Tips för stabilare blomstjälkar och senare blomning

Klipp ner blomskotten för att få en senare blomning.
Höstfloxen kan få en förlängd blomningstid om du klipper ner vissa skott i en klunga.

Många växter i rabatten som du anlade för några år sedan har kanske en blomningstid mitt i sommaren när du alltid är bortrest. Vilket slöseri! Men det finns en finurlig metod för att senarelägga blomning på ett flertal perenna växter. Metoden kallas för Chelsea chopping. Namnet kommer från Chelsea Flower Show i London. Den går ut på att man klipper ner sommar- och höstblommande perenner med en tredjedel till hälften av skottens längd just vid tiden för Chelsea Flower Show i slutet av maj. Man kan skjuta på beskärningstiden något, men inte senare än mitten på juni.

Korta in blomskotten om våren så får du en senarelagd blomning.
Röd solhatt är en hög perenn med tunga blomhuvuden som kan bli stabilare i växten med chopping-metoden.

Kraftigväxande perenner som flocklar (Eupatorium), solbrudar, röd solhatt (Echinacea) rudbeckior mfl kan skäras ner till hälften. Mer svagväxande arter tar man bara bort en tredjedel av. Metoden passar dessutom extra bra för perenner med tunga blomhuvuden där stjälkarna nästan kraschar av tyngden när det är dags för blomning. Kärleksörten Hylotelephium är en sådan. Skär du ner stjälkarna till hälften i slutet av maj utvecklas blomknopparna på lite kortare, och därmed även stadigare stjälkar.

Samma knep kan man ta till om man har lyckats få till en växtkombination som inte funkar tidsmässigt, dvs att den ena arten blommar mycket tidigare än den andra. Eller om man vill förlänga blomningstiden i en rabatt kan man klippa av några stjälkar i beståndet och på så sätt sprida ut blomningen över en längre tid.

Korta in långa stänglar och försena blomningen.
Kransveronikan är en utmärkt höstblommande biväxt där blomningen kan senareläggas.

Jag har en plantering jag sköter hos en kund där jag olyckligt valde en alltför hög sort av anisisop Agastache. Blommorna blev jättehögt uppe ovanför de andra grannarna. Men sedan jag började knipsa av skotten har växten fått en betydligt lägre form som inte heller är så väderkänslig. Ofta blir blommorna något mindre i storlek, men istället fler i antal. Det har att göra med att man bryter den sk apikala dominansen som möjliggör toppskottets tillväxt på sidoskottens bekostnad.

Chelsea chopping är en metod att beskära perenna växter för senare blomning.
Temyntan ‘Blaustrumpf’ tillhör gruppen som kan skottbeskäras för senare blomning.

Det finns fler växter som passar för Chelsea chopping, som färgkulla (Anthemis), mjölkklocka (Campanula lactiflora), höstflox, temynta (Monarda) och kransveronika (Veronicastrum). Däremot har vi också en samling perenner som inte blommar alls om man tar bort deras toppskott. Hit hör t ex pioner, dagliljor, iris och lupiner.

Solbruden inte helt lätt att tillfredsställa

Solbrudar är en vacker höstblommande perenn.
Roströda solbrudar i sällskap av långskaftade präriesolrosor.

Solbrudar som tillhör Helenium autumnale-gruppen är färgstarka hybrider med blomningstid sensommar-höst. Det är en vacker och hållbar snittblomma som kan odlas i ett soligt och varmt läge. Namnet Helenium kommer från grekiskan. Däremot vet man inte helt säkert om den enkla härledningen är ordet helios = sol. Eller om det var så att Linné tog släktnamnet från ett antikt grekiskt växtnamn för krissla, helénion (idag heter de Inula). Eller om det är Helena av Troja som fått namnge släktet efter en legend där dessa blommor växte upp där hennes tårar föll till marken. Autumnale är i alla fall lättolkat då det betyder höstlig, och syftar till blomningstiden.

Solbrudar drar till sig bin och andra insekter.

Blommorna liknar prästkragens form, men blomkorgens disk är ännu mer rundad, ibland nästan klotformad. Kantblommorna ligger ner, något bakåtböjda. Diskarna är ofta mörkbruna och blommorna ses i nyanser kring gult, orange och rödbrunt. Det här är blommor som drar till sig bin.

Solbrudar finns i olika gula och roströda nyanser.

Solbrudar kan odlas i alla typer av trädgårdsjord, men föredrar ett fuktigare läge, t ex i kanten av en damm. Den behöver vattnas på försommaren ifall den står torrare placerad. Välj en humusrik och så näringsrik jord som möjligt och gödsla gärna extra under sommaren. Där den trivs växer solbruden gärna till stora, kraftiga bestånd, och dessa bör då delas vart 4-5 år för att inte utarmas. Rötterna är tätväxande och lätta att dela om våren innan tillväxten kommit igång.

Solbrudar vill ha fuktig och näringsrik jord.

Solbruden kan kombineras med andra perenna växter med liknande ståndortskrav, t ex fleråriga solrosor, gulbrokiga prydnadsgräs Miscanthus, törelväxter eller gulbladiga funkior. Blått är givetvis en tacksam färgkombination, men då får man gå åt det lite torrare hållet för att hitta något som blommar samtidigt. Stäppsalvian är en sådan, men välj då en senblommande sort.

Färgkombinationer med gult och blålila gör sig fint mot solbrudens granna blommorn

 

Dags att plocka in mandevillan för vintern

Bägarranka, eller mandevilla som den också kallas är en snabbväxande klätterväxt, som egentligen är en rumsväxt hos oss, men eftersom den trivs så bra ute på sommaren, så använder man den ofta som utplanteringsväxt. Dipladenia sanderi, är arten med vita-rosa till chockrosa eller ceriseröda blommor.

Mandevillan ska flytta in till vintern om du vill behålla din planta.

Mandevillan har oftast mängder av knoppar när du köper den och nya produceras löpande under hela sommaren. Men nu börjar det bli risk för nattemperaturer under 10 grader och då är det säkrast att ta in växten för övervintring inomhus. Blomman trivs bäst i ett ljust fönster. Den kan ta skada av gassande sol under sommaren och märker du att bladen börjar brännas är det bättre att ge den lite lätt skugga mitt på dagen. Men nu på hösten då ljuset blir svagare och solen inte längre står lika högt på himlen, kan bägarrankan stå i söderfönster. Ett något svalare rum är att föredra, men måste du välja mellan ljus eller temperatur skulle jag välja ett ljust fönster. Är rankorna långa och svåra att binda in mot klätterställningen kan du beskära dem lätt nu när växten flyttar in. Duscha gärna växten och håll den jämnt fuktig över vintern.

Bägarranka kan övervintras frostfritt inomhus i ljust fönster.
Så såg mandevillan ut i våras när den flyttade ut.

Till våren är det bra att ge växten ny jord. Mandevillan kräver en väldränerad jord med mycket organiskt material. En blandning av en tredjedel sand och två tredjedelar grov torv blir bra. Det får inte bli vatten stående i krukan eller på fatet. Eftersom det här är ett ganska näringsfattigt substrat behöver du tillföra en svag näringslösning ett par gånger i veckan. Speciellt fosfor är ett näringsämne som den gillar. Fosfor kan man hitta i bland annat benmjöl och det kan därför blandas i jorden vid omplantering.

Beskär mandevillan om våren och ta sticklingar till nya plantor.
Mandevllan har glansiga, styva blad och en trattformad blomma.

Till våren och under tidig försommar kan du prova att ta sticklingar för att föröka din mandevilla. Tänk på att växtsaften kan irritera huden. Klipp av 6-8 cm långa, mjuka eller halvt förvedade sticklingar under ett bladpar. Ta bort de nedersta bladen och spara bara de översta två. Om du har rotningshormon så underlättar det rotbildning. Annars stick bara ner sticklingarna i en bädd av såjord. Trä en plastpåse över krukan och klipp några hål för andning. Håll jorden lätt fuktig och efter ett par månader brukar nya rötter växa ut. Skotten kan då beskäras för att forma en buskigare planta.

För att få en buskigare planta kan växten beskäras.

Blå blomprakt hos praktriddarsporrar

Blå riddarsporrar är fina i sensommarrabatten.
‘Black Knight’ är en riddarsporre med blommor i olika blå schatteringar.

Sensommaren kan erbjuda kraftigt blå blomster om man tittar åt de ståtliga perennerna riddarsporrar och stormhattar. Vissa sorter blommar tidigare, andra något senare. Jag vill gärna berätta om några fina riddarsporrar som väcker liv i den eventuellt avsomnade perennrabatten. Det är en fördel att kunna komponera sin plantering med växter som fyller hela säsongen med blomkraft. Mot sommar och senhöst är det framför allt de växter som trivs i den soliga, lite torrare rabatten som brukar stråla.

Praktriddarsporrar vill ha en lätt fuktig jord.
‘Summer Skies’ är väl ett måste för alla MFF-fans? Tillhör ‘Pacific Giant’-gruppen.

Men riddarsporrar får du gärna erbjuda mer markfukt än så. De trivs inte med att stå alltför torrt, utan man måste komma ihåg att vattna den under torrperioder. Däremot är det bra att undvika de allra blötaste lägena också, då vinterfukt kan skada rötterna. Så lagom är bäst. Tänk mullrikt, näringsrikt och väldränerat. I övrigt gillar de sol. En vindskyddad växtplats är bra att ordna med tanke på att växten är så pass hög som 80-180 cm, beroende på sort.

Riddarsporrar kräver en del markfukt och soligt läge.
Är ‘Flamenco’ snygg eller inte?

Efter blomningen skär du av blomställningarna till ca 25 cm och kan då eventuellt få en blomning till senare på hösten. Riddarsporrar växer gärna på samma ställe och de flesta behöver inte delas så ofta som många andra kraftigväxande perenner. Hybrider som är fröäkta kan man lätt fröföröka. Samla då in moget frö på sensommaren och förvara torrt. På våren sår du i vanlig såjord blandad med fin sand. Håll sådden jämt fuktig och plantera ut i rabatten när växterna är konkurrenskraftiga. Icke sortäkta sorter kan ibland ge oanade färgkombinationer och inte alls den avkomma man trodde sig få. Och det är ju en del av tjusningen med frösådd!

Dubbla blommor och kraftiga blomstjälkar har en del riddarsporrar.
‘Sweet Sensation’ med fyllda blommor som går från lila till klarblått.

Det finns några olika sortgrupper som är framtagna genom korsning av tidigare sorter. Gruppen ‘Magic Fountain’ är hybrider som togs fram redan för över 100 år sedan. De finns i färger som vitt, lilarosa, ljusblått och mörkviolett. Blommorna är ofta halvfyllda. Dessa sorter blir under metern höga och klara sig ofta utan uppbindning, särskilt om rabatten innehåller några andra högväxande perenner som de kan stödja sig mot.

Riddarsporrar kräver en del pyssel som uppbindning, vattning och gödsling under säsongen.
Den gammalrosa ‘Astolat’ blir upp mot 150 cm hög och kräver uppbindning.

‘Pacific Giant’-sorterna är de vanligaste i gardencentren idag. Det som utmärker dem är halvfyllda-fyllda blommor och en hög stängel, som kräver uppbindning. De vill ha en varm växtplats. De är dessvärre ganska kortlivade perenner som gärna ska omplanteras och pysslas med för att klara sig i längden. Trots det kan det mycket väl plötsligt uppstår ett hål i rabatten där en sådan mycket praktfull riddarsporre stod ifjol. De flesta sorter är ganska motståndskraftiga mot mjöldagg, som annars brukar drabba många riddarsporrar. Till denna sortgrupp hör t ex de 150 cm höga ‘Astolat’ i gammalrosa, mellanblå ‘Blue Bird’ och den vita ‘Galahad’.

Olika klarblå toner är vanligast bland riddarsporrarna.
‘Piccolo’ hör till de mer lågväxande sorterna av praktriddarsporrar.

‘Belladonna’-gruppen är en korsning mellan Delphinium grandiflorum och D.elatum. Typiska kännetecken hos dem är ett rikt grenat växtsätt med ganska glesa blomklasar. ‘Piccolo’ är en klarblå, mycket vacker namnsort som inte blir så hög. Den blir ca 60 cm och har ett ganska kompakt växtsätt för att vara riddarsporre. Jättefin!

Finns det några bra gula rosor?

Gult är inte min bästa färg, men det finns exempel på växter där man kan ha överseende med den stickiga och påträngande färgen. Framför allt i gulbrokiga bladväxter där de lyser upp med sin färg, särskilt om man planterar dem i skuggan eller intill mörkbladiga grannar. Men att planera hela gula rabatter eller så är inget jag råkat ut för ännu. En bra balans med det gröna och med komplementfärgen blått-lila hade nog varit nödvändigt i så fall.

Austinrosor är friska och rikblommande buskrosor.
Den aprikosfärgade ‘Crown Princess Margareta’ är uppkallad efter den engelska prinsessan som blev maka till Gustav VI Adolf och skapade trädgården på Sofiero.

Men det finns trevliga gula blommor. Rosorna kan höra dit. När jag gick omkring i Fredriksdals rosarium i Helsingborg nyligen träffade jag på några gula-aprikosfärgade godingar. ‘Crown Princess Margareta’ är en sådan. Det är en Austinros, alltså en modern buskros, som presenterades 1999. Som många buskrosor kan den även spaljeras mot en vägg och forma en mindre klätterros. Blommorna är stora och aprikosfärgade, tätt fyllda med ljusare kronblad ytterst. Doften är stark och god och det bästa av allt är att rosen blommar nästan oavbrutet från midsommar till hösten.

Postillion är en Kordes-ros framtagen i Tyskland.
Den gula rosen Postillion har orange knoppar och klargula öppna blommor.

POSTILLION är framtagen hos Kordes i Tyskland 1998 och räknas också till de moderna rosorna. Det är en storblommig ros på knappt 2 meter i höjd, som gör sig fint i offentliga planteringar. Den har en kraftig blomningsperiod då skotten ofta innehåller så mycket som 15-25 blommor i en blomställning. Det tar givetvis på krafterna så den huvudsakliga blomningen ses under en månad, men rosen kan remontera i slutet av sommaren och inpå hösten. Den kräver en del skötsel och gödning för att klara detta. Tyvärr kan rosen ibland drabbas av svartfläcksjuka som gör att den fäller bladen nästan helt. Att samplantera med rufsiga perenner kan då förhöja värdet på Postillion.

Buskrosor kan beskäras för att behålla en balanserad form och rik blomning.
‘Golden Wings’ har utsökt vackra blommor i ljust gult mot gräddvitt.

‘Golden Wings’ kan ta andan ur en vid blomningen. Utanför blomningstid är den nästan lite skräpig och blir ofta ganska gles och ojämn i växtsättet. Så det är en ros som behöver kraftig beskärning för att hålla formen. Då kan man få en buske som blir ca 1,5 meter hög och lika bred. Den har spinosissima i stamtavlan, vilket förklarar växtsättet och även medför rikligt med små taggar. Men blommorna är ju bara oemotståndligt vackra, eller hur? Stora som en handflata med ljust svavelgula kronblad, guldgula knappar och dekorativa ståndare. Doftar inte jättestarkt och den tål att stå en bit in i rabatten för att ses från håll. Då kan man ha annat i framkant som tar bort intrycket av glest grenverk.

Aprikosfärgade rosor kan vara svårplacerade i trädgården, men går fint ihop med blå blommor.
Buskrosen ‘Maigold’ kan även användas som klätterros.

I ‘Maigold’ har vi en skuggtålig ros som kan klara sig bra på norrsidor. Den blir stor och kan användas som klätterros mot stöd. Namnet antyder en tidig blomning från början av juni i södra Sverige. Bilden ovan är tagen i början av juli och då har blommorna hunnit öppna sig helt och blottar vackra ståndare. Den bronsgula färgen bleknar också med tiden till ljust aprikosgult. Doften är lite speciell och ettrig, då den påminner om lakrits. De kraftiga, bågböjda grenarna är tätt taggiga precis som hos rosen ovan, och grenverket blir glest med tiden, så den kan gärna ställas en bit in i rabatten och beskärs regelbundet. Tyvärr är ‘Maigold’ vissa år mottaglig för svartfläcksjuka och rosrost, men jag tycker den ändå kan vara värd att pröva om man bor inom zon 4 och har en norrvänd trädgård.

Lättskötta gallicarosor för magra jordar

Gallicarosor doftar ofta mycket gott.
Gallicarosen ‘D’Agusseau’ kan med fördel planteras i grupp då den är ganska småväxt.

Man tror att gruppen Gallicarosor är de äldsta av våra trädgårdsrosor och att de mer eller mindre ingått i förädlingen av det som idag kallas moderna rosor. Egenskaperna tät skottillväxt, stora blomklasar och riklig blomning har de fört med sig i urvalsprocessen till nya sorter. Tyvärr finns det en känslighet för mjöldagg, men annars är det ett ganska friskt rossläkte.

Buskrosen Aimable Amie är en mycket vacker gallicaros.
‘Aimable Amie’ är en mycket starkdoftande buskros med lång blomningstid.

De flesta Gallicarosorna kräver inte mycket skötsel och växer ofta bra på magrare jordar med sandinslag. Flera sorter är dessutom skuggtåliga, vilket är nog så bra när man letar efter rosor för svårare förhållanden. Eftersom de är rotäkta kan man oftast föröka dem genom rotavläggare eller sticklingar.

Du beskär din Gallicaros på vårvintern. Tänk på att bygga upp busken med grenar av olika ålder, som vilken blommande buske som helst. Knopparna bildas på sidoskott från årsgamla grenar. Årsgamla skott toppas och skjuter därefter vanligen flera sidoskott från de översta ögonen. Efter blomningen putsas blommorna bort. Nästa vår beskär du de korta blomskotten över ett par ögon. Och året därefter kan hela grenen tas bort helt, förutsatt att du har nya blombärande skott på tillväxt.

Gallicarosor är lättskötta med pålitlig blomning.
‘Complicata’ är en tacksam ros som inte kräver så mycket skötsel.

‘Complicata’ är en otroligt vacker och blomvillig Gallicaros som blir rätt kraftig och utrymmeskrävande. Man kan plantera den intill stöd eller vägg och forma en klätterros, annars blir den snyggast om man beskär den regelbundet enligt receptet ovan. Den har få taggar och är därför lätt att hantera. ‘Complicata’ har riktigt stora och platta blommor med framträdande ståndare. Doftar lite, men räknas som en pålitlig blommare även på mager jord och i skugga. Med sitt enkla utseende passar den även på naturtomter och i gammaldags trädgårdar.

Gallicarosorna har ofta en stark doft och långvarig blomning.
‘Aimable Amie’ blommar från slutet av juni till slutet av juli.

‘Aimable Amie’ är en mycket väldoftande buskros med de bästa egenskaper i Gallica-gruppen. Busken håller formen väl och blir inte högre än 1,5 meter. Blommorna är alldeles ljuvliga, tätt packade med kronblad och ganska stora. Det är en härdig ros, upp till zon 5.

'Tuscany' och 'Tuscany Superb' har ett tydligt släktskap och är svåra att skilja åt.
‘Tuscany’ är en mycket gammal ros som vill ha god jord för att blomma väl.

‘Tuscany’ är en av de allra äldsta Gallicarosorna och finns omnämnd i skrifter redan år 1596. Det är en ganska liten rosbuske som ofta skjuter gott om rotskott när den odlas på egen rot. Dess avkomma ‘Tuscany Superb’ är som namnet säger en förbättrad version som är större både till växten och blomstorleken. Blomfärgen är djupt sammetsröd på bägge och som äldre blir blommorna lite blåaktiga. Doften är starkare på ‘Tuscany Superb’. Båda är härdiga rosor och går upp till zon 5.

Så gynnar du nyttodjuret blomfluga i trädgården

Bladlöss är viktig föda för blomflugans larv.
Här hade vi definitivt behövt lite blomflugelarver!

Blomflugor är lätta att förväxla med getingar, då de har samma gulsvart-randiga bakkropp. Men blomflugorna flyger annorlunda. De kan stå stilla i luften långa stunder och sen plötsligt förflytta sig med ett tvärt kast. Blomflugor har också bara ett enkelt par vingar jämfört med getingen som har två. De verkligt nyttiga är blomflugans larver, som är svåra att se.

Blomflugor pollinerar växter och äter spinnkvalster och bladlöss.
Ingen blomfluga, men förmodligen ett honungsbi som har parkerat i pionen (kan vara en ‘White Wings’).

Det finns flera hundra arter av blomflugor i Norden, så tur att man inte är entomolog! Larverna från de flesta av arterna äter bladlöss och spinnkvalster. Vid gynnsamma förhållanden med varmt och torrt väder kan utvecklingen från litet ägg, på mindre än 1 mm storlek, till larv och puppa, samt därifrån till kläckning av en ny blomfluga, gå på ca 2½ vecka. Så det kan bildas många generationer blomflugor under en sommar.  Larverna äter under sin korta utvecklingstid flera hundra bladlöss.

Klöver är en nyttoväxt för många pollinerande insekter.

De flygfärdiga blomflugorna pollinerar växter av både vilda och odlade växter. De äter också pollen och nektar från blommorna. Blomflugorna är rörliga insekter och söker upp bladluskolonier när de ska lägga ägg. Honorna är så smarta att de undviker bladlusangrepp som är i sitt sena utvecklingsstadium där lössen redan fått vingar, utan riktar in sig på unga bladlusgrupper, där det kan finnas mat länge. En enda blomflugehona kan lägga flera hundra ägg.

Blomflugor är nyttodjur som bekämpar bladlöss.
Purpurflockel är en bra trädgårdsväxt för blomflugor med sin sena blomning.

Blomflugorna är aktiva allt från tidiga april till svalare dagar fram i september. De är därför gynnade av blommande träd, buskar och örter under hela säsongen. Särskilt på våren behöver honorna god tillgång på pollen för att kunna producera ägg. Sälgen är ett för många insekter, och särskilt blomflugan, viktigt trädslag som man ska spara och låta växa sig stora. Andra viktiga pollenväxter under tidiga säsongen är pil, vide och hassel.

Honungsörten är en bra insektsblomma.
Honungsfacelian kallas också honungsört.

Blomflugorna övervintrar i alla utvecklingsstadier och gynnas av god tillgång på pollen och nektar under hela växtsäsongen. Får de mycket mat om hösten blir det goda förutsättningar för en stark population nästa vår. De övervintrar därför gärna i soliga gläntor och bryn där det finns gott om blommande växter. De följer också grönstråk i odlingslandskapet och tar sig vidare genom remsor av honungsört, klöver och lupin till nya platser.

Nya klematissorter från Balsgård, SLU

Provodlingen av nya, kompaktare klematissorter har pågått under närmare 20 år på Sveriges Lantbruksuniversitet i Balsgård. Magnus Johnsons stora sortsamling fick efter hans död fortsatt liv och förädlingsarbetet fördes vidare av SLU:s forskare tillsammans med E-plantgruppen. Egenskaper som doft, remontering och sundhet av några viktiga faktorer man haft med i projektet. Sedan har man jobbat parallellt med både storblommiga och småblommiga sorter.

Integrifoliaklematis har styva stjälkar.
Klematis HEDDA. Foto: Elitplanta

Integrifolia-gruppen består av styvstjälkiga klematis som inte klättrar själva. De kan närmast ses som perenner, då de vissnar ner helt om vintern och beskärs ända ner till marken. HEDDA E är en rikblommande sort med blålila, öppna och lite vridna klockor. Den blommar från slutet av juni till augusti. HEDDA blir bara 50-90 cm hög och kan användas som en vävarväxt i perennrabatten eller planteras i kruka. Anges klara zon 1-3.

Klematis kan växa som vävarväxt i rabatten.
Småväxande klematis, som här HEDDA, i perennrabatt utan klätterstöd är en ny användning. Foto: Elitplanta

KAJSA E är en sort som funnits några år i handeln, men som nu börjar komma upp i lite större volymer så den går att få tag i. KAJSA har väldoftande, halvfyllda, starkt violettrosa blommor  som visar sig på årsskotten i maj och sedan återblommar hela sommaren. Den växer mycket kompakt och blir max 1 meter hög. Du kan gärna plantera den i kruka eller ampel, där den får plats de första åren. Därefter kan den fungera väl som marktäckande växt i rabatt i zon 1-4. Placering i halvskuggigt läge och inte för torrt.

Kajsa är en rosablommande, ny klematissort.
Nickande mörkrosa klockor hos krukklematis KAJSA E. Foto: Elitplanta

Ytterligare en lågväxande och kompakt klematissort är TUVA E, som än så länge finns mycket sparsamt i växthandeln. Men väl värd att leta efter, om man får tro Kimmo Rumpunen, som är växtförädlare på Balsgård. Han korsade den låga, lilablommande C. macropetala ‘Elegantissima med den delvis remonterande, kompaktväxande blå C. fauriei ‘Blue Stream‘ och hoppades få fram en blå, remonterande och låg sort. Istället blev den vita, engångsblommande och krypande klematis TUVA utvald av avkommorna. Den passar i ampel, i stenpartiet eller som svagväxande vävarväxt i rabatten. TUVAs dubbla, rent vita blommor syns redan i april-maj. Den blommar på kortskott från fjolårsved. Plantering i zon 1-3.

Klematis Tuva är svagväxande och rikblommig ampelväxt.
Den vitblommande klematis TUVA gör sig fint mot mörk bakgrund. Foto:Elitplanta

Så får du klematis att trivas

En klematis som klänger sig upp i träd passar den naturliga trädgården.

På sina naturliga växtplatser växer klematis vanligen i kraftig och kalkhaltig jord. De trivs egentligen var som helst i trädgården, bara det inte är för torrt. Det är därför husväggar är de sämsta växtplatserna för en klematis. Intill träd och buskar kan också innebära konkurrens om vatten och näring, men den silande halvskuggan ger ändå plantan ett visst skydd från solens uttorkande strålar, så det är trots allt en bättre placering. Men undvik träd med kompakta rotsystem som t ex björk eller invasiva buskarter som syren.

Storblommiga klematis är mer näringskrävande.
Klematis ‘Westerplatte’ är en storblommig sort med melerade blommor i lila och karminrött.

Halvskugga till skugga ger en lång blomningsperiod och gör att blommorna behåller sin färg längre. En plantering av svagväxande klematissorter upp mot stenmurar eller som marktäckare är värd att pröva. ‘Kajsa’ är en ny tidigblommande sort som remonterar senare under säsongen om man skär tillbaka den efter första blomningen. Den är lämplig för plantering i kruka eller ampel, men passar även för marktäckning.

Småblommiga klematis kan beskäras försiktigt om våren.

Den optimala jorden för en klematis är en blandning av lerjord, torvmull och grovt grus. Du kan gärna blanda i välbrunnen lövkompost också för att ge en dränerande och lagom näringsrik effekt. Gräv en planteringsgrop som är ca 40×40 cm. Det är viktigt att den är djupare än krukans höjd, för klematis tillhör det fåtal växter som trivs med en djup plantering. Ca 10 cm under markytan kan toppen på krukjorden hamna. Vattna rejält både vid plantering och hela den första säsongen för att få en god rotbildning. För att få ett kraftigt rotsystem kan man pincera, klippa, de nya skotten så att de grenar sig. Gör det gärna flera gånger det första året. Det blir inte så många blommor, men plantan kommer att blomma desto bättre nästa år.

Klockformiga blommor är typsikt för Atrageneklematis.

Beskärning av klematis är ett eget kapitel. Man kan göra det komplicerat eller så kan man göra det enkelt. Experterna delar in klematis i tre beskärningsgrupper. Jag brukar säga att är det en vårblommande sort så behöver du inte göra mycket mer än putsa bort det torra på fjolårsveden under tidig vår. De nya skotten kommer relativt tidigt och då ser du vad som är dött. Det är oftast småblommiga sorter som är tidigblommande.

Färgen på klematisblommorna kan blekna i solen så plantera den gärna halvskuggigt.
Rikblommande ‘Caroline’ placeras helst i halvskugga för att behålla den ljusrosa färgen.

Klematis som blommar efter midsommar och in i juli räknas som sena sorter. Det är oftast de storblommiga sorterna som räknas hit. De beskärs lite hårdare under vårvintern/våren eftersom de oftast vissnar helt över vintern. Blommorna kommer sedan på årsskotten som bildas från roten. Ge växten ett stabilt och bra stöd att klänga sig uppför, annars finns det risk för att den blåser sönder. Spaljéer och obelisker av järn eller grenar är bara en typ av klätterstöd. Du kan leda upp växten för vajrar mot en pergola eller låta den hänga ner över vågräta trådar tätt spända mellan stolpar. Annars tillhör rostiga armeringsnät de enklaste klätterstöden man kan tänka sig. Förankra dem väl bara, så de inte välter av vikten.

Gulbommiga klematis finns bara Love Child.
Lilla ‘Love Child’ är en kraftigväxande klematis med något så ovanligt som ljusgula blommor.

Rhododendronprakt hos Gert och Lennart

Halvskugga och fuktig jord är bra för rhododendron.
I en halvskuggad glänta växer azaleorna halvvilt.

Lite osannolikt placerat i den sandiga tallskogen ligger de två grannarnas rhododendronsamlingar. Den ena aktiv medlem i Sydsvenska Rhododendronsällskapet och den andra nyfiken trädgårdsentusiast med välfyllda torvbäddar i hela färgpaletten. Att få rhododendron och azalea att trivas i skogsmiljö är inte helt otippat, men att omvandla torr sandjord till ett surjordsparadis kräver mer arbete. Och ständigt kämpande mot hungriga rådjur som hoppar över alla staket för att ta sig in i samlingarna.

Rhododendron vill ha sur jord och luftig, torvrik jord.
Gert är stolt ägare till många fina rhododendron.

För att få fina rhododendron som trivs och växer till sig krävs en kemiskt sur jord som är porös och fuktig, samt skydd mot kalla vindar. Murar, staket och skyddande överståndare silar vind och ljus och ger ett jämnare klimat. I torra perioder måste man stödvattna om inte naturliga vattendrag eller dammar ger ett ständigt vattentillskott. Annars börjar man med att preparera jorden.

Azaleor är lövfällande rhododendron som klarar soliga lägen.
Krypande azaleor trivs i det exponerade läget i Gerts japanrabatt.

Avgränsa gärna planteringsbädden med en kant av torvblock. Torvblocken grävs ner en bit i marken och sedan fyller du på med torvmull bakom. Plantgropen skall vara ungefär dubbelt så stor som rotklumpen. Plantera i grov och fuktig spagnumtorv som har ett pH på max 5. Växten sätts inte djupare än den stod i sin kruka eller klump i bädden hos plantskolan. Syret till rötterna är mycket viktigt, så därför ska du inte trampa till jorden för hårt. Fyll istället på med mer torv när jorden sätter sig. Gå inte på rotzonen utan plantera in en marktäckare eller täck med bark eller löv.

Rhododendron finns i nästan vilka färger som helst.

Gödsling av rhododendron är inget man behöver göra varje år. De trivs med enklare förhållanden och kan lätt överdriva skott- och bladtillväxten på bekostnad av knoppbildning om man ger för mycket näring. Det finns speciell rhododendrongödsel med anpassat kväveförhållande (innehåller surt ammoniumkväve), men inte heller den ska man överdriva. Gödsla senast före första juni. Rötterna är mycket saltkänsliga och kan reagera på kranvatten som innehåller höga halter av klorider. Något du ska tänka på om du tvingas ta bevattningsvatten från det kommunala dricksvattennätet.

Azaleor och pioner trivs tillsammans.
I övre högra hörnet har azaleorna fått sällskap av en buskpion (trädpion) med stora, karminröda blommor.

Storbladiga rhododendron kräver lä och skugga eftersom deras blad har förhållandevis stora klyvöppningar. Det leder till kraftig avdunstning i blåsigt och soligt läge. Man kan se fina rhododendronbuskar som växer mitt ute i en golfbana, men det kräver ständig tillgång till vatten så att växten inte torkar ut. Inrullade blad är ett tidigt symtom på torkskada. Småbladiga varianter tål mer sol och kan till och med vantrivas i ett ständigt skuggläge.

En rhododendronträdgård är ganska lättskött när man väl fått den på plats.
En vy över Lennarts trädgård med sittplatser.

I Lennarts trädgård råder det en behaglig halvskugga från alla omgivande träd och planterade magnolior, japanska lönnar, häxalar, korneller och andra vackert blommande buskar och träd. Man kryssar sig fram på smala stigar och hukar under lågväxande grenar. Det är omöjligt att föreställa sig vilket paradis som tar plats bakom det enkla staketet ut mot vägen. Jag ger mig inte in i några sortbeskrivningar, men kan bara råda dig som är specialintresserad av just rhododendron att kontakta Rhododendronsällskapet för att träffa likasinnade som sitter inne med otroliga kunskaper.

Knoppiga azaleor trivs gärna i lite soligare läge i trädgården.

Jag nöjer mig än så länge med att beundra blomprakten hos de lite enklare sorterna. Speciellt azaleorna med sina sirliga blommor är mina favoriter. Ska nog fylla på med någon mer sort framöver, men jag har ju den sega lerjorden med högt pH att kämpa med. Fast gör man rejäla bäddar och fyller på varje år med ny torvmull/rhododendronjord så ska det gå att odla rhododendron även i lerjord.

Azaleor och rhododendron trivs i en sur och porös jord med god fukt.