena. Samt massor av färger från vitt, blått, ljuslila, rosa till karminrött och purpursvart. En förträfflig växt, helt enkelt.

Geranium cinereum, silkesnävorna, är lågväxande och inte så aggressiva till växtsättet. Blommorna är stora i jämförelse med de djupt tandade, små bladen. De härstammar från bergstrakter i centrala och sydöstra Europa. De ska ha väldränerad jord och skyddas från vinterväta.

Brunnävor, Geranium phaeum, finns även i vitt, namnet till trots. De är tidigblommande i juni. Den purpusbruna sorten ’Samobor’ är en tacksam trädgårdsväxt som med sina vackert mönstrade blad passar fint in bland andra perenner i rabatten. Geranium phaeum trivs i sol-halvskugga och klarar också en del torka.

Brunnävans blad är vackert mönstrade i chokladbrunt och grönt. — Bladen hos brunnävan ’Samobor’ har ett dekorativt mönster i brunt och grönt.

Vill du lära dig mer om nävor så rekommenderar jag Ulla Hårdes bok ”Nävor”. Den presenterar ett stort antal släkten och arter på ett trevligt sätt och har dessutom med ett avsnitt om skötsel och förökning av nävor.

Aklejans tid är nu

Det sägs att Nora Barlow som gett namn till den här vackra aklejan var barnbarn till Charles Darwin.

Min försommarfavoritväxt aklejan står i blom. Det måste vara en av de mest anspråkslösa växterna, för den trivs verkligen överallt. I sol, i halvskugga, i fukthållande eller torr jord, högt eller lågt pH. Inget verkar spela någon roll. Och så sprider den sig generöst, så du blir aldrig utan plantor.

Jag kan inte riktigt säga vilken variant som är min favorit, för det finns så många olika. Ca 70-80 arter och en massa namnsorter till dem. Helvita är läckra, men även de vanliga rosa. Tvåfärgade kan bli lite mycket tivoli, men den purpur-vita ’William Guiness’ ovan är ju ändå rätt fin.

Vad många inte vet är att aklejan är giftig. Fröna innehåller blåsyra och växtsaften i blommor och stjälkar kan också ge förgiftningssymtom. Så lockas inte att smaka på de särpräglade blommorna. ”Acklejans örtstånd är snarare något beskt än skarpt, men fröen lära vara drastiska; de ha brukats mot skabb och onda sår hos barn” står det i Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C.F. Nyman från 1867.

Vad är nu ståndort för något?

Ja, det är vad jag jobbar med varje dag i mitt trädgårdsarbete. Som trädgårdsdesigner eller trädgårdsplanerare gäller det att hålla koll på ståndorten så att växterna passar på platsen och tar sig. I min värld kommer form och färg alltid på andra plats. Som trädgårdsmästare och -skötare observerar jag växter, planteringar och samspelet mellan ståndorten och de etablerade plantorna. Genom att hela tiden stämma av och registrera vad som funkar lär jag mig hur jag ska designa för bästa resultat.

Växter som trivs på samma växtplats delar samma ståndort. — Fuktälskande växter som trivs på halvskuggigt ställe.

Ståndort kan kallas att gilla läget på ren nysvenska. Det handlar för det första om en analys av aktuell växtplats. Fuktförhållanden i marken, ljus-skugga, pH, vind och jordmån är de viktigaste att beakta. För det andra är det en växts krav (eller önskemål) om bästa växtplats utgående från dess ursprungsmiljö där den växer vild. Ståndorten hjälper dig också att välja goda grannar att samplantera med i rabatten, eftersom växter med samma ståndort i naturen även passar ihop i en trädgårdsplantering.

Brunnera, flox och astilbe föredrar näringsrik och fukthållande jord. — Goda grannar i en fukthållande, näringsrik jord är flox, astilbe och brunnera.

Du vet att det finns växter som gärna sprider sig till helt andra platser än där du ursprungligen planterat dem. De finner sin egen bästa ståndort med andra ord. Här har vi bara att analysera vad det var som gjorde att de flyttade hit och använda den kunskapen nästa gång vi planerar en rabatt. Du kan även lära dig massor om växterna av ett så simpelt jobb som att rensa i rabatterna. Mycket nyttig grundkunskap om växter och ståndorter hämtade jag hem när jag som trädgårdselev kröp omkring i Mariehamns stads planteringar och lukade. Man får aldrig koppla bort tänkandet – det ska alltid vara med dig i alla jobb. Undrar lite hur det funkar när man kan jobba hela dagarna med musik i öronen. Det är annorlunda idag mot när tant trädgårdskonsult var ung. Hinner man alls tänka på växterna då?

Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.

Häggmispel är en användbar växt

Häggmispel, Amelanchier, är stora buskar till mindre träd med vacker vårblomning och en sprakande höstfärg. Gemensamt för häggmisplarna är att de klarar en bred amplitud av ståndorter. Inga stora krav på jord och fukt här inte. Det kan vara nog så tacksamt ibland om man söker en säker växt.

Körde förbi de här fina småträden i Löberöd härom dagen och var tvungen att stiga ur bilen och ta några bilder. Riktigt tjusigt mot den vita fasaden! Skulle gissa att det är sorten Amelanchier ’Robin Hill’, stor häggmispel, men riktigt säker är jag inte. Den kan bli 5-6 meter hög, med en ganska smal krona på 3-4 meters bredd. ’Robin Hill’ säljs som träd på högstam. Det har också funnits en lite bredare sort på marknaden som heter ’Ballerina’.

Jag tycker det är ett trevligt släkte som man gärna kan satsa på eftersom de är så lätta att etablera och sköta. Busksorterna tål hård beskärning och passar bra till friväxande häckar. A. spicata växer som en spik rakt upp med täta grenar och sätter gärna rotskott. A. laevis blir den breda, nästan runda busken. A. lamarckii blir ett flerstammigt litet träd. A. alnifolia fk Alvdal E är den tätt buskformade med gul höstfärg. Inga större krav på jorden alltså, men vill gärna ha en solig placering.

Kamelian är för finlirare

Kamelior är köldkänsliga växter som kräver en sval vinterförvaring med god luftfukt och plusgrader. Tyvärr ingen växt för torra stadslägenheter, och just det gör mig lite beklämd när jag ser mängder av billiga kamelior saluföras i plantbutikerna på våren. Kommer de att få ett gott liv, eller hamnar de i soporna efter den första blomningen? Desto mer fullträff då att se dem växa frodigt, på rätt ståndort i trädgårdar längs den regniga skotska växtkusten. Det blir nästan för bra när man ställs framför en fyra meter hög kameliabuske med tusentals knoppar och nyss öppnade fluffiga blommor. Man kan få hjärtinfarkt för mindre! Här hemma måste vi ta in våra små, krukodlade exemplar för vintern och hålla efter typiska vinterförvaringsskadedjur som spinn och bladlöss.

Kamelian ska stå i fuktig, kalkfri jord och helst vattnas med regnvatten eller avkalkat vatten. Den är en typisk surjordsväxt. Har du egen brunn och bor i ett område med kalkrikt vatten så betyder det att du kokar upp vatten, låter det stå och vattnar nästa dag när kalken sjunkit ner till botten i kannan. Släng den sista slatten. Plantera i rhododendronjord och gödsla med näring för surjordsväxter, halv dos en gång i veckan under perioden april-augusti. Under sommaren kan kamelian gärna stå ute, dock inte i solen, utan på ett skuggat ställe. Glöm inte en jämn vattning, annars trillar knopparna av. Får du allt detta att stämma kan du njuta av den underbaraste blomning i april-maj.

Helleborus från svart till vitt

Nu är det maj månad och påsk- och pingstliljor blommar som bäst, men än står sig julrosorna fint på lite skuggigare ställen. Den vanliga vita julrosen, Helleborus niger är tidigast ute och blommar ofta redan under ett lätt snötäcke, men orientalishybriderna behåller mer eller mindre färg på sina foderblad ända till maj. Jag var och hälsade på i plantskolan Ulriksdal på Kivik i fredags och passade på att fota deras fina julrosor.

Julrosor är lättskötta växter som kan växa i både solsken som skugga. Däremot måste man vara noga med fukten så de inte blir för blöta. Väldränerad och mullrik jord som gärna får vara kalkrik. Det bästa ljusläget är halvskugga. Monokulturer är sällan helt lyckade, så placera gärna ut julrosorna i ett sammanhang med andra likartade växter. Det finns många sällskapsväxter med samma ståndort att välja mellan för att få en lite mer varierad plantering. Snödroppe och snöklocka blommar vid samma tid. Likaså vitsippa och blåsippa. Revsuga, nunneört och rosenplister är andra alternativ för lite skuggigare plantering. Om du vill täcka över bladen när de vissnar kan grannar som Epimedium, sockblomma samt Hosta vara trevliga.

Julrosor är giftiga växter, och man kan få hudutslag om man petar mycket på avklippta blad och stjälkar. Växtsaften lär vara rejält besk och orsakar sveda i mun och svalg, så det är nog ingen större risk att någon tuggar på växtdelar i onödan. Men ta på dig handskar vid längre hantering av växterna om du har känslig hud.

Julrosen kan också odlas i kruka om man ser till att vattna när det blir för varmt. — Julrosen kan också odlas i kruka bara du kommer ihåg att vattna den när det blir torrt.

Julrosorna användes på medeltiden för framställning av råttgift och man ska även ha utnyttjat dem i folkmedicinen för att framkalla nysningar, diarré och kräkningar samt störningar i hjärtrytmen. Så alldeles ofarliga är de nog inte.

Dags att dela snödropparna efter blomning

Snödroppar kan vara lite knepiga att få att lyckas från lök som man sätter på hösten. Orsaken är att de små lökarna snabbt torkar ut när de kommer in i den varma plantbutiken. Den bästa tiden att föröka snödroppen och den besläktade snöklockan (båda tillhör familjen amaryllisväxter) är nu på våren efter blomningen när de fortfarande har de gröna bladen kvar. In the green, säger engelsmännen.

Fråga vackert någon granne eller god vän som har mycket snödroppar i sin trädgård om du kan få ett par tuvor. Gräv ganska djupt, för lökarna sitter längre ner än man tror. Dela sen varje rugge i många små tuvor med ett par lökar i varje. Plantera dem direkt i en halvfuktig jord i halvskugga. Mullrik lerjord är snödroppens förstaval, men den passar i de flesta fuktighetshållande jordar. Och nästa år kan du glädjas åt en ännu större snödroppsblomning.

Snödroppen, Galanthus nivalis, förökar sig naturligt genom sidolökar, men också via frön som bland andra myror bär omkring på. Se bild på snödroppens frökapsel här nedan. Det finns flera vackra sorter av den vanliga snödroppen , bl a den fylldblommiga Galanthus nivalis ’Flore Pleno’ som jag visade på bild i ett äldre blogginlägg.

Snödroppens frön mognar tidigt och sprids sedan av bl a myror som bär runt på dem. — Snödroppens lättgroende frö sprids av bl a myror som bär runt på dem.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: