Blogg

Aroma, ett av de godaste svenska äpplena

Aroma är ett välsmakande och vackert äpple med sen mognadstid.När man köper inhemska äpplen i affären är det för det mesta Aroma i kartongerna. Det är ett mycket gott och hållbart äpple som mognar ganska sent på säsongen. Det sitter väl fast i grenen utan att blåsa ner vid minsta vindpust. Aroma härstammar från sorterna Filippa och Ingrid Marie. Det är en frisk sort som sällan drabbas av skorv eller röta. Trädet blir dessutom tidigt bördigt och ger jämna skördar varje år.

Aroma behåller färgen på fruktköttet utan att bli brunt när man skär i det.Aroma har först gula frukter som efterhand blir alltmer röda, först på solsidan. I täckfärgen har de ljusa streck och prickar. Äpplena är ganska stora och tydligt tillplattade på undersidan. Skalet är matt och fruktköttet gulvitt, saftigt och ganska fast. Jag gillar inte mjöliga äpplen, men Aroma är helt ok. Aromen är fin och mild, precis som namnet antyder. Sen har äpplet en annan egenskap som gör det lämpligt i sallader och efterrätter – det behåller nämligen färgen på fruktköttet utan att bli trist brunt när att du delat det. Ett bra äpple på alla sätt och vis alltså.

Eldriven skottkärra för tunga laster

En rejäl eldriven skottkärra finns hos Hörby Bruk.Lite utveckling verkar det finnas även på ett hantverksområde som trädgård, eller vad sägs om detta. Hörby Bruk har nyligen lanserat en stor skottkärra med eldrift. Ekeby B35 Power heter den. En riktig pjäs som väger 45 kg, men den klarar laster på upp till 150 kg på plan mark och 100 kg i uppförsbacke.

Det är stabila trädgårdsredskap som kommer från Hörby Bruk, men ibland är kärrorna lite klumpiga. Så till lätta laster lönar det sig att ha en kompletterande liten aluminiumkärra. Men kör man tungt och i slänter så skulle det vara härligt med en elmotor på en hästkraft som driver på. Hastigheten är steglöst justerbar på 0-8 km/timme.

Snart dags att plocka upp dahliorna

Enkelblommande låg dahlia som blommat rikligt hela sommaren.Dahlia, montbretia och gladiolus är exempel på knölväxter som normalt inte klarar vintern i vårt klimat. De måste grävas upp och övervintras på ett frostfritt ställe.

Dahliaknölarna grävs upp när den första frosten tagit blasten.

Hur gör man då? Senast när den första köldknäppen slagit till och blasten vissnat ner gräver du upp knölarna och skakar loss den mesta jorden. Skär av stjälkarna och märk eventuellt varje rotknippe med en namnetikett om du har många olika sorter och vill hålla dem åtskiljt. Rötterna kan sedan förvaras i champinjonlådor eller pappaskar i torr torv, hopknycklat tidningspapper eller grov sågspån. Håll ett öga på knölarna ifall de börjar mögla eller ruttna. I så fall slänger du genast den roten för att förhindra att det sprids vidare till andra växter.

När våren kommer vaknar knölarna till liv och då planterar du ut dem i krukor som kan bäras in till natten vid risk för nattfrost. De unga skotten är ömtåliga och tål ingen kyla alls, utan de måste långsamt vänjas vid uteklimatet.

Härligt brandröda montbretian 'Lucifer' är en frostkänslig växt.

Sommar i Mandelmanns trädgård

Ett av gårdens stora växthus flankeras av ståtliga solrosor.

Gjorde en härlig utflykt till Mandelmanns trädgård i augusti och tänkte nu bjuda på några härliga bilder därifrån. Bara så vi inte glömmer bort att det faktiskt var en härlig sommar emellanåt.

Blomsterprakten är enastående i Mandelmanns trädgårdar.

Mandelmanns är ett ekologiskt lantbruk som ligger i Rörum, vid Vik på Österlen. Paret Mandelmann odlar grönsaker och blommor och föder upp lamm och höns. Trädgården har en gårdsbutik för de egna produkterna och är det ingen där när du kommer på besök råder självbetjäning, som sig brukar på Österlen. Du plockar vad du vill ha och betalar i en burk. Några dagar i veckan håller caféet öppet med servering både ute i det fria och i det stora växthuset.

Gården är gammal och ligger högt uppe på Rörums backar.

Grönsaker finns av alla de slag, men jag fastnade givetvis för blommorna. I år hade man satsat på en stor vit rabatt i mitten av trädgården. Vita narcisstobak, lejongap, malvor, digitalis, piplök mfl blandades med lite lila och ljusgula inslag. Och på marken en verklig överraskning – fårull som täckning i gångarna. Det var härligt mjukt att gå på, även om det kändes lite fel att traska på med skor på. Ullen reflekterar ljuset, behåller fukten i marken och skyddar mot ogräs och tydligen även sniglar.

Härliga solrosor i mitten av salladsodlingen är bra jordförbättrare.

För små och stora barn ordnas guidade vandringar bland grisar, får och höns, grodor och salamandrar, gurkor och tomater. Blommornas olika former och dofter utforskas. Jag har själv inte varit med på en sådan barnvandring, men det kanske får bli av nästa sommar. För givetvis måste jag åka dit igen.

Det finns sittplatser lite här och där som inbjuder till en stilla stund hos Mandelmanns.

Vill man sova över finns det några rum att hyra för en natt eller per vecka. I priset ingår ekologisk frukost och en underbar utsikt över kusten.

Den vita rabatten är underbart vacker och vibrerar i dagsljuset.

Börja planera för övervintring av oliv- och citrusträd

Afrikas blå lilja tål ingen frost, utan måste tas in när nätterna blir svalare.

Ännu är det varma nätter i Skåne, men snart är det dags att ta in medelhavsväxterna som står ute. Vissa tål någon köldknäpp, andra måste skyddas mot första frosten. Afrikas blå lilja, Agapanthus, trodde jag var på ruinens brant i våras efter en sen frostnatt. Bladverket frös och hängde trist och såg ungefär ut lika aptitliga ut som hostans blad när de fått frost. Men som tur var hade inte rotsystemet tagit skada, utan det kom fram nya blad småningom. Och nu står båda plantorna fortfarande i underbar blom. Ett förmaningens ord inför vinterförvaringen – var sparsam med vattnet för detta är en växt som lätt vattnas ihjäl under vintern. Den ska stå torrt och inte ha mer än ett par deciliter vatten per vinter.

Olivträdet med blommor och småningom frukter.Köpte ett olivträd på rejäl stam i somras. Det har inte hunnit växa till sig så mycket, men smälter fint in vid trappan med mina andra medelhavsväxter. Oliven är lite köldtålig och behöver nästan en svalare period för att komma i blom. Jag tänkte låta det smaka på lite kyligare grader, men sedan bära upp på vinden där det blir 5-8 grader om vintern. Lite bladfall får man normalt räkna med, men det kommer nya till våren. Fortsätt vattna med lite längre intervaller, varmare utrymme = mer vatten, svalare = mindre vatten mer sällan. Olivträdet tackar för extraljus i form av kallvita lysrör eller lågenergilampor. Så det tänkte jag fixa i år. Ansluten till en timer kan den lysa 12-15 timmar per dygn.  Till våren klipper du sedan in de längsta och rangligaste grenarna i samband med att du flyttar ut plantan.

Frukter i olika ålder på samma citronträd.

Citrusträd övervintras också svalt och ljust. De ska nog inte frysa alls, utan tas in före frosten slår till. Citrusträd är blom- och fruktbärande året om så de behöver ett näringstillskott även om vintern. Det ska vara speciell citrusnäring som innehåller extra järn. Den ger du en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som på sommaren. Citronträd ses ibland med gulaktiga blad. Det kallas kloros och beror just på järnbrist.

Har förresten skördat några citroner från mitt träd nu i höst. Frukter som tagit över ett år på sig att mogna. Men det var värt väntan för aromen är helt enastående! Släng er i väggen vanliga citroner i affären. Det minsta man kan kräva numera är ekologiska sådana, för nu har jag blivit kräsen!

Ännu ett rostips med god doft

Träffade på den för mig tidigare okända buskrosen ’Thérèse Bugnet’ i Ystads klosterträdgård i somras. Blev förförd av den vackert rosa färgen och goda doften. En typisk ros från rugosa-gruppen, som innehåller många härdiga, anspråkslösa och friska rosor.

Den härligt mörkrosa vresrosen Thérèse Bugnet har en underbart söt rosdoft.

’Thérèse Bugnet’ har en nästan oavbruten blomning från juni till hösten. Vackert mörkrosa blommor, ganska platta, men fyllda med lite fransiga kronblad. Blomman är stor, 8-10 cm i diameter, men det är heller inga stora klasar, utan blommorna sitter ofta en och en. Doften är underbart söt och god precis som hos många andra vresrosor.

Läderaktiga, ganska långa blad sitter det på vresrosen Therese Bugnet.

Ser man rosen utanför blomningstid så kan man ganska snart sluta sig till att det är en rugosa genom att titta på de läderaktiga bladen och de tätt borsttaggade äldre skotten. Och precis som så många av sina släktingar är den både härdig och skuggtålig. Upp till zon 6 ska det inte vara några problem att odla den. Funkar alltså i södra Finland också. Klarar sämre jord och vindpinat läge, men får så klart bättre blomning om du kommer ihåg att ge den lite gödsel om våren.

Jag skulle gärna rekommendera ’Thérèse Bugnet’ i parker och trädgårdar, även på naturtomter, just därför att den är så tålig och frisk. Inte minst efter en sommar som i år med allehanda kryp och svampsjukdomar så är man glad för friska rosor som sköter sig själva. Ibland måste trädgårdsarbete få vara lite enkelt också. Busken blir upp mot 2 meter hög och 1,5 meter bred och den växer ganska tätt och sammanhållet.

 

Äpplena måste tas omhand

Getingarna har gått hårt åt äpplena i år.
Många äpplen blir uppätna redan på trädet av getingar.

Det har blivit en ganska normal äppleskörd i år. Odlarna på Österlen är inte alls nöjda, för de drabbades av både frost och hagel i år. Själv har jag mest haft bry med getingar. Och nu sitter blåmesarna och knaprar med sina små näbbar. Men dem har jag svårt att bli arg på, för de är ju så söta.

Mognande äpplen på trädet.

Allt som jag inte orkar äta själv plockar jag till min häst. Äpplen är bra för hästar då de ger glansig päls och en god matsmältning. Och han älskar äpplen som godis och belöning efter arbete.

Men jag hade bra gärna investerat i en äppelpress som ger must. Det är nog den bästa drycken av alla – äpplemust! Helt naturell och lite grumlig ska den vara, gärna gjord på lite halvsyrliga äpplen. Brukar åka till Sövde musteri eller något av de små musterierna på Österlen för att handla must varje höst. Att göra det själv skulle vara rena himmelriket. Trädgården Ulriksdal på Kivik har jättefina pressar och krossar i olika storlekar. Men det är många tusenlappar man ska lägga upp för en sådan. Sen när jag blir lite rikare så…

Äpplepressar i olika storlekar för att göra äpplemust.
Jättefina fruktpressar som kan beställas hos Ulriksdal på Kivik. Se edafos.se

Spännande växtnyheter från Holland

Liljeformade blommor med rosaröd utsida och vit insida är en härtig nyhet.

Tidigare i höstas arrrangerades plantskoleutställningen Plantarium i Holland. Den mest spektakulära plantnyheten för många trädgårdsmästare torde vara en klematis med liljeliknande blommor. Den har fått namnet Clematis ’Zoprika’ Princess Kate.

Ett purpurrött svalg i vita liljeformade blommor är specifikt för den nya klematisen Princess Kate.
Foto från trädgårdssiten Crocus

Blommorna är mest vita på insidan, med ett purpurrött svalg och även röd utsida. Även ståndarna är röda. Mycket speciell färg alltså. Princess Kate tillhör gruppen Texensis-klematis och blir upprättväxande och ca 3-4 meter hög. Den har en lång blomningssäsong från juni-september. Planteras i sol till halvskugga i väldränerad, välgödslad jord.

En brokbladig klätterhortensia lyser upp i skuggan.
Foto: Huisman Boomkwekerij

En annan intressant växtnyhet är den brokbladiga klätterhortensian Hydrangea anomala ’Lining’. Skulle vara kul att se den i verkligheten i blom, för jag undrar hur blomningen framträder bland de brokiga bladen. Just den mörkt gröna bladfärgen ihop med benvita blommor är ju den vanliga klätterhortensians stora fördel. Växten trivs i skuggiga lägen och blir upp till 3 meter hög, nämner förädlarna Huisman Boomkwekerij.

Höstens modeväxt är nog alunrot

Mörkbladiga sorter av alunrot passar bra ihop med gulgröna bladväxter.
Den lilafärgade och lätt nätmaskiga ’Plum Pudding’ gör sig fint med andra ljusa blad.

 Man kan inte undgå att se alunroten exponeras i alla blomsterhandlar och plantskolor såhär inför hösten bland det som kallas ”höstfägring”. Heuchera är ett tacksamt släkte marktäckande växter som fått mängder av nya namnsorter under de allra senaste åren. En fullständig färgexplosion har ägt rum och den ena är mer vansinnig än den andra. De kolafärgade tycker jag känns mycket märkliga.

Snyggt brokbladig variant av alunrot som ser frostad ut.Några extremt brokbladiga likaså, då de ser närmast målade ut.  Fast sorten Mint Julep här till vänster är rätt så lugn ändå. Det finns också flera fina jättemörka, varav Obsidian torde vara den svartaste på marknaden för tillfället, och även några fräscht äpplegröna varianter.

Orangefärgade blad förekommer också hos alunrot.
’Crème Brulée’ är en trevlig orangefärgad variant med lite melerade blad.

Alunrotens blomma är ganska oansenlig.Alunroten används främst för sitt dekorativa bladverk då blommorna många gånger är ganska oansenliga. Men blomman är inte desto mindre älskad av fjärilar och bin och utgör en bra nektarkälla så här sent på året. Blomstängeln blir uppåt 40-50 cm, medan själva bladrosetten ligger på ca 15 cm.

Alunrot passar väl för krukplantering om hösten, men släng den inte när vintern och frosten kommer, utan plantera ut den i rabatten om våren, så kommer den igen utan problem. Det är en lättskött växt som gärna vill ha näringsrik och mullrik jord med en del markfukt. Den kan stå soligt till halvskuggigt, så länge som den inte tillåts torka ut. Plantan kan behöva delas med några års mellanrum för att hålla sig vital.

Mörkaste purpurfärg har alunroten Obsidian.
Svartaste purpurfärgen hittar vi hos ’Obsidian’.

Limegrön variant av alunrot piggar upp bland mörka färger.
Alunroten ’Lime Ricky’ har en mycket pigg limegrön färg.

Krukplanterade vårlökar

För några dagar sedan skrev jag inlägget om lökplantering och jag hoppas du nu bestämt dig för att köpa lökar och knölar till vårens blomning. Utöver de knölar och lökar som jag satte i rabatterna reserverade jag också en påse tulpanlökar för att plantera i en lerkruka.

Här ska det planteras tulpanlökar i en vid lerkruka.

Jag bottnade med singel för dräneringens skull. Krukan är givetvis försedd med hål i botten. Ovanpå stenskärvorna ett lager välgödslad blandad jord. Lite kompost, lite kogödsel och sen vanlig planteringsjord.

Blomsterlökar gillar benmjöl som gödsel.

Benmjöl gillar lökväxterna så på med det också. Och tulpaner i kruka kan bli lite ensliga om de står för glest, så här ligger de nu rätt tätt på varandra. Lade till lite mer singel kring lökarna som ett dräneringstest. Och på med mer jord. Packa till och vattna. Lerkrukor kan löpa risk att frysa sönder vid sträng kyla om de är fyllda med blöt jord, så jag får ställa undan den på frostfritt ställe sedan när det blir kallt på riktigt. Men än så länge står den ute och förhoppningsvis rotar sig lökarna snart.

Singel och grovt grus underlättar dräneringen kring tulpanlöken.

Lökarna vattnas efter plantering för att snabbt rota sig.
Ser fram emot en underbar blomning i orange-lila-svart om ett drygt halvår. Tills dess har jag väl glömt bort hela krukan.