Bärväxter – Sida 2 – Greenspire Trädgårdskonsult

Vackra vaktelbär vaktar många dörrar i december

Surjordsväxten tuvvaktelbär är senhöstens mesta prydnadsväxt sedan den lila prydnadskålen gått och blivit omodern. Den härstammar från skogsområden i Nordamerika där den sprider sig ungefär så som lingonriset gör hos oss. Och de är ju ganska lika varandra. Fast vaktelbäret är kraftigare och får större bär. Den är inte heller lika härdig, utan ska helst täckas med löv över vintern. Plantera i rhododendronjord i det genomsläppliga torvpartiet och gödsla bara sparsamt. Men glöm inte att vattna om jorden blir torr. Eftersom rotsystemet är ganska grunt finns det annars risk för att plantorna torkar.

Vaktelbäret, Gaultheria procumbens, blir ca 15 cm hög och blommar under sensommaren med vita, klockliknande blommor som faktiskt påminner en del om lingon de också. Men det är nog ändå bären på senhösten som vi ser som plantans största prydnadsvärde och orsaken till att den blivit en eftertraktad växt för höstfägring i kruka. Bären sitter kvar länge, men efter en stark frost brukar hela plantan vissna. Men du hinner oftast njuta av de granna bären under många veckor, så det är väl värt att plantera det kära vaktelbäret.

Växterna trappar ner inför vintern

: Japansk lönn i höstskrud i Lunds botan.

På hösten färgas löven gula och röda innan de faller till marken. Lättrörliga näringsämnen från bladen skickas in till stam och knoppar. I växtens celler finns kloroplaster som innehåller det gröna färgämnet klorofyll. Klorofyllet bryts ner i samband med att energin flyttas från bladen in i växten. Fotosyntesen upphör ändå vid några plusgrader och därför behövs inte klorofyllet längre. Det sker det heller ingen tillväxt under vintern. När det gröna klorofyllet monteras ner syns de andra färgämnena i bladet istället, t ex de röda antocyaninerna och de gula karotenoiderna. Dessa ger höstlöven deras eldiga orangeröda färg.

På hösten fäller också de städsegröna (sk vintergröna) växterna som rhododendron sina äldsta blad. På det sättet minskar de avdunstningen under den tid marken är frusen och inget vatten kan tas upp av rötterna. Innan bladen fälls tas de viktiga näringsämnena om hand in i växten och bladen blir gulbruna till färgen. Samtidigt sväller knopparna och blomanlag utvecklas inför nästa års blomning. Därför kan det vara bra att stödbevattna sina rhododendron om hösten är torr. För det är nu som omfattningen av vårens blomning avgörs. Är det mycket torrt i marken blir knoppsättningen sparsammare.

Under vintern och sena våren kan torkskador uppkomma på vintergröna växter. — Lagerhägg som skadats hårt av den sena vårfrosten i kombination med hård vind.

Genom att lägga in löv under de städsegröna växterna kan man förhindra att tjälen går djupt ner i marken. Därmed ökar också växtens möjlighet att ta upp vatten med rötterna och man minskar risken för torkskador. Lavendelbuskar och -häckar som också är ganska köldkänsliga mår också bra av ett skyddande lövtäcke. Det kunde jag tydligt se på gamla lavendel som hade frusit ner till lövtäcket, men som klarade av att återhämta sig efter beskärning. Tyvärr gick det inte så bra för de skånska blåbären (se bild nedan) som frös bort helt, med ris och allt i och med den sena vårfrosten vi hade i våras.

Dodong är ett riktigt höstträd

Ett av de vackraste höstträden och bland de allra intressantaste rönnarna är ullungrönnen Sorbus ’Dodong’. Sorten är selekterad från frö som den svenska botanisten Tor Nitzelius samlade in på ön Ullung i Syd-Korea 1976. Nitzelius skriver själv så här i sin bok ”Träd i när och fjärran” från 1983:

”Högst upp på Seonginbong, 900 meter över havet, observerade jag en rönn, som i första hand föll i ögonen genom sina stora blad. Den hade börjat visa höstfärger i karmin. Några fruktklasar som insamlades den 29 september 1976 avvek från genomsnittstypen av Sorbus commixta genom sin lysande orange färg. De enskilda frukterna var mycket större och dessutom päronformade.

Som buske eller träd för parker och trädgårdar förefaller ullungrönnen vara en värdefull nyhet genom sitt eleganta växtsätt. Den har under de senaste tre vintrarna (1980-82) inte fått några som helst skador. Bladsprickningen sker jämförelsevis tidigt, i april, men även i halvlövat tillstånd har den uthärdat nattemperaturer på -9 grader veckovis.

Jag vågar ännu inte uttala mig om ullungrönnen är en ny art eller varietet eller en utpräglad lokalform av Sorbus commixta. Det får blomning, fruktsättning och rikligt beläggmaterial från växtlokalerna på ön visa.” Så skrev alltså Tor Nitzelius och ännu så länge har man inte kunnat påvisa med säkerhet till vilken art rönnen ’Dodong’ hör. Därför heter den till sitt vetenskapliga namn bara Sorbus ’Dodong’. Dessa träd blir ca 10 meter höga och passar därför bra i mindre trädgårdar och som gatuträd. Men precis som Tor Nitzelius noterade så har ullungrönnen en kontinental prägel och drabbas tidiga vårar lätt av frostskador eftersom den slår ut så tidigt. Man ska därför inte plantera den på de allra varmaste växtplatserna, utan gärna låta den vänta lite på vårens inträdande.

Dags att skära ner hallonskotten

Så fort de sista hallonen är plockade kan man egentligen beskära sina hallonplantor, för bättre än så blir det inte just nu. Hur gör man då? Jo, titta på hur skotten ser ut. De som har förgrenat sig och har en lite ljusare bark är tvåårsskotten som du nyss har skördat bär från. Dem skär du av vid basen med en vass sekatör.

Årsskotten som består av en enda spretig pinne sparar du. På dem blir det hallon nästa sommar. Står det väldigt tätt med årsskott kan det vara en god idé att gallra bland dem. Tio kraftiga skott per löpmeter är ett bra mått. Likaså kan du fundera på om de blivit väldigt höga. Ta i så fall ner dem till ca 1½ meter.

Har du hösthallon ska du klippa ner alla skott på hösten efter skörd. Hösthallonen ger nämligen skörd på årsskotten. De är de friskaste av alla hallontyper, just därför att man klipper ner skotten varje år. Tyvärr är hösthallon bara härdiga till zon 2-3. Hösthallonen kräver ännu något varmare och luckrare jord än vanliga hallon och vill ha en jämn vattentillgång.

Körsbärsbladlusen ger krulliga blad

Körsbärsbladlusen suger växtsaft och bladen krullar ihop sig. — Toppskott och skottspetsar drabbas först av körsbärsbladlusen.

De yttersta bladen i skottspetsarna av sötkörsbärsträden drabbas lätt av bladlöss så här års. Du ser det på att bladen rullar ihop sig och småningom blir bruna och torra. De små stickhålen som insekten gör i bladen leder till att de rullas ihop och ser krulliga ut.

Körsbärsbladlusen ser ut som en liten kolsvart, glänsande skalbagge. Den värdväxlar med måresläktet (Galium) eller veronikor och flyttar över till dem under högsommaren för att sedan återvända till körsbärsträdet om hösten för att lägga sina ägg där.

Det är inte så lätt att bekämpa bladlusen, om man inte upptäcker den tidigt. För du måste hinna spruta innan bladen krullar ihop sig. Såpalösning med rödsprit eller pyretrumpreparat, som båda är kontaktverkande, kan användas mot körsbärsbladlus. Men du måste träffa lössen med strålen, annars händer inget. Upprepade behandlingar behövs för att få bukt med ohyran. Betydligt lättare i så fall är det att få tag på lössen när de hoppat vidare på måreväxterna. Där ser du de skinande svarta skalbaggarna tydligt.

Jag har tidigare berättat om olika sötkörsbär och körsbärsbladlusen. Läs vidare här.

Knöliga jordgubbar i år

Full fart på jordgubbslandet nu och jag plockar varannan dag för att hinna med. Varje morgon består frukosten av en enorm skål med müsli och joghurt med härliga färska gubbar. Har dessutom fryst in färska bär, gjort sylt, ätit med glass och vispad grädde, naturella från plantan, jag har mixat till smoothie med andra frukter och… Det är ingen hejd på jordgubbsätandet just nu. Men skörden är ändå inte så enorm som den var ifjol. Bären led kanske lite av torkan i maj. Vattnade ett par gånger, men det räckte nog inte.

Fast den största skillnaden i år är den stora mängd knöliga bär som jag plockar. Knöliga så att de ser ut som boxningshandskar. Vissa partier av bären har massor av prickar, dvs frön, och så är hela bäret liksom hopsnörpt. Det här är en skada som uppkommer efter att jordgubbsstinkflyet varit på besök i jordgubbslandet. Stinkflyna suger på både blommor, kart och färdiga bär och det ger de här missbildade bären som i vissa fall är helt outvecklade.

Jordgubbsstinkflyet övervintrar som ägg i marken och förekommer rätt så allmänt i södra Sverige. De trivs i skogrika och vindskyddade områden. För hemmabruk finns det inte någon bekämpningsmetod mer än att flytta sitt jordgubbsland till en öppnare och mer blåsigare plats. Annars riskerar man att flugan återkommer år från år.

Jag har också en del jordgubbar som blivit angripna av trips. Du känner nog igen symtomen om jag säger att bären blir lite matta i färgen, har svårt att bli röda alls och i konsistensen är lite gummilika. Tripsens nymfer kläcks ur ägg som lagts i jordgubbsblommorna och suger sedan på de mognande bären. Varmt väder gynnar tripsen. Skulle ta lite bilder på tripsade bär att illustrera texten med, men hittade plötsligt inte ett enda.

Allåkerbäret – en intressant marktäckare

Var på studiebesök hos Splendor Plant i Jonstorp med ett gäng kursdeltagare i en Greenspire-kurs Växtkunskap. Vi skulle framför allt titta på deras perenner. Där hittade jag denna goding, allåkerbäret Rubus x stellarcticus ’Linda’ som ser ut som en alldeles utmärkt marktäckande perenn. Allåkerbär är en korsning mellan åkerbär (Rubus arcticus) och alaskahallon (Rubus stellacticus) och togs fram för ca 50 år sedan vid Öjebyns trädgårdsförsöksstation i Norrbotten. Det är en surjordsväxt som ska planteras i rhododendronjord.

Allåkerbäret blommar nu med starkt rosa blommor och får bär i juli-augusti som blir mycket goda och syrliga. De plockas när de blivit glansiga och mjuka. Man måste bara komma ihåg att plantorna är självsterila, liksom det amerikanska blåbäret, så du måste köpa minst två olika sorter för att det ska bli bär. I södra Sverige blir bärskörden mycket blygsam, men i norra delen av landet är det en utmärkt bärväxt.

Växten blir ca 20-30 cm hög. Den är härdig i hela Sverige och trivs bäst i fukthållande jord med lågt pH i halvskugga. Allåkerbäret sprider sig med underjordiska stammar. Så till den milda grad att det lätt blir ett ogräs. Rötterna skjuter nya skott varje vår och plantan vissnar sedan ner på hösten, som vilken som helst annan perenn. Skulle vara kul att testa den på någon plats!

Odla egna gojibär

Gojibären kommer från busken bocktörne, Lycium barbarum, eller bredbladigt bocktörne, Lycium chinense. Det har varit mycket snack om dessa superhälsobär de allra senaste säsongerna, och någon har t o m velat skrämma hälsofreaksen med att bären är giftiga. Och visst finns där lite gift i dem, atropin, samma för övrigt som i tomat och potatis, men för att känna av det måste man komma upp i en konsumtion om flera kilogram. Då får du ligga i!

Gojibärens nyttigheter överskrider däremot faran av giftet. Goji innehåller stora mängder C-vitamin och andra antioxidanter, betakaroten, omega-fettsyror, mängder av nyttiga mineraler och en ovanlig polysackarid. I Kina har man odlat goji i årtusenden som medicinalväxt.

Gojibusken har inget större prydnadsvärde i sig.

Gojibusken är ganska oansenlig växt som kan bli upp emot 2-3 meter hög. Den ska enligt plantskolorna klara sig upp till zon 4. Den sätter gärna mängder av rotskott och tornar. Busken har äggformade, långa blad på hängande, slanka grenar. Den lilla, lilafärgade blomman som precis liknar en potatisblomma ses i juni-juli. På hösten blir det sedan orangeröda, droppformade bär som inte är helt olika berberisbär. De kan ätas både färska och torkas för vintern.

Bocktörnet växer gärna vid havet då den är salttålig och binder sand. Den är torktålig och föredrar ett soligt-halvskuggigt läge. Det finns förbättrade namnsorter i handeln, t ex ’Big Lifeberry’ som är en kraftigväxande sort med större bär. ’Sweet Lifeberry’ är mer kompakt i växtsättet och ger sötare bär. Något att prova kanske?

Vinterbäret Ilex verticillata hör hemma i juletid

Järnekarna har för det mesta tjocka vintergröna blad och lackröda frukter. Flera arter kan odlas i varmare zoner i Sverige, men de riktigt spännande buskarna får man se i t ex Storbritannen, speciellt längs västkusten. En art som knappt finns till försäljning här är det som på danska kallas Virginsk vinterbaer, men som hittas bl a i Alnarpsparken. Ilex verticillata är en mycket vacker lövfällande buske som härstammar från Nordamerika. I blomsterhandeln har du nog sett de dekorativa kvistarna, eller hur, men då utan blad.

Ilex verticillata växer i mossig skogsmark och blir i hemlandet en 3 meter hög buske. Den odlas framför allt för de vackra bärens skull, men jag tilltalas lika mycket av det mörkt gröna bladverket med sina utsökt formade blad.

Nya jordgubbssorter att prova

Det kommer ständigt nya, förbättrade sorter av våra välkända bärväxter. Jordgubbar inte minst, som är ett älskat bär i våra trakter. Och eftersom det är läge att byta ut jordgubbsplantorna med några års mellanrum ( i mitt fall kanske vart 5:e år) så är det ju kul att få prova på någon ny sort emellanåt. Jag har själv 4 rader med 15 plantor och förnyar dem en rad i taget. Då hinner man utvärdera varje sort under längre tid och jämföra den med flera andra.

Jordgubben Korona är en medeltidig sort som ger stora och söta bär. — Här är lite blandade bär, men de stora, buckliga gubbarna är ’Korona’.

Det är också klokt att satsa på sorter som mognar under olika tider för att få en så lång säsong som möjligt. Gärna någon tidig, kring midsommar, när suget är som störst, och även någon julimognande med sena bär. Det finns också några remonterande sorter som ger flera skördar per säsong. ’Elin’ är en sådan sort, som jag inte provat än. Min senaste nya sort heter ’Korona’ och det var helt otroligt fina bär! Jättestora, söta och goda. ’Korona’ är medeltidig i mognad.

Vill du har riktigt tidiga jordgubbar så kanske ’Sara’ eller ’Maxim’ vore något att testa. ’Florence’ och ’Pegasus’ är rätt så nya sena sorter med mycket smak. Men vad sägs om ’Pineberry’ – den vita jordgubben som smakar lite ananas? Passar också jordgubbsallergiker och blir tydligen inte uppäten av fåglarna. Sniglarna kanske hittar den ändå, det vet jag inte. Har inte sett dem i handeln under året, mer än på Bakkers hemsida, men om den är så bra som de lovar så blir den säkert mer allmän till nästa vår.

Ampelgubbar eller -smultron är också på gång mer och mer. ’Tristan’ är en ny sort med rosa blommor och mängder av bär. Dessutom lär den skicka ut färre utlöpare och på så sätt spara energi till blommorna och bären. Ampel är ju ett bra alternativ till odling i balkonglåda om man inte har tillgång till ett trädgårdsland, så varför inte. Men sällan blir gubbarna så stora som när de får växa fritt.

Här har vi en bild på smulgubben ’Tristan’.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: