Solbrudar som tillhör Helenium autumnale-gruppen är färgstarka hybrider med blomningstid sensommar-höst. Det är en vacker och hållbar snittblomma som kan odlas i ett soligt och varmt läge. Namnet Helenium kommer från grekiskan. Däremot vet man inte helt säkert om den enkla härledningen är ordet helios = sol. Eller om det var så att Linné tog släktnamnet från ett antikt grekiskt växtnamn för krissla, helénion (idag heter de Inula). Eller om det är Helena av Troja som fått namnge släktet efter en legend där dessa blommor växte upp där hennes tårar föll till marken. Autumnale är i alla fall lättolkat då det betyder höstlig, och syftar till blomningstiden.
Blommorna liknar prästkragens form, men blomkorgens disk är ännu mer rundad, ibland nästan klotformad. Kantblommorna ligger ner, något bakåtböjda. Diskarna är ofta mörkbruna och blommorna ses i nyanser kring gult, orange och rödbrunt. Det här är blommor som drar till sig bin.
Solbrudar kan odlas i alla typer av trädgårdsjord, men föredrar ett fuktigare läge, t ex i kanten av en damm. Den behöver vattnas på försommaren ifall den står torrare placerad. Välj en humusrik och så näringsrik jord som möjligt och gödsla gärna extra under sommaren. Där den trivs växer solbruden gärna till stora, kraftiga bestånd, och dessa bör då delas vart 4-5 år för att inte utarmas. Rötterna är tätväxande och lätta att dela om våren innan tillväxten kommit igång.
Solbruden kan kombineras med andra perenna växter med liknande ståndortskrav, t ex fleråriga solrosor, gulbrokiga prydnadsgräs Miscanthus, törelväxter eller gulbladiga funkior. Blått är givetvis en tacksam färgkombination, men då får man gå åt det lite torrare hållet för att hitta något som blommar samtidigt. Stäppsalvian är en sådan, men välj då en senblommande sort.
