Första steget i en växtkomposition jag gör är att tänka över förhållandena på platsen i trädgården eller parken. För att en plantering ska ha en chans att lyckas och växterna trivas med det livsrum jag ger dem ska de få en miljö som ligger så nära deras egen optimala ståndort som möjligt. Kontrollera ljusmängden, fuktighet, jordmån, utrymme och vindförhållanden, för att nämna de viktigaste. Välj sedan växter utifrån detta. Många växter är inte så himla kinkiga, men det finns de som vill ha det precis som det står i boken. Och för att få riktigt frodiga och fina rabatter som sköter sig själva i mesta mån, gäller det att välja växter som trivs och fyller ut.
Skillnaden på att göra en utställningsträdgård och en fungerande växtmiljö är stor. Inne på en mässa kan man se växter som drivits i blom för detta tillfälle, fuktälskande och torrmarksväxter placerade tillsammans bara för att det blir en häftig komposition och färgerna gör sig så fint tillsammans. Men i verkligheten skulle de aldrig trivas sida vid sida eller kanske ens blomma samtidigt. Så det är mycket fejk på utställningar. Men det kan vara kul att ”finna fem fel” också samtidigt som man njuter av det vackra som ens designerkollegor har skapat.
Den skickliga trädgårdsplaneraren bygger upp en attraktiv helhet utifrån kombinationer av vackra växter. Det behövs inte så mycket rekvisita i form av lösa föremål, utan man kan bygga in materialmöten på ett naturligt sätt så de smälter in i miljön. Det kan handla om plattor, träbyggen, möbler eller murar. Ensamma växter gör ingen trädgård, så det är klart att man måste väva in annat i miljön också. I lagom mängd. Less is more gäller för det mesta. För mycket variation blir rörigt, men för lite kan kännas mesigt.
Börja gärna med färgen. När du sätter ihop närliggande färger skapas en färgharmoni. Ligger färgerna långt från varandra i färgcirkeln får du istället en färgkontrast. Detsamma gäller för former, men det är inte lika påträngande och en nybörjare kan inte alltid urskilja formen. Tänk gärna harmoni i färg, men kontrastera vilt när det gäller form, är ett gott råd. Då får du spänning och liv utan att det blir oroligt för ögat. Ställ vertikalt mot horisontellt, högt mot lågt, mjukt mot hårt och storbladigt mot småbladigt. Dessa är exempel på vanliga formkontraster.
Låter det svårt? Blomspiran och plymen hos anisisopen, salvian och astilben är vertikala, medan t ex den breda blomman hos en rudbeckia är horisontell. Du kan också kombinera två arter med likartat utseende och bryta av med en tredje. Silvermartorn och röd rudbeckia har likartade knappar och passar fint ihop med t ex finnslide som har en fluffig plym.
