Många av de allra tidigaste vårblommorna är blå. Just nu är det mycket blått i mina krukor och i gräsmattan. Rufsar man lite under fjolårslöven ligger där kanske en tuva scillor på vänt som inte orkat ta sig igenom det tjocka lövtäcket ännu. Några blåsippor finns det inte i min trädgård, men egentligen skulle jag ha perfekta förhållanden med den kalkrika jorden och i kanten av den omgivande skogen. Däremot såg jag blåsippor hos en kund när jag klippte hennes rosor. På skuggsidan hade hon en rabatt med mängder av blåsippor.
Scillor har jag gott om i olika skepnader. Allra först ut om våren är den lilla vårstjärnan, Scilla bifolia, tror jag den heter. Pytteliten och med förgrenade blomstjälkar blir den knappt mer än 5 cm hög. De stjärnformade blommorna sätter frö som lätt sprider sig över stora ytor. Jag tycker den är helt underbar. Och det tycker kisen också. Vi har faktiskt rätt ofta lika smak.
Pärlhyacinterna är köpta och planterade i en kruka med lite mossa runt om. Härligt fräscha är de och en riktig vårens budbärare. Doften är mycket typisk.
Annars är det penséer som doftar i ett flertal krukor kring trappan. Mest blå och lite vita och ljusgula blommor. Men ihop med t ex pärlhyacinter så blir de helt förtrollande vackra i sin enkelhet. Det måste nog vara den växt som har högst upplevelsevärde i förhållande till sitt pris.