Kinkig blå växt på mångas önskelista

Blå bergsvallmo måste tar väl omhand för att den ska överleva i rabatten.

Det finns en mycket speciell växt som många suktar efter. Inte lätt att lyckas med. Har en extremt avvikande färg. Måste skyddas mot vinterväta. Får inte tillåtas gå i frö som ung. Vattnas ordentligt hela sommaren. Svaret på gåtan är Meconopsis betonicifolia, blå bergsvallmo. Det måste vara sällsyntheten som gör populariteten, för att kalla den vacker? Nåja, ovanligt snygg, skulle man kanske kunna säga. Men det är något i den osannolika kombinationen av höga, håriga stänglar, bulliga sprängfyllda knoppar och vallmons typiska sidenfrasande kronblad som ger den ett utseende som gör att man hajar till.

Bergsvallmon självsår sig där den trivs och där kan väl en ljusblå äng uppstå.
Hjärtstillestånd är väl vad de flesta trädgårdsälskare skulle få av att ströva på en äng med blå bergsvallmo.

Bergsvallmon härstammar från hög höjd i Tibet och Västra Kina. Den växer i lätt skuggade fuktiga bergssluttningar. Utmaningen i trädgårdssammanhang är kombinationen av riklig sommarfukt och väldränerad vintertorka. Kylan är inget problem. Jorden ska vara humusrik och lucker, men det är inte tvunget med ett särskilt lågt pH, fast man ofta påträffar den i surjordspartiet. Men där sammanfaller ofta de övriga kriterierna för bergsvallmons trivsel.

De 5 cm stora blommorna svävar likt fjärilar i luften.

Det är också en växt som inte ska flyttas när den väl rotat sig på en plats. Helst ska du ha karaktär nog att klippa av blomställningen det första året för att ge roten en chans att växa till sig. Om du inte har hjärta till detta så ta bort blomresten innan det blir en frökapsel. Bergsvallmon kan förökas via frö och fortlever i naturen på detta sätt, för varje planta blir i sig inte värst långlivad. Lämpliga grannar är olika primulor och ormbunkar. Växten blir 60-80 cm hög, men eftersom den är så gles så gör det inget om den ställs i framkant av rabatten. Man vill ändå komma nära för att undersöka de konstrika blommorna med sina tydliga ståndare.

Den stora blomman hos bergvallmo sitter på en hög, hårig stängel.

Vackra fröställningar triggar fantasin

Snart vissnar våra örtartade växter ner och städas bort ur rabatterna. Många av dem har dekorativa fröställningar som gärna kan få stå kvar och samla rimfrost över vintern. En del av dem innehåller tusentals små frön som sprätter iväg när du petar på frökapseln, andra skyddar kanske en stor nöt.

Upprätt fröställning hos fingerborgsblomma med små knyten fullmatade med frö.Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea, tillhör den förra gruppen. Den har små knyten som påminner om påvens huvudbonad mitran. Eller änden på fingret av en sydd handske. Digitus är latin för finger, så där hade vi den liknelsen. Fingerborgsblommorna har inga problem att föröka sig själva, så har man väl fått in en planta brukar den se till så det blir fler nästa år. Men den blommar först andra året, så du behöver plantor av olika ålder för att få blomsterprakt. Och tänk på att alla delar av växten är giftiga. Den aktiva substansen är glykosider som återfinns i olika hjärtmediciner.

 

Ballongblommans frukthöljen är uppblåsta foder med svartfläckig yta.

Ballongblomman, Nicandra physalodes, är en lite mer ovanlig växt. Även den har fantasifulla frögömmor. Nicandran används ibland som ettårig utplanteringsväxt, men man ska komma ihåg att även den är giftig. Den innehåller giftet solanin och därmed skvallrar den om ett nära släktskap med potatisen. Nicandra blommar under sensommaren med ljusblå-lila, klockliknande blommor och utvecklar därefter de blåsformade, vingkantade fodren kring frukten. Hela växten är lite bläckfläckad och kan ge önskad volym och bakgrund till mer rangliga sommarblommor i krukor och urnor.

Jungfrun i det gröna har spännande frukter som kan torkas.

Love-in-a-Mist heter följande blå blomma på engelska. Det är jungfrun i det gröna, Nigella damascena. Nigellan har ett sirligt växtsätt och tunna fänkålsliknande blad men överraskar när det blir dags för fruktsättning med sina stora, uppsvällda fröställningar som liknar rymdskepp eller något annat spännande. Frökapslarna går bra att torka.  Namnet Nigella damascena kommer sig av de svarta fröna (nigella=svartkummin) och damascena = från Damaskus. Jungfrun i det gröna har använts som slemlösande naturläkemedel.

Ringblomman räddar hösten

Ringblommor finns i många olika färgställningar utgående från orange.
Så vågar jag säga. Inte ett år utan ringblommor i rabatten eller trädgårdslandet. Därför att det är nu som den lyser som finast. Och har gjort redan i flera veckor. Jag har alltid varit svag för ringblommor då de är så tacksamma bukettblommor.

Ringblomman har öppna fröställningar med snirkliga frön.

För det mesta så sår de sig själva, men nu ska jag faktiskt gå ut och plocka lite fröställningar för att torka till nästa år. Det blir ganska rörigt när de kommer upp än här, än där, och man får kryssa mellan plantorna när man ska ta upp potatis eller plocka sallat. Men det ska inte bli för städigt heller, så jag låter dem hållas.

Enkla och dubbla i olika orange nyanser är ringblommorna.

Läckert sorbetfärgad ringblomma har besök av en insekt.

Kampen mot ogräset fortsätter

Våtarven är en växt som älskas av hönsen.
Hönsen älskar våtarven och den kallas även chick weed på engelska.

Vem har inte suckat över ogräsens utbredning en fuktig sommar som denna. Det har varit ypperliga tillväxtbetingelser med ganska varmt väder och jämn fuktighet. Olika jordar har olika specifika ogräs och det kan man ofta ha till hjälp när man ska klassificera en jordart och platsens fuktförhållanden. Mycket man lär sig med att rensa ogräs med andra ord.

Välväxta exemplar av den giftiga växten korsört.
Ståtliga exemplar av korsört som trivdes fint i den näringsrika och sandiga jorden.

Råkade ut för mitt livs häftigaste korsörtsbestånd för ett tag sedan. 1400 m2 med blommande korsört i knähöjd. Sandig och genomsläpplig, näringsrik jord trivs den i. Nu fanns inget annat att göra än att snabbt rycka bort alla plantor innan de hann sätta frö. Korsörten är ett ettårigt, giftigt ogräs som enbart sprider sig med frö, så att begränsa frösättningen är väsentligt för bekämpningen. Man får inte lämna kvar blommorna på marken för de kan utvecklas till frö även om plantorna är avklippta. I ett tidigare utvecklingsstadium kan man däremot tänka sig att slå av ogräset med trimmer. Roten utvecklar inga nya plantor. Korsörten är för övrigt nära släkt med den för hästfolk välkända växten stånds, som är mycket giftig för hästar.

Inget bra läge när korsörten kommit i frö för då sprider den sig effektivt.
Inget lysande läge när korsörten kommit så här långt i sin fröutveckling.

Rensandet tog tid, men till slut fick vi bort korsörten. Men det fanns tyvärr ett lägre skikt också och det var våtarv. Våtarven är lite besvärligare att bli av med för den gror både från frö och gröna delar. En våtarvsplanta kan lätt täcka en stor yta om den får bre ut sig. Våtarven, som också är ett ettårigt ogräs, sätter nya rötter anefter som den växer ut med sina stjälkar. Därför är det jätteviktigt att få bort alla delar av plantan när man rensar. Annars blir problemet bara ännu större. Och det kan gå väldigt fort! Rensar man en tyngre jord när den är för fuktig blir det lätt kvar många delar som sätter fart igen.

Så snyggt det blev när allt ogräs är bortrensat och jorden beredd och insådd med gräsfrö.
Efter grässådd och vältning.

Ogräsängen jag beskrev omvandlades småningom till en gräsmatta efter två rensningar. Får nu hålla koll på groende ogräs så att det sådda gräset har en chans att hävda sig och snabbt växa till sig.

Det vackra, röda ogräset vallmo

Kornvallmon är en enanstående vacker endagsblomma och dessutom ett svårt ogräs.
Ibland råkar man köra förbi ett fält eller en dikesren som är brännande het av blommande vallmo. Det är nog tillika med blåklint det vackraste ogräset som jag skulle ha svårt för att ta bort om jag var bonde. Men det är helt klart att när de växer invävt i sädesfälten så försämrar de spannmålens kvalitet.

Papperstunn kornvallmo glöder i dikeskanten.

Det finns i huvudsak två arter som är väldigt snarlika varandra. Kornvallmon har styva, utåtstående hår längs stjälken och en nästan rund frökapsel. Rågvallmons stjälk är mjukhårig med uppåtriktad borst och en avlång frökapsel. Båda blommar bara en dag, och det är inte lönt att ta in dem i buketter, för kronbladen trillar nästan omgående. På bilderna här intill har jag fotat kornvallmo.

Kornvallmo gillar kalkrik jord. Lera eller sand spelar mindre roll.

Korn- och rågvallmo är ettåriga fröogräs som oftast gror redan på hösten. De sprider sig enbart med frön, så om du klipper av blommorna kan du stoppa spridningen. Tänk på att växtsaften är giftig, så om du är känslig bör du ta på handskar när du rensar bort vallmon. Detta gift kan även döda boskap om de får i sig stora mängder av växten.

Resliga riddarsporrar räddar rabatten

Ën riddarsporre med nästan anemonlika blommor.
Ën riddarsporre med nästan anemonlika, stora blommor.

Riddarsporrarna, Delphinium, tillhör de högväxta perennerna som ger ett lyft åt en annars lite ensidigt platt rabatt. Bra att veta om du ska göra en lite resligare rabattplanering. De blir gott och väl 1½ meter, ibland närmare 2 meter höga. Tyvärr är skaften lite veka, så de behöver bindas upp eller stödjas mot stabilare grannar. Riddarsporrarna är lätta att föröka själv från frö. Jag har tre olika färgställningar, turkosblå, MFF-blå och vit, och alla har jag snott som frö någonstans ifrån.

Knallblå riddarsporre med mörkt öga.

Tidigt på våren börjar riddarsporren skjuta ut sina skott och de fyller tacksamt ut där tulpaner och narcisser lämnar tomrum efter sig. När de senare vissnar och blir tråkigt bruna kommer riddarsporren som en räddande hand och täcker in förfallet i grönska.

Riddarsporrar tycker om näringsrik och väldränerad jord. Ge dem gärna en rejäl dos kompostjord varje vår. Eftersom de är ganska rangliga ska de inte stå i värsta blåshålet, utan skyddat för stark vind. Bind upp dem redan från början för att undvika att de bryts av på mitten. Blommorna blir stora och när det regnar kan de bli så tunga att de viker sig.

Vackert knoppig riddarsporre som kommer att bli vit.

Det finns många typer av perenna riddarsporrar och därtill ettåriga. Jag vet inte hur man skiljer dem alla åt, men jag gläds åt den rikliga blomprakten i oftast lysande blå färger.

Mormorsblomman akleja trivs i gruset

Rosa och blå aklejor kantar gången under päronträdet.
Självsådda aklejor i blått och rosa under päronträdet.

I grusgången kring mitt hus växer aklejor helt ohejdat. De ska egentligen föredra fuktig jord, men verkar trivas lika bra med singel som livsutrymme. Aklejans blomningstid är den vackraste perioden på hela trädgårdsåret, tycker jag. Så då kan man inte resa bort, utan ska bara njuta hemmavid. Så mycket njutning har det inte varit den senaste veckan, om man ska vara riktigt ärlig. Mössa och vantar de värsta dagarna för att hålla värmen. Men växterna bryr sig inte, de bara blommar på som vanligt. Och förhoppningsvis lite längre, om vi nu ska ha någon tröst i kylan.

En lite mindre aklejablomma i mörkt rosa. Aklejor finns det av många olika slag, ca 70-80 arter på norra halvklotet. Mina lär tillhöra arten Aquilegia vulgaris, eller vanlig akleja. Den blommar nu i månadskiftet maj-juni på ca 70 cm höga spiror. Jag har mest av de riktigt puderrosa, lite blå och sedan några röda. Det är perenna växter som återkommer år från år, men de självsår sig frikostigt och förnyar sig på så vis kontinuerligt.

Vackert blå akleja lockar till sig mycket humlor.

Brukar märka ut plantorna med vacker färg (binder garn kring stjälken) för att låta dem gå i frö. Övriga klipper jag bort blomställningarna med häcksax när de vissnat. För det blir så mycket frö i alla fall. Miljoner. Minst. Och jag hoppas alltid att jag ska få lite fler av de mörkare färgerna genom att spara just de fröerna. Men säker kan man aldrig vara, för de är inte färgäkta. Men blandningen är också vacker, eller hur?

Blå aklejor genomlysta av en mjuk kvällssol.

Så den snabbväxande slingerväxten svartöga

Svartöga är en snabbväxande slingerväxt som trivs ute på sommaren.På tal om orange färg så kan man inte förbise den mycket kraftfulla slingraren svartöga. Kallas på engelska Black eyed Susan, och det tycker jag är ett vackert namn. Växten kommer från södra Afrika och odlas mest som ettårig hos oss, men det går att övervintra den i ett ljust söderfönster och få en allt kraftigare tillväxt för varje år. Plantera ut den i bra jord, rabatt eller kruka, och ge regelbundet gödsel så får du en lian på upp till 2 meter.

Svartögat finns i fler färger förutom den starkt orange. Även vitt, ljusgult, rött samt utan det svarta ögat.Svartögat finns lyckligtvis i andra färger förutom den starka orange om det inte passar dig. Vitt, månskensgult, rosa och fram till brunrött finns hos fröfirmorna. Även utan det svarta ögat. Det finns en färg för varje anläggning! Nu är rätt tid för sådd, så skynda att leta frön. Svartögat är ingen krånglig blomma, utan kan växa till sig på fönsterbrädan, men den kan ha dålig grobarhet, så man sätter några fler frön än vad man hoppas få plantor. Blötlägg gärna fröna över natten innan sådd. Så sedan 3-4 frön ytligt i en vanlig blomkruka. Fyll krukan med vanlig krukväxtjord underst och så några cm såjord på toppen så slipper du plantera om den.

Svartögat har små, runda frön stora som ett tändstickshuvud.
Fröna är i storlek som ett tändstickshuvud.

 

Så violer kan du göra nu!

Frostigt isblå hornvioler med tvättbjörnsansikte har namnsorten 'Penny Deep Marina'.
Tvättbjörnsansikte hos sorten 'Penny Deep Marina'.

Violer är vårens blomma och de tidigaste börjar snart finnas i handeln. Men du kan fortfarande så plantor till försommarplantering. Viol är inte bara viol, utan det finns ett otal undergrupper i släktet. Viola cornuta, hornviol eller bukettviol på svenska, är en av de mest använda grupperna. De är blandat härdiga, men ofta frösår de sig själva och dyker upp i fantastiska färgkombinationer om våren. Jag får alltid massor av fröplantor i grusgången även om jag rensar hårt bland ”ogräset” på hösten. Hornviolerna har lite mindre blommor än penséerna, och blommar villigt om flera gånger per säsong om du klipper bort det avblommade.

Vill du så eget finns det frö att köpa hos alla de vanliga fröleverantörerna, men lite mer ovanliga färger hos bl a Jelitto och Lindbloms Frö. Fröna är pyttiga och inte så lätta att få grepp om. Bredså i tråg eller större sålådor i vanlig såjord. Så violfrö av V.cornuta uppe på jordytan och täck inte med jord. Täck såbädden med plast eller ställ i ett litet miniväxthus i rumstemperatur. Jorden ska vara lätt fuktig. När plantorna grott ställer du krukan svalt och ljust. Efter hand som de börjar bli hanterliga skolar du om dem till en planta per liten kruka i vanlig gödslad jord. Ett svalt växthus är bästa plats för förvaring tills det är frostfritt ute och läge för plantering. De små plantorna behöver mycket ljus för att bli kompakta och knubbiga.

Violen 'Purple Rain' har en flytande akvarellblå-lila mittzon och ett markerat gult öga.
'Purple Rain' ser ut som om den färgat av sig i tvätten.

Dags att börja förkultivera

Isabellfärgad vallmo

Sådde i helgen årets första frön, en korallfärgad vallmo med jättelika blommor som heter ’Coral Reef’. Egentligen tycker jag den är lite fulsnygg. Färgen är som urtvättad rosa-aprikos, men blomstjälkarna ska vara stadiga och blommorna välformade, så jag slog till. Vanlig såjord och ingen täckning, utan fröerna ska gro i ljus. Ställde krukan svalt uppe på vinden så länge. Småningom när de har grott och omskolats får de flytta över till varmbänken.
Enligt texten på fröpåsen ska plantorna blomma redan första året om de sås tidigt. Växtplats väldränerad och solig. Vi får se hur det lyckas!