Blogg

Japansk dvärglönn Osakazuki som brinner i rött

Starkt röda höstfärger hittar du i de japanska lönnarna.

Efter den tidiga frostknnäpp som vi hade innan har många skånska träd uppvisat en alldeles extra fin höstfärg i år. Men frågan är om inte den japanska dvärglönnen ’Osakazuki’ på Alnarp tar förstapriset. Under sommaren är det ingen som lägger märke till den något extra. I mitten av oktober började den gå över i orange-mörkrött och nu är den alldeles scharlakansröd och sticker ut som en brinnande rubin ur buskbeståndet.

Den japanska dvärglönnen Osakazuki börjar skifta i orange och rött.

Japanska lönnar kräver lite extra omsorg i val av växtplats. För det första vill de ha en ganska fuktig jord. Jorden kan gärna vara lerbaserad, men den måste då förbättras med mycket humus och kompost. Det får absolut inte vara stillastående vatten i planteringsgropen, utan ska dränera av vid mycket regn. Så både grus, kompost och grov torv är bra tillsatser. Därefter kan man gärna förbättra jorden årligen med påsad kogödsel. Växtplatsen ska vara skyddad från kalla vindar och stark sol. Vindskyddet är viktigt både på våren så att inte de nya bladen fryser bort av sen frost, men också för att de vackra höstfärgade bladen ska sitta kvar så länge som möjligt.

Brinnande röda höstfärger har japanska dvärglönnar.Lönnen ’Osakazuki’ är härdig upp till zon 3 och den kan bli uppåt 4 m hög som fullväxt. Som de flesta japanska lönnar är den rätt så svagväxande och därmed även dyr i inköp. Men vilket smycke när den väl trivs på sin plats!

Gula Gravensteiner passar till allt

Äpplet Gravensteiner känns lätt igen på de kantiga åsarna som löper över frukten. Fruktköttet är gult och stadigt och mycket gott och saftigt. Gravensteiner har ett tunt, fett skal som glänser. Hela äpplet doftar starkt och gott.

Gravensteiner har lite buckliga frukter med åsar uppifrån och ner.

Det är ett gult, ganska stort äpple som plockas i september-oktober och har en lång hållbarhet i kyla – fram till februari-mars. Av Gravensteiner kan man göra det mesta: desserter, mos, must och kakor. Detta äpple har odlats i Sverige i omkring 200 år, och räknas fortfarande till klassikerna.

Några nackdelar måste jag dessvärre också ta fram. Det är känsligt för kyla och har lite dålig härdighet – zon 2-3. Eftersom det blommar så tidigt skall det helst placeras i perfekt läge för att inte de vackra, rosa blommorna ska gå om intet. Tyvärr drabbas äpplet lätt av skorv.

Tecknad bild av sorten Gravensteiner med sina väldoftande äpplen.

Som många äldre sorter har även Gravensteiner tendens att bära sent samt ojämnt vartannat år. Den är en triploid sort, vilket betyder att blommorna är stora, men pollenet är svagt då de flesta pollenkorn inte är befruktningsdugliga. Den är alltså ingen bra pollinatör,  men befruktas själv av de flesta vanliga äpplesorter. Det finns också en röd Gravensteiner.

Testat sen plantering av kungsängslilja

Kungsängsliljan har förtjusande schackrutiga klockor i maj.

Köpte en påse knölar till kungsängslilja, Fritillaria meleagris, och planterade i en kruka häromdagen. Ja, jag vet att de ska i jorden tidigt och helst redan i september. Men nu kostade de nästan inget, eftersom lökar reas ut så här tids på hösten. Jag tänkte att jag skulle prova. Satte dem i vatten några timmar åt gången över en kväll och natt och så fick de dra till sig fukten. Kändes riktigt feta och fina sen faktiskt. Jag hoppas det fanns lite liv kvar i dem!

Små, fingernagelstora knölar har kungsängsliljan. Kungsängsliljan härstammar från Balkanhalvön och mellaneuropa, men kan hittas förvildad i Sverige. Mest känd lokal är nog Kungsängarna i Uppsala, efter att botanisten Rudbäck fört in den i botaniska trädgården under slutet av 1600-talet. Det speciella med denna lökväxt är att den vill stå fuktigt, särskilt på sommaren efter blomningstiden. Jag har nu satt knölarna i en kruka för att ge mig själv lite tid att fundera ut var de ska planteras i trädgården. En bra poäng med fritillarior är att de är rådjurssäkra. Doften i alla växtdelar är mer av en odör, och den skyddar dem från att bli uppätna.

Fritillaria meleagris blir 25-30 cm hög på ranglig stängel.

Så här tänker jag mig att det skulle se ut i maj när liljorna kommer i blom. Vi får se. Det hade varit kul om det fanns någon vitblommande knöl med i påsen, för de är så aristokratiskt stiliga! Tittar man noga på blomman i motljus så ser man de schackrutiga partierna framträda även i de vita blommorna. Snake’s-head kallas kungsängsliljan på engelska och det är ju en talande beskrivning. På tyska heter den Schachbrettblume och det är ju lika exakt.

 

 

I den fuktiga ängen trivs kungsängsliljan som blommar i maj.

 

Vackra fröställningar triggar fantasin

Snart vissnar våra örtartade växter ner och städas bort ur rabatterna. Många av dem har dekorativa fröställningar som gärna kan få stå kvar och samla rimfrost över vintern. En del av dem innehåller tusentals små frön som sprätter iväg när du petar på frökapseln, andra skyddar kanske en stor nöt.

Upprätt fröställning hos fingerborgsblomma med små knyten fullmatade med frö.Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea, tillhör den förra gruppen. Den har små knyten som påminner om påvens huvudbonad mitran. Eller änden på fingret av en sydd handske. Digitus är latin för finger, så där hade vi den liknelsen. Fingerborgsblommorna har inga problem att föröka sig själva, så har man väl fått in en planta brukar den se till så det blir fler nästa år. Men den blommar först andra året, så du behöver plantor av olika ålder för att få blomsterprakt. Och tänk på att alla delar av växten är giftiga. Den aktiva substansen är glykosider som återfinns i olika hjärtmediciner.

 

Ballongblommans frukthöljen är uppblåsta foder med svartfläckig yta.

Ballongblomman, Nicandra physalodes, är en lite mer ovanlig växt. Även den har fantasifulla frögömmor. Nicandran används ibland som ettårig utplanteringsväxt, men man ska komma ihåg att även den är giftig. Den innehåller giftet solanin och därmed skvallrar den om ett nära släktskap med potatisen. Nicandra blommar under sensommaren med ljusblå-lila, klockliknande blommor och utvecklar därefter de blåsformade, vingkantade fodren kring frukten. Hela växten är lite bläckfläckad och kan ge önskad volym och bakgrund till mer rangliga sommarblommor i krukor och urnor.

Jungfrun i det gröna har spännande frukter som kan torkas.

Love-in-a-Mist heter följande blå blomma på engelska. Det är jungfrun i det gröna, Nigella damascena. Nigellan har ett sirligt växtsätt och tunna fänkålsliknande blad men överraskar när det blir dags för fruktsättning med sina stora, uppsvällda fröställningar som liknar rymdskepp eller något annat spännande. Frökapslarna går bra att torka.  Namnet Nigella damascena kommer sig av de svarta fröna (nigella=svartkummin) och damascena = från Damaskus. Jungfrun i det gröna har använts som slemlösande naturläkemedel.

James Grieve är en tacksam äpplesort

Mognande äpplen av höstsorten James Grieve.
Nu i oktober mognar äpplet James Grieve. Det är ett från början skotskt äpple som har lite mer än 120 år på nacken. Det här är fortfarande ett populärt höstäpple som passar bra till efterrätter med vaniljsås och även ger en underbar äpplemust.

Svagt röda strimmor på en gulgrön botten har äpple James Grieve.

James Grieve känns igen på sin runda form, det gulgröna, feta skalet och ett gulvitt, fast fruktkött. Skalet får småningom under mognaden svagt röda strimmor. Äpplena har en stark och kryddig arom. Det här är ett träd som blir tidigt bördigt. Det blir inte så stort, utan passar som svagväxande även in i mindre trädgårdar. James Grieve är en frisk äpplesort som sällan drabbas av ohyra eller sjukdomar. Helt klart ett äpple som jag gärna hade planterat i min blygsamma äppleodling.

Höstastern blommar än

Ett blått hav av olika nävor och astrar.

Höstastrarna ger färg i höstrabatten och är tacksamma att väva in för en trädgårdsdesigner. De passar väl ihop med grannar som höstanemon, olika prydnadsgräs och perovskia. Dessvärre är det ett växtsläkte som lätt drar på sig mjöldagg och det kan ju dämpa entusiasmen något hos både hemmaodlare och i offentliga planteringar.

Höstastrarna har ofta starka färger i tonläget lila-blått.

Tricket är att plantera astrarna luftigt (med mellanrum) och ha en genomsläpplig växtjord. Men man måste också se till så plantorna får tillräckligt med vatten, eftersom mjöldagg ofta uppkommer vid torka. En kraftig jord som håller fukt väl, men inte blir blöt. Knepig ekvation kan tyckas, men en god blandning av grus, kompost och lite lera är ofta bäst.

Upprättväxande, höga höstastrar passar bra i rabattens bakre kant.

Aster novae-angliae, luktaster, är en rätt hög asterart som växer stramt upprätt. Här porträtteras namnsorten ’Paul Gerber’. När man tittar närmare på blommorna så ser man det öppna, gula ögat väldigt tydligt och det är ett bra tecken för dig som är pollenallergisk. Ingen bra växt för din trädgård alltså. Här flyger gott om pollen, även om växten även pollineras av insekter som blomflugor.

Fruktmögel, gul monilia, ger mumieäpplen

Fruktmögel syns som hopskrumpna äpplen med gulvita mögelklumpar.

Fruktmögel är en ganska vanlig sjukdom på äpple som angriper frukterna i mognadstiden. Äpplet får först bruna rötfläckar med ljusgula mögelvårtor som bildar ringar runt fruktkroppen. Så småningom torkar äpplena in och då kvarstår det torra bruna fruktmumier som hänger kvar i trädet över vintern.

Fruktmögel bildar ringar av gulvita mögelfläckar på äpplen och plommon.

De här angripna äpplena och mumierna måste plockas bort och förstöras. Plocka även noga upp nedfallna mumier. Släng dem i soporna, inte i komposten, för sjukdomen sprider sig genom att mögelsvampen vandrar vidare till friska växtdelar.

Fruktmögel på äpple och plommon orsakas av svampen Monilia fructigena.

Hagelskador är en vanlig inkörsport för gul monilia på äpple. Jag misstänker att även getingarna i augusti kan ha öppnat upp för en del skador. Även plommon drabbas lätt av monilia och kan där vara svårbekämpat. Det bästa är att se till så inte frukterna sitter för tätt på grenen, utan att det finns luft mellan varje frukt. Kartgallring alltså. Sjukdomen vandrar nämligen från angripna till friska frukter och sprids sedan säkerligen med getingarna till nästa träd och nästa.

Svampen Monilia fructigena har angripit ett plommon.

Samma svamp, Monilia fructigena, orsakar svarta, glansiga äpplen vid vinterlagring. De smittar snabbt ner sina grannar i lådan. Var därför noga med att kolla äpplena under lagringsperioden så att du inte står med en låda full med förstörda, svarta äpplen när du ska till att göra en god dessert av dem.

Undersköna höstkrokus

Promenerade i den höstvackra Alnarpsparken för några dagar sedan. Tittade mest på trädkronorna medan jag försökte repetera alla märkliga och ovanliga träd som jag träffade på. Plötsligt lyser det till i löven på marken och där står ett helt stim av lila höstkrokus.

Lila höstkrokus tittar upp mellan de fallna löven i gräsmattan.

Höstkrokus heter Crocus speciosus och är just nu mitt i sin blomning. Den är rätt lik en vanlig vårblommande krokus, men har mycket längre hals och inga blad. Blommorna är blåvioletta med mörkare strimmor på kronbladen. Pistillen är orangegul och kontrasterar vackert mot det lila. Den långa, klena halsen gör att blommorna behöver lite stöd av t ex gräs, för att de inte ska lägga sig platta vid regn och blåst. Så det passar bra att plantera dem i gräsmattan.

Lilastrimmiga kronblad och en orange pistill lyser upp bland höstlöven.

Knölarna planteras under sensommaren, i augusti, på ca 10 cm djup. Höstkrokus sprider sig ofta villigt om de får stå ifred. De kan också planteras under buskar och träd, men det är viktigt att växtplatsen är solig och varm för att höstkrokus ska hinna blomma innan senhösten. Jorden ska vara sandblandad och genomsläpplig. Stående fukt i jorden leder till att knölarna ruttnar bort, så se till att jorden har lätt att torka upp, speciellt på sommaren. Ett tips är att plantera på en liten kulle eller i ett stenparti. Växten kommer från varma trakter kring Turkiet, Kaukasus och Iran.

Darwinhybriderna är långlivade tulpaner

Darwinhybriderna utmärker sig redan som lökar – de är storvuxna och feta. Den stora löken ger en lång och kraftig stjälk som bär upp den höga blomman. Det är vanligt med höjder på 60-80 cm för tulpaner i Darwinhybrid-gruppen.

Tulpanen Apeldoorn är den mest kända Darwinhybridtulpanen.

’Apeldoorn’ är den mest kända sorten och en riktig tulpanklassiker. Den har en mycket sofistikerad blomma med orangeröda kalkblad som har en gul strimma på både in- och utsidan. Denna har sedermera gett upphov till bl a ’Apeldoorn Elite’ som är en härlig tulpan som skiftar i färg mellan gul bottenfärg och ett fjäderlikt mönster av rött på kalkbladen. Riktigt snygg, tycker jag som inte gillar de klargula tulpanerna så värst.

Darwinhybriden Apeldoorn Elite har stora blommor med gula kanter på ett fjäderlikt rött kalkblad.

Det är fortfarande läge att plantera tulpanlökar. Så länge som marken inte är frusen kan man peta ner dem i jorden. Fast det blir bäst resultat ju längre tid de haft på sig att rota sig innan tjälen går i jorden. Minst den dubbla höjden är ett lagom planteringsdjup för tulpan och de flesta andra blomsterlökar. Och den spetsiga änden upp var det, ja. Vill man få en längre blomningsperiod sätts en del av lökarna ännu djupare, för då tar det längre tid för dem att komma upp på våren. Darwinhybriderna behöver inte grävas upp efter blomningen, så som man ofta gör med andra tulpaner. Du kan däremot gärna gödsla dem med benmjöl eller gräsklipp, så orkar löken komma igen nästa år.

Klipp häcken inför vintern

Höga och breda häckar är jobbiga att klippa så håll efter dem ordentligt!
En engelsk idegranshäck som blivit lite väl bred och svårskött. Idegranen går att klippa in ordentligt om man vill slanka till den.

En häck hör till trädgårdens viktigaste byggstenar, för den skyddar dig både mot vind och nyfikna blickar. Med häckar delar du också in en större trädgård i mindre och intimare rum. En låg klippt häck blir en snygg avgränsning till grönsaksodlingen eller uteplatsen. Du kan också plantera stamträd inne i häcken och på så vis få både en lägre och en högre avgränsning.

Att blanda växtslag i häcken gör den mer spännande.
En häftig, än så länge oklippt häck av silverpäron och bok i Appeltern i Holland.

En friväxande, inte klippt häck kräver mycket plats, men är mer lättskött. Du beskär den på samma sätt som andra buskar i trädgården. Den klippta häcken kräver mer omsorg och ofta klippning två gånger per sommar om den ska vara riktigt perfekt. Första klippningen utförs i midsommartid och den andra i september och ända in i oktober.

När du planterar en ny klippt häck har du en hel del arter att välja mellan. Beroende på jordmån, växtzon och önskad höjd/täthet finns det olika förstahandsval. Hagtorn, måbär, häckberberis, oxel, gran och tuja passar bra i norra delen av landet. Bor du i lägre zoner kanske naverlönn, avenbok, bok, liguster, och idegran är roligare. Alla har lite olika egenskaper och krav på växtplats. Om jag fick välja fritt skulle jag satsa på idegran som är häckarnas rolls royce. Den ger mycket tätt skydd, den är lätt att föryngra och dessutom vintergrön. Idegranen tar sig bra också i skugga. Bland lövhäckarna gillar jag speciellt avenbok som också kan klippas in till en mycket smal häck.

En häck som växer med flera grenar från basen måste byggas upp successivt.
Arter som liguster, hagtorn, berberis, måbär och idegran byggs upp bit för bit och beskärs årligen.

Kom ihåg att när du planterar bok, avenbok, gran och tuja så får du inte klippa av toppen innan häcken har nått den höjd du vill ha på den färdiga häcken. Dessa arter har genomgående stam och bryter du toppdominansen kommer häcken att ha svårt att växa till sig på höjden. De andra buskarna ska byggas upp noga och beskäras årligen från små plantor. Se bild ovan. Annars blir de inte nog täta från basen utan du får en svajig häck som blir glesare och glesare ju äldre den blir.

En välansad häck lutar inåt för att även grenarna i basen ska få ljus.

Ännu ett knep att tänka på är att luta sidorna inåt när du klipper. Häcken ska vara bredast i basen för att få solljus på alla grenar. Är sidorna raka skuggas de nedre partierna och häcken blir ofta kal nertill. Det ger också mer problem med ogräs förstås.