Odla blåbär kräver lite förberedelser, men sen kör du!

Trädgårdsblåbär eller amerikanska blåbär är lätta och trevliga bär att odla. Dessutom har buskarna väldigt lång livslängd, så växer de bra kan du skörda i 50 år! Jag planterade mina första blåbärsplantor i vår och de ger enstaka bär redan nu. Egentligen borde jag ha plockat bort blommorna för att ge buskarna kraft att etablera ett starkt rotsystem, men jag var nyfiken på bärens smak och sparade dem därför. Och ja, det är jättegoda!

I slutet av juli mognar jätteblåbären.

Trots att blåbär ursprungligen är en skogsväxt, och i mina hemtrakter främst en tallskogsväxt, så trivs den ypperligt i full sol. Blåbär missgynnas av hård blåst och barmarksfrost under vintern. Precis samma förhållanden gäller för både vilda skogsblåbär och odlade jätteblåbär. Det gäller alltså att hitta en varm och solig växtplats. Det får gärna vara lite häckar eller andra vindskydd kring odlingen. Blåbärsplantorna vill ha sur och genomsläpplig jord och det åstadkommer du bäst genom att blanda tvättad sand med gödslad och okalkad (grov) torv. Rötterna sitter precis under markytan, så en ytterligare täckning med bark eller flis är lämplig. Då skyddas rotsystemet mot torka och du slipper ogräs. Det är inte så bra att hålla på och hacka närmast plantan, för då förstörs finrötterna.

Jättestora och välsmakande är jätteblåbären.

När du förberett växtplatsen planterar du växten på samma djup som den stod i krukan. De flesta sorter av amerikanska blåbär blir ganska stora, så håll ett plantavstånd på minst 1 meter. Vattna ordentligt så hela volymen torv blir helt genomfuktad. Har du använt en gödslad torv behövs ingen ytterligare gödsling första året. Men vattningen är viktig, så se till så plantorna aldrig torkar ut. Vattna rejält minst en gång i veckan under sommarens torrperioder.

När man pratar gödsel till blåbär så är det i stort sett bara kväve man behöver tillföra. Och i måttliga mängder. Kalium och fosfor samt mikronäringsämnen behöver växten väldigt lite av. För mycket näring bromsar rottillväxten. Yrkesodlarna använder urea eller ammoniumsulfat (finns bara i stora säckar), men hemträdgårdsodlaren kan lika bra välja rhododendrongödsel. Alla dessa gödselmedel är försurande och håller pH på en lämplig, låg nivå.

Amerikanska blåbär blir stora buskar som får stora bär.

På senare år har man satsat på att utveckla nya, svenska sorter av hybridblåbär. SLU:s försöksstation i Balsgård selekterade fram tre sorter från nordamerikanskt växtmaterial. Man utgick från 15 000 fröplantor och registrerade till slut ‘Putte’, ‘Emil’ och ‘Oskar’. Det här säger något om produktutvecklingens stora dilemma; det gäller att ha ett stort utgångsmaterial och idéer, för i slutändan blir det inte mycket kvar. Som jag brukade säga i min tidigare karriär som designchef inom industrin – “Du måste kyssa många grodor innan du hittar en prins”.

 

Vårblommande och starkt doftande olvon

Blommande olvon känner man igen på håll genom den tydliga doften.

Nu är årets blomning redan förbi, men i början av maj brukar den komma igång på de vårblommande doftolvonen. Det finns vinterblommande kejsarolvon som drar på för fullt mitt i den kalla vintern. Man tror att det är något fel på tiden, men kejsarolvonet Viburnum farreri kan stå i rosa knopp redan i januari. Blomningen är utspridd över lång tid och med ett mindre antal blommor åt gången. Snöbollsbuskarna tillhör också olvonsläktet och deras blomning kommer först i maj-juni.

Väldoftande olvon blommar från vintern till medlet av sommaren beroende på art.

Gemensamt för olvonsläktingarna är ståndorten. De trivs bäst i fuktig och näringsrik jord i sol till halvskugga. Många arter är vackra solitärer i trädgården, andra trivs bäst i brynzonen eller woodlandet. Det enda olvonet som tycker om varma och torra lägen är nog parkolvon, som gärna kan planteras i stadsmiljö där jorden ofta också är ganska kalkrik. Övriga olvon kan nästan räknas till surjordsväxter.

Olvonbuskar vill gärna ha en fuktig och näringsrik jord förutom doftolvon som även trivs i torr jord.

Olvonet på bilderna tror jag är hybridolvon, V. x burkwoodii. Den är i de flesta lägen vintergrön, men det händer också att den fäller sina löv under hösten. Den blir ofta ganska bred och lös i formen som äldre buske. Bilden ovan kommer från ett bostadsområde i Malmö där den har det ganska torrt och varmt på hörnan av ett högre flerbostadshus.

Bladen hos hybridolvon är mörkgröna, glansiga och de får ofta fläckvis rödorange höstfärger. De väldoftande blommorna är tätt samlade i bollar, som i knoppstadiet är rosa, men senare blir helt vita. Doften känner man ofta på långt håll då den är ganska påträngande, men ändå behaglig. Storleken beror på hur väl busken trivs. Ibland blir den bara en meter, medan andra buskar går gott och väl över 2 meter. Helst bör du undvika beskärning, förutom att ta bort döda och brutna grenar. Men klipp bort rotskott av grundstammen V. opulus, skogsolvon när de dyker upp. Annars har de snart konkurrerat ut den svagare inympade sorten. Du känner igen vildskotten på att bladen är mycket mer flikiga, tunna och skiftar lite i ljusgrönt-bronsbrunt. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Skogsolvon används som grundstam för att ympa olika hybridolvon.

 

Det lyser som en eld iskogsbrynet

Azalean blommar i samband med lövsprickningen.

Lövfällande rhododendron kallas för azaleavildarter eller rhododendronvildarter botaniskt sett. Azaleor har ett oförtjänt rykte om sig att vara besvärliga och svårskötta. Men det stämmer inte alls. En azalea är nästan mindre ömtålig än en vanlig rhododendron, så det behöver du inte vara rädd för. Azaleorna har inga blad på vintern som kan få torkskador under blåsiga vintrar eller vid sen vårfrost. Därmed löper de inte heller någon risk att svedas av vårsolen. Tvärtom kan du plantera dem på soliga ställen där de riktigt får lysa. Men tänk på att ju soligare placering, desto snabbare går blomningen över.

Azaleor är lättskötta eftersom de fäller bladen till hösten.

Lagom sol är alltså bäst i alla fall. Men azaleorna tål också att stå skuggigt. Men då skulle jag välja en sort med ljusa, klara färger, så den inte göms ibland bladverket i det skuggiga läget. Azaleor trivs i rhododendronjord med ett rikt lövtäcke kring rötterna. Gödslas försiktigt på våren för att inte sätta för mycket långa, gröna skott hela sommaren. De måste hinna avmogna också innan frosten, så gödsla inte för kraftigt!

Azalean passar bra i halvskugga och fuktig jord.

Här har jag bilder på en azalea som flyttades hösten 2012. Året därpå blev det inga blommor, den var väl stressad då. Men i år fick jag till min överraskning se att det hade bildats massor av fina knoppar. De utvecklades sakta på det skuggiga, men fuktiga läget. Nu är den som allra finast och lyser som en liten eld i brynet.

Som pärlor på tråd

Pärlbusken trivs bäst i kalkfri, sur jord.

Pärlbuske heter den föga överraskande, den vackra vitblommande busken med knoppar som ett pärlhalsband. Det är en surjordsväxt som vill ha det väldränerat kring fötterna och inte för torrt. Därtill ska du leta fram ett soligt läge. En inte helt lätt kombination att tillfredsställa. Släktet härstammar från Centralasien och Kina och det tillhör rosenfamiljen.

Pärlbusken blir bred och får hängande grenar som äldre.

Exochorda racemosa är den största av arterna som odlas hos oss. Den blir 3-4 meter hög och lika bred. Växtsättet är överhängande med bågformiga grenar, ungefär som paradisbusken. Vill du ha en lite mer lätthanterlig buske i storlek kan du leta efter namnsorterna ‘The Bride’ eller ‘Niagara‘. Båda blir kring 1-1,5 meter höga. Blomningen är som bäst nu i maj och därefter sätter den dekorativa fröställningar som påminner om stjärnanis. Det här är en av mina favoritbuskar att använda i främre kanten av större buskage där man kan se den på nära håll. Trots att blomningen är relativt kortvarig är den alldeles underbar!

Pärlbusken ser ut som vita pärlor i ett halsband.

Underbara lilla stjärnmagnolia!

Stjärnmagnolian har många smala kronblad och en benvit färg.

Jag planterade en liten stjärnmagnolia, Magnolia stellata, på hösten 2012. Höstplantering är sällan bra vad gäller magnolior, eftersom de är ganska långsamväxande i starten och behöver en lång säsong på sig för att etablera rotsystem. Och sen kom den förfärliga vintern 2012-13 som aldrig tog slut. Det blev inga blommor alls ifjol, fast busken hade några enstaka knoppar. Men de orkade aldrig slå ut.

Stjärnmagnolian vill ha en svagt sur och humusrik jord.

Lite sen, men desto mer efterlängtad är den ljuva blomning som pågår fortfarande. Platsen är ganska skuggig, så det tar lite längre tid. Men å andra sidan är denna placering undan stark vårsol ett skydd mot att blommorna spricker ut alltför tidigt och skadas av frosten. De söta små blommorna doftar som snittblomman fresia. Så söta de är!

Stjärnmagnolian är en liten rund buske som vill stå skyddat.

Magnolia stellata blir en låg buske, nästan bredare än vad den är hög. Höjd ca 1-2 meter är vanligt. Det är viktigt med en organisk jordsammansättning för magnolior med mycket torv och grovt humusmaterial som man kan hämta från skogen. Jordtäcket ska vara lätt och luftigt och hålla något lägre pH än normalt. Lerjord är alltså inget bra. Då får man gräva ur en rejäl grop och i gropen plantera på en kulle med genomsläppligt och humusrikt material för att busken ska trivas. Lite knixigt med andra ord, men det kan det vara värt om man vill njuta av sin lilla älskling!

I år ska det bli en egen blåbärsodling

Amerikanska jätteblåbär är ju en växt man får unna sig när man bor i Skåne. Det finns sorter som går betydligt längre norrut än så, men den långa säsongen är bra, särskilt om man väljer sorter som mognar något senare. Och några olika sorter får man ha, för det blir bäst pollinering och fruktsättning då. Det finns lågväxande sorter, sk lowbush, som blir 50-70 cm höga och högväxande, även kallade highbush, som går från 1 meter till 1,5-2 meter höga. Mognadstiden går från de tidiga som är plockmogna redan i början av juli till de sena som mognar i slutet av augusti till början av september.

Amerikanska blåbär kan vara väldigt rikbärande med upp till 5 kg bär per buske.

Blåbär drar till sig vilt som rådjur och harar. Det avgör valet av växtplats, eftersom jag inte kan stängsla in hela tomten, så får det bli trädgårdslandet. Det är ju kringbyggt med nät redan idag. Nackdelen är att jorden inte är den allra bästa där nere. Blåbären vill helst ha en genomsläpplig jord med lågt pH. Jag får gräva ur och fylla på med mängder av torv. Soltimmarna är också något begränsade. Blåbär vill ha mycket sol. Och mycket vatten. Så bra då att jag har vattentunnorna stående just där.

Blåbär får en sprakande fin höstfärg.
Blåbärsplantor som precis börjat visa höstfärg i plantskolan.

Gräv ut ett brett hål för dina plantor. 80-100 cm i diameter ger gott om utrymme för rötterna. Fyll på med en jordblandning som består av lite befintlig jord, lite sand, lite barkmull och lite kompost. Toppa detta sedan med en rejäl dos okalkad torvmull. Blanda allt och plantera din planta på samma höjd som den stod i krukan. Efteråt är det bra att täcka jorden med barkflis från barrskog eller ek. Du kan också samla gamla löv från bok och ek och lägga på ett luftigt lövtäcke. Täckningen sänker pH, bevarar fukten i jorden och skyddar mot ogräs. Rötterna hos blåbäret ligger grunt och gillar inte att man krafsar för mycket kring dem.

Blåbär måste skyddas mot frost i blomningstid.

Vattna rikligt hela säsongen och speciellt när plantorna går i blom. Blåbären vill nästan stå med fötterna i fukten. Första säsongen kräver de inte någon gödsel om du gjort en bra jordblandning, men från år 2 ger du halv dos av ett kväverikt gödselmedel några gånger under våren. Blåbärsbuskar beskärs med några års mellanrum för att bilda nya skott. Tvåårsskotten är de som ger den bästa skörden.

Citrusträd är populära medelhavsväxter

Citronträd blommar ofta med många blommor samtidigt.
Citrusträd i handeln som är drivna inför försäljning kan blomma väldigt rikligt.

Citrusträden blommar nu och de sprider sin sötsyrliga, mycket distinkta doft. Ännu får de stå inomhus eller i uterum, för det är alltjämt risk för skarpa frostnätter ute. Men snart kan man börja vänja dem vid utomhuslivet. Ta det varligt i början, så du inte bränner din planta som övervintrat i fönstret. Ljusmängden är avsevärt större utomhus och det tar några veckor att ställa om från vinterförvar till sommarlov ute.

Citrusträd blommar samtidigt som frukterna mognar.
Citroner i olika mognadsskede på trädet samtidigt som det blommar.

Eftersom vi inte har några pollinerande insekter så här års så behöver du hjälpa till för att få frukter på dina citrusträd. Ta en liten pensel för vattenfärger och för den försiktigt över blommornas ståndare så att du fångar upp det fina frömjölet. Flytta sen penseln till nästa blomma och gör likadant där. Beroende på hur många blommor som slagit ut samtidigt så flyttar du runt frömjöl från blommorna till varandra för att få till en lyckad befruktning. Jag har inte koll på när blommorna är som mest fertila, men brukar pollinera dem med pensel på detta vis flera gånger om dagen i ett par dagar. Därefter vissnar blommorna och har man då tur så börjar det ganska så snart svälla upp en liten grön knopp i blomfästet där fruktanlaget sitter.

Citrusträd blommar samtidigt som du kan skörda frukt.

Citrusträd är näringskrävande växter. De vill ha rikligt med kväve och även järn. Gärna en svagt sur jord och kalkfritt vatten. Det bästa sättet att få rätt proportioner på gödseln är att ge speciell citrusnäring i vattnet. Man gödslar året om, eftersom de ständigt har frukter i mogningsskede. Att få fram en ätbar citron tar minst ett år, så det är en långsam process. Och det är ingen idé att du plockar frukterna i förtid, för citrusfrukter mognar endast så länge de sitter kvar på plantan. Tänk också på att inte övervattna ditt citrusträd. Jorden ska hinna torka ut lite mellan vattningarna. Det får inte heller bli vatten stående på fatet, då har du gett för mycket. Kruktassar är bra till citruskrukor, då rinner överskottsvattnet alltid bort och du riskerar inte att rötterna drunknar.

Ett citronträd ska stå inomhus på vintern, men flyttas ut i solen om sommaren.

Rabatt med vackert bladverk för fuktig skuggrabatt

Jag har en “rabatt” i vandrande skugga i skogsbrynet som jag brukar roa mig med att göra växtförslag för. Idag växer där en blandning av buskar och perenner samt en massa vårlökar, då främst snödroppar, påskliljor och pingstliljor. Men jag hade gärna fått ett trevligare blickfång med lite mer spännande bladväxter. Bristen på sol i nordkanten av ett skogsparti gör jorden fuktig och när skogens bokar, askar och fågelbär sätter löv blir här ganska skuggigt, även om det nu är ljust och luftigt. Vad kan då passa för en sådan här lite knivig växtplats?

Skuggig och fuktig rabatt kräver speciella växter för att bli vacker.
I rabatten är det så här års tidig vår inget direkt blickfång.

Eftersom jorden är mycket lerhaltig och seg och tung är det viktigt att jordförbättra med kompostjord och naturgödsel innan plantering. Grävningstidpunkten är också viktig, för är det alltför blött i marken blir det bara klet av alltihop. Så på med rejält med hästgödsel och kompost! En del av den här rabatten är dessutom jordförbättrad med grov, okalkad torv, för där växer azalea och stjärnmagnolia. De är växter som föredrar sur jord. Övrigt som kan vara intressant att spara är ett antal brokbladiga hostor (H. fortunei ‘Patriot’), några rödbladiga höstsilverax (Actaea simplex ‘Brunette‘), kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla ‘Jack Frost’), ormöga (Omphalodes verna) och jätterams (Polygonatum commutatum). Samt massor av frösådda digitalis – både vita och rosa.

Hostor gör sig ypperligt i skuggiga och lite fuktiga lägen.
Brokbladiga hostor piggar upp i skuggiga lägen.

Jag kan i och för sig se att det är lite för mörkt för höstsilveraxet i slänten, men det blommar ändå fint och doftar gott, så det får stå kvar. Vad jag önskar mig mer i buskväg vore några vitblommande hortensior Hydrangea arborescens av den nya sorten ‘White Dome’. Se bilden nedan. Den blir ungefär lika storvuxen som ‘Annabelle’, men har starkare stjälkar och inte så überstora blomhuvuden som nickar efter hårda regn. Blomningstid i juli-augusti. Den har ett lagom vildträdgårdsaktigt utseende som jag gillar.

Hortensior har ofta rätt så tunga blomhuvuden på klena stjälkar.

En bladväxt som hade varit supervacker här är den storvuxna bronsrodgersian Rodgersia podophylla. Sorten ‘Rotlaub‘ har rödaktiga blad som håller färgen fint hela säsongen. Rodgersian är en robust och lättodlad perenn som trivs både i sol och skugga, så länge som den får gott om vatten. Den passar ypperligt ihop med det täta bestånd av vårlökar som redan finns i rabatten, eftersom bladen utvecklas ganska sent, men sedan blir väl täckande, så att lökbladen kan vissna bort i lugn och ro under bladverket. Räkna med att rodgersian blir ca 1 meter hög, så den ska stå längst bak i rabatten.

Rodgersia är en växt som trivs både i sol och skugga, men den vill ha god markfukt.
Bronsrodgersian har härligt stora och flikiga blad.

Sen måste jag ha något mer i framkant också. Spetsmössan Tiarella cordifolia hade varit fin och tät här. En vitblommande sort får det bli, gärna med lite mer annorlunda blad. Sorten ‘Sea Foam‘ tycker jag låter härlig! Så nånting kanske. Nu har jag hittat växter som blommar över hela säsongen. Vill jag få in något mer vintergrönt så får det nästan bli rhodondendron ner mot skogen. Fast då måste jag fortsätta att gräva ut och byta jord. För den leriga kalkiga jorden passar inte för rhododendron. De vill ha luckert, mullrikt och surt. Så det blir mycket torv och kompost.

Vackra vaktelbär vaktar många dörrar i december

Vaktelbäret har dekorativa röda bär som sitter kvar länge.

Surjordsväxten tuvvaktelbär är senhöstens mesta prydnadsväxt sedan den lila prydnadskålen gått och blivit omodern. Den härstammar från skogsområden i Nordamerika där den sprider sig ungefär så som lingonriset gör hos oss. Och de är ju ganska lika varandra. Fast vaktelbäret är kraftigare och får större bär. Den är inte heller lika härdig, utan ska helst täckas med löv över vintern. Plantera i rhododendronjord i det genomsläppliga torvpartiet och gödsla bara sparsamt. Men glöm inte att vattna om jorden blir torr. Eftersom rotsystemet är ganska grunt finns det annars risk för att plantorna torkar.

Tuvvaktelbäret är en trivsam utplanteringsväxt på hösten.

Vaktelbäret, Gaultheria procumbens, blir ca 15 cm hög och blommar under sensommaren med vita, klockliknande blommor som faktiskt påminner en del om lingon de också. Men det är nog ändå bären på senhösten som vi ser som plantans största prydnadsvärde och orsaken till att den blivit en eftertraktad växt för höstfägring i kruka. Bären sitter kvar länge, men efter en stark frost brukar hela plantan vissna. Men du hinner oftast njuta av de granna bären under många veckor, så det är väl värt att plantera det kära vaktelbäret.

Vaktelbär passar i prydnadsplanteringar i kruka ihop med t ex ljungväxter.

Fräckt ormskägg senaste nytt i trädgården

Mörkt ormskägg härstammar från Japan där den växer i kalkfattiga bergssluttningar.

Passade på att handla in perennplantor i förra veckan när det var halva priset i plantbutiken. Det är inte så ofta man får en chans att fynda mörkt ormskägg, men nu var det definitivt läge! Den svarta sorten Ophiopogon planiscapus ‘Nigrescens’ är en mycket dekorativ liten växt som tyvärr är ganska svårfotograferad. Den behöver definitivt en lysande, gärna limefärgad bakgrund för att lyfta.

Blomman hos ormskägget är liten och klockliknande.Mörkt ormskägg härstammar från Japan där den gärna växer i skuggigare lägen på låga berg. Det är en gräsliknande växt, men du hittar den inte i gräsboken för den är släkt med liljekonvaljen. Det kan man tydligt se när den blommar, för då visar sig de små, halvrunda klockorna sig ovan bladverket. Bladen är mycket smalare än hos liljekonvaljen och de utvecklas från tjocka jordstammar som fungerar som underjordiska utlöpare.

Det mörka ormskägget får svartglänsande bär som sitter kvar länge på plantan.

Till hösten kommer de svarta bären som är mycket dekorativa och sitter kvar på plantan långt in på vintern. Vintern kan vara ett knepigt kapitel för denna växt då den inte är fullt härdig. Det är viktigt att ormskägget planteras i en välgenomsläpplig, men torvrik jord. Vatten får inte bli stående kring plantan om vintern. Bättre i så fall är att ta in den och förvara den som krukväxt. Till våren planterar du ut den i ett halvskuggigt stenparti eller i rymlig kruka. Den passar mycket bra ihop med det gulrandade hakonegräset Hakonechloa macra ‘Aureola’ som skapar en fin kontrast i bladfärg.