Trädgårdskonsult – Sida 20 – Greenspire Trädgårdskonsult

Biljettklipparsjukan, vad är det?

På ligusterhäckar, rhododendronbuskar, klätterhortensia och andra städsegröna buskar som lagerhägg och järnek hittar man ibland en massa konstiga hålklipp utspritt över bladmassan. Gissningarna är många bland människor som upptäcker det i sina trädgårdar. Är det hagelskott, grannungar som skojar med hålslagningsapparater eller små larver? Men det är faktiskt en ljusskygg skalbagge som kallas för öronvivel.

Öronviveln är en mörkt gråbrun skalbagge, knappt en cm lång, som nattetid gnager runda hål i bladkanterna som precis ser ut som om en konduktör varit framme med sitt klippverktyg. Under dagen ligger den gömd under bladverket eller under torra löv på marken för att så fort det blir mörkt krypa upp och börja knapra på de gröna bladen. Skalbaggarna kan också klättra högre upp i träd som thuja och idegran och ringbarka unga skott och grenar så att de torkar in och dör.

Som om det inte vore nog med bladskadorna har skalbaggen även elaka larver, vaxgula och feta, som äter på rothalsen och rötterna hos ros och jordgubbar. Det är svårt att bekämpa dessa skadedjur i hemträdgården, men odlare kan utnyttja jordlevande nematoder som tar kål på larverna.

Måste hitta krolliljeknölar till våren!

En växtfavorit sedan unga år är krolliljan, Lilium martagon. En gång försökte jag så den, men inget hände. Sen har jag inte kommit så mycket längre. Det är alltid någon vacker växt man vill ha och allt har man ju inte råd med på en gång. Men efter att i somras på Åland ha sprungit på förvildade, underbart vackra krolliljor och smält som en smörklick på heta bastustenar, har jag åter bestämt mig för att det är dags. Så till våren blir det jakt på krollknölar. Jag kan inte vänta i 4 år på frön som kanske inte har lust att gro!

Krolliljan är en av de mest tacksamma och lättodlade liljeväxter man kan tänka sig. Den är egentligen en lundväxt, men trivs också i torrare jord bara den inte är snustorr. Trivs bra i sol till halvskugga i mullhaltig jord som är neutral till svagt basisk. Borde passa bra i mitt lundparti med andra ord. Skulle gärna ha både den stiliga, vita formen ’Album’ som den vanliga rosafärgade krolliljan. Den vita lyser upp mot den mörkgröna bakgrunden av skog i kanten av min trädgård.

De ljust limefärgade lökarna planterar du på våren, så fort du får fatt i dem. Lökar med lösa fjäll torkar lätt och ska helst inte vänta för länge på plantering. Sätt dem ganska djupt, ca 15 cm och med 20 cm mellanrum. När de väl trivs och fått fäste förökar de sig gärna med frö och då är det bra att de inte står för tätt från början.

Algsvampen Phytophtora senaste trädhotet

Bokarna i södra Sverige hotas av en ny typ av svampangrepp, Phytophtora, som antagligen kommit in i landet via importerat växtmaterial. Knappt har vi hämtat oss efter almsjukan och askskottsjukan och nu är det alltså en ny allvarlig skada på gång. Eller helt nytt är det inte för olika Phytophtora-arter har förekommit sedan länge på bl a potatis, al och ek. Men nu har algsvampar av släktet Phytophthora gett sig på bokar i bland annat Malmö, Torups bokskog och i Söderåsens nationalpark. Forskare befarar att angreppen spridit sig mycket längre än så. I Tyskland har det visat sig att en stor andel av plantorna på plantskolor är infekterade, inte minst Rhododendron, så det är inte så konstigt att sjukdomen nu fått fäste även i Norden.

I våra skogar är olika algsvampar ett ökande problem, och angriper såväl löv- som barrträd. I Sverige har Phytophtora-angrepp på ek och al uppmärksammats under senare år, men boken har såvitt man vet klarat sig fram till nu. Ett problem med svampen är att den är svår att diagnostisera och kontrollera. Infekterade träd drabbas lätt av andra vanliga rötsvampar, som kan kamouflera det ursprungliga angreppet, och blir på så sätt riskträd i parker där många människor rör sig.

Även klimatet kan vara en orsak till utbrottet. Varma vintrar och blöta somrar skapar goda förutsättningar för algsvampen. Den kan då bygga upp sporbanker vilket ökar risken för att träd infekteras. Långa torkperioder missgynnar också träden eftersom de blir svagare och får lägre motståndskraft.

I kronan kan skador ses genom att bladen gulnar, och på bok blir de fina grenarna piskliknande i stället för som normalt utspridda grenar. Bladen utvecklas inte som vanligt, utan de blir små och ljusgröna. Det är en följd av att trädens finrötter saknas, och i stort sett bara den tjockaste delen är kvar. Då blir vatten- och näringsförsörjningen störd. På rothalsen kan man se mörka, blödande sår; och de kan gå långt upp i stammen. I veden ses orangefärgad, marmorerad vävnad innanför det ytliga såret. När stamsåren blir gamla lossnar barken. Då har rötterna ofta varit skadade länge.

Enskilda träd kan behandlas med en kaliumfosfitlösning som stimulerar trädens försvar. Malmö stad planerar en sådan bladgödsling till våren för de försvagade träden i Pildammsparken. Antagligen får det ske med helikopter, för att ta sig upp i kronan för att bladgödsla 30 meter höga träd är inte det lättaste.

Rosen Constance Spry hittade jag i Slottsträdgården

En sommar för flera år sedan strosade jag omkring i Slottsträdgården i Malmö. Längs en lite halvskymd vägg stod en underbar ros. Den var nog 2 m hög och väldigt grov i grenverket och den hade de mest fantastiska blommor man kan tänka sig. En stark doft med lite speciell accent, nästan lite kryddig. Och stora, blaffiga blommor som först är tätt fyllda och småningom vecklar ut sina kronblad till att bli lite platt och ”lös”.

’Constance Spry’ är en Austin-ros från England. Den var bland de första att introduceras från denna förädlare som tagit fram ett stort antal moderna buskrosor under de senaste 50 åren. Den ena föräldern är rosen ’Belle Isis’, som är en låg, ljusrosa Gallica-ros. Men Constance är alltså mycket mer starkväxande och kan som spaljerad komma upp i 3 meters höjd. Tyvärr blommar den bara en gång, från midsommar till slutet av juli, men det ger å andra sidan fördelen att den är tämligen lättfödd, och klarar sig utan större skötselinsatser.

Det är dessutom en ganska frisk ros, men den kan ibland få angrepp av svartfläcksjuka. Jag minns också med fasa sommarens larvangrepp som jag beskrev här på bloggen. Rosen är härdig upp till zon 4, men vintertäckning rekommenderas då. Jag säger bara: Köp! Det är en klar favorit hos mig som trädgårdsdesigner, speciellt i ett lite skuggigare läge.

Amaryllisen står i knopp inför jul

Idag kan du köpa amaryllislökar både i mataffären och på macken. Det är ofta små lökar med tunna stjälkar och en kruka som generöst dekorerats med allehanda plastiga prydnader. Den ger säkert en fin julblomma, men värst stor blir den inte och sällan kommer det upp två blomstjälkar. Satsa på en kraftig lök istället så ska du få se på blomsterprakt! Och det blir en långvarig vän som återkommer år från år.

Hur gör man för att återanvända sin amaryllislök? I en gammal text från 1842, Kort anvisning till lökväxters, särdeles hyacinters drifning i rum af en blomstervän står det så här: ”Löken upphänges i October nära intill en kakelugn, som hvarge dag eldas, hvarvid dock tillses att löken ej genom beröring med den varma kakelugnen blir stekt eller bränd. Sålunda förblir den hängande till dess den framskjuter en rödaktig blomknopp, hvilket sker innan bladen utskjutit och vanligen i Februari. Så snart detta inträffar, nedtages löken och inplanteras i jord med våt mossa samt vattnas ymmigt, då man efter 5-7 dagars förlopp har den purpurröda, med guldstoft beströdda blomman utslagen. Sedan blomman vissnat, ger man löken mindre vatten och utplanterar den i Maj på kall jord, der den får stå tills i slutet av Augusti, då den åter upptages, får ligga i luften till dess bladen vissnat, putsas och i October åter upphänges för att drifvas.”

När julen är över och amaryllisen blommat klart så sätt den i fönstret och börja gödselvattna tills det är dags att plantera ut den. Eller gör som jag – låt den stå kvar i fönstret hela sommaren, kanske lite gömd bakom gardinen, och vattna så där lagom så att den håller sig grön. Tids nog visar den om den vill vila eller börja sätta knopp. På vårvintern är det normalt dags. Då kan du plantera om löken i ny jord och vattna den lite mer så rotbildningen kommer igång. Men när blomstängeln blir längre är det bäst att sluta vattna så inte stjälken blir alldeles för lång och ranglig.

Genom att ge löken en ordentlig vattning väcker du den ur dvalan. Därefter, spara på vattnet tills efter blomningen.

Hur sköter man en azalea?

Har fått frågan vid några föredrag och kortkurser av engagerade hobbyträdgårdsägare som tycker azaleorna är lite kinkiga. Men ordnar man bara till en bra jord och lite skyddad växtplats så brukar det faktiskt ordna sig. Azalea är nära släkting med rhododendron, men den tappar bladen på hösten som vilken som helst lövfällande buske.

Rötterna är ofta väl sammanhängande i rotklumpen och växer mest ut åt sidorna. Därför är det bra att gräva en bred planteringsgrop när du ska plantera azalea och rhododendron. Gräv bort jorden och fyll en skottkärra och kör iväg till något annat ställe som du behöver fylla ut i trädgården. En ny jordblandning till azaleagropen gör du så här: 50% grov spagnumtorv som ska vara okalkad och ogödslad. 30% förmultnade granbarr eller barkmull. Resterande 20% ska vara en blandning av väl multnad kompost, fin skärv och sten, tunna kvistar av t ex granris, sand och välbrunnen stallgödsel.

Har du möjlighet att testa pH, dvs surhetsgraden, med mätstickor eller elektrisk pH-mätare så kan du justera in den i rätt intervall. Azaleor trivs i en jord med lågt pH, ca 4.5-5.0 är bra. Behöver pH sänkas så kan du använda t ex järnsulfat som används för att bekämpa mossa i gräsmattor. Rhododendrongödsel innehåller också järnsulfat. Sprid gödsel två gånger under våren, första gången vid snösmältningen och den andra gången strax efter blomningen. Torven i jordblandningen är också sur och hjälper till att på längre sikt hålla pH nere.

Om pH går så högt som upp emot 6.0 får buskarna klorotiska blad, gulfläckiga eller ljust gulgröna och tillväxten blir svag. Bladen blir ofta lite hängiga och plantan ser allmänt vissen ut. Så det är viktigt att hålla surhetsgraden nere för att plantorna ska trivas.

Sen är vattningen förstås viktig, framför allt under heta sommardagar. Jordblandningen som jag beskrivit ovan kanske har hunnit torka upp ordentligt och då måste man vattna med stora mängder tills all torv och barrmassa vattenmättats. För att inte dina azaleor ska vakna för tidigt om våren, brännas av solen och torka ut av blåsten är en placering under högre, skyddande träd en god idé. Ekar, tallar och tujor är bra grannar då de håller en sur miljö. Du ska dock se upp med några grannar som är direkt olämpliga: valnöten avger ett gift från både rötter och blad som inte är bra för rhododendronsläktingar. Lönnens stora blad förmultnar dåligt och bildar istället tjocka blaffor av täta lövskikt. Och björken tar alldeles för mycket vatten så de fuktkrävande azaleorna utarmas. Annars blir det ofta bra med barrträd i anslutning till de färggranna azaleorna. De bildar en lugn bakgrund och skapar ett bra mikroklimat som buskarna trivs i. Det här är mina bästa azaleatips, och som du kanske gissar så är det ofta den första punkten man stupat på om azalean inte trivs. Då brukar jag säga att tänk på miljön i Sofiero slottspark och hur enormt fina rhododendron och azalea som växer där. Det är den miljön som vi ska försöka återskapa.

Undersköna höstkrokus

Promenerade i den höstvackra Alnarpsparken för några dagar sedan. Tittade mest på trädkronorna medan jag försökte repetera alla märkliga och ovanliga träd som jag träffade på. Plötsligt lyser det till i löven på marken och där står ett helt stim av lila höstkrokus.

Höstkrokus heter Crocus speciosus och är just nu mitt i sin blomning. Den är rätt lik en vanlig vårblommande krokus, men har mycket längre hals och inga blad. Blommorna är blåvioletta med mörkare strimmor på kronbladen. Pistillen är orangegul och kontrasterar vackert mot det lila. Den långa, klena halsen gör att blommorna behöver lite stöd av t ex gräs, för att de inte ska lägga sig platta vid regn och blåst. Så det passar bra att plantera dem i gräsmattan.

Knölarna planteras under sensommaren, i augusti, på ca 10 cm djup. Höstkrokus sprider sig ofta villigt om de får stå ifred. De kan också planteras under buskar och träd, men det är viktigt att växtplatsen är solig och varm för att höstkrokus ska hinna blomma innan senhösten. Jorden ska vara sandblandad och genomsläpplig. Stående fukt i jorden leder till att knölarna ruttnar bort, så se till att jorden har lätt att torka upp, speciellt på sommaren. Ett tips är att plantera på en liten kulle eller i ett stenparti. Växten kommer från varma trakter kring Turkiet, Kaukasus och Iran.

Börja planera för övervintring av oliv- och citrusträd

Ännu är det varma nätter i Skåne, men snart är det dags att ta in medelhavsväxterna som står ute. Vissa tål någon köldknäpp, andra måste skyddas mot första frosten. Afrikas blå lilja, Agapanthus, trodde jag var på ruinens brant i våras efter en sen frostnatt. Bladverket frös och hängde trist och såg ungefär ut lika aptitliga ut som hostans blad när de fått frost. Men som tur var hade inte rotsystemet tagit skada, utan det kom fram nya blad småningom. Och nu står båda plantorna fortfarande i underbar blom. Ett förmaningens ord inför vinterförvaringen – var sparsam med vattnet för detta är en växt som lätt vattnas ihjäl under vintern. Den ska stå torrt och inte ha mer än ett par deciliter vatten per vinter.

Köpte ett olivträd på rejäl stam i somras. Det har inte hunnit växa till sig så mycket, men smälter fint in vid trappan med mina andra medelhavsväxter. Oliven är lite köldtålig och behöver nästan en svalare period för att komma i blom. Jag tänkte låta det smaka på lite kyligare grader, men sedan bära upp på vinden där det blir 5-8 grader om vintern. Lite bladfall får man normalt räkna med, men det kommer nya till våren. Fortsätt vattna med lite längre intervaller, varmare utrymme = mer vatten, svalare = mindre vatten mer sällan. Olivträdet tackar för extraljus i form av kallvita lysrör eller lågenergilampor. Så det tänkte jag fixa i år. Ansluten till en timer kan den lysa 12-15 timmar per dygn. Till våren klipper du sedan in de längsta och rangligaste grenarna i samband med att du flyttar ut plantan.

Citrusträd övervintras också svalt och ljust. De ska nog inte frysa alls, utan tas in före frosten slår till. Citrusträd är blom- och fruktbärande året om så de behöver ett näringstillskott även om vintern. Det ska vara speciell citrusnäring som innehåller extra järn. Den ger du en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som på sommaren. Citronträd ses ibland med gulaktiga blad. Det kallas kloros och beror just på järnbrist.

Har förresten skördat några citroner från mitt träd nu i höst. Frukter som tagit över ett år på sig att mogna. Men det var värt väntan för aromen är helt enastående! Släng er i väggen vanliga citroner i affären. Det minsta man kan kräva numera är ekologiska sådana, för nu har jag blivit kräsen!

Blanda gärna in gräs i rabatten

Gräs börjar bli mer och mer accepterat och efterfrågat som trädgårdsväxter. Det finns prydnadsgräs för alla typer av rabatter, från torrare till sådana som ligger i skuggan och mer fuktigt. Prärieinspirerade planteringar är underbara nu om hösten. Där samsas gärna gräsen med perenna växter som olika rudbeckior, kärleksört, anisisop, perovskia, höstaster, solbrud mfl. En skuggigare woodlandträdgård hyser ormbunkar, höstanemoner, hasselört, funkia och murgröna vid sidan om skuggtåliga bambu och gräs med vitbrokiga blad.

Jag skulle säga att gräsen kom till trädgårdsdesignerns medvetande med hjälp av Piet Oudolf omkring år 2000. Drömparken i Enköping grundlades lite tidigare och på Bo01 i Malmö skulle det anläggas en stor park med gräs som marktäckare. Sedan dess har gräsvurmen tagit fart på allvar och Oudolf blivit berömd internationellt för sina prärieplanteringar.

Ett stiligt gräs är Stipa gigantea, jättefjädergräs. Den finns i olika namnsorter och vill man ha ett lite lägre jättefjädergräs så är sorten ’Pixie’ bäst. Jag gillar samplantering bäst, t ex med höstanemoner och rosor som i denna rabatt. Då får den samspela och åstadkomma rörelse med sina fjäderlätta ax. Annars kan man ju placera den som en solitär i en grusträdgård också.

För växtnörden är det säkert bekant att Stipa gigantea inom kort antagligen kommer att övergå till namnet Celtica gigantea. Botanister har under många år utrett släktskapet inom gruppen Stipa och gett dem nya släktnamn. Det tar ett par år att arbeta in ett nytt namn, det har jag märkt. Och man får skriva in de nya namnen i sina gamla växtlistor och -böcker för att sakta med säkert nöta in dem. Svansfjädergräset, Nassella tenuissima, är ett annat gräs som förr räknades i gruppen Stipa. Ett underbart perenna gräs som gör sig bäst i stor mängd, men gärna inblandat i planteringar med starkt upprätta blommor som iris, liljor och varför inte vår alldeles vanliga tagetes.

Örter med läkande effekter

Vem har inte stött på fenomenet med fallande energinivå efter en arbetsvecka så här på höstkanten. Men jag hade ju nyss semester, det kan inte vara sant. Ska man gå och vänta ett helt år på nästa långa ledighet och redan nu vara så här trött? Det är ju inte bra om du känner dig så.

Att ta vara på den sista solen och värmen om helgerna och lunchrasten är viktigt för att inte tappa styrfarten. Och våga dig på att botanisera i trädgården eller naturen efter uppiggande och läkande växter. På köpet får du en skön liten promenad och doftupplevelse.

Känner du dig trött och stressad kan du plocka några färska blad av mynta och citronmeliss som du låter dra i hett vatten till ett örtte. Det är hälsosammare än kaffe och du får myntans uppiggande effekt samtidigt som citronmelissens hjälp mot spänningshuvudvärk, hjärtklappning och nervös mage. Riv i lite färsk ingefära och toppa med några rosen- eller ringblommeblad så har du ett riktigt skönhetste.

Ett doftande hav av lavendel kan göra en helt snurrig i sin intensitet. — Många goda egenskaper har lavendeln som läkeväxt.

Fotbad är välgörande för hela kroppen samtidigt som fötterna blir lena och mjuka. Du kan använda till exempel följande växter: en handfull rosenblad, som innehåller hudvårdande oljor. Några tusenskönor med hudvårdande egenskaper. En handfull maskrosblad för deras stärkande och renande effekter. En hand kirskål, eftersom den är stärkande och bra för cirkulationen. Några grenar lavendel för dess lugnande effekt. Eller några myntakvistar för deras svalkande och uppfriskande egenskaper. Ta vad du kan få fatt i och lägg örterna i ett varmt fotbad. Badda fötterna i 15-20 minuter och avsluta gärna med en skrubbkräm och en skön fotsalva.

Jag har hittat ett recept på fotskrubb som är jätteskön. Funkar även som handskrubb för slitna trädgårdshänder. Du tillverkar den med vanlig mixerstav. Förvaras helst svalt i tättslutande burk. Det här behöver du:
1 dl blad av någon myntasort du gillar
½ dl mandelolja (finns bl a på apoteket)
1 dl vanligt strösocker
1 msk färskpressad limejuice
1 tsk rivet skal av lime

Ett stärkande te gör du på mynta, citronmeliss, rosenblad och ingefära.

Andra fina, läkande örter som du kan äta och dricka: Lavendel har en lugnande effekt. Används t ex som torkad i lavendelpåsar som man lägger i linneskåp och sovrum. Fint hackad färsk lavendel, dvs oljan i bladen, är bra mot torr hud och eksem. Rosmarin som teväxt har en uppiggande och koncentrationsstärkande effekt. Den innehåller massor av antioxidanter och ökar cirkulationen i händer och fötter.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: