Greenspire Trädgårdskonsult

Höstens modeväxt är nog alunrot

Mörkbladiga sorter av alunrot passar bra ihop med gulgröna bladväxter. — Den lilafärgade och lätt nätmaskiga ’Plum Pudding’ gör sig fint med andra ljusa blad.

Man kan inte undgå att se alunroten exponeras i alla blomsterhandlar och plantskolor såhär inför hösten bland det som kallas ”höstfägring”. Heuchera är ett tacksamt släkte marktäckande växter som fått mängder av nya namnsorter under de allra senaste åren. En fullständig färgexplosion har ägt rum och den ena är mer vansinnig än den andra. De kolafärgade tycker jag känns mycket märkliga.

Några extremt brokbladiga likaså, då de ser närmast målade ut. Fast sorten Mint Julep här till vänster är rätt så lugn ändå. Det finns också flera fina jättemörka, varav Obsidian torde vara den svartaste på marknaden för tillfället, och även några fräscht äpplegröna varianter.

Orangefärgade blad förekommer också hos alunrot. — ’Crème Brulée’ är en trevlig orangefärgad variant med lite melerade blad.

Alunroten används främst för sitt dekorativa bladverk då blommorna många gånger är ganska oansenliga. Men blomman är inte desto mindre älskad av fjärilar och bin och utgör en bra nektarkälla så här sent på året. Blomstängeln blir uppåt 40-50 cm, medan själva bladrosetten ligger på ca 15 cm.

Alunrot passar väl för krukplantering om hösten, men släng den inte när vintern och frosten kommer, utan plantera ut den i rabatten om våren, så kommer den igen utan problem. Det är en lättskött växt som gärna vill ha näringsrik och mullrik jord med en del markfukt. Den kan stå soligt till halvskuggigt, så länge som den inte tillåts torka ut. Plantan kan behöva delas med några års mellanrum för att hålla sig vital.

Mörkaste purpurfärg har alunroten Obsidian. — Svartaste purpurfärgen hittar vi hos ’Obsidian’.

Limegrön variant av alunrot piggar upp bland mörka färger. — Alunroten ’Lime Ricky’ har en mycket pigg limegrön färg.

Krukplanterade vårlökar

För några dagar sedan skrev jag inlägget om lökplantering och jag hoppas du nu bestämt dig för att köpa lökar och knölar till vårens blomning. Utöver de knölar och lökar som jag satte i rabatterna reserverade jag också en påse tulpanlökar för att plantera i en lerkruka.

Jag bottnade med singel för dräneringens skull. Krukan är givetvis försedd med hål i botten. Ovanpå stenskärvorna ett lager välgödslad blandad jord. Lite kompost, lite kogödsel och sen vanlig planteringsjord.

Benmjöl gillar lökväxterna så på med det också. Och tulpaner i kruka kan bli lite ensliga om de står för glest, så här ligger de nu rätt tätt på varandra. Lade till lite mer singel kring lökarna som ett dräneringstest. Och på med mer jord. Packa till och vattna. Lerkrukor kan löpa risk att frysa sönder vid sträng kyla om de är fyllda med blöt jord, så jag får ställa undan den på frostfritt ställe sedan när det blir kallt på riktigt. Men än så länge står den ute och förhoppningsvis rotar sig lökarna snart.

Ser fram emot en underbar blomning i orange-lila-svart om ett drygt halvår. Tills dess har jag väl glömt bort hela krukan.

En favoritros i repris

Jag vet att jag visat den förut, men nu på höstkanten kan jag inte låta bli att ge en underbart rikblommande ros som start på veckan. Ghislane de Féligonde är förtjusande med sina små söta knoppar i aprikosgult som sedan blir nästa vita när blommorna stått någon dag. Ännu kommer det någon ströblomma, men annars har den gjort sitt för i år.

Jag har spaljérat den mot väggen, men man kan också ha den som buskros ute i det fria. Den har varit frisk förutom enorma mängder bladlöss som kommer tidigt varje vår. Det har blivit mycket såpvatten, men sedan har den generösa blomningen tackat för mödan och nästan tagit andan ur mig.

Ghislane de Féligonde ska gå upp till zon 4, men mot en varm vägg är den säkert härdigare än så. Blir inte så hög, utan håller sig kring 1,5 meter. Jag beskär mest de svaga och veka skotten och låter den i övrigt klara sig själv. Doftar gör den också, sött och myskigt, mest när man borrar in näsan i blombotten.

Blanda gärna in gräs i rabatten

Gräs börjar bli mer och mer accepterat och efterfrågat som trädgårdsväxter. Det finns prydnadsgräs för alla typer av rabatter, från torrare till sådana som ligger i skuggan och mer fuktigt. Prärieinspirerade planteringar är underbara nu om hösten. Där samsas gärna gräsen med perenna växter som olika rudbeckior, kärleksört, anisisop, perovskia, höstaster, solbrud mfl. En skuggigare woodlandträdgård hyser ormbunkar, höstanemoner, hasselört, funkia och murgröna vid sidan om skuggtåliga bambu och gräs med vitbrokiga blad.

Jag skulle säga att gräsen kom till trädgårdsdesignerns medvetande med hjälp av Piet Oudolf omkring år 2000. Drömparken i Enköping grundlades lite tidigare och på Bo01 i Malmö skulle det anläggas en stor park med gräs som marktäckare. Sedan dess har gräsvurmen tagit fart på allvar och Oudolf blivit berömd internationellt för sina prärieplanteringar.

Ett stiligt gräs är Stipa gigantea, jättefjädergräs. Den finns i olika namnsorter och vill man ha ett lite lägre jättefjädergräs så är sorten ’Pixie’ bäst. Jag gillar samplantering bäst, t ex med höstanemoner och rosor som i denna rabatt. Då får den samspela och åstadkomma rörelse med sina fjäderlätta ax. Annars kan man ju placera den som en solitär i en grusträdgård också.

För växtnörden är det säkert bekant att Stipa gigantea inom kort antagligen kommer att övergå till namnet Celtica gigantea. Botanister har under många år utrett släktskapet inom gruppen Stipa och gett dem nya släktnamn. Det tar ett par år att arbeta in ett nytt namn, det har jag märkt. Och man får skriva in de nya namnen i sina gamla växtlistor och -böcker för att sakta med säkert nöta in dem. Svansfjädergräset, Nassella tenuissima, är ett annat gräs som förr räknades i gruppen Stipa. Ett underbart perenna gräs som gör sig bäst i stor mängd, men gärna inblandat i planteringar med starkt upprätta blommor som iris, liljor och varför inte vår alldeles vanliga tagetes.

Pontederia är en sent blommande vattenväxt i dammen

I en av dammarna i den vackra Gerts trädgård på Hvilan Utbildning i Åkarp växer ett stort bestånd pontederia, Pontederia cordata. Det är en ganska ovanlig växt på våra breddgrader i Skåne, eftersom den knappt är härdig på landbacken. Men planteras den en bit ut i dammen, på 40-50 cm djup har den större chans att klara sig. Växten härstammar från träskområden i Nordamerika och ingår i familjen vattenhyacintväxter. Den har tjocka rotstockar och kan förökas genom delning av plantor eller genom att så mogna fröer. Det senare blir inte alltid aktuellt, för är det en sval sommar hinner pontederian knappt gå i blom, än mindre utveckla färdiga frön.

Växten har stora, utdraget hjärtlika blad och blå blommor i hyacintlika ax. Det finns även en vit Alba-form, men den är ännu mindre härdig. Plantan blir beroende på förhållandena 20-50 cm hög – den här på bilderna är nog minst en halv meter. Den trivs i näringslik, lerig jord i kanten av dammen. Föredrar soligt till knappt halvskuggigt läge. Blomningstid augusti-oktober.

Jag tycker det är en förtjusande vattenväxt som är värd att testa. Färgkombinationen mellan de mellanblå-lila blommorna och de ljust gröna bladen är underbar!

Ringblomman räddar hösten

Så vågar jag säga. Inte ett år utan ringblommor i rabatten eller trädgårdslandet. Därför att det är nu som den lyser som finast. Och har gjort redan i flera veckor. Jag har alltid varit svag för ringblommor då de är så tacksamma bukettblommor.

För det mesta så sår de sig själva, men nu ska jag faktiskt gå ut och plocka lite fröställningar för att torka till nästa år. Det blir ganska rörigt när de kommer upp än här, än där, och man får kryssa mellan plantorna när man ska ta upp potatis eller plocka sallat. Men det ska inte bli för städigt heller, så jag låter dem hållas.

Örter med läkande effekter

Vem har inte stött på fenomenet med fallande energinivå efter en arbetsvecka så här på höstkanten. Men jag hade ju nyss semester, det kan inte vara sant. Ska man gå och vänta ett helt år på nästa långa ledighet och redan nu vara så här trött? Det är ju inte bra om du känner dig så.

Att ta vara på den sista solen och värmen om helgerna och lunchrasten är viktigt för att inte tappa styrfarten. Och våga dig på att botanisera i trädgården eller naturen efter uppiggande och läkande växter. På köpet får du en skön liten promenad och doftupplevelse.

Känner du dig trött och stressad kan du plocka några färska blad av mynta och citronmeliss som du låter dra i hett vatten till ett örtte. Det är hälsosammare än kaffe och du får myntans uppiggande effekt samtidigt som citronmelissens hjälp mot spänningshuvudvärk, hjärtklappning och nervös mage. Riv i lite färsk ingefära och toppa med några rosen- eller ringblommeblad så har du ett riktigt skönhetste.

Ett doftande hav av lavendel kan göra en helt snurrig i sin intensitet. — Många goda egenskaper har lavendeln som läkeväxt.

Fotbad är välgörande för hela kroppen samtidigt som fötterna blir lena och mjuka. Du kan använda till exempel följande växter: en handfull rosenblad, som innehåller hudvårdande oljor. Några tusenskönor med hudvårdande egenskaper. En handfull maskrosblad för deras stärkande och renande effekter. En hand kirskål, eftersom den är stärkande och bra för cirkulationen. Några grenar lavendel för dess lugnande effekt. Eller några myntakvistar för deras svalkande och uppfriskande egenskaper. Ta vad du kan få fatt i och lägg örterna i ett varmt fotbad. Badda fötterna i 15-20 minuter och avsluta gärna med en skrubbkräm och en skön fotsalva.

Jag har hittat ett recept på fotskrubb som är jätteskön. Funkar även som handskrubb för slitna trädgårdshänder. Du tillverkar den med vanlig mixerstav. Förvaras helst svalt i tättslutande burk. Det här behöver du:
1 dl blad av någon myntasort du gillar
½ dl mandelolja (finns bl a på apoteket)
1 dl vanligt strösocker
1 msk färskpressad limejuice
1 tsk rivet skal av lime

Ett stärkande te gör du på mynta, citronmeliss, rosenblad och ingefära.

Andra fina, läkande örter som du kan äta och dricka: Lavendel har en lugnande effekt. Används t ex som torkad i lavendelpåsar som man lägger i linneskåp och sovrum. Fint hackad färsk lavendel, dvs oljan i bladen, är bra mot torr hud och eksem. Rosmarin som teväxt har en uppiggande och koncentrationsstärkande effekt. Den innehåller massor av antioxidanter och ökar cirkulationen i händer och fötter.

Vackra trädgårdsprydnader

Ibland har man kanske lust att piffa upp en rabatt som befinner sig i ett mellanläge mellan blomningarna. Det finns massor av olika slags trädgårdsprydnader, ofta på pinne så de kommer lite upp ut grönskan. Men många är alldeles för vulgära och pråliga så de lätt tar kommandot. Var ute i den trevliga butiken Västra Ströö och fotade lågmälda grejer.

Kastanjemal och bladbränna går hårt åt hästkastanjerna

Under flera år har vi sett kraftiga angrepp på hästkastanjer under sensommaren. Det blev inte bättre i år heller. Det ser inte grannt ut, men vad man vet än så länge är dessa växtsjukdomar inget livsfarligt tillstånd för träden.

Dessa träd har varit angripna av både minerarmal och bladbränna. — Dessa träd har varit angripna av både minerarmal och bladbränna, men här tror jag främst vi ser bladbränna.

Ofta angrips hästkastanjer som står på torra ståndorter mer än de som har god markfukt. Kastanjemalen, Carmeria ochridella, gnager blåsor i bladen mellan bladnerverna. De här blåsminorna torkar småningom och hela bladen blir bruna och faller av i förtid. Har man angripna hästkastanjer hemma i trädgården är det viktigt att räfsa upp alla löv och bränna upp dem. Sjukdomen övervintrar nämligen i de fallna löven. Men för träd ute i landskapet såsom hela alléer finns ju inget att göra. Bilderna här är tagna för tre veckor sedan. Nu ser det ännu lite värre ut.

En rad kastanjer som alla är bruna nerifrån. — Hela allén är drabbad och värst är angreppen nere i grenverket. Topparna är än så länge rätt okej.

Bladbrännan är en svampsjukdom som ger liknande slutresultat, dvs bruna blad. Men i början av säsongen kan man urskilja att angreppet startar som oregelbundna bruna bladfläckar som omges av en gul rand. Bladkanterna krullar sedan ihop sig. Boten är även här att samla ihop och bränna fallna löv. Då kan angreppen bli något lättare nästa år.

Cikorian pryder vägrenen om hösten

Den sträva cikorian blommar flitigt längs vägarna nu i övergången mellan sensommar och höst, gärna i sällskap med vildpalsternacka. En jättefräsch kombination, och den har naturen själv hittat på. Som en dam sa till mig häromdan: ”Det blir sällan fult i dikeskanten, det passar alltid ihop”. Och så är det ju.

Den fleråriga cikorian har utspärrade, kantiga stjälkar och vackert ljusblå blommor. Blir 40-80 cm hög beroende på växtplats. Har också sett några med rosafärgade blommor, men mest är de blå. Enligt floran kan även vita förekomma. Jag älskar den här blomman trots att den är en simpel vägväxt. Just tidsinpassningen, när nästan allt annat slutat blomma gör att den blir så eftertraktad.

Förr kallades den även vägvårda eller surra. Det senare namnet kommer från att roten torkades och maldes och användes i kristider som kaffesurrogat. Lär inte ha varit särskilt gott, men antagligen fanns det en viss uppiggande effekt i alla fall. Växten har även använts inom alternativmedicinen mot förstoppning, anemi och aptitlöshet. Forskning pågår nu inom SLU på att använda cikoria i djurfoder för höns och svin. Här utnyttjar man växtens nyttiga fibrer och prebiotiska verkningar. Friskare mag-tarmsystem har man redan kunnat konstatera att cikorian bidrar med till djuren.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: