Hypericum räddar sensommarblomningen

Vintergröna blad och små gula blommor har sorten 'Gemo'.
Hypericum ’Gemo’ är en liten klotformad halvbuske som går upp till zon 3.

Gult är det mesta som blommar på sensommaren. Har inte fått någon förklaring till varför, men de lyser ju upp rätt bra i rabatter och framför buskplanteringar. Tänk rudbeckior, gullris och hypericum. Pålitliga senblommare alla tre släktena. Vill man bygga på i samma färgtema kan ringblomma och tagetes ge ytterligare driv i rabatten. Men att satsa bara på gult och orange tycker jag blir väldigt enahanda. Så en klick indigoblå stormhatt blir välkommen för balansens skull.

Prakthypericum blommar med små gula blommor i juli-september.
Ett ljusgrönt bladverk och små gula blommor ger hypericum ’Gemo’ ett fräscht intryck.

Hypericum tillhör växtsläktet johannesörterna. Blomman är ju väldigt lik den vilt växande brännvinskryddan äkta johannesört. Den lilla prakthypericum, Hypericum calycinum, är en lågväxande vintergrön halvbuske som fungerar även som marktäckare. Den guldgula blomman ser lite rufsig ut på grund av de många och långa ståndarna. Sol och väldränerad jord är receptet för att få den att trivas.

Storblommig hypericum är en pålitlig sensommarblommande buske med vackra, gula blommor.
Storblommig hypericum är en trevlig växt för soliga, väldränerade lägen.

Vill du ha en lite större blomma och en högre buske så rekommenderar jag den storblommiga hypericum ’Hidcote’. Det är en trevlig buske med väldoftande bladverk som trots att den för det mesta fryser ner helt, även i zon 1, snabbt kommer igen efter hård beskärning och blommar rikligt hela hösten. Väldränerad, humusrik jord vill den ha och ett så soligt läge som möjligt. Kan behöva vattnas när det är som allra torrast, men är annars en väldigt lättskött liten buske. Den blir ca 1 meter hög och lika bred. Passar bra i slänter och bredare rabatter eller varför inte som låg friväxande häck.

Lupiner – ogräs eller prydnadsväxt?

Lupiner är ärtväxter som tar upp kväve ur luften och lagrar det i rötterna.

Det beror lite på hur man ser på saken. Hemma hos mig är aklejan definitivt ett ogräs eftersom den sprider sig hejvilt och rikligt. Men jag skyfflar bort den där jag inte vill ha den. Med lupinen är det precis likadant där den trivs. Namnet lupin härrör sig för övrigt från latinets lupus = varg, och syftar till växtens förmåga att ta sig fram med våld. Har man lyckan att få fram fina färgkombinationer som passar in så är den ju en underbar försommarblomma.

Lupinen har blommor i många olika färgkombinationer från blått, vitt till rött och rosa.

Lupinen är en ärtväxt som fixerar kväve i rotknölarna och fröna hos vissa arter är faktiskt ätliga. I medelhavsområdet och Nordafrika lägger man in dem i saltlag och serverar dem ofta som aptitretare, både med och utan baljor. Medan andra arter däremot innehåller  svaga halter av giftiga alkaloider.

Lupinerna är tacksamma att blanda in i den soliga, torra rabatten med växter i den silvriga färgskalan.
Lupinerna är tacksamma att blanda in i den soliga, torra rabatten med växter i den silvriga färgskalan.

Eftersom lupinen kan ordna fram sin egen näring från luften växer den gärna på karga platser som torra dikesrenar, men också i glesa woodland och vid vatten. Blomningen är relativt kortlivad, men den utvecklar nya, mindre blomställningar efter hand och ger på så vis ett lite längre prydnadsvärde. Lupiner är också vackra som snitt, att ta in i vas, men står sig tyvärr inte så många dagar.

Lupinen är en ståtlig snittblomma, men håller sig inte så många dagar.

Fin start för Malmö Garden Show

Närodlat i allra högsta grad när grönsakerna växer under diskbänken.

Gick runt på Malmö Garden Show igår, fredag. Ett jättefint litet evenemang på bästa trädgårdsplats i Malmös vackra Slottsträdgården. Balkonger och miniträdgårdar tävlar om ära och medaljer. Medaljerna hade juryn delat ut redan innan mässans öppnande, men det fina ”Publikens pris” avgörs först till helgen. Trendigt med grönsaksodling, det hade Annika Rehwin byggt upp tillsammans med gänget från Hvilan Utbildning (bild ovan). Mässan pågår lördag-söndag, så passa på och besök den om du är i stan!

Luftiga trädgårdar med ljusa material visades i årets Malmö Garden Show.

Det var ju rätt stora influenser från Chelsea Flower Show i vissa montrar, kan tyckas. Inspiration från Christopher Bradley Hole kanske? ”Inte nudda marken” är en ljust skir uppenbarelse från Trädgårdshandel i Limhamn med fint växtval. Skönt att den svarta trenden är borta nu. Det blev lite väl tungt och tillgjort ibland.

Ljusa material och ett luftigt uttryck gillade jag.

Min favorit blev nog ”Under bar himmel” av Gröna Gården. Härligt luftig och överraskande enkel trots att den ser så påkostad ut. Klängande växter, draperi och vattenfall. Men det blev inte alls rörigt.

Grönt är skönt, men en vit akleja piggar upp.

Plantskolan i Vellinge är sin stil trogen. Grönt, grönt, mossa, vatten, mer grönt och så lite vitt. Men årets monter var finare än någonsin, tyckte jag. Det enkla är det vackra.

Härliga perenner blommar som bäst i Slottsparken i Malmö.

Sen måste man ju bara gå och sucka över de vackra perennplanteringarna i Slottsträdgården. Aklejorna är som bäst just nu. De är underbart vackra. Mycket ’Black Barlow’ kunde man se och den gör sig så fint mot det gröna bladverket.

Fina purpurfärgade aklejan Black Barlow gör sig fint mot det gröna.

Best in Show fick trädgården ”Ånyo, en återfunnen trädgård” som var uppbyggd med en sammanhållande ram av gamla pinnstolar. Mycket originellt och snyggt genomfört med finstämda färger och materialval. Jag gillade kopparfärgen i baljan, teglet och de vackra Zantedesciorna. Så här såg den ut på utsidan.

Gamla pinnstolar bildade ram kring trädgården.

”Lundens skugga” frossar i närgångna växtporträtt

Hannu Sarenströms nya bok Lundens skugga berättar om woodlandets växter.Det här är en bilderbok. Hannu Sarenström är journalist och fotograf och växtnörd i allra högsta grad. Genom otaliga trädgårdsresor och besök har han samlat på sig en underbar samling växter. Hannus egen trädgård och woodland är hans lilla experimentarium där han planterar och flyttar och förökar de vackra och rensar bort sådant som inte passar in. På en trädgårdsresa i England för några år sedan hade jag Hannu Sarenström som sällskap i Birminghams botaniska trädgård för en dag. Han surrade runt med en väldig energi som en humla på jakt efter honung. Jag blev helt slut av hans otroliga intensitet.

Den här boken, ”Lundens skugga”, kom ut för bara några dagar sedan. Jag hade ställt mig på kö redan tidigt i våras för att vara säker på att inte missa den. Jag gillar hans mjuka pladder kring olika växtpersonligheter. Och de sköna bilderna förstås. Han närmar sig växtåret kronologiskt och beskriver hur lunden, eller woodlandet om du så vill, som ståndort ändrar karaktär under tiden som månaderna går och ljuset förändrar sig. Det är också en bok för den som vill lära sig lite mer, den snabba vägen, hur man komponerar och samplanterar växter med helt olika särprägel. Normalt är ju detta kunskap som man uppnår genom att prova och se. Det tar tid. Att avgöra vilka som blommar samtidigt kräver iakttagelser under flera år. Men när man får bilder framför sig med vackra grannar som trivs tillsammans är det bara att kopiera.

Lundens skugga är en nyutkommen växtbok av Hannu Sarenström.

Jag har hittat många nya bekantskaper som jag absolut måste leta efter för att få se i verkligheten. Julrosor har jag ju länge varit svag för, och ”naturliga” liljor. Här presenterar Hannu en svart klocklilja som i den klockformiga blomman ser ut som en julros. Och vita, spanska klockhyacinter. Hur läckra som helst.

Handdrejade krukor från Höganäs

Handdrejade krukor i lera som hämtas från Kullahalvön.
Foto: Kullabygdens keramik

 

 

Jag är svag för fina krukor som känns så där äkta och tummade. Handgjorda.
Strax norr om Höganäs, på väg till Mölle längs den vackra strandvägen ligger en keramisk verkstad som drivits av familjen Nilsson i fyra generationer.

Här drejas de underbaraste krukor och kaffegods i olika lersorter och stengods varje dag. Tänk om man kunde inreda alla fönster med så vackra föremål! Det är knappt man behöver några blommor i dem ens, när krukorna är så fina.

Kryddväxterna står sig extra fint i handdrejade krukor.
Foto: Kullabygdens keramik

Det är som om  just kryddväxter tycks gifta sig extra bra i dessa krukor. Keramik och kryddor hör ihop. Sedan hade knappast en ljusrosa Mårbackapelargon varit fel den heller. Tänk också en lila salvia eller ett mörkt ormskägg (Ophiopogon planiscapens ’Nigrescens’) eller den svarta violen ’Molly Sanderson’ i en ljusbeige kruka med tummad kant.

Underbara penséer är numera våra första vårblommor

Isiga nyanser av blått och vitt i en zinkkruka harmonierar fint i färg.

I början av mars brukar man kunna ställa ut de första krukorna med penséer i Skåne. Ibland måste de skyddas med en tidning eller fiberduk över extra kalla nätter. Eller så lyfter man helt enkelt in krukan över natten. Men i år har det inte varit tal om någon marsplantering på många håll för att jordpåsarna har varit isfrusna. Och det är klart att även om blommorna böjer på nacken och hukar när kylan trycker på så hade de nog haft svårt att återhämta sig när det varit så segkallt som i år.

Penséer i massor har en härlig effekt.

Men nu är det dags, för vi ska tydligen ha passerat den sista frostnatten för den här gången. Längre uppåt i landet och i södra Finland vet jag att snön ligger kvar ännu, så ni får ge er till tåls ett tag till. Odlarna börjar få problem med både platsbrist i växthusen och långa, rangliga plantor, så de behöver all hjälp att tömma sina lager nu snabbt. Så skynda och köp! Och passa på att arrangera små stilleben med penséer. Billigare blommor finns knappast att leka med.

En liten småblommig viol kan stå i en vacker kopp.

Kan en blomma se mänsklig ut? I så fall är nog den här pensén ett litet barn.

Färgmodet växlar lite över åren. Det verkar som att de knalligaste färgerna är lite ute och att man just nu gärna vill ha schatterade färger. Som den akvarelliga isblå varianten här ovan. Helt underbar! Vitt är alltid fräscht, men efter en lång vinter med mycket snö så brukar inte vitt sälja. Så jag tror nog mer på de blandade blå, gärna med ett litet ansikte som på blomman ovan. Eller kanske kommer de rödbruna färgerna tillbaka igen. Se bilden längst ner. De har varit lite borta ett tag. Gör sig fint ihop med orangegul gyllenlack eller ranunkel i samma kruka.

Trefärgade penséer med vackra färgblandningar vill vi ha!

Penséerna är lättskötta, om än inte så långlivade. Ställ dem ljust och vattna med näringslösning en gång i veckan. Plocka alltid bort vissna blommor, så tvingar du fram nya knoppar. Får blomman sätta frö så nöjer den sig med det och slutar snart att blomma. Fast någon frökapsel blir det ju alltid som sprätter iväg. Det märker du till hösten när de nya plantorna grott och det dyker upp märkliga färgkombinationer som du kanappt har sett förr. Det är p g a att avkomman inte är stabil i färg, utan den kan bli lite hur som. Och det är svårt att rensa bort de här små liven när de väl tagit sig fram på egen hand, så ofta går jag runt om där de små bebisarna växer i grusgången.

Mörkröda penséer med en dragning åt brunt.

Jättelökar och kirgislökar vill inte rådjuren ha

Härlig försommarrabatt med kirgislök och perukbuske.

Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m  lavendel.

Kirgislökens lila bollar svävar högt över de brokiga hostabladen.

Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.

Snygg färgkombination med rödbladig perukbuske och kirgislök.

Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.

Silverpäron kallas även Nordens olivträd

På Littlethorpe Manor i Yorkshire finns en intressant fransk trädgård med silverpäron.
Silverpäron i fransk stilträdgård från Littlethorpe Manor i Yorkshire, England.

Silverpäron, Pyrus salicifolia ’Pendula’ är ett ganska långsamväxande, gråsilvrigt litet träd som påminner rätt mycket om olivträd. Det gör det tacksamt att använda i trädgårdsplanering om du vill skapa en medelhavsträdgård eller en liten medelhavshörna intill huset. Grenarna är lätt hängande och därför toppympas det gärna på högstam. Trädet blir som fullvuxet inte högre än 4-6 meter. Gärna växer det lite knotigt och krokigt av naturen. Det får man stå ut med.

Silverpäronets frukt är ca 3 cm lång och smakar beskt.

Namnet silverpäron härrör sig från att bladen som nyutslagna är täckta av en silvrig behåring på både ovan- och undersida. De små päronen som är dess frukter är beska och oätliga. Det är för det runda och knotiga växtsättet och de smala, silvriga bladen som man väljer ett silverpäronträd. Visst, blomningen i maj, med vita blommor i klasar är också riktigt vacker. Trädgårdsdesignern placerar gärna in det med silverbusken, Elaeagnus angustifolia eller Elaeagnus commutata. De är också silvriga i bladen och ger fina kontraster ihop med vintergröna växter.

En silvrig rabatt med perenner som hade gjort sig fint i sällskap med silverpäron.
En silvrig rabatt med perenner som hade gjort sig fint i sällskap med silverpäron.

Vilken är bästa ståndort? Silverpäron trivs bäst i lätt fuktig, kalkrik jord i soligt och varmt läge. Den klarar dock torka bra och passar därför i stadsmiljö. Ett sådant träd har stått på min köplista i några år, men jag har inte ännu kommit till skott. De är rätt dyra i inköp, tyvärr. Men visst ger de en alldeles underbar känsla?

Här nedan en ovanlig användning av silverpäron – i blandhäck med bok. Häftigt!

Silverpäron som häckväxt är inte den vanligaste synen.

Ett blomsterklot kanske piggar upp?

Trist november? Icke, tänk positivt. Nu är det läge att gå igenom alla sommarens vackra trädgårdsbilder och frossa i färg och ljus. Jag har lånat lite bilder på vackra klot som jag tänkte bjuda på. Blomsterbinderi på hög nivå, i olika tolkningar.

Klot av gula krysantemum högt upp i luften.
Foto: Longwood Gardens
Även en simpel växt som dill kan bli så dekorativ bunden i klotform.
Foto: Jonathan Buckley
Ett mästerverk i blomsterbinderi med orkideer, krysantemum och flera.
Foto: Blomst af Hansen
Rosa orkideer inbundna med gräs i klotform.
Foto: Blomst af Hansen

Höstastern blommar än

Ett blått hav av olika nävor och astrar.

Höstastrarna ger färg i höstrabatten och är tacksamma att väva in för en trädgårdsdesigner. De passar väl ihop med grannar som höstanemon, olika prydnadsgräs och perovskia. Dessvärre är det ett växtsläkte som lätt drar på sig mjöldagg och det kan ju dämpa entusiasmen något hos både hemmaodlare och i offentliga planteringar.

Höstastrarna har ofta starka färger i tonläget lila-blått.

Tricket är att plantera astrarna luftigt (med mellanrum) och ha en genomsläpplig växtjord. Men man måste också se till så plantorna får tillräckligt med vatten, eftersom mjöldagg ofta uppkommer vid torka. En kraftig jord som håller fukt väl, men inte blir blöt. Knepig ekvation kan tyckas, men en god blandning av grus, kompost och lite lera är ofta bäst.

Upprättväxande, höga höstastrar passar bra i rabattens bakre kant.

Aster novae-angliae, luktaster, är en rätt hög asterart som växer stramt upprätt. Här porträtteras namnsorten ’Paul Gerber’. När man tittar närmare på blommorna så ser man det öppna, gula ögat väldigt tydligt och det är ett bra tecken för dig som är pollenallergisk. Ingen bra växt för din trädgård alltså. Här flyger gott om pollen, även om växten även pollineras av insekter som blomflugor.