Svartögat bildar höga blomsterpyramider

Svartögat är en snabbväxande ettårig växt för blomsterkoner.

Ett par, tre meter höga blomsterkoner kan man räkna med när man sätter de små fröna av svartöga, Thunbergia alata. Fast den behöver lite hjälp i form av ett soligt och varmt läge med väldränerad jord. Du får också räkna med att behöva gödsla och vattna plantan hela sommaren för att den ska bli så pass hög. Svartöga finns i sorter med vita, gula och orange blommor. Gemensamt för dem alla är det svarta ögat. Sorten på bilderna här heter ‘African Sunset Mix‘.

Svartögat växer snabbt när den får gott om näring och en solig växtplats.

Svartögat producerar rikligt med blommor hela sommaren. Bilderna här är tagna för två veckor sedan och då var den fortfarande i full blom. Men det är en ettårig växt, så när frosten kommer är det slut. Har du inte plats i rabatten kan den också odlas i kruka eller på balkong. Tänk bara på näringskravet och att den har någon form av klätterstöd för att ta sig upp.

Svartögat finns i olika gulorange färger med svart öga.

Växelbruk och jordföljd i grönsakslandet

Pumpor kräver mycket gödning under säsongen.
Pumpa och squash har stort näringsbehov och ingår i växtföljdens skifte nr 1.

I jorden finns ett förråd av näringsämnen som växterna tar upp när de växer och producerar frön, knölar, baljor och naturligtvis bladmassa. När vi skördar av deras produktion tar vi bort näringen som härstammar ur jorden. Ett grönsaksland kräver därför mycket mera näring än en perennrabatt där växterna står kvar år från år och där växtdelar förmultnar varje höst. Växelbruk är en odlingsmetod med urgamla rötter som är grunden till en lyckad odling, oavsett om du odlar grönsaker till husbehov eller om det är bonden som driver stråsädsproduktion på fältet intill. Det betyder att man inte sår samma gröda på samma plats i grönsakslandet år efter år. Även om din odling inte är större än ett par kvadratmeter så bör du skifta plats på växterna. Det enda undantaget är odling i krukor där man byter ut all jord varje år.

Potatis kräver bara lite gödsel.
Potatis är en gröda som lätt får skorv och dålig smak om den gödslas för kraftigt. Den är nr 3 i växtföljden.

Vinsten med växelbruk är att jorden inte riskerar jordtrötthet. Med jordtrötthet menas två saker: 1) att bli utarmad näringsmässigt, eftersom samma växt utnyttjar samma näringsämnen år för år tills de helt enkelt tar slut. 2) Det blir även fler och fler sjukdomsalstrare i jorden om samma värdgröda återkommer år för år. Det kan vara skadeinsekter som lökfluga, morotsfluga eller kålfluga. Eller svampsjukdomen bönfläcksjuka som övervintrar i jorden och förökar sig där så att angreppet blir ännu värre nästa år.

Kålväxter kräver mycket gödsel.
Kålväxterna har stort näringsbehov under hela säsongen och ligger jämte pumporna som nr 1 i växtföljden.

Hur gör man då för att organisera en växtföljd? Det är inte så svårt, men kräver någon form av minnesanteckning eller liten skylt för att du ska komma ihåg. Antalet fält som ingår i ett växelbruk kan variera, men minst fyra är att rekommendera. Det betyder att det dröjer fyra år innan samma växttyp återkommer till samma ruta.

Gör så här: Dela in din odlingsyta i fyra olika kvarter. Rita upp odlingen med de olika kvarteren på ett papper. Har du fyra odlingslådor eller -bäddar är det enkelt. Skifte nr 1 tillhör växterna med stort näringsbehov, t ex kålväxter, purjolök, vitlök, selleri, gurka och squash. Jorden i skifte 1 fylls årligen på med mycket näring och gödsel (gräsklipp, kompostjord, stallgödsel). Skifte 2 är för växter med måttligt näringsbehov: dill, persilja, sallat, vanlig lök och rotfrukter. Jorden gödslas måttligt med t ex kompostjord. Skifte 3 är växter med litet näringsbehov, som potatis. Här behöver du inte tillföra så mycket gödsel. Skifte 4 är till för växterna som skaffar sin näring själva och “laddar jorden”, dvs bönor, ärter och andra baljväxter och olika gröngödslingsväxter.

Rödbetor och rotfrukter är måttligt näringskrävande växter.
Rödbetor och andra rotfrukter är måttligt näringskrävande och passar som nr 2 i växtföljden.

Vill du vara extra försiktig och odlar många olika grödor kan du välja en sexårig växtföljd. Då är det smart att ha gröngödsling som permanent inslag i ett av fältena. Till gröngödslingsväxterna hör olika klöverarter, honungsfacelia, åkerböna, solros och ringblomma. Stjälkar, blommor och rötter ger både näring och mullämnen till jorden. Dessutom är många gröngödslingsväxter suveräna djupluckrare på tunga jordar. De bildar ett kraftigt rotsystem som när det förmultnar skapar luftporer i jorden. Gröngödslingsväxter slås för det mesta ner på hösten och myllas ner i jorden med hela bladmassan.

Honungsfacelia producerar näring och luckrar jorden.
Honungsfacelia kan användas som dekorativ gröngödslingsväxt i skifte nr 4.

Nästa år flyttar du plats på skiftena så att efter skifte 1 kommer skifte 2, skifte 3 där skifte 2 stod året innan osv. De mindre näringskrävande följer på varandra och efter potatisen bygger man upp näring i jorden igen med hjälp av näringsfixerande växter. Och året därpå är jorden åter fullmatad så att de näringskrävande växterna kan ta plats.

Kom ihåg att det är bättre att gödsla lite och ofta är en gång för mycket. Det minskar näringsläckage och ger bättre smak på grödorna. En potatis som fått för mycket näring blir besk och bladgrönsaker som sallat och spenat får ökad halt giftig nitrit i bladen om de gödslas för kraftigt. Att gödsla i proportion till skörden är en bra tumregel. Ju mer man tar bort, desto mer näring ska det ha. Fast det gäller då inte potatis.

Nässelvatten är ett kraftigt gödselmedel som måste spädas ut.
Här tillverkas det nässelvatten som är ett bra gödselmedel att tillföra under sommaren.

Glada ögonblommor på slanka stjälkar

Flickögat med sortnamn ´Sunray' blir ca 30 cm hög och kompakt.

Coreopsis är ett släkte gula sensommarblommor innehållande både ett- och fleråriga arter. Det var Linné som namngav växten, utgående från grekiska koris som betyder vägglus och opsis som betyder utseende. Namnet syftar på fruktens likhet med lössen. Vid namngivning till svenska är det någon som missat lite och gissat på kore som betyder flicka och ops = öga. Därav namnet flicköga för den vanliga perennen Coreopsis grandiflora (bilden ovan).

Höstögat har små stjärnformade blommor på smala stjälkar.

Ögonblommorna passar bra i rabattkant ihop med andra färgstarka växter i blått och orange. De blommar under senare delen av sommaren och passar även bra ihop med sirliga gräs som t ex kopparstarr. Jag gillar särskilt det ljusgula höstögat ‘Moonbeam’ som är lite mer återhållsam i färgen (bild ovan).

Flickögat är känslig för frost och går ibland ut även i landets sydligaste delar.

Ögonblommorna trivs i näringsrik, sandblandad genomsläpplig jord i soligt läge. För att få en längre och rikare blomning kan det vara läge att knipsa av utblommade blommor. Klipp ner stjälkarna på hösten för bättre övervintring. Speciellt flickögat är vinterkänslig och övervintrar bara i de mildaste zonerna.

Höstögat är en mycket rikblommande perenna växt som blommar på sensommaren.

Färgkombinationer i harmoni och kontrast

Att välja färg i rabatten är ingen lätt uppgift, oberoende om planteringen är stor eller liten. Sommarblomsplanteringar är tacksamma ur den synvinkeln att de lever bara en växtsäsong, och du behöver inte ta hänsyn till säsongsvariationer med andra typer av växter som lökar och blommande buskar. Sommarblommorna eller annuellerna måste däremot vara långlivade och lättskötta för att fungera en hel sommar, framför allt i stora planteringar. Där har man ingen möjlighet att noppa utblommade blomhuvuden, byta ut misslyckade plantor eller klippa ner vissa sorter efter blomningen.

Gula blommor lyser upp en lite mörk plats.
Gul fontänplantering i Kungsparken i Malmö.

Nu på sensommaren kan man se en hel del kraftiga färger i rabatter och krukor. Det är de gula kombinationerna med korgblomstriga växter som brukar ta över sent på sommaren. Då tänker jag på rudbeckia, solros, ringblomma, solbrud med flera. Gult är många färger som kan kombineras sins emellan eller brytas av med någon överraskande kontrastfärg. I enfärgade rabatter får formen en större tyngd som kompositionselement. Harmoni mellan både färg och form blir slätstruket och tråkigt, så eftersträva något avbrott eller någon kontrast.

Kombinationer i samma färgton blir tama.

Enfärgat aprikosgult som i bilden ovan är en väldigt mesig kombination, om du frågar mig. Färgharmonin är total, men kontrasten i form upplevs knappt eftersom färgen är så pass lika. Har man en större plantering med plats för fler växter är det helt klart att föredra att plocka upp någon av färgerna här: ljusgul, brunröd, gammalrosa, orange och komplettera med en komplementfärg som chockar ögat. Tänk dig färgcirkeln och gå tvärs över till andra sidan cirkeln. Den färg du träffar ska du peta in i sparsam mängd. När vi pratar gula nyanser är det mörkblått eller lila vi möter. Och se på bilden nedan vilken härlig effekt vi får.

Blått och gult är en klassisk färgkombination i blommor.

Blått och gult är en fräsch kombination. Det är som ljus och skugga tillsammans. Har du en övervägande halvskuggig plats ska det gula överväga, annars blir rabatten för mörk. Men står planteringen i full som är det inget som hindrar att du kör på med en övervikt i blått. Gult gör det blåa blåare och lite blått i en gul kombination förstärker det fräscha i den gula färgen.

Formen och färgen växlar och ökar spänningen i rabatten.

Färgerna påverkas också av formen och hur ljuset sugs in i färgfältet. Skålformade blad fångar in solljuset, medan skira spiror bryter ljuset i många små ytor och det ger ett ljuvt skimmer. Så det är inte bara form – bladform man tänker på när man pratar formkontrast. Men visst är kontrasterna väsentliga för slutresultatet. Purpurröda blommor, som på bilden nedan, hade smält in i varandra totalt om inte formen hade varit så totalt avvikande mellan grannväxterna.

Mörkröda blommor suger till sig solljus.

Praktfulla kungsljus i den torra rabatten

Kungsljus passar bra ihop med andra torrmarksväxter som malört och röllika.

Kungsljus, Verbascum, är ett stort släkte med över 360 kända arter. Några av dem förekommer förvildade i Sverige. De växer i steniga backar, gles skog och allmän skräpmark. Där den väljer själv är det sandig och stenig jord  som passar den bäst. Överför det till trädgårdsmiljö och här har du en utmärkt stenpartiväxt eller blomma för den halvvilda, solstekta trädgården. Men tänk på att kungsljus förökar sig rikligt genom självsådd, så det dyker ofta upp plantor lite här och var.

Kungsljusen är ståtliga växter i den torra rabatten.

Det finns också nya, odlade former av kungsljus, framför allt brittiska hybrider. Flera av dessa kan du köpa som frö från fröfirman Thompson & Morgan. Alla sorter är inte härdiga hos oss, men man kan gärna testa sig fram. Vissa kungsljus är ettåriga, andra tvååriga med blomning andra året. Oftast dör växterna efter blomningen, men då har de vanligen sett till att sprida en stor mängd fröer. En del kan leva vidare genom sidorosetter som bildas vid plantans bas.

Kungsljus finns i olika milda färgvarianter.

Härliga rosenskära, en favorit i vitt

Cosmos får stora blommor, både enkla och dubbla varianter finns.

Cosmos bipinnatus är det vetenskapliga namnet för rosenskära. Det grekiska ordet kosmos betyder grannlåt, prydnad, ära och ordning. Det andra namnet bipinnatus betyder fjädrad och det syftar på de dubbelt parflikiga bladens fjäderlika utseende. Cosmosblomman tillhör familjen asterväxter. Den härstammar från Sydamerika och Mexico. En underbar sommarblomma som jag inte kan vara utan!

Rosenskära finns i vitt, rosa och ljusgula färger.

Rosenskäran kan sås direkt på friland och har du haft plantor föregående år så dyker det säkert upp en och annan fröplanta under våren. Den är en snabbgroende och lättodlad annuell. För tidig blomning förkultiverar du cosmos från v 16 ungefär. Den ska stå ganska svalt under uppväxten i sandblandad och mullrik jord som inte är alltför näringsrik. Ger du för mycket gödsel blir resultatet ett frodigt bladverk, men inga blomknoppar.

Cosmosblomman växer snabbt och producerar nya knoppar hela sommaren.

Rosenskäran kan planteras ut i rabatt eller krukor, men du kan räkna med att den är ganska platskrävande. Blir ca 60-120 cm hög, beroende på sort och ofta ganska buskig. Den vill stå soligt och varmt och ganska vindskyddat. Är det en mycket blåsig växtplats kan den välta, speciellt de höga sorterna. Ett tips är att låta den väva in sig bland andra blad- och stängelrika växter så slipper du binda upp plantorna en och en. Putsa regelbundet bort överblommade fröställningar för att behålla en rik blomning ända till sena hösten. Men du kan gärna ta frö från någon blomma, för att hålla dig självförsörjande med frön. Annars kan det gå som i år när jag inte hittade några fröpåsar med vita cosmosblommor. Var tvungen att köpa färdiga plantor istället. Har en rabatt i blå-lila-lime-vitt där cosmos spelar fint ihop med daggsalvia, jätteverbena och blomstertobak. I krukor ingår den vita rosenskäran i ett svart-vitt arrangemang som är mycket läckert.

Cosmos ska inte ha alltför välgödslad jord för då sätter den mer blad än knoppar.

 

Årets pelargon heter ‘Katy 13’

Pelargonn Katy 13 har utsetts till årets pelargon.
Foto: Blomsterfrämjandet

Lagom till årets trädgårdsmässa i Stockholm har Blomsterfrämjandet korat Årets Pelargon 2014. Utmärkelsen går till en pelargon som  heter ’Katy 13’’. Den tillhör Moonlight-serien och är en ny sort av zonalpelargon. ’Katy 13’ har fått utmärkelsen tack vare blommornas charmiga utseende i kombination med ett fint växtsätt. Blommorna är något blaskigt tvåfärgade, kan jag tycka som gillar kraftiga färger – djupt cerisrosa med en ljusare rosa ytterkant och mitt.

Alla pelargoner som ingår i Moonlight-serien är mörkbladiga med en ton av purpur, vilket ytterligare framhäver blommorna. Växtsättet ska vara kompakt och knubbigt, välförgrenat och i övrigt likt en traditionell pelargon. Sorten är helt ny på marknaden och kommer från förädlaren Selecta. Den är en vidareförädling av sorten ’Katy’ som har liknande färger, men inte samma växtsätt.

Pelargonen Katy 13 har en mörkare mitt och ljusa kanter.
Foto: Blomsterfrämjandet

Moderådets VD Lotta Ahlvar sitter med i juryn som utser vinnaren och hon motiverar valet så här: ’Katy 13’ är en stilfull och vacker sort av pelargon som utmanar till nya användningsområden. Sorten är en fullvärdig inredningväxt som passar både i det moderna och i det klassiska hemmet. Det spelar ingen roll om du är inbiten pelargonfantast eller bara intresserad av trendig heminredning, ’Katy 13 ’ är rätt för alla.

Planteringstips

‘Katy 13’ passar både inne på fönsterbrädan och utomhus. På sommaren är sorten lämplig för utplantering på balkongen, altanen eller utanför entrén. Den är kan också planteras tillsammans med andra utplanteringsväxter. Genom att blanda in växter i vita, mörklila, blå, rosa eller mörkröda toner fås fina effekter.  ‘Katy 13’ föredrar ett soligt, varmt och skyddat läge. Den fungerar också i halvskugga, men blommar då inte lika rikligt.

Tänk på att pelargoner gillar en porös och kraftig blomjord eller speciellt utvecklad pelargonjord. Under växtsäsongen kan du gärna ge en svag näringslösning vid varje vattningstillfälle. Långtidsverkande näring, d.v.s. näring som tillsätts i jorden och löses ut under en längre period, är också ett bra alternativ. Låt jordklumpen torka mellan vattningarna. Bryt av överblommade blomstänglar längst nere vid basen där de släpper lätt, så bildas det snabbt nya blommor.

Pelargoner vill ha en näringsrik och porös jord.
Foto: Blomsterfrämjandet

Nya spännande fröer våren 2014!

Vit lavendel med täta blommor är en frönyhet i vår.
Foto: Fleuroselect

Har du länge drömt om ett hav av väldoftande lavendel som drar till sig traktens alla fjärilar? Det har kommit en ny, tätblommande lavendelnyhet som kan frösås med frö från Weibulls. Sorten heter Lavandula angustifolia ‘Ellagance Snow’ när du letar efter den internationellt, men på Weibulls fröpåse kallas den ‘Elegance Snow‘.

Samma växt alltså. Den är lätt att föröka från frö, alltså så dem nu och ställ sådderna utomhus övertäckta med fiberduk. Fröna behöver en sval period för att gro. Har du tur så att de gror nu kan du få en sparsam blomning redan till sensommaren. Glöm inte att lavendel föredrar en varm och solig växtplats med genomsläpplig, sandblandad jord.

 

Penstemon x mexicale ‘Carillo’ är en läckert mörkrosa ettårig växt som du sår inomhus nu i februari-mars och sätter ut när frostrisken är över. Penstemon, som den kallas även på svenska, är inte jättevanlig i odling. Kan vara lite allmänt kinkig och ruttnar lätt bort om man övervattnar den. Men det här var en trevlig, låg sort som skulle kunna passa som kantväxt i en solig rabatt eller kruka med genomsläpplig jord. Jag gillar det lite trassliga utseendet som gör att den väver in sig med andra växter.

Penstemon finns med blå, rosa och röda blommor.
Foto: Impecta
Den himmelsblå ängssalvian är en nyhet för i år.
Foto: Jelitto

Den ljusblå ängssalvian Salvia pratensis ‘Sky Dance’ är en perenn nyhet som du kan så från frö nu i februari. Den hinner blomma redan första året i juli-augusti och passar i den soliga rabatten.  Ängssalvian blir ca 50 cm hög och har ett tätt förgrenat bladverk. Efter blomning klipper du ner den för att få ett nytt, sent blomflor under hösten.

Släktet salvior har ett mycket intressant pollineringstrick som jag bara inte kan låta bli att ta upp här. En liten biologilektion alltså. Det här tricket grundar sig i blommans speciella konstruktion och utseende. Kolla bilden nedan. När en humla sticker in huvudet för att hämta nektar som ligger i botten av kronröret inne i gapet, rör den vid en hävstång (som tyvärr inte syns på bilden). Hävstången täpper till ingången till röret och måste knuffas uppåt för att humlan ska komma in till nektarförrådet. Då rör sig de två ståndarknapparna (med gult frömjöl) neråt och träffar insektens lurviga rygg. När insekten därefter flyger vidare till nästa blomma kan det pollen den för med sig hamna på pistillens märke, som hänger långt ut ur kronan. Naturens små under!

Blomman hos salviaarter har en mycket speciell konstruktion.
Foto: anatomicalproducts.com

Lilla stjärnan våtarv är en riktig odåga

Den är ett av våra mest hatade ogräs, men för några få som vet bättre en vitamin- och mineralspäckad delikatess. Våtarv, nate, fågelgräs, vannare, fettagg, vassarv och på engelska chickweed. En enorm uppsättning namn har den i folkmun, men heter Stellaria media på latin. Våtarv är Carl von Linnés favoritnamn på denna krypande växt som sprider sig som elden.

Våtarven är en enormt spridningsvillig växt.

Våtarven finns över hela världen där det över huvud taget växer någonting. Det är en ettårig växt som mycket väl hinner producera frö två-tre gånger per säsong. Utöver fröspridning så slår den lätt nya rötter när den kryper längs marken. Bryts en tunn stjälk av slår den lätt rot, så det är ett besvärligt ogräs att rensa. Men den vill ha fuktig och näringsrik jord för att utvecklas riktigt väl. Men vill det sig illa så tar den på ett par veckor över helt i trädgårdens skuggigare partier. Bladmassa och rotsystem bildar då en sammanhängande, tät matta som lätt konkurrerar ut svagare grödor. Och ja, jag har varit med om det, fast jag glömde att fota jätteplantan.

Våtarven är dessutom en intelligent växt som utnyttjar växtrörelser, sk tropismer. När det blir sen kväll viker den ihop bladen mot stjälken. På så sätt sparas bladens värme, istället för att stråla ut i natten. En annan rörelse som förekommer hos våtarven är då den viker ner bladskaftet till en befruktad blomma. Det ger större chans till befruktning för de andra blommorna i samma knippe. När fröna mognat vinklas skaftet uppåt igen. Är vädret soligt och torrt öppnar sig fröhuset så att fröna exponeras för omvärlden. Men vid minsta fuktpust slår fröhuset igen sina flikar för att skydda fröna. Jätteintressant, och detta lärde jag mig nyligen i tidskriften Natur & Trädgård.

Våtarven sprider sig villigt som frö eller rotbit, stickling.

Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu.  Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. Så jag får nog omvärdera våtarven och spara några plantor i landet för att äta upp dem!

Våtarven har en vacker, stjärnformig blomma.

Att planera rabatter

För de flesta villaträdgårdar med ordinär storlek är det en fördel att kombinera perenner och vedartade växter (buskar, klängväxter, små träd) i blandade rabatter. På så sätt får man både blomning, intressanta bladverk och en viss utfyllnad och struktur även vintertid. Placera rabatten där du ser den mest, där du vistas eller går förbi ofta. Det kan vara utanför köksfönstret, vid terrassen eller längs uppfarten.

gult och vitt i kombination blir fräscht och effektfullt i trädgården.

Att anlägga rabatter längs husväggarna har flera nackdelar. För det första är det vanligen alldeles för torrt intill husgrunden. Regnet kommer inte in och det blir ettdera mycket solstek eller riktigt skuggigt intill väggen. Så flytta ut rabatten en bra bit från huset och gräv där du kan se den från många håll samtidigt. Har du möjlighet så välj en lugn bakgrund av häck eller staket bakom. Du får skydd och en enhetlig fond som lyfter fram de enskilda växterna.

En fond av en häck, mur eller staket ger en lugn bakgrund till de blommande växterna.

När det gäller storlek på rabatterna skulle jag föredra en stor framför flera små. Gör dem inte för små och smala, för det blir mindre plats för visuellt djup, något som är en effektskapare i rabattdesign. Det blir också mycket mera lättskött att hålla ihop planteringarna. Genom att plantera i olika nivåer håller du ihop volymen och utnyttjar markytan på bästa sätt. Plantering i olika skikt tidsmässigt ger variation. Under en större lövfällande buske planterar du tidiga vårlökar och runt dem skuggtåliga perenner. Allra först på våren blommar lökarna och snart börjar bladen spricka ut på busken och skapa ett levande skuggspel. Sedan när lökblomningen är över tar perennerna över och täcker in de gulnande lökväxterna. På så sätt kan man få in många höjdpunkter under växtåret.

Färgfält som återkommer längre fram i rabatten eller trädgården skapar sammanhållning.

Ta inte till så du kräks med alla älsklingsväxter i samma rabatt. Begränsa antalet iögonfallande växter för att få ett harmoniskt intryck. Inte alla färger på en gång alltså, utan bara ett par åt gången. Blir det för många höjdpunkter samtidigt som konkurrerar vet blicken inte var den ska landa, utan det blir plottrigt och oroligt. Men fyll hela tiden på tidsmässigt med nya älsklingar så att när en sort falnar så är nästa på gång in. Det är detta som är konsten! Och det är här som bladväxterna kommer in som en harmonisk bas.

Färgfälten återkommer och repeteras i rabatten.

En trädgårdsdesigner jobbar gärna med grupper eller fält som man repeterar. Samma växter eller färger kommer igen på flera ställen i rabatten. De ingående växterna smälter in i varandra och skapar rytm. Har man riktigt stora rabattytor att jobba med är det effektfullt att planera med samma växter i stora rektangulära block som ger tydliga och strikta kontraster i färg och form. Annars är det vanligare när det gäller mindre rabatter att man väver/flätar smalare växtfält så att de överlappar och nästan omärkligt glider in i varandra. Oavsett teknik så är det viktigt att färgerna stämmer överens med de grannar som blommar samtidigt.

Vävda fält där växterna smälter in i varandra.