På försommaren är det vanligt att stockrosorna ser ut på detta vis. Bladen uppätna fram till bladnerverna, och fort har det gått. De gröna, smala larverna av kattostmätarens fjäril är svåra att få syn på. Lyckligtvis sätter den bara en ”kull” ägg per sommar, så stockrosen brukar oftast klara sig ändå när den sätter nya blad. Larven förpuppar sig sedan i jorden och därför dyker angrepp upp på samma ställen år från år. Det är inte bara stockrosen som drabbas, utan även dess släktingar malvorna. Dessutom kan larverna livnära sig på häggens blad om det råder matbrist. Man skall kunna bekämpa larverna med biologiska medel som Bacillus thuringiensis eller ett preparat som heter Larvskydd. Jag har dock inte provat.
Pionen - sommarens kanske allra vackraste perenn är väldigt lättskött
Greenspire tar hand om din trädgård när du åker bort på semester. Välkommen hem igen till en härlig grönska och blomning oavsett om det är trädgården i stan eller villan på landet! Behöver den en extra styling och piffning inför sommarens fester så är det heller inga problem. Kanske har du alltför mycket att göra och hinner inte med att hålla trädgården så fin som du hade önskat. Några nya krukor med blommande växter vid entrén blir ett härligt lyft! Häcken som har växt sig stor och bred kanske känns betungande eller du har inte de redskap som krävs.
Jag gör RUT-avdrag och du betalar bara halva arbetskostnaden för vanliga skötselarbeten som gräsklippning, ogräsrensning, häckklippning, buskbeskärning, vattning, allmän uppstädning eller annan trädgårdshjälp. Anläggningsarbete som plattsättning, nyplantering, nyanläggning av gräsmatta och trädbeskärning är exempel på arbeten som jag också utför, men för dessa sysslor kan inte skatteavdrag göras. Passa samtidigt på att fråga om mina designtjänster för renovering av den äldre tomten eller den helt nya trädgården. Det gör stor skillnad när det blir struktur på rabatter och sittplatser och hela trädgården blir mer lättskött.
En vacker och lättskött rabatt i halvskuggigt läge
Eftersom bärbuskar som hallon och vinbär inte alltid är så starka i sitt grenverk behöver de stöd för att inte lägga sig längs marken. Hallon är även känsligt för stark blåst och regn så ett stabilt växtstöd behövs senast andra året efter plantering då plantorna sätter bär. Vinbär och krusbär odlas ofta i gräsmattan och då blir det arbetskrävande att klippa gräset utan en medhjälpare som håller uppe grenarna vid klippning runt busken. Dessutom mognar bären jämnare då alla grenar får sol även på undersidan. Inte helt oväsentligt är heller att bären blir renare och lättare att plocka när de kommer upp en bit från marken.
Hasselfors färdiga kit buskstöd att lägga ihop
För vinbär och krusbär behöver du fyra hörnstolpar, i form av rundvirke eller fyrkantiga pålar. Ta minst 60 cm höga stolpar som du kan slå ner stadigt i marken. De fyra hörnstolparna sammanbinds av fyra ribbor 75-80 cm långa. Traditionellt har klena, barkade granstörar ofta använts eftersom de är rätt så hållbara. Hörnstolparna spetsas i nedre änden och slås ner med slägga. Fäst sedan ribborna uppe på stolparna. Vill du ha vackert designade bärbuskstöd så finns det en snygg modell hos Hasselfors. Runda, svartbetsade stolpar och ribbor som monteras utan spik. Istället träs ribborna genom färdigborrade hål i stolparna. Enkelt att åstadkomma själv också med rundstav och borrmaskin.
Hallonhäcken stöds upp med T-formade stöd i ändan av raderna. Spänn sedan upp metalltråd eller fäst ribbor mellan T-stöden. Håll skotten innanför trådarna och klipp bort alla andra skott som växer utanför raden. Är hallonhäcken väldigt tät kan du gallra ur den till ca 15 skott per löpmeter.
Uppbyggnaden av den engelska parken Painshill tog sin början år 1738 då Charles Hamilton tog över marken för att skapa sin egen konstnärliga parkupplevelse. Hamilton hade studerat konst och hämtade ytterligare inspiration från två europeiska bildningsresor, Grand Tours, som han gjorde tillsammans med rika vänner. Den karga och kemiskt sura marken förvandlades snart till en samling av detaljer som skulle tilltala besökarens känslor och framkalla olika stämningar. Liksom i flertalet andra engelska landskapsparker kan man här finna byggnader, tempel och ruiner som anspelar på antikens mytologi. De ligger utspridda som rekvisita på en scen med den stora sjön som naturlig mittpunkt. Det sägs att Hamilton själv konstruerade det enorma 11 m höga vattenhjulet som hämtade vatten till sjön från en flod 5 m längre ner.
Den 5,4 ha stora sjön sätter sin prägel på Painshill
Hela parken förföll efter att Hamilton varit tvungen att sälja pga en ekonomisk kris och efter andra världskriget återstod bara konturerna. I början av 1980-talet började en restaureringsprocess med internationella krafter som har återskapat en stor del av de vyer och byggnader som fanns i parken från början. Personligen tycker jag inte att Painshill tillhör de främsta landskapsparkerna eftersom den känns ganska konstgjord och ruinerna malplacerade, men den är ändå värd ett besök för den som är intresserad av renovering och återuppbyggnad av historiska anläggningar. Och andelen växter med nordamerikanskt ursprung är stort, liksom antagligen de äldsta rhododendron och azaleor som hämtats till England.
Parken ligger i Cobham, Surrey och går att nå med tåg eller buss från London. Läs mer om Painshill på deras egen hemsida. Man kan också köpa med sig vin som är odlat på platsen. Vingården anlades redan av Hamilton på sin tid.
Försöker bekämpa ett kraftigt angrepp av rosenbladlus på min gulblommiga Ghislaine de Feligonde. Den är spaljerad längs västerväggen och brukar blomma väldigt rikligt, men nu har bladlössen fått ett ordentligt grepp. Få se om det påverkar årets blomning. Har blandat grönsåpa i vatten, 1 del såpa och 4-5 delar vatten samt en skvätt T-röd. Sprutar ofta och lössen minskar så sakta.
Bladlusen är en vanlig skadegörare i trädgården. Det finns flera hundra arter och många av dem har specialiserat sig på något växtsläkte medan andra värdväxlar. De suger växtsaft och utsöndrar gifter genom sin saliv. Flera lusarter sprider även virussjukdomar. Bladlössen har många naturliga fiender som nyckelpigor, blomflugor och parasitsteklar, men oftast tar det tid innan dessa hinner fram. Därför kan upprepade behandlingar med såpa eller pyretrumpreparat behövas för att rädda växterna. Ett ofarligt sätt är att spruta med vattenslangen och högt tryck, men det brukar bara leda till att lössen klättrar upp igen efter ett tag.
Rosa moschata Ghislaine skiftar i olika gula nyanser
Så här skulle rosen se ut när den blommar som bäst. Ghislaine de Feligonde tillhör gruppen mossrosor och har tätt sittande, ganska små blommor som skiftar i färg från aprikos till svagt guldgult. Denna buskros blir rätt bred och inte så hög, ca 1,5×1,5 m, men den kan gärna spaljeras och användas som klätterrros. Den blommar från slutet av juni till in på höstkanten och doftar sött och starkt. Får tyvärr hos mig ofta bladlöss, men annars tycker jag det är en väldigt tacksam och blomvillig ros. Går enligt litteraturen upp till zon 4.
Har du väl fått in myntan i trädgården en gång så blir du knappast av med den. Det är ett aggressivt släkte som gärna sprider sig med långa rötter. Vill man hålla den på plats så är en nergrävd spann utan botten det bästa sättet att begränsa spridningen i ditt kryddland. Det finns ett otal sorter av mynta som alla är lika lättodlade. Väldränerad jord funkar bäst, men den verkar även hålla till godo med lerjord sålänge den inte är helt uttorkad. I alla fall växer den bra hos mig. Soligt till halvskuggigt läge duger och den kryper gärna vidare under buskar mot nya mål.
Jag brukar torka bladen till te som smakar gott både sommar som vinter. Myntate sägs lindra bullriga magar och så ger det ju en så fräsch smak i munnen. Passar därför bra efter en tung måltid. Den vanliga grönmyntan blir bra, men prova även äppelmynta som har en smak av äpple ihop med den friska mintsmaken.
Bourbon-gruppen är en rosgrupp med många fantastiska egenskaper, men också några mindre bra, som mottaglighet för svampsjukdomar t ex. Trots det är det värt att prova på dem, för blomrikedomen och doften är särskilt god. Endel sorter blommar bara en gång, men många remonterar eller fortsätter oavbrutet och blommar ofta väldigt vackert om hösten.
Jag är speciellt svag för den utsökt vackra Louise Odier som dessvärre är en rackare att dra på sig svartfläcksjuka. Grenarna blir ganska kala när bladen ramlar av, men man kan rädda situationen genom att samplantera med en svagväxande clematis som fyller ut grenverket. Blommorna är nästan lite bollformiga, tätt fyllda i en rosa färg som drar mot lila. De doftar utsökt på ett sätt som bara Louise Odier gör. I like! Busken blir ca 1,5 m hög, men den kan också spaljéras mot en stolpe eller vägg och blir då ännu högre. Rosen har en god härdighet och kan odlas upp till zon 5.
Coupe d'Hébé har stora blommor på något veka skaft
Det finns en snarlik bourbonros med ytterst välformade blommor och en söt och stark doft, nämligen Coupe d’Hébé. Den har lite slängiga grenar och kan också användas som klätterros mot vägg eller pergola. Som Louise Odier har denna också bollformade blommor som sitter i klasar. Färgen är mörkt rosa. Något friskare än Louise bör den vara, men kan få lättare svampangrepp. Den är trots allt både tålig och lättodlad och passar därför också i offentliga planteringar.
Har en otroligt läcker klematis i min trädgård som just nu slingrar sig högt upp i päronträdet. Det är en småblommig alpina av något slag. Skulle tro att den heter Violet Purple E. Brukar inte spara på etiketterna, utan tänker att det där kommer jag nog ihåg, men det är ju lika illa varje gång. Klart jag glömmer bort namnen. Men det är ju inte heller sortnamnen som är det viktiga. Huvudsaken att växterna är vackra att se på, sen spelar det mindre roll vad de heter.
Denna vackra vårblommande individ sätter knoppar i fjolårsveden och därför brukar jag inte beskära den alls.
En slingrande skönhet bland päronkvistarna
Den är redan högt uppe längs de små grenarna i päronet och sköter sig själv förutom att jag bjuder på lite vatten och näring när det är torrt. Eftersom ett träds rötter är kraftigt konkurrerande med klängväxten är det viktigt att ge den en lucker och näringsrik jord vid planteringen. Sätt helst din klematis på skuggsidan av stammen för att skydda den lite extra mot solens varma strålar som torkar ut. Småblommiga klematis är helt klart att föredra intill träd då de har lättare att klara den torra och magra jorden än sina storblommiga släktingar. Ett annat tips för att bättra på oddsen för överlevnad är att gräva ner en avskärmande skiva som en skiljevägg mellan trädets rötter och den nya klätterväxten. På så vis får den senare hålla ”sin” jord ifred från de hungriga trädrötterna. Clematis är annars ett växtslag som ska stå lite djupare (ca 10 cm) i marken än den gjorde i krukan vid köpet. Det översta lagret i plenteringsgropen kan gärna bestå av dränerande sand som skyddar så inte stammen ruttnar eller att plantan drabbas av vissnesjuka. Kom ihåg att gödsla och vattna noga den första sommaren för att ge växten en bra etablering.
Med krukor ordnar du en snabb förändring och prydnad på terrassen och vid entrén. Krukor är det enda sättet att odla om du bor med balkong. Utbudet av ettåriga blommor och perenner som passar för krukodling är stort och numera finns det massor av varianter på vackra krukor. Och varför inte odla grönsaker eller kryddörter i kruka.
Gamla kastruller och bunkar blir fina krukor, men slå hål i botten för dräneringen!
Kruksäsongen är lång. Den startar med julrosor och lökväxter under tidig vår. Sedan följer penseér och påskliljor tills det blir dags för sommarblommor. Sist på hösten byter vi till ljungväxter, gräs och perenner med vackra blad och till jul kanske några barrträdskvistar piggar upp och ger struktur. Krukplantering ger också möjligheten att experimentera med nya sorter och spännande färgkombinationer. Passar en växt inte in är det bara att byta plats på den.
Du kan utnyttja det mesta i krukväg, men om krukan ska stå ute även vintertid bör den vara frostsäker. Tänk på att vatten spränger, så vattenfyllda kar bör tömmas inför vintern. Trätunnor, pilekorgar, krukor i betong, plåt, glasfiber och vanliga terrakottakrukor är bara några exempel på växtmiljöer.
Traditionell krukplantering med spretigt gräs som extra krydda
När det gäller växtkraft och skötselintensitet så är stora krukor överlägsna små. En stor kruka rymmer mer jord och torkar inte ut så lätt. Mycket jord ger större, kraftigare och mer livskraftiga växter. Den håller fuktigheten i flera dagar om den vattnas upp ordentligt. Eftersom växterna inte kan sprida sina rötter utanför krukan i jakt på vatten och näring är det viktigt att du ger dem en bra jord till att börja med. Köp den dyraste myllan du kan få tag på, det lönar sig i längden. Ett lager singel eller lecakulor i botten sköter dräneringen så inte rötterna blir stående i vatten. Du kan gärna höja upp botten med tassar eller låga stenar så att överskottsvatten lätt rinner ut. Så hittar inte heller myrorna in så lätt. Efter en dryg månad börjar den inbyggda näringen i jorden sina och då börjar du vattna med gödselvatten.
Tänk gärna i olika höjdnivåer och strukturer när du planterar i kruka, precis som i en rabatt. Större krukor ger mer plats för samspel mellan höjder och kan planteras med små träd eller buskar för fin variation. Klängande växter kan spaljeras mot en flätad pyramid och hängande växter klänger över kanterna längst fram. Vajande gräs ger spännande rörelse i planteringen liksom ett överflor i form av jätteverbena eller narcisstobak. Till sist – de små plantorna växer snabbt till sig så plantera inte för tätt från början. Lycka till med din blomsterglädje!
Eller åtminstone lite grann. Har precis förverkligat en av mina trädgårdsdrömmar som funnits med ett bra tag – att börja odla sparris. Det är en grönsak jag verkligen älskar. Men så har jag tänkt att det tar ju ändå tre år innan det blir någon skörd. Och så har jag skjutit det framför mig ännu ett år. Hade jag planterat dem med en gång hade jag sedan länge haft egenodlade sparrisar. Ja, ja. Här kommer nu lite sparristips.
Har ganska lerig jord i min trädgård, men i det övre hörnet mot hästhagen är jorden mer sandblandad. Plus att där är det sol ända från de första morgonstrålarna tills den går ner bakom skogen. Så det borde vara perfekt. (Styv lera är inte att rekommendera, men annars lär inte sparrisen vara jättekräsen. Sand är dock alltid bäst.) Grävde ett snyggt dike, ca 40 cm brett och en halvmeter djupt. Luckrade upp jorden i botten och fyllde sedan på med prima varor – egen kompostjord, torvblandad kogödsel på påse, lite grövre sand samt välbrunnen hästdynga. Blandade väl och byggde sen upp en ås på mitten av fåran enligt alla anvisningar. Bredde ut rötterna över åsen och sedan på med mer mylla. Sparade ett dike på var sida om åsen för bevattning. Vattnade igenom bädden några gånger och fyllde på med lite mer jord. Nu ska den få stå så tills jorden sätter sig lite till. Resterande jord kommer att få plats i raden under sommaren. Det är jättespännande att se hur de kommer att ta sig! Ska försöka komma ihåg att ta med mig lite tång från stranden nästa gång jag åker dit. Tången innehåller mycket mineraler som sparrisen vill ha, eftersom den egentligen är en strandväxt.
Tänker mig att småningom skörda mina första sparrisar som gröna stjälkar. Det är mer smak i den gröna, tycker jag. Och vilken säregen smak som inte liknar något annat. Mums! Lätt kokt med bara smör på eller tillredd på grillen med en god biff eller tjock laxbit. Och så en hemlagad bearnaise till det. Serverar jag kokt sparris gör jag så här: brukar bara ge stjälkarna ett snabbt uppkok. Först med knopparna över kokvattnet i 2 min och sedan 1-2 min till nere i vattnet. Då är de fortfarande lite al dente. Ett enkelt tips för är att ta 1 msk salt och 1 tsk socker till varje liter vatten. Smala stjälkar behöver inte förvällas innan du lägger dem på grillen, men är de lite tjockare kan de få ett hastigt uppkok. Sedan penslar jag med en god grillolja eller olivolja och saltar med flingsalt. Härligt!
