Kategori: Trädgårdskonsult

Att känna igen växter vintertid

Katsurans knoppar är röda och inåtböjda.
Katsuran har spetsiga och lite inåtböjda knoppar som liknar kräftklor.

Vinterkvist kallas det på proffsslang – konsten att identifiera lövfällande växter under viloperioden då de saknar blad, på bar kvist. En liten konst att lära sig, men inte alls särskilt märkvärdigt egentligen. Det bygger på samma iakttagelser av karaktäristiska drag och kännetecken som man använder under växtperioden. Sådant som man ser med blotta ögat på en kvist eller knopp, men också på avstånd när man iakttar växten som helhet.

Druvfläder har ofta horisontella grenar.
Druvflädern har ett karaktäristiskt växtsätt när man ser till förgreningen. Märk också den gråbeige, fåriga barken.

Kronformen och grenarnas grovlek och vinklar på träd är tydligare synlig efter löven fallit på hösten. Det kallas deras habitus. Går man lite närmare kan barkens färg och struktur vara nästa värdefulla kännetecken. Barken ändrar sig oftast med ökande ålder. En slät och lite svagt skrynklig bark som elefanthud på en fullfuxen bok är ett typiskt kännetecken. Längsgående lenticeller, barkens andningshål, är horisontella streck i barken hos olika körsbärsarter i släktet Prunus.

Hästkastanjens knoppar är klibbiga.
Hästkastanjen har kastanjebruna och klibbiga knoppfjäll samt tydliga bladärr med många spår.

De tydligaste kännetecknen står ändå skotten och knopparna för. Och då pratar vi om de ettåriga skotten, som vanligen används vid artbestämning vintertid. Under knoppen ligger mer eller mindre tydliga bladärr, som är fästpunkt för det blad som har släppt. Bladärren har olika antal spår, eller prickar, beroende på art.

Skogslönnen har röda, glansiga knoppar.
Skogslönnen känner man igen på de dubbla slutknopparna på äldre grenar. Den har vinröda och glänsande knoppfjäll och ofta rester av fjolårets fröställningar.

Knopparna som avslutar en gren kallas slutknoppar. Under en slutknopp ligger sidoknoppar. Ibland saknas slutknopp och det är istället två välutvecklade sidoknoppar som står för längdtillväxten på det kommande skottet. Hos sidoknopparna kan man se olika knoppställning, eller inbördes position. Parvis motsatta knoppar sitter alltid på samma höjd mittemot varandra. Korsvis motsatta knoppar ligger i 90 graders vinkel under varandra. Tvåradiga knoppar har man då knopparna är placerade växelvis under varandra på motsatt sida av skottet.

Svarta knoppfjäll finns hos asken.
Asken har matt svarta knoppfjäll. Slutknoppen är pyramidformad och sidoknopparna små och runda.

Knoppfjällen är också intressanta att studera. Knoppfjällen kan vara svarta, röda, gröna, glänsande, ludna eller ibland nästan som flätade runt om knoppen. Det finns även träd och buskar vars knoppar saknar knoppfjäll. Då pratar man om nakna knoppar. Olvon är en typisk art som saknar knoppfjäll. Istället ligger bladanlagen prydligt hopvikta väntande på att få spricka ut.

Doftsinnet är också bra att använda vid kvistbestämning.
När du skrapar lätt på häggens bark så framträder den tydliga doften.

Skulle man gå bet på knopparna och barken så kan man alltid prova att skrapa lite på barken för att se om man känner igen doften. Häggen är karaktäristisk med sin bittermandeldoft, men även många andra växter doftar typiskt.

 

Rosa, lila och vinröda nyanser

Perenner i olika rosa nyanser passar bra ihop.
Mörklila grekvädd, rosa axveronika och mörkskaftade kärleksörten ’Jose Aubergine’.

Rosa färgtoner finns det många olika i blomvärlden. Rosa toner vandrar mellan den blå och orange färgskalan och som mörkare i ceriserött. De knalliga rosa nyanserna som finns i t ex axveronikan på bilden nedan är raffinerat elegant ihop med mörkt purpur och svart. Kallt rosa kräver sitt sällskap.

Malva och axveronika trivs fint tillsammans.

Den varmt skära tonen i rosenflockel kan gå bra ihop med rödbruna nyanser som går mot bronsfärgat. Det gäller att man ”ser” möjligheterna som de mörka stjälkarna ger och lyfter in motsvarande färg som en granne. Det kan vara i form av purpurröd blodtopp eller den mörkbruna guldlysingen Lysimachia ciliata ’Firecracker’.

Rosenflockel är en ståtlig perenn.

Lilarosa rudbeckian smälter in både bland de kalla tonerna och de varma, tack vare sina tydliga blomkorgar i gulbrunt. Den är en tacksam perenn med lång blomning och kan sparas som vissnad till och med. Tricket är att man försiktigt plockar bort de utblommade kronbladen så att bara fröställningen står kvar på sin strama stängel.

Röd rudbeckia ger kraftiga färgklickar i rabatten.

Röd rudbeckia ihop med kalla blå toner är ytterst läckert och nästan lite farligt. Solnedgången färgade blommorna i varma toner, men tog ändå inte udden ur det svala blå i perovskians blomstänglar.

Rudbeckian är en utmärkt biväxt.
Ljusblå perovskia ger kontrasteffekt ihop med den dominanta rudbeckian.

Grönt är skönt

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Vatten och ljus är viktiga förutsättningar för att bedriva odling eller trädgårdsskötsel. Mängden ljus som olika växter kräver varierar. Lyckligtvis finns det arter som passar även mörka och stängda trädgårdsrum. En skuggig del av tomten eller en hel skuggträdgård kan vara nog så spännande att bygga upp. Här underlättar det stort om det finns god vattentillgång. Skuggtåliga växter är för det mesta fuktälskande.

Gröna växter är beroende av fukt.

En skuggig trädgård ger en helt annan slags ro och du upplever de gröna skiftningarna extra tydligt på skuggsidan. Utnyttja växternas former och bladstruktur för att åstadkomma variation och effekter. Finns det snickerier eller byggnader av olika slag så måla dem gärna svarta. Det förstärker och skapar fin kontrast mot allt det gröna.

Klippta buxbomsklot ger kontrast mot yviga bladverk.

En grön trädgård kan gärna ha en bas av vintergröna växter för att vara intressant hela året. En vintergrön trädgård är ofta tacksam att formklippa. Satsa på att köpa så stora exemplar som plånboken tål, för att få effekt på en gång. Annars är vintergröna växter relativt långsamma i växten.

Ormbunkar trivs i skugga och fuktig jord.

Gräs och ormbunkar är spännande i sina bladformer. De klarar en del sol, men står helst i vandrande skugga eller helskugga. Undvik de blåsiga lägena, för då riskerar bladen att blåsa sönder.  Många gräs har livligt ljusgröna blad och det piggar upp i en annars monotont grön omgivning. Limegrönt står dessutom fint mot kallt blågröna toner.

Olika bladformer ger en intressant mix trots att de bara är gröna.

Genom att skapa grupper av växter med olika bladform kan du göra en varierad rabatt även på en liten yta. En genomtänkt mix av bladformer och strukturer kan vara lika effektfullt som skarpa färger.

Höstfärgen ingår i trädens och buskarnas retursystem

Boken får vackert kopparfärgade löv om hösten.
Bokens blad kan bli både gula och kopparbruna.

Många av våra träd och buskar får vackert höstfärgade löv innan de fälls inför vintern. De granna färgerna är ett sätt för växterna att återvinna nödvändiga byggstenar till nästa generation löv.

Vad är orsaken till höstfärgerna?
Ännu vet man inte helt säkert varför dessa vackra och starka färger bildas. Det kan bero på flera samverkande orsaker som är viktiga för olika processer i växten. Till exempel återanvändning av näringsämnena kväve och fosfor. En annan tänkbar orsak är att färgen är ett resultat av ett samspel av utvecklingen mellan insekter och växter, men det är inte ännu helt bekräftat.

Höstfärgen är stark på amerikanska blåbär.
Amerikanska jätteblåbär får ofta mycket kraftig höstfärg.

Vad man känner till idag är att fotosyntesen och det gröna klorofyllet är inblandade i denna färgväxling, liksom de orangeröda karotenoiderna i bladen. Karotenoiderna förekommer alltid tillsammans med klorofyll i bladen, men deras färg blir synlig först när klorofyllproduktionen uteblir eller när klorofyllet bryts ner på hösten eller transporteras in till stammen. När det gröna pigmentet är borta framträder de övriga färgpigmenten som finns i bladet.

Katsuran har en intensiv höstfärg.
Cercidiphyllum varierar sig i nyanser från gult till den rosaröda färgskalan.

Den röda höstfärgen kommer även från antocyaniner, som skapats via fotosyntesen i bladcellernas vakuoler (hålrum). Normalt bildas det dagtid socker i de här hålrummen, men under kalla nätter omvandlas sockret till antocyaniner. Den mängd antocyanin som bildas varierar mellan åren och det beror troligen främst på temperaturen.

Lönnar har ofta kraftig höstfärg.

Ett vanligt förekommande undantag från det här med höstfärgning är al. Alens blad är gröna när de faller av på hösten. Orsaken kan vara att alens blad innehåller mycket kväve. Hos andra träd är kväve en bristvara, men alen har sin egen kvävetillverkning via kvävefixerande svampar på rotspetsarna. De behöver därför inte spara på kväve. Det får till följd att det naturliga humusskiktet under alar är extra näringsrikt.

Höstfärgerna på träd och buskar handlar om att spara energi.

Varför faller bladen av?
Trädens bladfällning beror på kylan. Eftersom blad är breda och platta och saknar barrens tjocka skyddande cellväggar riskerar cellerna att frysa sönder vid frost. Då skulle vävnaderna sprängas och bladen förstörs. Träden och buskarna sparar istället mycket energi på att själva avgöra när bladen ska falla av och förbereda sig för vintervilan.

Asken fäller sina löv först.
Asken fäller sina blad mycket tidigt och de blir ofta gula eller lätt gröngula i färgen.

De mekanismer i växten som sätter i gång bladfällningen styrs av hormoner. Det finns flera växthormoner som spelar olika roller i den har processen. Ett av de viktigaste är etylen, som är ett mognadshormon och som även ser till att frukter och bär mognar. När växten känner att vädret blir kallare ökar produktionen av etylen.

Benveden får fin höstfärg.
Benvedens höstfärg går i scharlakansrött.

Men innan dess ser växten till att tömma bladet på dess matnyttiga innehåll innan det faller av. Det gör den genom att bladsaften med näringsämnen dras in i stammen. Etylen strömmar till och sätter igång en nedbrytningsprocess, där enzymer bryter ned innehållet i växtcellerna. När nedbrytningen av cellerna pågått tillräckligt länge, blir infästningen av bladet till stjälken allt svagare och snart behövs det bara en vindpust för att löven ska lossna och singla ner till marken. 

 

En torr sommar ökar mjöldaggsangreppen

Mjöldagg kommer lätt vid torka.
Solrosor, både perenna präriesolrosor och ettåriga, drabbas lätt av mjöldagg vid torka.

Mjöldagg är en svampsjukdom som är vanligt förekommande på många prydnadsväxter. Ofta drabbas häckkaraganer (Caragana arborescens), prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii), mahonia, blodlönn, vanlig ek och flertalet rosor. Du känner igen svampen som en vit mjölaktig beläggning på blad, unga skott och knoppar.  Tvärtom mot de flesta andra svampsjukdomar så är torka och en dragig växtplats predisponerande för mjöldagg.

Riddarsporrar angrips lätt av mjöldagg.
Riddarsporrar får lätt mjöldagg, men det finns också resistenta sorter i handeln.

Många mjöldaggssvampar drabbar endast ett växtsläkte och det finns därför många olika mjöldaggsarter som är specialiserade på sin mottagarväxt. Även växthusodlade växter som tomat, gurka, saintpaulia och begonia drabbas lätt.

Rosor drabbas lätt av mjöldagg om de står för torrt.
’New Dawn’ och ’Venusta Pendula’ är två klängrosor som lätt får mjöldagg.

Vad ska man göra om växterna drabbas av mjöldagg? Det beror förstås på storleken. Ett stort träd tar sällan så stor skada av svampen, men det blir mer ett estetiskt problem. Rosor som planteras vid solstekta syd- eller sydvästväggar får lätt mjöldagg om man inte vattnar och gödslar dem regelbundet. Eftersom det finns sorter som är extra känsliga för mjöldaggsangrepp bör man alltid välja resistenta sorter framför känsliga rosor.  Sorter med kraftiga och läderaktiga, mörkgröna blad är motståndskraftigare mot mjöldagg.

Sommarblommor kan också drabbas av mjöldagg.
Ettåriga växter som ringblomma och vallmo kan bli lite trista framåt hösten, men tar sällan skada under blomningen.

Tänk också på att överdriven kvävegödsling gynnar angrepp av mjöldagg. Det är bättre att gödsla med kaliumrika gödselmedel då det anses ge ökad motståndskraft. Om du ändå blivit drabbad och vill försöka bekämpa mjöldaggen så kan svavelpreparat, typ Kumulus vara en metod. Ett gammalt husmorsrecept mot mjöldagg har förmedlats via Cedergrens plantskola i Råå. Det lyder: ½ dl kristallsoda, ½ dl såpa och 5 l vatten. Jag har inte provat, men det kan ju vara värt ett försök.

Kryddigt doftande höstflox sensommarfin i perennrabatten

Starkt doftande höstflox i sensommartid.

I sensommarens rabatter finns det många väldoftande favoriter. Höstflox, Phlox paniculata, har en kryddig, mycket egen doft, som fastnar i doftminnet. Den doften drar också till sig fjärilarna. Höstflox trivs i full sol, i de flesta jordar som inte är för torra och näringsfattiga. Den ursprungliga arten härstammar från Östra Nordamerika, men den rena arten ses inte i odling, utan det är allehanda hybrider i olika färgskala från vitt till rosa, cerise, rött, lila och blått.

Från vitt-rosa-blått går färgskalan för höstflox.

Stjälkarna är styva med parvis motsatta blad. På våren när floxen tittar upp kan den vara ganska anonym till utseendet, men de parvisa, släta och lansettlika bladen känner man igen. Blommorna sitter samlade i klasar i toppen av skotten.

Färgskalan hos flox går i rosa nyanser samt lila och vitt.
Hmm, färgkombinationen…

Flox är relativt lättskötta i rabatten, men vissa sorter är mer känsliga mot mjöldagg än andra, särskilt torra somrar. Värt att fråga efter motståndskraftiga sorter när du handlar nytt plantmaterial. Gödsla på våren med kogödselkompost eller något annat inte alltför kvävestarkt gödselmedel. När plantorna efter några år börjar bli breda och dö ut i mitten är det dags att dela på dem och plantera om. Våren är bästa tid för plantering. Jag har märkt att flox kan ha svårt att övervintra om de inte rotat sig väl på hösten. När vintern kommer klipper du ner stjälkarna, för de har inget större skönhetsvärde.

Svenskt kulturarv flox Ingeborg från Nybro.
’Ingeborg från Nybro’ tillhör Grönt kulturarvs växter.

 

 

Jag har inte glömt er!

Har bara så fruktansvärt mycket att göra, så bloggen har fått vila ett tag. Jag lovar att återkomma med vackra bilder och fina historier!

Tulpanerna blommar i maj.
Runt päronträdet lyser det av orange Ballerina flankerad av några lila tulpaner och härlig clematis.
Klassiska tulpansorter kan blandas med varandra.
Härliga tulpanen Carnaval de Nice sticker upp ur kirskålen med sina gladstrimmiga blommor.

Förvildade narcisser i naturträdgården

Narcisser och pingstliljor är tacksamma att ha i trädgården.

Narcisser och pingstliljor är fleråriga lökväxter som håller i många år. Oftast sprider de sig snabbt med sidolökar och brer så ut sig över en betydligt större yta än de ursprungligen planterades på. Av en enda lök blir det efter några år en grupp av blommor som glädjer dig varje vår med sin käcka uppsyn. Om blomningen börjar avta kan man vitalisera beståndet genom att gräva upp alla lökar på hösten och dela på dem. Genom att plantera ut dem igen med lite mellanrum fortsätter de att föröka sig.

Narcisser gillar vårfukt och en normalt näringshållande jord.

Det här är blommor man verkligen kan unna sig att slösa med. Det finns så många olika sorter med olika blomningstid, så det är lätt att få en lång blomningssäsong om man väljer någon tidig, någon medeltidig och någon sen sort. Lyckligtvis lämnar rådjuren och hararna narcisserna ifred, så de gör sig därmed utmärkt i en naturnära plantering i gräsmatta eller skogsbryn.

Narcisser passar utmärkt för förvildning i gräsmatta och parkmark.

Ett normalfuktigt läge i full sol eller vandrande skugga klarar de flesta sorter av pingstliljor. Blir det väldigt torrt under våren kan man behöva vattna om de står i torrare jord. Kom ihåg att plantera dina narcisslökar så fort du får tag i dem på hösten. De mår inte bra av att torka och behöver hinna sätta rötter innan marken fryser om hösten för att klara den kommande vintern.

Actaea är en pingstlilja med ganska stora blommor.

Efter blomningen sparar du blasten tills den gulnat och lossnar lätt från löken. Det kan se lite ostädat ut med alla halvgula, spretiga blad, men då kan du göra små knyten av bladen, så syns de inte bland övrig grönska. Ta en handfull blast, snurra den lätt och knyt en knut så den hålls på plats. Man kan också fläta en fläta av bladen, men det tar betydligt längre tid än att göra en knut. När bladen blivit bruna och torra lyfter du bara upp den döda bladknuten från löken.

Narcisser blommar i april till början av maj.

Narcissus poeticus-gruppen, som jag avbildat här är klassiska, doftande pingstliljor med vita kalkblad och en gul bikrona som har en veckad, orange kant. Sorten ’Actaea’ har stora blommor, ’Recurvus’ har mera finlemmade blommor och blad. ’Ornatus’ är lite färgrikare med vita kalkblad, gröngul bikrona med nästan röd kant.

Magiska Muscari

Pärlhyacinter härstammar från Medelhavsområdet.
Pärlhyacinten har bedårande små blommor som ska beundras på nära håll.

Muscari betyder myskdoftande blommor, och fastän det inte är så mycket för doftens skull som jag håller pärlhyacinter, så är det ett härligt namn! Pärlhyacintsläktet härstammar från trakterna kring Medelhavet, och det är faktiskt så att de växer vilda runt precis hela Medelhavet och dessutom en bit upp i Alperna. I första hand väljer de soliga stäpper, ängar och glesa skogsområden. De gillar marker med vårfukt där lökarna kan stå upp till anklarna i rinnande smältvatten från bergen. Men under sommaren är klimatet torrt och hett. Då bakas lökarna i solen.

Torr och genomsläpplig jord gillar pärlhyacinter.
En solig till halvskuggig växtplats med ganska torr jord blir bäst för pärlhyacinten.

Ska du välja en lämplig ståndort för pärlhyacinter i trädgården så är kraven inte jättehöga. Tvärtom är det en växt som villigt förökar och sprider sig vidare med både frö och lök. Den anpassar sig vanligen till de flesta växtplatser, bara det inte är alltför blött och näringsrikt under sommaren och vintern.

Pärlhyacinter kan stå inomhus.

Jag köper gärna på mig mängder av drivna pärlhyacinter nu på vårkanten och njuter av dem både inomhus i arrangemang och utomhus i kruka. De är gudomligt näpna, men man måste se dem på nära håll, annars missar man poängen. Det är ju inga storväxta eller grälla växter, utan de flesta arter blir inte mer än 10-20 cm höga.

Pärlhyacinter är inga krävande växter.
Genomsläpplig jord i soligt till halvskuggigt läge och ingen markfukt är receptet för att lyckas med pärlhyacinter.

När blomningen för de krukodlade exemplaren är avklarad kan du gärna förvara lökarna torrt i sin kruka. Småningom vissnar bladen ner och då kan du bara gömma undan krukan i en papperspåse i förrådet tills det blir höst och dags att plantera ut dem. Lökarna behåller spänsten bra och har inga krav på att hinna rota sig innan frosten kommer, så det brukar inte vara någon fara även om du planterar ut dem i rabatten ganska sent.

Ljust blå eller vita pärlhyacinter gör sig fint i vårrabatten.

Vill bara börja – snart dags för sådd av tomat!

Att odla tomater och chili är oemotståndligt kul! Det är faktiskt helt ofattbart hur ett sådant litet frö kan leda till en så stor och frodig planta med så mycket skörd! Alla sorter och alla somrar är förstås olika, men för det mesta blir utväxlingen enorm.

Kalla somrar ger sämre tomatskörd.
Den skrynkliga tomaten Purple Calabash blev inte så bra den kalla sommaren ifjol.

Det underlättar förstås mycket att ha ett växthus. Sol måste både tomat och chili ha, men skydd undan vind och en jämn värme och fuktighet når man bäst under glas. Frilandsodlat på våra breddgrader kräver en perfekt säsong. Många har tillgång till en skyddad balkong och det duger också ganska bra. Välj då frilandssorter och sådana som håller en mindre storlek.

Ett växthus är en bra miljö för odling av tomatplantor.
Ett litet växthus för odling av tomat och andra grönsaker.

Sen gäller det att ge sig till tåls lite till innan du börjar så. I fjol var jag tidigt ute och plantorna hann bli lite för stora innan det blev varmt nog att plantera ut dem i växthuset i början av maj. Slutet av februari-början av mars är ganska lagom såtid. Men shoppa frön kan man göra redan nu! För de bästa sorterna tar ofta slut fort, så det gäller att passa på.

Tomaten Tigerella är en bra sort!
Medelstora, men mycket rikligt med smakfulla tomater på Tigerella.

Jag har en stor personlig favorit bland tomaterna – Tigerella – och eftersom de sista fröna gick åt förra säsongen handlade jag en ny påse i veckan. Det är inga problem att spara fröer från ett år till nästa och även till nästa. Tomatfrö har god hållbarhet. Och god grobarhet, så så inte fler krukor än du har plats för. Det är ytterst hög groningsprocent på tomat och det blir nästa alltid full pott av fina plantor. Desto tråkigare om man tvingas slänga, men då kan du ju ge bort en planta eller två till en god vän! Frestas inte att sätta dem för tätt, då det för med sig andra problem med ljuskonkurrens.

Tomatplantor kräver mycket ljus.
Nya plantor av tomat som blivit rangliga för att de stått lite för mörkt.

Vid sådden använder du vanlig såjord och gärna små kvadratiska vefi-krukor, som tar minst plats på en bricka. Jag brukar sätta ett par tre frön per kruka, ca 0,5 cm djupt. Fukta jorden lätt och täck gärna med ett genomskinligt plastlock eller plastfilm för att behålla fuktigheten. Mina krukor står i ett fönster över elementet och det räcker gott och väl med rumstemperatur för att fröna ska gro.

Tomatplantor måste odlas ljust och gärna med extrabelysning.
Unga tomatplantor kräver mycket ljus, men gärna måttlig temperatur.

Ta bort plasttäckningen när groddarna börjar nå upp dit. Hela tiden ska jorden hållas lätt fuktig, så man bör vattna varje dag eftersom krukorna är små och jorden lätt torkar ut. När du kommit så här långt kan babyplantorna ställas lite svalare för att inte ränna iväg i höjden. Ljust och soligt ska det vara, och helst 15-18 grader. Ju varmare växtplats, desto mer ljus kommer de att behöva. Har du inget svalt fönster att erbjuda, utan bara vanlig rumstemperatur, så behöver du en extra lysrörsbelysning.

Tomatplantor kräver extraljus från lysrör vid uppdragning.
En lysrörsramp förser de unga plantorna med extraljus.

När plantorna vuxit till sig så pass att de utvecklat sina första flikiga karaktärsblad är det dags att plantera om i plantjord och större kruka. Jag brukar välja perennkrukor som är i stadig plast, 10×10 cm och 12 cm höga. Mjölkförpackningar är superbra, men klipp av ett hörn nertill så överskottsvattnet dränerar ut. Sätt ner rotklumpen i botten av krukan och fyll på ända upp med gödslad planteringsjord. Det betyder att en stor del av stammen blir täckt av jord. Tomat är en av de få växter man kan, och ska, göra så med. Därigenom utvecklar stjälken nya rötter och du får en stabil planta.

Härifrån fortsätter skötseln med regelbunden vattning och svag näringslösning varje vecka. När plantorna börjar bli för höga för att stå rakt ska du binda upp dem. En grillspettpinne i trä och påsförslutare funkar bra som uppbindning. Flytta upp lysrörsrampen an efter som plantorna växer.

Tomatplantorna flyttar ut när nattemperaturen ligger på ca 10 grader.
Nyss utflyttade tomatplantor i växthuset. De rejäla krukorna är papperskorgar från Ikea med borrade hål i botten.

När nattemperaturen börjar vara stabilt kring 8-10 grader är det läge för utplantering. Men innan dess ska du avhärda plantorna så att de är anpassade för uteklimatet. Det gör du genom att ställa ut plantorna dagtid på ett vindskyddat ställe. Först skuggigt, t ex under fiberduk, och så småningom kan du ge dem mer solljus. Åker de ut i solen direkt kommer solen att bränna hål i bladen. Vid utplantering till stora krukor är det fullgödslad växtjord som gäller. Gärna med en stor andel komposterad kogödsel på påse!