Vertikala stadsodlingar framtidens jordbruk?

Genom att odla på höjden kan man utnyttja det lediga utrymmet maximalt.
Bild: Inhabitat.com

Mycket av forskningen kring vertical farming kommer från USA och professor Dickson Despommier vid Columbia University. Utrymmesbristen i storstäderna gör att vanlig odling i pallkragar på marknivå inte kommer på fråga när det gäller att försörja en hel stads befolkning med grönsaker. Despommier räknade på vad ett helt kvarter på Manhattan, New York, skulle ge i avkastning om det omvandlades till växthus. Han beräknade att ett trettio våningar högt växthus inte skulle ge mer odlingsyta än 150 hektar. Men genom att odla i två lager på varje våning och packa växterna tätt blir ekvationen bättre. Väger man dessutom in att växthusmiljön ger 4 skördar per år så motsvarade växthuset med ens 2400 hektar jordbruksmark. Med 120 sådana växthus kunde hela New Yorks befolkning hållas med färska vegetabilier.

Agora Tower är ett storskaligt odlingsprojekt i ett skruvat höghus som uppförs i Taiwan.
Det skruvade odlingstornet Agora Tower uppförs i Taipei, Taiwan, och beräknas stå klart 2016. Bild: Arch20

Despommier utgick från att man i den vertikala odlingen skulle odla utan jord, i så kallad hydroponisk odling. Plantorna fästs i täta rader i odlingstråg eller rör och rötterna tar upp sin näring från en cirkulerande näringslösning. Systemet kräver god syretillgång och vätskan rengörs regelbundet genom filter för att fungera. Fördelarna är många. Odlingsmetoden gör att man kan plantera tätare än i jordsubstrat. Man får också en snabbare tillväxt och därmed större skördar. Det är en miljövänlig process eftersom inga näringsämnen läcker ut i naturen. Mängden vatten som förbrukas är också betydligt mindre än vad som åtgår vid konventionell odling i jord. Och vikten kan hållas betydligt lägre.

Att odla i näringslösning ger många fördelar.
Foto: plantasticplantproducts.com

Tanken är att de vertikala odlingarna ska bilda slutna kretslopp. Ljus och värme behöver förstås tillföras och där behöver man samarbeta med producenter av förnyelsebar energi och spillvärme. Man kan också utnyttja den koldioxid som bildas vid rötning i biogasanläggningar som gödselmedel för grödorna. På så sätt används resurser som annars skulle släppas ut i luften. Men trots att intresset för vertical farming är stort världen över så lär det dröja ett tag innan matproducerande skyskrapor blir vanliga i våra storstäder. Energiförsörjningen måste lösas på ett bra sätt innan det kan bli lönsamt i större skala. Tänk om man som trädgårdskonsult kunde bli involverad i ett sådant projekt!

Vid cirkulerande odlingar utnyttjas ljuset till max.
Foto: Omegagarden

Trendiga kålar är superhälsosamma

Flower Sprouts är en helt ny grönsak framkorsad i England.

Glöm svavelstinkande kålkok och prova dig fram med den nya modegrönsaken kålen. Gasproblem förknippar många med kålätning och vägrar att borra sig djupare in i kålfamiljens spännande nyheter. Isotiocyanater heter de svavelosande ämnena i kålen som har en lätt brännande smak och vid matsmältning skapar väderspänning. Men till den goda sidan hör ämnets förmåga att skydda mot strålning och det skyddar mot många cancerformer. Ät kål med måtta dock, för isotiocyanaterna är även giftiga i stora doser.

Grönkål är en grönsak som helst skördas efter lite frost.
Röd och grön grönkål hör till mina stora grönsaksfavoriter så här års.

Hur ska man då göra för att få kålens bittra smak att mjukna vid matlagning? Faktiskt så är det så att ju längre kålen kokar, desto mer vätesulfid utvecklas. Den här gasen hänger ihop med upphettningen, så ju snabbare man hettar upp kålanrättningen, desto mindre stinker den. De beska smaktonerna lindras bäst om du skivar kålen tunt och låter den dra i iskallt och lättsaltat vatten i ca en halvtimme. Du får en krispigare och betydligt sötare smak.

Den nya grönsaken Flower Sprouts har en mildare smak än sin släkting brysselkålen.

Årets nyhet på grönsaksområdet är en brittisk korsning som härstammar från röd brysselkål. Den heter Flower Sprouts och ser ut som minirosor med sina frissiga, rödgröna blad. Se närbild ovan. Flower Sprouts innehåller dubbelt så mycket C-vitamin som brysselkål. Smaken är som mild bryssel- eller rosenkål. Jag har provat att koka upp den snabbt i saltat vatten, att steka upp hela bladrosetten snabbt i het panna och att dela den lilla ”blomman” i två-tre delar och sedan fräsa upp den i olivolja med lite vitlök. Själv tyckte jag bäst om det sista alternativet.

Brysselkålen kan ha en lite skarp smak som upphettad.

Finskuren, snabbt uppfräst grönkål med tillsats av tärnat äpple, hackade aprikoser och russin, toppat med lite upphottade pumpafrön är annars en favorit. Den passar till det mesta och har en underbar färg som sätter igång snålvattnet. Lite tuggmotstånd kvar och så den söta frukten som upphäver bitterheten i kålen. Det är en förnämlig smakkombination!

Ännu ett dåligt dillår

Dillen gror långsamt och kan med fördel sås redan om hösten.

Dill är ju nästan en nationalkrydda i många länder uppe i norr. I Sverige är det midsommar, sill och nypotatis man tänker på, i Finland förknippar jag dill med potatis över huvudtaget, hela året om. Inlagda gurkor, gravlax, dillkött och så kräftor förstås! I Ryssland används dill till mycket, även som krydda i sallad. Det värsta är då att dillen så lätt angrips av diverse små skadedjur som bladlöss, svampsjukdomar, stinkflyn eller sniglar som kan stoppa den tänkta dillskörden helt och hållet.

Dill kan odlas som ogräs i rabatterna för att skydda plantorna mot skadedjur.

I höst har jag gjort ett försök med att så en gles rad dill redan i slutet av september. Dillfröna gror när temperaturen är den rätta och då kan man med lite tur ha färsk dill redan i början av sommaren. Vi får se vad det blir. Man måste experimentera, annars lär man sig inget! Den andra metoden som jag testat tidigare och som faktiskt fungerar bra, är inget för vän av ordning, tyvärr. Den innebär att kasta ut dillfrön lite hipp som happ i rabatter, bland andra grönsaker eller i komposten och så plockar du dillkvistar lite runt om i trädgården när du behöver dem till nypotatisen. Det blir lite som ett önskat ogräs, och kan man stå ut med oordningen så är det en betydligt bättre metod att odla dill. Eftersom plantorna ligger glest blir det betydligt svårare för angrepp och skadeinsekter att sprida sig. Så det är mitt bästa dilltips till dig för nästa säsong!

Dillen är en starksmakande krydda som passar till olika inläggningar och nypotatis förstås. _Dillkronorna smyckar kräftorna.

Afrikas blå lilja är en förförisk växt att samla på

Agapanthussläktet, dvs Afrikas blå lilja, eller kärlekslilja som den även kallas ibland, finns numera i många olika namnsorter i handeln. De flesta är härligt himmelsblå i olika skiftningar, men det finns också helt vita, lilablå och även de med randiga blommor. En del blommar under hela sommaren ända till frosten kommer, medan andra har en kortare blomningstid. Det engelska samlingsnamnet för Agapanthus är Lily of the Nile, som kanske är något missvisande då växten egentligen härstammar från Sydafrika. Du kan också se namnen African Blue Lily och African Bluebell. Men det sätter ståndortsbetingelserna någorlunda rätt i alla fall. Det rör sig alltså om det som vi i dagligt tal kallar medelhavsväxter. Växter som trivs med heta, torra somrar och frostfria vintrar.

Dvärgformen 'Peter Pan' är en agapanthus som kan användas som kantväxt i rabatter om man gräver upp knölarna till vintern.

’Peter Pan’ är en lågväxande sort av Agapanthus africanus som inte blir mer än 40-50 cm hög. Den är mycket rikblommande och används i något varmare klimat än vårt ofta som kantväxt i rabatter och planteringar. Vilken härlig syn! Hos oss måste den tyvärr tas in för vintern och övervintras frostfritt.

Klockagapanthus finns i många mörkblå sorter, men även med vanliga himmelsblå blommor.

Klockagapanthus, Agapanthus campanulatus, kan övervintra på friland upp till svensk zon 2 om man täcker den med löv och ris. Annars kan man förvara den inomhus i källare eller garage tills frostrisken är över. Klockagapanthus vissnar ner till vintern och därför kan den stå helt mörkt och utan vatten. Men det får inte vara ett för varmt ställe, då blir det mindre blommor nästa år. Klockagapanthus tål lite mer vatten under växtsäsongen, men jorden måste vara väldränerad så att rötterna inte blir stående i fukt.

Agapanthus trivs på solig plats i genomsläpplig jord med kräver regelbunden vattning om sommaren.

Några tips för vinterförvaring av dina agapanthus: övervintra krukorna i plusgrader, men det får inte bli varmare än +10 grader. Titta till dem då och då och kolla så de inte har drabbats av t ex bladlöss ifall de har gröna blad kvar. Ge dem en liten skvätt vatten, 1 dl eller så var tredje-fjärde vecka. Mer än så behöver de inte. Är plantan helt nervissnad behöver den inget vatten alls. Låt plantan stå så till april ungefär då du försiktigt börjar väcka den och vänja den vid utetemperatur och mer ljus. Då putsar du bort alla bruna blad och gamla blomställningar.

Vitblommande agapanthus kan vara mycket läckra.Man kan själv fröså sina agapanthus, men det dröjer många år innan de börjar blomma. Plantorna delas med 5 års mellanrum, om de vuxit sig för stora. Tänk på att tvätta händerna noga, eftersom rötterna är giftiga! En såg är det bästa redskapet vid delning, för knölarna är ofta väldigt kraftiga och tätt ihopvuxna. Annars kan du plantera om växten i lite större kruka vart tredje år ungefär. Men ge den inte för fet jord och för stort utrymme, för då blir det mest bara blad! Ibland kan du köpa torra knölar i trädgårdsbutiker, oftare säljs de färdigplanterade i knopp. Du kan också handla Agapanthus på nätet, t ex det engelska företaget Pine Cottage Plants har ett jättestort sortiment. I skrivande stund har de 52 olika namnsorter!

Föröka buskar med vintersticklingar

En vinterstickling är en ”pinne” tagen från ett förvedat årsskott av en buske eller ett träd. När växten har gått i vintervila har årsskottet fått en kraftigare bark och hela skottet har blivit hårdare. Det är viktigt att sticklingen är förvedad om du ska sticka den. Speciellt toppen kan ha svårt att ta sig om den är lite mjuk.

När höstlöven fallit är det dags att ta vintersticklingar.
Sticklingen ska vara mellan 5 och 7 knoppar lång.

Klipp av grenarna med en vass sekatör och räkna knopparna, eller egentligen noderna. Du behöver ha 5-7 noder per stickling. Man kan gärna använda nedre delen av årstillväxten, och inte toppen, så du kan få många sticklingar per gren. De bästa sticklingarna har tjockleken av en blyertspenna.

Korneller är lättförökade med hjälp av vintersticklingar.
Vintersticklingar ger mängder av nya plantor till ingen kostnad alls.

Du kan trycka ner pinnarna i krukor, i kallbänk eller på friland. Det är bra med ett genomsläppligt material i ytan, som sand eller perlit. Tryck till med fingertopparna runt sticklingen så att inga luftfickor bildas, för då blir det inga rötter. Två tredjedelar av pinnen ska vara under jord, så det är bra med en djup bädd eller kruka. Håll sanden fuktig, men akta så det inte börjar mögla. När våren och värmen kommer börjar sticklingarna rota sig. Vissa arter behöver inte många plusgrader för att utveckla rötter direkt från knopparna. Kornell är en sådan växt och vinbär likaså. Båda är riktiga nybörjarväxter i sticklingsvärlden.

Syrenbuddlejan är en växt som är lättförökad via vintersticklingar.
Syrenbuddlejan är lätt att föröka med vintersticklingar.

 Andra arter som trädgårdskonsulten kan rekommendera att ta vintersticklingar från är hortensia, murgröna, forsythia, benved, liguster, pil, buddleja, fikon, vildvin, weigela, schersmin, smällspirea och kaprifol. Bland andra. Du kan gärna prova med annat också, för vem vet om det tar sig!

Sätt en amaryllis!

Amaryllisen är en av våra finaste julblommor, men att den blommar till jul är egentligen ett spratt. För amaryllis är en försommarblomma om den själv får välja. Vill du få amaryllis i blom till jul ska du helst ha köpt löken och planterat den redan. Eller om du inte hann med fungerar det lika bra att köpa en färdigdriven och -planterad lök som börjar visa lite grönt. Stora amaryllislökar behöver 6-8 veckor på sig att börja blomma, mindre lökar lite kortare tid.

Spännande stjärnmönstrad blomma har amaryllisen 'Tres chic'.
Foto: Allt om Trädgård

Amaryllislökens storlek sätter priset. Och storleken sätter även antalet stänglar. Så köp den dyraste du hittar om du vill ha en riktigt präktig blomning som varar länge. Kvällen innan plantering kan du vattna upp rötterna genom att ställa dem i ett glas vatten. Obs, inte löken! Välj en kruka som bara är några cm större än löken. Bottna krukan med grus eller leca och lägg i lite planteringsjord. Amaryllislöken ska sticka upp med åtminstone en tredjedel ovanför jorden, annars riskerar den att ruttna. Vattna sedan upp jorden, så att den blir fuktig, men inte dyblöt.

Vit och rödrandiga amaryllisar finns i många varianter.
Foto: odla.nu

Ställ gärna krukan i ett ljust fönster. Värme underifrån driver på lökens utveckling. Vill man stoppa eller stilla stänglarnas tillväxt fungerar det att ställa krukan svalt ett tag. Vattna bara ytterst sparsamt och helst på fatet. Det sägs att ju mer vatten, desto längre och rangligare blomstänglar får man. Då kan de behöva bindas upp mot en blompinne. Vänd gärna krukan regelbundet i fönstret så att stängeln växer rakt, annars böjer sig knoppen mot ljuset. När amaryllisen gått i blom får du en längre blomning om du ställer växten svalt över natten.

Den gula eller limefärgade sorten Lemon Lime kan man gärna spara till lite längre fram på vårkanten.När blomningen är över klipper du av stänglarna och börjar gödselvattna löken med blad. Ställ ut krukan över sommaren på ett varmt, men skyddat ställe och vattna regelbundet. I september börjar du svälta löken och flytta den till en svalare plats. Nu ska den gå in i vila och samla krafter för en kommande blomningsperioden under vintern. Väck sedan löken 6-8 veckor innan förväntad blomning och ställ den ljust och varmt igen. Så har du förhoppningsvis en fin blomning på gång igen. Sällan så kraftig som den första blomningen, men ofta väldigt elegant.

 

Droppbevattning är effektivt och resurssnålt

Sedan några veckor tillbaka är det inga problem med grundvattennivåerna längre, men ett tag var det lite kritiskt när brunnarna sinade på olika håll. Det är krångligt att bära vatten och köra vatten när man är van att bara vrida på kranen. Plus att man jämt måste tänka på att snåla med vattnet och inte använda mer än det absolut nödvändigaste. Inte heller växterna har det så lätt vid torka. Vattnet behövs förutom för tillväxten, även för fotosyntesen, för näringstransporten, för att kyla bladen och för att behålla vävnadstrycket så att växten orkar stå upprätt.

Vid droppbevattning hamnar vattnet där det behövs - i växtens rotzon.

Ju varmare och blåsigare väder, desto mer vatten avdunstar växterna. För att kompensera för vattenavgången mitt på dagen skulle man behöva vattna som mest just då när det är som allra varmast. Men det är dålig ekonomi, eftersom det mesta genast avdunstar från jorden. Genom att installera droppbevattning kan man ge växterna vatten precis vid den tidpunkt på dygnet då de behöver det som bäst. Droppslangen kan man lägga uppe på jordytan eller gräva ner en bit, alternativt täcka med bark.

En nyplanterad häck får en säkrare etablering genom att vattna med droppslang.
Foto: Gardena

Det finns många fördelar med droppbevattning när vattnet hamnar exakt där det ska – i växternas rotzon. En är att du kan spara på vatten eftersom inget vatten blåser bort eller avdunstar. Har man smala eller små ytor blir det mycket spill genom att vattna med spridare. Många växter är känsliga för att få vatten på bladen. Särskilt i samband med starkt solljus kan bladen få brännskador. Mögel orsakas också av ständig fukt i bladen. Genom att inte vattna hela ytskiktet blir inte jorden så kompakt med en hård skorpa ytterst, utan syret kan ta sig ner hela vägen till växternas rötter. Ogräset trivs inte lika bra, eftersom växterna utnyttjar vattnet maximalt, medan övrig jordyta hålls torr. Har du väldigt kalkhaltigt vatten så är det bäst att gräva ner slangen en bit för att slippa igenkalkade slangar. Kalken fälls ut när den kommer i kontakt med luftens syre, men med slangen under jord blir problemet mycket mindre.

Droppbevattning passar utmärkt för grönsaksodling.
Vilket underbart grönsaksland! Foto: David Wann

Det finns både grövre och klenare slang, men det bästa är att jämföra med volymen per timme som sipprar ut genom varje hål. Till växter med lägre vattenbehov kan en tunn slang vara precis lagom, men den räcker inte till för stora träd. Vid plantering av häck kan det vara en god idé att lägga ut en droppslang och vattna regelbundet under de första säsongerna tills plantorna har etablerat sig ordentligt. Ju lägre växter, desto tunnare slang klarar man sig med.

Är det slemmet som lockar sniglarna?

Vi som fascineras av den spanska skogssnigelns (populärt kallad mördarsnigelns) framfart kan hålla med om att det finns en stor attraktionskraft i döda och döende sniglar bland deras artfränder. Under året har hortonomstuderanden Katarina Lindholm gjort snigelförsök inför sitt examensarbete vid SLU, Alnarp. Hon utgick från tesen att sniglarnas slem lockar andra individer.

Rabarber, sparris, sallad, tagetes med flera växter älskas av den spanska skogssnigeln.
Foto: Riksförbundet Svensk Trädgård

Katarina studerade såväl norska som svenska sniglar, både i könsmoget stadium och som unga sniglar i det juvenila stadiet. Experimenten gick ut på att låta sniglarna välja själva i vilken miljö de valde att dra sig undan. Och det visade sig att nästan alla vuxna sniglar valde en miljö som innehöll slem från sniglar. De juvenila sniglarna hade inga så tydliga preferenser, för dem var det viktigast att komma så långt bort från vuxna sniglar som möjligt. Antagligen för att undvika att bli uppätna. Men inga skillnader kunde påvisas bero på sniglarnas ursprungsland; norska och svenska sniglar reagerade likadant.

Den spanska skogssnigeln attraheras av snigelslem.

Det Katarinas undersökning går ut på att visa är att det skulle kunna vara effektivt ur snigelbekämpningssynpunkt att utveckla giftfria feromonfällor som luktar av snigelslem. Tyvärr har inga forskningsresurser beviljats för att fortsätta de här studierna, så än så länge kan vi bara gissa oss till hur ett sådant naturligt ”bekämpningsmedel” kunde vara beskaffat. Men visst hade det varit välkommet att hitta en metod som kan bromsa upp mördarsniglarnas framfart i våra trädgårdar.

Klassiska och nya kålsorter

Kål är en av de allra nyttigaste grönsakerna vi kan få i oss. Fullproppade med antioxidanter och vitaminer ligger de i topp, före både morot och paprika. Kålväxternas skördetid är nu, så passa på att frossa i kål.

Kålväxter är rika på antioxidanter och vitaminer.

Kål är inte de lättaste växterna att odla – eftersom de har så många otäcka skadegörare. Framför allt är det kålfjärilens larver som tuggar upp en planta på nolltid. Det förekommer också larver av kålfluga. De gräver gångar i rötterna som därefter ruttnar inifrån. Jordloppor äter på de unga plantorna, speciellt vid torrt och varmt väder. Alla de här skadegörarna kan hindras med fiberduk, men duken måste läggas på redan vid utplantering av de förkultiverade plantorna.

Svartkålen kallades förr även palmkål för de vackra bladens skull.

Kålväxter gillar lerig, mullrik jord. Har man istället en lättare sandjord är det bäst att hålla sig till spetskål eller sommarkål som utvecklas fint även i lätt jord. Svartkål (bilden ovan) kallades tidigare palmkål, säkerligen p g a plantans speciella växtsätt. Den är frosttålig och kan gärna skördas senare på hösten. Egentligen skulle man kunna ha den i rabatten lika väl som i trädgårdslandet för den är otroligt dekorativ.

Grönkål finns i olika färger och krusighet.
Grönkål finns i olika färger och krusighet.

Grönkål är min stora favorit, vid sidan om den milda spetskålen. Den krusbladiga grönkålen tillhör de mest näringsrika grönsakerna över huvud taget. De allra spädaste bladen kan ätas råa i sallad, men annars är den jättegod att snabbt woka och kanske smaksättas med tärnat äpple och citronsaft eller äppelcidervinäger.

Svartrot – en sen fuling

Svartroten är en lång, slank grönsak mmed vitt kött som smakar sparris.
Foto: Thompson&Morgan

Väntar med spänning några veckor till på att få gräva ner mig i myllan och skörda svartrot. Har inte haft denna grönsak sedan jag var barn och vi odlade den hemma i Pernå. Mina föräldrar hade sitt ambitiösa grönsaksland en dryg km bort i en sandig sydsluttning. Perfekt jord för många grönsaker och där gick jag och min syster hela sommarlovet och rensade ogräs. Där fanns det mesta du kan tänka dig i grönsaksväg – broccoli, purjolök, gul lök, gurka, bönor, ärter, dill, persilja, morötter, kålrot, rödbeta, majs, mangold, spenat, sallad av olika slag, palsternacka, selleri och så svartrot förstås.

Ja, du förstår var mitt trädgårdsintresse kommer från. Minns att jag en gång i vuxen ålder skrev en uppsats på ämnet ”Hur jag kom in på den gröna banan” och då berättade jag just om dessa ändlöst långa rader som skulle rensas från ogräs. I slutet av berättelsen undrade jag just hur detta arbete, som i den unga åldern inte var så värst lockande, hade kunnat smitta mig så till den milda grad att det blir mitt yrke. Men det var nog växtkraften hos det gröna som sporrade mig, skulle jag tro.

Svartroten utvecklas under lång tid och skördas först i oktober.Fast det var svartroten jag skulle berätta om. Svartrot är en flerårig grönsak som även kallats fattigmanssparris sedan den kom in i landet på 1700-talet. Flerårig betyder att den kan skördas först nästa vår om man vill det. Det är en brunsvart, lite luden, slank rot som blir uppemot 30-40 cm lång. Rötterna skalas noga före tillredning och kokas med en gång för att inte missfärgas. Det vita köttet är lite trådigt, men mjukt och smaken påminner som sagt om sparris.

Det är en lättodlad grönsak som kan sås tidigt, när jorden uppnått 5 grader. Det svåra med svartroten är att få till jordens beskaffenhet. Har man inte smulig, sandblandad jord så får man se till att förbättra och luckra upp den på bästa sätt. De långa rötterna kräver nämligen en lika djup bädd för att kunna borra sig ner. Stöter de på sten eller hård lera så delar de på sig. Genom att odla i upphöjda bäddar kan man få plats mer större jordvolymer. Ett annat bra tips som jag läste om är att ta gamla täckdikningsrör i lera och gräva ner dem i bädden, fyllda mer lucker och smulig jord. Måste jag definitivt prova ett annat år. Misstänker nämligen att det finns ett och annat motstånd i mina odlingsbäddar, så det kan tänka sig att skörden detta första år inte blir så stor. Men vi får se, jag ger dem minst ett par veckor till att utvecklas. Och så måste jag gräva försiktigt och inte slita i blasten. Rötterna är ömtåliga och bryts nämligen lätt.

Svartroten utvecklas bäst i mullrik, lucker jord med gott djup i växtbädden.