Den giftiga idegranen ger vackra häckar

Idegranen Taxus baccata är den enda inhemska arten av idegran i Sverige. Det finns några olika idegransarter att välja mellan för trädgårdshäckar, men just T. baccata har täta grenar ända nerifrån och den fyller därför väl ut sin häckform. En annan fördel med idegranshäckar är att de svarar bra på beskärning och skjuter nya skott även från äldre ved. Så även om man skär ner en äldre häck  ända till marken går det att dra upp en ny häck med lite tid. Idegranar hör nämligen inte till de mest snabbväxande arterna.

Olika formklippta häckväxter, bl a idegran.

Man bör dock välja både art och växtplats noga på grund av giftigheten hos idegran. Läser man gamla deckare av Agatha Christie så förekommer idegransfrön rätt ofta i mordgåtorna. Det farliga giftet heter taxin, och det finns i hela växten (rot, stam, barr, frön) med undantag för det mjuka fröhyllet som liknar geléhallon. Akut förgiftning är ovanligt bland människor, då magont räknas som en rimlig påföljd, men barn skall man vara försiktig med. Ska man plantera idegran där barn vistas ska man välja någon sort som enbart förekommer som hanklon, eftersom de inte sätter några frukter.

Idegranen är mycket giftig för både människor och djur.
Inne i det röda fruktköttet sitter det giftiga fröet som man ska akta sig för.

Det rapporteras ett antal förgiftningsfall varje år där betande djur som hästar och kor drabbas av idegransförgiftning. Ett ovanligt gift på så sätt att normalt brukar djur undvika giftiga växter, men de här är antagligen rätt så smakliga.

De första symptomen på förgiftning efter intag av till exempel barr eller frön hos människa är yrsel, muntorrhet och utvidgade pupiller. Ofta följer illamående, kräkningar, diarré samt buksmärtor. Hudirritationer och blekhet i kombination med blåaktiga läppar kan också förekomma.

Idegran är idealisk som häckväxt då den blir mycket tätväxande.

På SVA:s (Statens veterinärmedicinska anstalt) hemsida kan man läsa angående förgiftning hos häst: ”Dödlig dos 0,2-0,4 gram idegransblad/kilo kroppsvikt för häst. (Alltså drygt 100 g för en medelstor häst) Förgiftningssymptomen är följande: Rörelse- och cirkulationsstörningar, ataxi, stapplighet, utvidgade pupiller, konvulsioner, först snabb sedan svag puls, upphetsning följt av kollaps och dödsfall via andningsförlamning. Alkaloiderna absorberas mycket snabbt från mag-tarmkanalen och påverkar hjärtat. I flera fall har dödsfall skett inom några timmar efter konsumtion av idegran, utan föregående symptom. Dödsfall kan också inträffa inom några minuter efter konsumtion. Symptom kan också synas under 3-4 dagar före dödsfall eller återhämtning.” Jätteviktigt alltså att förstöra häckklipp från idegran genom att t ex bränna upp det och inte skyffla in det i beteshagar!

Bären hos den giftiga idegranen ser ut som geléhallon.

4 reaktioner till “Den giftiga idegranen ger vackra häckar”

  1. Jag brukade äta de röda bären och spotta ut kärnan (svalde några gånger kärnor också), hade ingen aning om att de hade gift. Jag gillade dock inte äta mer än 3-4 bär, de har lite för stark socker smak.

  2. Varför äter rådjuren min idegranshäck; visserligen är det en hanklon utan bär, men om även barren skall vara giftiga så skulle vi inte ha rådjuren tillbaka.

  3. Hej Said! Det händer att rådjuren betar idegran, men det kan också vara skador orsakade av bockarnas fejning. Rådjur har ett matsmältningsenzym som kor och hästar saknar, därför överlever de det farliga giftet. Hälsningar från Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.